Själv grinar jag varje gång jag kolla på Armageddon, när Bruce Willis tar farväl av Liv Tyler *snyft*
Postad 07 February 2005 - 21:47
Själv grinar jag varje gång jag kolla på Armageddon, när Bruce Willis tar farväl av Liv Tyler *snyft*
Postad 07 February 2005 - 21:55
Samma gäller när jag såg Sagan Om Konungens Återkomst på Rigoletto. Det vart bara så stort alltihopa. En tre år lång resa var avslutad. Ingen fjärde film att längta till nästa år
När Rohans ryttare kommer till slagfältet och när Aragorn och Co. står utanför Mordors portar är två väldigt starka ögonblick som gör att, iallafall jag, ryser till och blir lite tårögd.
Redigerat av PsyCor, 07 February 2005 - 21:56.
Postad 07 February 2005 - 21:56
Postad 07 February 2005 - 22:49
Postad 07 February 2005 - 22:58
Postad 07 February 2005 - 23:08
Postad 07 February 2005 - 23:17
Alla filmer med steven segal eller van damme. Samtliga är så kassa att jag börjar gråta i ren förtvivlan.
Haha! Äntligen såg jag någon som skrev precis det jag alltid tyckt, underbart att se. Trodde jag var ensam i världen om att tycka detta.
Postad 07 February 2005 - 23:25
Postad 07 February 2005 - 23:57
Har för mig att jag smågrät när jag såg nån rulle för inte så länge sen, men jag kan inte för mitt liv komma på vilken det var. =)
Får återkomma när jag sett en framöver som slagit på tårkranen.
Postad 08 February 2005 - 00:10
Men filmer som jag bölat mest till då jag såg dem första gången är.
Sjätte sinnet såg den i sängen och snurvlade så min sambo vaknade och undrade vad det va med mig....
Änglarnas Stad grinade på slutet och då jag återberättade slutet för min kvinnliga bekant som somnat från filmen
Meet Joe Black fantastisk film som sätter döden i ett annorlunda perspektiv..
Blir nästan alltid tårögd då någon dör på film och någon i filmen sörjer denna person osv....
Det har alltid gott hem hos damerna
Tills nu då
'
Postad 08 February 2005 - 00:25
Vilken grym bekännelsetråd. Ärligt talat, skärp er!
I vissa scener kan man dock bli tårögd, men det är bara musikens förtjänst. Längre än så kan jag inte gå för att behålla min manlighet.
Postad 08 February 2005 - 00:32
När lillefots mamma dör *snyft*
enda filmen jag har bölat till
Postad 08 February 2005 - 01:46
Postad 08 February 2005 - 02:07
Även om vi inte vill erkänna det så har vi väl alla börjat grina till någon film?? Vilken film & scen?
Själv grinar jag varje gång jag kolla på Armageddon, när Bruce Willis tar farväl av Liv Tyler *snyft*
Samma här. I
Postad 08 February 2005 - 02:08
Landet för länge sedan. (Orginalet)
När lillefots mamma dör *snyft*
enda filmen jag har bölat till
Det var rätt längesen hoppas jag.
Postad 08 February 2005 - 07:31
Postad 08 February 2005 - 07:49
Postad 08 February 2005 - 10:49
Det kom faktiskt en tår i slutet av Johnny Depps Finding Neverland.
Postad 08 February 2005 - 11:06
Iaf började inte jag göra det, bara går som en våg igenom en då och då. =)
Postad 08 February 2005 - 11:12
Postad 08 February 2005 - 12:28
Först och främst finns ju sorgliga skådespel a la "Titanic". Sen finns mäktiga "pompa o ståt"-filmer som redan nämnts i form av "LOTR" (nej den har jag aldrig fällt en enda tår till, krävs aningen mer verklighetsförankring och karaktärs-drama än så).
En film som jag blev (och blir fortfarande) gråtmild av är The Shawshank redemption. Den känslan man får i slutscenerna tycker jag måste kategoriseras annorlunda än ovan nämnda filmer. Vi kan ju kalla kategorin "rakt in i hjärtat, och i det här fallet är det känslan av villkorslös kamratskap och det orubbliga hoppet...
