[nickeskbg]

• 0

Ja ha, så har man snart varit hemma i 8 månader med den lille, den lille som så sakterliga börjar växa till sig..
På måndag är det dags börja arbeta igen och ärligt talat så är det ingenting som direkt lockar..Är det normalt att nästan känna ångest inör detta??
För alla er som får möjligheten/förmånen att vara pappaledig, TA DEN!!
Den här tiden är något utav det bästa jag någonsin upplevt, förmodligen den bästa..Att få komma så nära varandra och vara med under den resa som denna tiden varit är ett rent privilegium.
Sen ska man ju inte klaga över att man haft möjligheten att lyssna en del på stereon också, om än på måttliga nivåer

Fler pappalediga här på forumet (mammalediga med för den delen) som är eller har varit i samma situation, att man allra helst skulle vilja vara hemma mkt längre med sitt barn än vad man har möjlighet till, och känner olustkänslor för att gå tillbaka till arbetet?

[Audio Code 3]

• 0

Har varit ledig förut, sista söndagen innan jobbet önskade man nästan att nån skulle skjuta mig, så tung ångest hade man för att man var tvungen att återvända till jobbet.
Dock mådde man avsevärt bättre efter man avslutat första passet följande måndag.

Jo, det är en viktig del av livet att uppleva dessa stunder med kidsen dom tiderna kommer aldrig nånsin tillbaka!

[partajare]

• 0

Det är en självklarhet att känna så inför jobbet igen. Tänk bara på hur du känner efter 4veckors semester. Semester återkommer dessutom efter ett år. Den där goa tiden med barn kommer lixom inte tebaks.

Kul att attityden förändras gällande pappaledighet.
Jag instämmer och uppmanar alla pappor och blivande pappor att Ta ut er pappaledighet för familjens skull!!

[nickeskbg]

• 0

Ja visst är den tiden viktig, både för en själv och för barnen..Jag har en del bekanta där pappan inte är hemma nästan någonting alls, så svårt förstå det.
Bästa eller värsta kommentaren hitills var när en pappaledig snubbe sa, Citat: "Den som säger att det är kul att vara hemma med sina barn, den ljuger"

Ja den där jobbgrejen, förstår inte varför det ska kännas så jäkligt..Håller på att skola in lillkillen på dagis nu så många tankar går ju till detta, törs nästan inte tänka på hur jobbigt jobbgrejen skulle bli om jag inte hade det att tänka på..

Det är en självklarhet att känna så inför jobbet igen. Tänk bara på hur du känner efter 4veckors semester. Semester återkommer dessutom efter ett år. Den där goa tiden med barn kommer lixom inte tebaks.

Semestern ja, första veckan går åt till att vila upp sig, nästkommande två regnar bort och den 4e o sista har man ågren för att det är dags börja igen

[NAD2700THX]

• 0

Ska vara pappaledig mot slutet av maj och fram till inskolningen. Ska bli grymt roligt och skönt, kommer dock blir grymt tufft ekonomiskt...

Tror många pappor avstår sin pappaledighet pga tappad inkomst (mannen har i regel högre inkomst) vilket är jäkligt trist.

Det kommer som sagt blir grymt hårt, men det får det vara värt. Den här chansen kommer aldrig igen. Sambon har 2 kids sedan tidigare och nu har vi en tillsammans, detta gör att det här nog blir min ända unge... Vi har tom räknat på att eventuellt låna ca 2000 kr i månaden av mina föräldrar eller svärföräldrarna bara för att få det att gå ihop...

Vad det gäller ågren, så är det nog fullt naturligt... Man har ju allt som oftast söndagsångest...

/Johan

[nickeskbg]

• 0

Ja visst är det så att många pappor inte är hemma med barnen så mkt pga ekonomin..
Jag tycker det är sorligt att det blivit på det viset, är inte helt lastgammal o minns mkt väl hur det var när jag var lite mindre, min mor var hemma med oss barn hela tide och jag kan inte påstå att min far var höginkomsttagare, absolut inte..Men det gick ändå, på något sätt så gick det. Inte för att jag idag kanske förstå hur...??

