Dark Souls III

• Genre: Action-RPG
• Släppdatum: 12 april 2016                   
• Utvecklare: FromSoftware
• Utgivare: Bandai Namco Entertainment
• Plattform: PC/PS4/XB1

Då var det återigen dags att tända lågan när den fjärde delen i FromSoftwares Soulsfranchise släpps den 12 april. Enligt producent Hidetaka Miyazaki ska Dark Souls III vara det sista spelet på ett tag som följer samma mall som tidigare Soulsspel, så vilken väg spelserien tar framöver är lite oklart.

Dark Souls III däremot är som att komma hem, en blandning av allt som From har lärt sig från tidigare spel. Det är intressant så här i efterhand att tänka på hur serien verkligen har utvecklats för varje spel, där de första var extremt hardcore och japanska, för att sedan bli mer och mer åtkomliga för andra spelare. Därmed inte sagt att DS3 är ett enkelt spel, men det är inte lika obskyrt svårt som det en gång var (med skit som fiender som sänker ens level så man inte kan använda sin utrustning längre...)

Ta en sak som Hollow till exempel, dvs att man förlorar liv varje gång man dör. Hollow finns inte kvar i DS3. Man tappar lite liv till en viss gräns, men inte särskilt mycket och man kan när som helst använda en Ember för att få upp livmätaren till max igen.

Ett annat exempel är hur vapnen snabbt degraderades i Dark Souls 2 när man använde dem, så till den grad att man behövde ha med sig reservvapen när man gick ut på vift. Nu håller de så länge att man inte behöver tänka på det. Poison är också mycket snällare, livmätaren går förvisso ner, men mycket långsammare än tidigare. Blir man cursed så slipper man det efter man har dött.

Det är är också tydligare förklaringar, början av spelet är en direkt tutorial. Och det tar inte lång tid innan man når hubben där man genast får tillgång till både en tant att köpa och sälja saker av och en smed. Jag skulle säga att det är det mest lättillgängliga av alla spel i serien, säkert medvetet gjort för att nå en större publik. Men inget fel i det då i stort sett alla förändringarna är positiva imo.

En annan ny sak är Weapon Arts, som är en slags specialattacker som varje vapen har och som tar från den blå magimätaren. Eftersom spelet innehåller över 200 vapen så finns det ganska många olika, men jag har inte experimenterat så mycket med det då jag ändå inte har råd att ha mycket magi med min riddare som är inriktad på styrka, uthållighet, mycket liv, osv. Men man kan göra en del häftiga saker, som wolverineklorna där man kan göra en hoppattack mot huvudet för extra skada eller hammare som skjuter eldbollar. Lär ge ännu mer variation till PvP-striderna.

Striderna ligger någonstans mellan Bloodborne och Dark Souls 2 – man kan rulla/blockera snabbt med en uthållighetsmätare som fylls på fort som i Bloodborne, men kan samtidigt använda sköld som i Dark Souls, vilket inte var något bra alternativ i Bloodborne. Striderna är fantastiskt responsiva och det finns helt enkelt inget annat spel som gör ”verkliga” strider så bra som Soulsserien och här är det perfektionerat.

Designen och variationen på fienderna och deras AI är oöverträffad och de har aldrig haft en så här omfattande mängd attacker att använda sig av heller. Vikten i vapnen, animationerna och känslan av att träffa något och reaktionen på det man träffar är klockren. Utplaceringen av fienderna, mängden, variationen och utseendet på vapnen och armorn, allt är på en annan nivå än nästan alla andra närstridsspel. I många spel så är banorna bara en väg att ta till bossen med lite kanonmat längs vägen, men i Soulsspelen är banorna nästan lika spännande som bossarna, som för övrigt är grymt bra som vanligt, kanske ännu bättre till och med då alla bossar har en distinkt andra eller tredje fas där de ändrar sitt moveset. Utöver att de ser badass ut då förstås.

Steget från PS3 till PS4 gör också DS3 till det klart snyggaste Soulsspelet. Det använder Bloodbornes motor, vilket märks, och den mest uppenbara skillnaden mot tidigare spel är större områden och bakgrunder, men även det mesta av allat annat: effekter som facklor/eldbollar i mörket och andra ljuseffekter gör sig bättre nu, animationerna är förbättrade på t.ex. manteln som svajar när man går, braselden skiner i min riddares metallrustning och fienderna ser ännu mer skräckinjagande ut än förut. En grafisk uppgradering som serien var i behov av ska sägas. Tyvärr håller frameraten inte riktigt upp alla gånger på PS4 och det är fortfarande inte det mest tekniskt avancerade spelet på PS4 direkt.

Är det svårt då? Tja, det är relativt. Det finns inte lika många miljöbaserade fällor i alla fall. Jag har inte fastnat mer än 5-6 gånger på någon boss hittills så på så sätt är det enklare än tidigare. Fienderna däremot är överlag svårare skulle jag säga, man hamnar inte sällan i dueller med svarta riddare eller stora ödlor som kan ta minuter att döda och de flesta respawnar i all oändlighet, så man kan inte rensa områden som i Dark Souls 2.

Jag är fortfarande lättad när jag ser en braseld, även om de vissa fall kommer lite väl tätt. Jag tycker nog ändå att spelet är lite lättare än tidigare, i alla fall mer rättvist och inte lika ”ha ha, där fick jag dig”. Men det kan ju också bero på att jag har spelat ett antal timmar Souls tidigare och har lärt mig hur utvecklarna tänker.



Slutsats: Jag skulle vilja säga att Dark Souls III är det snyggaste spelet i serien, har det bästa stridssystemet, förmodligen de bästa bossarna, de smartaste fienderna, är mest lättillgängligt.. och det innebär såklart också att det är årets mest givna köp om man gillar långa, utmanande äventyr. Kan inte komma på något negativt, förutom bilduppdateringen ibland.

Hoppas vi inte får vänta alltför länge på nästa del bara. I need my Soulsfix.