Redigerat av Unregistered7f4b346b, 08 February 2005 - 12:30.
Postad 08 February 2005 - 13:01
Postad 08 February 2005 - 13:24
I avdelningen realistiska filmer platsar Plutonen Elias dödsscen, deer hunter, och killing fields som någon nämnt.
Just det, en film som jag såg alldeles för ung och som har gett mig bestående men i form av viss badfobi, Hajen! Helt säker på att jag började böla av skräck när jag såg den
Postad 08 February 2005 - 13:56
Har en hårdhudad inställning till "lipa här" sekvenser så dom brukar inte funka, men när det bara läggs fram som en vital del av handlingen och inte putsas till maximal snyftfaktor, som det ofta görs i Hollywood, kan jag inte hålla mig för det mesta. =)
Har inte sett Grave of the Fireflies än, men tänkte göra det framöver i veckan, så det kanske blir gråtfest då...
Edit: der schtavenfelen
Redigerat av wolfbane, 08 February 2005 - 13:58.
Postad 08 February 2005 - 14:03
Alla filmer med steven segal eller van damme. Samtliga är så kassa att jag börjar gråta i ren förtvivlan.
Haha! Äntligen såg jag någon som skrev precis det jag alltid tyckt, underbart att se. Trodde jag var ensam i världen om att tycka detta.
Hehe knappast ensam. TRor inte jag känner NÅGON som uppskattar dessa två "skådespelare".
erikt: Vad är det som säger att det är manligt att sitta och stålsätta sig och spjärna emot när man ser ngt rörande, tragiskt eller dylikt.
Själv får jag alltid en klump i magen av Schindlers list.
Postad 08 February 2005 - 14:12
Kan i ärlighetens namn inte sitta ner en hel film med nån av dom så otroligt pinsamma och dåliga tycker iaf jag att dom är.
Vad gäller tårdrypande scener så vill jag slå ett slag för "The Hurricane" (många scener i den filmen) och "In the Name of the Father" (slutscenerna).
Båda dessa är filmer baserade på verkliga händelser om felaktigt fängslade personer.
Postad 08 February 2005 - 14:15
Postad 08 February 2005 - 14:50
Många är nämnda här, spontant kommer jag att tänka på slutet på "Powder", "Ben Hur", "Fenomen", "Green Mile", "Mannen som kunde tala mede hästar", "Hidalgo". Och så den riktiga mördaren "What dreams may come" när man får springa iväg och fylla på dricka eller kolla elmätaren eller nåt på slutet..
Vore det inte så förbannat fult med en gråtande karl skulle jag naturligtvis fälla en tår.
Säger jag kaxigt...
Ju äldre man blir, desto värre blir det. Svårare och svårare att behärska sig. Nu har jag hunnit in i fyrtioårsåldern, och nu är det tamejfan nästan omöjligt att hålla emot.
Patetiskt att man ens ska behöva känna sig tvungen, eller hur.
Postad 08 February 2005 - 15:00
Har inte sett Grave of the Fireflies än, men tänkte göra det framöver i veckan, så det kanske blir gråtfest då...
Ja, den som inte lipar till den filmen måste ha ett hjärta av sten. Grinade så att jag inte kunde se igenom mina glasögon. Sorgligare film får man leta efter. Också ett typexempel på en mycket bra film, men som man inte vill se igen.
Postad 08 February 2005 - 15:08
Ett märkligt fenomen är att jag är flerdubbelt så blödig när jag är lite bakis när jag tittar på film. Drämmer jag i "Lejonkungen" dagen efter ett skapligt gallej... could you hand me a handkerchief plase?
Postad 08 February 2005 - 15:15
Även andra scener i samma film är otroligt gripande, som det första anfallet mot Engelsmännen.
En annan film jag kommer på nu på rak arm är Den sista samurajen som jag såg nyligen, scenen i slutet när en samuraj ska sticka svärdet genom hjärtat.