Visst, det är jättebra för min son få träffa andra barn i samma ålder då vi inte umgås så mkt med andra barnfamiljer..men ändå, jag tycker på något sätt att man som förälder borde få en rimligare chans att vara hemma med sitt barn längre, kanske upp till lekisdags, runt 5 år..man måste väl få drömma

Här i byn finns en öppen förskola där barn o föräldrar kan träffas tre dagar i veckan så kontakt med andra barn är fullt möjlig..

En sjuk tanke slog mig när vi gick till dagis första dan.." Ja ha min son, nästa gång du kommer att styra helt över din egen tid är när du blir pensionär"

Lite så ser samhället ut idag..För att man som vanlig arbetare med normalinkost ska gå runt, om man har en del utgifter så tvingas man i stort sätt att skola in sitt barn innan den blivit 18 månader.

Hur ensamstående föräldrar klarar sig vill man inte ens tänka på

(Men nu ska vi inte starta en samhälls debatt )

Nu pep klockan, dags att knalla iväg o hämta underverket på dagis o samtidigt hämta ut ett paket innehållandes lite ny högtalarkabel

Vore kul om fler förädralediga eller ni som ser fram emot eller tillbaka på den tiden har lust att reflektera era tankar o känslor kring detta...

[Pajje]

• 0

jag har varit hemma 8 månader jag med, ska börja igen efter påsk, men jag ser verkligen fram emot att börja jobba igen. Nu låter det som om jag vantrivs att vara hemma, men absolut inte, att få vara så mycket med dels vårt äldsta barn, som fyller 2 snart, och dels med vårt senaste tillskott som är 5 veckor nu, har varit hur kul som helst och man märker verkligen på 2-åringen att man har fått bättre kontakt.
Men jag trivs med mitt jobb, och saknar mina arbetskamrater och stämmningen på jobbet, så det ska bli kul att att börja igen, även om det är skönt att gå upp lite senare och ta dan lite som den kommer.

Har en kompis som bygger hus, så han är varenda kväll ute och bygger, och likaså helger. Förstår att han vill bli klar med huset, men han har knappt umgåtts alls med sin dotter (som är 10 månader nu), och jag tror han kommer att ångra det senare. Som tidigare nämnts, den tiden kommer inte igen, och det går så fort för dom små liven att växa upp.

Och jag tycker absolut man ska tänka om om man inte planerar att tu ut någon föräldraledighet, att vara pappaledig är en förmån vi har som är få förunnat om vi tittar i resten av världen, utnyttja den, även om det blir lite mindre i plånboken. Man kan kanske lägga undan lite pengar innan att ta av under ledigheten, eller vara hemma 2-3 dar i veckan om den möjligheten finns.

Vi har lyckats vara hemma i 2 år nu utan dagis, genom att spara dagar, tjejen har jobbat lite helger samt att vi snålat in på lite grejor för att kunna vara hemma med barnen, och det har det varit värt!

/Pajje

[nickeskbg]

• 0

Ja visst är det en förmån, en utav de bästa man kan ha och som sagt, den är nästan unik om vi ser till andra länder..

Jag var i en situation innan jag gick på föräldraledighet att jag inte trivdes alls på min arbetsplats, påverkar nog också situationen med att gå tillbaka igen.
Hade nog heller aldrig trott att det skulle vara så underbart att vara hemma med den "lille" som det faktiskt är. Hört mer än en säga att det ska bli skönt börja jobba igen så jag inbillade mig nog att så kommer nog jag också känna..Men ICKE!!

Sov oroligt inatt med ha ha...drar ihop sig

[Toby]

• 0

Tjena!

Har varit föräldraledig under sammanlagt 6 mån under min forskarutbildning (inne på 4:e året). Det har varit skönt men man har ju ändå haft pressen på sig att jobba en del hemifrån samt att närvara vid en del möten då och då.
Men det var absolut en del ångest att gå tillbaka på jobbet efter att (under längsta perioden) varit ledig sammanhängande under 3 mån.
Kanske att förståelsen för föräldraledighet skulle varit enklare om man hade haft en svensk chef?

[nickeskbg]

• 0

Ja nu skulle man varit o gjort sin första arbetsdag, dock har vår lille kille haft den goda smaken att vara magsjuk under helgen..ja vi har legat hela familjen men dagis vill han ska vara symptomfri 48 timmar innan vi får komma igen...stackars mig som var så ivrig att komma till jobbet igen

Dock extra jättesynd om den lille