Get Even

• Genre: Thriller/skräck/FPS
• Släppdatum: 23 juni 2017
  
• Utvecklare: The Farm 51
• Utgivare: Bandai Namco
• Plattform: PC/Xbox One/PS4

Från utvecklarna av Painkiller: Hell & Damnation kommer ett ytterst experimentellt storydrivet spel som inte är likt något annat.

När jag tänker på deckarspel så tänker jag på spel där man stillsamt vandrar runt med sin lupp, löser kluriga pussel och läser mängder av texter för att kunna lista ut spelets mysterier. Get Even kör en lightversion av det konceptet och blandar istället in en mängd andra element så som krypande överlevnadsskräck, förstapersonsskjutande, sci-fi och smygande. Det hela resulterar i en väldigt unik upplevelse med en gripande story som fick mig att inte vilja lägga ner spelet tills jag löst den stora gåtan.

Man spelar som Black, en legosoldat som vaknar upp i ett mentalsjukhus, med det enda minnet att han försökte rädda en flicka med en bomb fastknuten på henne. Strax får man kontakt med Red, en man som guidar en runt med hjälp av ett VR headset som används för att bota patienter. Black återupplever sina minnen genom headsetet men minns inte längre vad som är sant och falskt, och spelet går alltså ut på att gå till botten av händelsen med flickan.



Storyn är riktigt bra vilket är tur eftersom det är den som är i fokus. Tyvärr går det inte att säga mycket mer än jag gjort utan att det ska förstöra upplevelsen, men storyn är något av det mest hjärnskrynklande jag varit med om. Get Even är extremt linjärt och man följer i princip en korridor spelet ut, vilket kan bli lite irriterande när man försöker öppna en dörr för 20:e gången och de alltid är låsta.

För att göra det mer intressant har The Farm 51 lagt in förstapersonsskjutande, något som är extremt simpelt och påminner mig om skjutandet i Mirror’s Edge. Du kan ha två vapen samtidigt och med hjälp av en fiffig manick kallad CornerGun går det att se och skjuta fiender runt hörn. Annars kan man även smyga och försöka klara spelet utan att döda någon om man vill det, vilket Red också uppmanar en att göra, men för det mesta gillade jag mer att ta kål på allt som rörde sig och skapa kaos.

Skjutandet är det dock sparsamt av och det hinner aldrig bli dåligt, liksom läsandet av bevis och olika notiser – det är precis lagom mycket för att jag ska vilja läsa igenom allt, och saktar inte ner tempot särskilt mycket. Samma sak med pussel; det finns ett par riktigt knepiga sådana, men de flesta är simpla och tillför mest lite variation till den annars tunga storyn. Annars är det väldigt läskigt i framförallt mentalsjukhuset - stämningen är riktigt, riktigt bra och utvecklarna har uppenbarligen en vrickad fantasi som lyckats komma på alla sjuka scenarier.



Men det bästa i hela spelet är ljudet. Det är verkligen den som skapar hela stämningen i Get Even. Grafiken i all ära, det kan vara riktigt snyggt till tids men också ofta inte se något vidare ut, speciellt karaktärer och animationer är svaga. Musiken däremot passar in perfekt och röstskådespelet är av absoluta världsklass. Likaså med ljudeffekterna; det är alltid något som hörs i bakgrunden, och när musiken och ljudet plötsligt ändrar sig och blir mer intensiv går jag försiktigt och spänt framåt.

Get Even är ett kort spel, räkna inte med mer än 8 timmar för första genomgången. Dock är återspelningsvärdet förvånansvärt högt för ett spel som går för hälften så mycket som ett fullprisspel. Du kan när som helst spela om en bana för att försöka få 100% och låsa upp nya vapen, eller spela igenom banan på ett annat sätt vilket ändrar händelserna i de andra inklusive slutet. Tyvärr efter att jag hade klarat spelet och ville köra om en bana så fastnar spelet på samma punkt hela tiden och jag kan inte komma vidare hur jag än gör, vilket tvingar mig att vänta på en patch eller starta ett nytt spel. Tråkigt eftersom jag hade velat spela lite till.



Slutsats: Get Even är perfekt för alla som vill ha ett annorlunda, storydrivet skräckspel där man inte behöver hålla på och leka detektiv hela tiden. Detektivbiten är bara en tunn del av spelet och andra element såsom skjutande, smygande, pusslande och mellansekvenser dyker ständigt upp för att variera upplevelsen. Den sci-fi-baserade storyn är superintressant och stämningen runt det hela byggs upp av det superba ljudet, inklusive soundtracket som är något att lyssna på även utanför spelet. En del buggar och något dålig prestanda för hur spelet ser ut förstör lite av eftersmaken men det är definitivt ett spel att återbesöka efter att man lyckats ta reda på vad som hände med flickan med bomben.