Postad 08 February 2005 - 15:16
Postad 08 February 2005 - 15:25
Postad 08 February 2005 - 17:13
Postad 08 February 2005 - 17:42
Postad 08 February 2005 - 21:01
Silver fang är då klockren exempel på det iaf
Postad 08 February 2005 - 21:13
Sen att den tydligen var riktigt bra gör det hela bara ännu bättre.
Postad 08 February 2005 - 21:46
Jag har nog alltid varit lite blödig och känslosam, men det har blivit värre sen jag fick mina barn.
case
Postad 08 February 2005 - 22:00
Postad 08 February 2005 - 22:19
# Lejonkungen. Såg den på bio när jag var 11 år. Jag lyckades hålla tårarna i ögonhålorna men det var inte utan viss ansträngning
# American History X. Slutscenen "angrep" mig ganska hårt, särskilt som jag har flera yngre bröder. Såg den med klassen på en samhällslektion i gymnasiet.
Postad 08 February 2005 - 22:24
Känsligt ämne detta. Verkar till och med vara en del som försöker skämta bort tråden på samma sätt som inphra nämnde när han såg film med sina polare...
Antagligen en ganska känslig punkt för det yngre gardet. När man närmar sig de 40 känns det som om manlighetens vara eller icke vara är det minsta av mina problem...
En annan film som gör mig tårögd varje gång är slutet på Field of Dreams när Kevin Costner till slut får möta sin farsa igen. För övrigt en film som alltid får mig på bättre humör när jag känner mig lite nere.
Postad 08 February 2005 - 22:45
När han får reda på att han blivit lurad och att han aldrig har haft en dotter var det så grymt så grymt, dessutom lurad av sin bästa vän. En riktigt bra film som visar vad som är viktigt här i livet på ett mycket tydligt och tragiskt sett.
Postad 09 February 2005 - 00:55
Jag fäller en tår eller flera till de mest patetiska serierna/filmerna m.m nuförtiden och det känns helt enkelt jävligt bra. Har ett hjärta trots allt... Mkt av min känslighet beror på att jag fått barn som sagt, det ändrar ens perspektiv helt klart.
Men, det jag vill säga är att man skall vara STOLT över sina tårar för det är ett tecken på manlighet och inte Omanlighet. Dock så förstår jag om vissa i 15-18 års åldern har svårt för att släppa taget pga av "vad ska polarna säga mm", där har man själv varit, är nu 26 och killar... Det släpper (förhoppningsvis) för er också!
Postad 09 February 2005 - 00:56
Postad 09 February 2005 - 01:06
Men när jag såg slutet på rädda menige ryan, var det riktigt kämpigt att försöka hålla tillbaka tårarna. Ganska mycket "schindlers-list" känsla över det slutet.
"Gröna milen" är också en film som jag också har stora problem med att se utan att snyfta...
Postad 09 February 2005 - 01:09
Men när jag såg slutet på rädda menige ryan, var det riktigt kämpigt att försöka hålla tillbaka tårarna.
Det är inte meningen att du skall hålla dem tillbaka. Låt känslorna flöda!
Postad 09 February 2005 - 01:12
Vilken grym bekännelsetråd. Ärligt talat, skärp er!
I vissa scener kan man dock bli tårögd, men det är bara musikens förtjänst. Längre än så kan jag inte gå för att behålla min manlighet.
Så du menar att om du bara hörde soundtracket till en mycket tragisk film som du ej sett så blir du tårögd??? Låter konstigt tycker jag i alla fall!
Postad 09 February 2005 - 02:35
Men...
Enligt min mening så tyder det på mod och stark personlighet att våga visa känslor. På sätt och vis innebär det att man är feg om man håller igen.
Hmm...
Jag är nog lite feg ibland (eller ovanligt kallhamrad)
1 användare läser detta ämne
0 medlemmar, 1 gäster, 0 anonyma medlemmar
Sökningen pågår
Avancerad sökning
6 bilder
97 filmer
Minhembio - Senaste nyheterna






Fler
Vilka bilder visas här?