Carmageddon: Max Damage

• Genre: Action, racing
• Släppdatum: 8 juli 2016                       
• Utvecklare: Stainless Games
• Utgivare: Sold Out
• Plattform: PS4/XB1

Året var 1997 och Carmageddon gick varmt hemma hos mig. Ett blodigt bilspel som går ut på att krocka sönder andra bilar och meja ner fotgängare med en arg skinnskalle vid förarsätet, vad fanns inte att gilla? Spola fram 20 år så hittar vi fjärde spelet i serien, Carmageddon: Max Damage. Ett spel som påbörjades 2012 som kickstarter och släpptes 2015 till PC under namnet Carmageddon: Reincarnation. Mottagandet var initialt negativt, men efter en mängd patcher och uppdateringar blev spelet mer accepterat. Och nu har denna uppdaterade version alltså även kommit till konsolerna.

Eftersom jag och storebrorsan, som inte är en gamer, brukade ha kul med detta förr i tiden så bad jag honom komma över så att vi kunde turas om och lira. Det första som slog oss var hur likt spelet är det första Carmageddon. Typ samma bilar, känns som samma banor, samma kontroll, samma upplägg. Om man bortser från den uppdaterade grafiken, som dock inte håller jämfört med andra moderna spel, så är det som att vara tillbaka på 90-talet igen.

Karriärläget är uppdelat i 16 banor som man låser upp efter hand, med fyra aktiviteter per bana. Och här kommer vi till det stora problemet jag har med Max Damage - det är på tok för mycket checkpointrace. Jag spelar spelet för att jag vill krocka sönder andra bilar, men i checkpointracen ska man hinna först till en checkpoint som dyker upp slumpmässigt på kartan, ofta fram och tillbaka. Det är inte svårt, men det tar bort det roliga med spelet. Det finns en annan variant där man ska köra över en fotgängare som också markeras slumpmässigt på kartan. Kör över 10 sådana så har du vunnit. Jag vet inte om ni tycker det låter roligt att ta upp kartan eller försöka hålla koll på minikartan vart nästa checkpoint eller fotgängare spawnar, men det är det inte. Jag spelar väl inte orienteringgeddon?

Och det är synd, för det klassiska Carmageddon-läget är inte så dumt. Du har en timer som räknar ned och måste hinna förstöra alla bilar innan tiden går ut, antingen via specialföremål som du hittar på banan eller genom att helt enkelt köra in i dem (trycka in dem mot en vägg i hög fart brukar funka bäst). Bilarna har olika egenskaper i form av vikt, styrka, hastighet och stryktålighet och kombinerat med den faktiskt riktigt intressanta skademodellen på bilarna som kan gå sönder totalt och till och med delas itu så blir kaoset roligt att spela. Fotgängarna är till för att ge en mer tid och man kan teoretiskt klara banan genom att döda alla fotgängare också, men det är inte rimligt eftersom det oftast är över 500 st. Är man tillräckligt sadistisk kan man även kolla actionreplays i slowmotion i efterhand på när stackarna möter sina öden.

I varje aktivitet har man chansen att låsa upp en ny bil till sitt garage om man förstör den bil som spelet väljer ut före aktiviteten. Förstör man den så får man den. Och det är drivkraften i spelet för mig, att få nya, starkare och häftigare bilar att göra slarvsylta av motståndarna med. Men som sagt, jag vet inte om drivkraften för det är så stor att vi orkar köra igenom så många checkpointraces. De första 5-6 banorna är det bara ett enda klassiskt krockläge per bana medan resterande tre är checkpointrace och  vanligt race som går ut på att köra i mål först. Senare tillkommer ytterligare ett krockläge, men när vi tittar framåt och ser ”kör på 30 fotgängare för att vinna” med vetskapen om att de banorna kommer ta uppemot en timme eftersom de slumpar fotgängarna fram och tillbaka på kartan så blir man bara less.

Kan också sägas att kontrollen är något som många har haft problem med, men vi hade inga problem med att bilen var slirig. Förutom dragstern som går i 600 km/h då, den är helt omöjlig att få någon pli på, åker bara runt i cirklar. Man kan dock undra varför de som standard byter kamera till att se bakåt när man backar, det försvårar mycket. Tog ett tag innan vi förstod att det gick att byta så att man tittar framåt även när man ska backa en meter.

Sen tillkommer som vanligt dumma designbeslut. Som t.ex., varför kan jag inte byta bil direkt efter att jag har kört ett race och upptäckt att bilen inte är den lämpligaste för ändamålet? Laddningstiderna är smärtsamt långa varje gång man ska ladda nytt race och de tvingar mig att lämna racet för att gå till garaget och byta bil och sedan starta aktiviteten igen. Och varför kan man få minuspoäng så att man förlorar poäng som man tidigare tjänat in för att låsa upp nästa bana? Det gör det bara grindigt när det blir svårare så att man får spela om banor. Räcker väl som straff att man inte tjänar någon poäng på banan om man misslyckas (dvs reparerar sig för mycket, att reparera bilen kostar).



Slutsats: Carmageddon: Max Damage är verkligen en reinkarnation av originalspelet från -97, men varför, varför har de så få klassiska krocklägen när det precis som förr är de som är roligast? Spelet är 25 % klassisk Carmageddon (i Carmageddon 2 var det 75 %) och resterande nån form av bilorientering eller Gran Turismo. Jag förstår att man vill ha variation, men huvuddelen av spelet ska väl gå ut på att krocka? Att köra snabbt eller rätt finns det andra spel som gör bättre. Visserligen finns ett onlineläge, men jag hade svårt att hitta spelare att köra mot och är ändå ute efter kampanjen. Den mindre bra grafiken kan jag väl förlåta eftersom det är ett budgetspel (dock kan jag inte förlåta laddningstiderna), men låt mig krocka i erat bilkrocksspel. Jag kan tyvärr inte rekommendera det, de har ingredienserna men har inte fått till måltiden.