Fire Emblem: Fates

• Genre: FPS
• Släppdatum: 20 maj 2016 (Revelations 9 juni)
• Utvecklare: Intelligent Systems
• Utgivare: Nintendo
• Plattform: 3DS

Efter försäljningssuccén med Fire Emblem: Awakening tog det inte lång tid innan Nintendo gjorde ett nytt, Fire Emblem Fates. Faktum är att serien har sålt så bra på sistone att den har gått från en ganska obskyr nischserie till att deklareras av Nintendo själva som ett viktigt IP.

Det som förr i tiden enbart handlade om taktisk strategi, handlar nu om så mycket mer. I Awakening kunde man inleda romanser och skaffa barn som ärvde föräldrarnas egenskaper, vilket ledde till en mängd strategiska möjligheter och dessutom var ett metaspel i själva spelet. I Fates går man ännu mer åt det hållet genom att låta spelaren bygga en bas som växer med tiden. Här kan man bygga affärer för att köpa saker som man kan utnyttja i spelet, men också mycket annat som har med metaspelet att göra.

Vad sägs t.ex. om ett eget hus för att bjuda in spelets kvinnliga karaktärer för en tête-à-tête, ett varmbad där man kan råka stöta på båda könen i mer lättklädda former, ett fängelse för att konvertera tillfångatagna motståndare eller en presentbutik för att köpa t.ex. solglasögon och kläder att pynta ditt entourage med. Och man köper inte för pengar, utan för material som man hittar i basen och på slagfältet titt som tätt. Det går även att slåss i basen eller invadera andras baser.

Allt detta ser ut som förberedelser inför en övergång till mobilspel och det är precis vad som redan är bekräftat. Fire Emblem kommer komma till mobila enheter och tja, formatet är ganska perfekt för det så det är nog ett smart drag.

För att återgå till Fates, den här gången har Nintendo valt att göra tre spel i ett. Man kan köpa antingen ”goda” Birthright eller ”onda” Conquest, man spelar då som samma huvudkaraktär (Corrin), men omger sig av karaktärer från den goda eller onda sidan. Köper man båda så får man välja efter några kapitel vilket man vill fortsätta med och sedan kan man börja om därifrån när man vill spela det andra spelet. Utöver detta finns ett tredje vägval som kan laddas ner kallat Revelation.

Skillnaden mellan versionerna, utöver att man spelar som olika karaktärer med olika story på för det mesta olika kartor, är att Birthright är enklare och mer traditionellt. Fienderna är inte lika aggressiva och tuffa. Man har mer pengar, fler master seals och kan göra alternativa uppdrag för att expa upp sina karaktärer. Karaktärerna är också mer japanska, de har t.ex. ninja och samuraier.

Conquests karaktärer är i sin tur mer europeiskt designade (riddare, ryttare) och spelet är svårare eftersom man har mindre pengar, färre master seals och kan inte grinda exp via alternativa uppdrag. Fienderna är dessutom mer aggressiva och tuffare.

Revelation i sin tur är en kombination där man ställs mot båda lägren, men också kan använda karaktärer från båda spelen. Det ska spelas sist, efter man är klar med de andra två.

Tillsammans erbjuds över 60(!) uppdrag, där varje uppdrag tar riktigt lång tid om man försöker överleva med alla och spelar på hard eller svårare. Man måste spela nästan perfekt om man vill få med sig alla karaktärer i livet och dessutom inkludera dem i striderna. Alla som har spelat Fire Emblem vet hur beroendeframkallande det kan vara.

Det nya för spelet sett till spelmekaniken är att två karaktärer kan para ihop sig så att den ene karaktären förbättras defensivt och den andre skyddas helt, eller så kan de stå bredvid varandra så att båda attackerar när den ene attackerar. Det gick i Awakening också, men fungerade inte riktigt på samma sätt. Det är mer strategiskt nu.

En annan stor ändring är att vapnen inte går sönder längre. Tidigare hade man t.ex. 20 slag med ett svärd, men nu har man oändligt. Mindre mikromanagement säger jag inte nej till. Helningsformler och böcker kan dock fortfarande ta slut och måste påfyllas. En till bra grej är att striderna laddas mycket snabbare nu, så vill man ha kvar de snygga stridsanimationerna så går det, men jag kör ändå i slutändan utan dem. Laddningstiderna överlag är extremt bra i Fates, inga väntetider på något alls.

Till sist så finns nu också statusförändringar. Tidigare om man mötte en riddare med 25 i DEF och inte kunde skada den med svärd och inte hade med sig någon magiker, så var man körd. Nu kan t.ex. en ninja anfalla riddaren med kaststjärnor. Även om han gör 0 skada så kommer riddarens försvar att minska så att han blir lättare att skada, samtidigt som kaststjärnorna är doppade i gift så att han dessutom blir skadad av det. Detta innebär att man inte längre bara kan ställa ut skorna med en karaktär som har hög DEF/RES, eftersom attacker från många svagare karaktärer med statusförändringar ändå kan ta ner honom – vilket förstås gör spelet än mer komplext.

Det enda negativa jag har att säga är att röstskådespeleriet som levereras i enkla fraser som komplement till texten är fruktansvärt dåligt. Och själva storyn är också dålig, med vändningar och beslut som inte känns särskilt logiska. Sen har spelet censurerats från den japanska versionen som vanligt, klippt bort en massa dialog, ett minispel, tagit bort ”sexiga” scener, etc. Inte hela världen iofs, men japanerna behandlar västvärlden som småbarn när det gäller sånt.

Sen väntar jag fortfarande på en riktig konsolversion.


Slutsats: Fire Emblem levererar igen: Nonsensberättelse och pinsamma engelska röster, men det bjuder på det mest taktiska spelsystemet i serien som är beroendeframkallande i vanlig ordning, ett roligt karaktärsgalleri, bra musik och en enorm hållbarhet. Det kan ta 50-60 timmar per spel så jag vet inte om jag hinner klart innan nästa Fire Emblem kommer... välj din väg och njut!