The King of Fighters XIV

• Genre: Fighting
• Släppdatum: 26 augusti 2016               
• Utvecklare: SNK
• Utgivare: Deep Silver
• Plattform: PS4

King of Fighters är nog en fightingserie som har undgått de flesta som inte spelar fightingspel regelbundet, kanske för att den ofta släppts i Japan och inte EU. Den är mer nische och inte med bland de stora grabbarna som Mortal Kombat, Street Fighter, Soul Calibur, Dead or Alive eller Tekken. Det säger väl en del att jag inte kan mer än en handfull av karaktärerna trots att det nu har släppts 14 spel.

Ändå har SNK:s serie hållt på sedan 1994 så uppenbarligen gör de något som funkar. Efter att ha spelat den exklusiva PS4-versionen kan jag se varför, det är helt enkelt ett väldigt gediget fightingspel. Det som gör spelet unikt är att man kan spela 3 vs 3, inte som Marvel vs Capcoms tagmode där vem som helst kan byta in när som helst – här spelar man tills den första karaktären dör och då släpps nästa in. Detta är förstås också det perfekta partyläget online i teorin, men i verkligheten så förstörs det av spelare som lämnar om någon dominerar ett lag så att de inte får spela eller om värden lämnar, vilket då löser upp matchen.

Även om det tidigare i år släppta Street Fighter är mer välkänt och har en större budget så är KOF14 det av de två som ska berömmas för hur det lanseras. Okej, nätkoden fungerar endast i partyläget. I rankat 1v1 leder det till slowmotionmatcher som förstör upplevelsen. Men en patch är redan på gång och håller på att godkännas av Sony, om det fixar problemet vet jag ej, men de säger det.

Men det har till skillnad från Street Fighter 1) ett komplett storyläge och 2) hela 50 karaktärer, varav 19 nya till serien och inget upplåsbart trams som fungerar som mikrotransaktioner. Detta trots att de har haft fullt upp med att göra spelet i 3D istället för de sprites de använde i KOF13 (som släpptes 2010). Det är beundransvärt med deras budget i åtanke.

Trots budgeten så ser spelet helt okej ut. Visst, när modellerna syns i närbild i dialogsekvenser är de inte granna, men på avstånd ser det bra ut och bakgrunderna imponerar. Animationerna är också riktigt snygga, de har fått alla karaktärer att se unika ut. Den storbystade Angel ser ut som att hon vill våldta en när hon går fram och tillbaka, Nakoruru hoppar lätt fram och tillbaka som på moln och har en hök vid sin sida, brassen Zarina dansar samba medan hon rör sig och piraten Love Heart går ståtligt som en modell. Sen har vi än mer udda karaktärer som den tjocka fången Chang som rör sig som en klumpeduns och har en stor kula fastbunden i en kedja som han anfaller med, eller wrestlaren som ser ut som en T-Rex och kallar sig King of Dinosaurs. Det är mödosamt att animera 50 karaktärer så att de har sin egen personlighet, men de har lyckats bra med detta.

När det gäller storyläget så är det förvisso komplett, men det är ändå ingenting jag rekommenderar att köpa spelet för då det ändå är ett glorifierat arkadläge. Det finns lite CG-sekvenser som kan skilja aningen beroende på vilket team man spelar som, och man får även ett slut för varje team med tecknade sekvenser som i en serietidning. Om vissa karaktärer möts kan man också få ett litet intro innan matchen börjar. Men detta är mer för diehardfansen och inget som är värt att spela igenom storymode för enligt mig. Såvida man inte orkar med att slå ner 3 x 10 = 30 datormotståndare per runda... känns inte värt besväret.

Det finns också en tutorial och ett läge kallat Trials som är till för att lära nya spelare lite moves. Trials går helt enkelt ut på att klara att länka ihop combos för varje karaktär över fem nivåer. Problemet är att de snabbt blir så svåra att man antingen tappar lusten eller spenderar en mängd timmar för att lära sig. För min del så klarade jag oftast de två första eller en tredje, men det jobbiga är att när man förväntas använda Max Mode (superläge typ) i en combo och missar slaget efteråt, så måste man vänta i 10-15 sekunder tills mätaren kyls ner innan man kan försöka igen. Vilket gjorde att jag tappade lusten totalt när jag precis hade börjat lära mig på riktigt.

Visserligen kan man som nybörjare bara trycka på LP (light punch) flera gånger för att få spelet att göra en liten combo automatiskt åt en så att även de som inte är experter ska känna sig duktiga, men vill man göra mer avancerade combos så krävs det ofta att man är riktigt snabb och precis, vilket inte är lätt i stridens hetta. Det är dessutom många avancerade tekniker och halvcirklar och fram och tillbaka med spaken att hålla reda på att man inte kommer ha en chans online mot de som har tränat sedan 95, vilket är de som kommer att köpa spelet primärt. Spelet har inte samma fanbase som Street Fighter eller Mortal Kombat så de flesta man möter kommer vara bra, något jag ser som en nackdel.





Slutsats: King of Fighters 14 är, till skillnad mot storebror Street Fighter V, ett komplett paket direkt vid lansering. Hela 50 kämpar (var och en med sin egen temalåt), en mängd banor och lägen, ett storyläge med godis för diehardfansen, och ett partyläge online för 12 spelare (6 som spelar, 6 som kollar på). Nätkoden för rankat 1v1 var dålig i ett par veckor, men de fixade det relativt snabbt med en patch och nu funkar det bra.

Som fightingspel är det riktigt bra, men kanske fortfarande lite för svårt att bemästra för att nya spelare ska vilja sätta sig in i det. SFV känns som ett lättare spel att bli bra i. Men grunderna och innehållet finns där, bara man är villig att lägga ner tiden på att lära sig.