Hoppa till innehåll

Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Att skiljas eller ej

227 svar till detta ämne
  • Vänligen logga in för att kunna svara

#201

Postad 21 september 2017 - 20:14

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 314 inlägg
  • 0

Låter som att vi tänker hyffsat lika.
Jag planerar att leva singel när jag har min dotter för att ge henne min fulla uppmärksamhet, men veckorna jag inte har min dotter hos mej hoppas jag skulle kunna bli lite annorlunda.

 

Idag kom jag ytterligare ett litet steg på vägen.

 

Men det känns stort!

 

Vi besökte banken och avslutade allt gemensamt (fixade även dispositionsrätt till dotterns ungdomskonto) och när jag väl kom hem och summerade månadens räkningar och stämde av med inkommande lön så verkade det som att min provisoriska budget håller (t.o.m. med lite marginal).

 

För första gången på över 20 år känns det som att det är jag som har kontrollen över pengaflödet i hushållet!
Dessutom så ser ekonomin ganska bra ut med ett sparande på 4-5 000 i månaden trots en enda lön och då har jag fortfarande råd att unna mej och dottern saker som jag ytterst sällan har kunnat göra tidigare.

 

Svårt att inte bli åtminstone lite skadeglad när exet suckar och stönar över sin ekonomi...
:blush:



#202

Postad 21 september 2017 - 20:48

johan b-lund
  • johan b-lund
  • Mästare

  • 2 944 inlägg
  • 0

Det går framåt, Stort Grattis och ge dig själv en klapp på axeln :)



#203

Postad 22 september 2017 - 07:46

agpath
  • agpath
  • Mega-Guru

  • 7 926 inlägg
  • 0

 

Svårt att inte bli åtminstone lite skadeglad när exet suckar och stönar över sin ekonomi...
:blush:

Det innebär å andra sidan att det blir du som kommer få betala mer för dotterns utgifter.



#204

Postad 22 september 2017 - 18:34

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 314 inlägg
  • 0

Det innebär å andra sidan att det blir du som kommer få betala mer för dotterns utgifter.

Det har jag inga problem med...
Jag skrev oberoende med avseende på att min ekonomi inte är beroende av hur andra i hushållet spenderar pengar, Inte ekonomiskt oberoende  :P

 

Tösen kommer således inte att glida på någon räkmacka under sin uppväxt, men jag ger henne gladeligen allt jag anser att hon behöver  :rolleyes: . Exet ska naturligtvis hjälpa till hon också, men jag tänker inte låta dottern lida för exets dåliga ekonomi...

 

Just nu sitter jag vid datorn (och hänger över min kvällsmat) och funderar på om jag skulle ta och testa 39Plus arrangemanget i stan.
Det var över 20 år sedan jag var ute som singel och över 15 år sedan jag var ute i vimlet överhuvudtaget (förutom en och annan firmafest).

OM jag kommer iväg ikväll så är risken stor att jag sitter och somnar i ett hörn strax efter midnatt, men det finns ju också en möjlighet att jag stöter på gamla bekantskaper från tiden då jag var ute var och varannan helg...

 

Hmmm

Kanske lite musik i mitt hus kan hjälpa till att komma i rätt stämning?

 

SeeYa!



#205

Postad 26 september 2017 - 12:48

agpath
  • agpath
  • Mega-Guru

  • 7 926 inlägg
  • 0

Hur gick detta nu då GuessWho?



#206

Postad 27 september 2017 - 21:13

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 314 inlägg
  • 0

Oj oj oj ....

 

Glad i hågen åkte jag in till stan. Medveten om att ett antal kollegor någon gång då och då besöker 39Plus och med en liten förhoppning om att det kanske fanns en och annan på 39Plus från den tiden (och de klubbarna jag själv hängde på för typ 20 år sedan).

 

Det första som slog mej var att det inte är så billigt längre som det var förr.

140 kronor i inträde och garderob. Jag som brukade gå ut under "happy hour" förr i tiden!
Men å andra sidan pågick det en show inne på stället som jag fick njuta av i runda slängar en timmes tid.

 

Riktigt trevligt faktiskt. Ett antal musikaliska potpurri från tiden då jag ofta var ute i svängen.

 

Men efter showen dukades bord och stolar undan och DJ'n tog plats i sitt bås.

Kan inte påstå att det var i närheten av den trängsel som jag kommer ihåg från förr. Faktum är att det var ganska lite folk som dansade och minglade i lokalen. Å andra sidan var ju klockan bara runt halv 12.
Jag tänkte att jag får ge det några timmar iallafall.
Men när klockan närmade sej 01:00 och det fortfarande var ganska glest med folk så slog det mej att många kanske inte får lön förrän efter helgen...

Jag skulle nog summera kvällen med att det gav en "mysig" känsla att sitta och njuta av musiken och se på folk, men någon riktig höjdarkväll gjorde jag inte det till.
Å andra sidan så ska ärligt medge att jag "bjöd" inte till speciellt mycket själv heller.
Fast avsikten var ju egentligen bara att "ta pulsen" på 39Plus klubben i stan och det målet uppnådde jag till viss del.

 

Men ska jag vara helt ärlig så trivdes jag bättre på "Garage" i Höganäs när jag var där för ett par månader sedan.
Go mat, enklare människor och massor av trubadur-rock...



#207

Postad 28 september 2017 - 09:10

agpath
  • agpath
  • Mega-Guru

  • 7 926 inlägg
  • 0

 

Men ska jag vara helt ärlig så trivdes jag bättre på "Garage" i Höganäs när jag var där för ett par månader sedan.
Go mat, enklare människor och massor av trubadur-rock...

Höganäs, nice! Vi brukar åka till Pannkaksladan varje sommar (jag och barnen). De verkar ha kvällsaktiviteter med musik mm där också. (Lite OT men ändå. ;))


Redigerat av agpath, 28 september 2017 - 09:10.


#208

Postad 28 september 2017 - 11:09

StoCal
  • StoCal
  • Wannabe

  • 25 inlägg
  • 0

Hittade denna tråden idag och måste säga att det varit mycket intressant att läsa från början till "slut". Det är ju bara två saker som har någon betydelse här i det stora sammanhanget och det är:

 

1. Din dotters välmående. Har man väl fått barn så kommer de alltid först. Ni som inte har barn kommer aldrig förstå detta. Hon verkar ha tagit detta bra i slutändan trots att du var väldigt bekymrad för detta i början och var den enda anledningen att ni höll ihop fortfarande i ett dödsdömt förhållande. Visst är ett förhållande en växt men har det gått så långt utan någon näring där grenarna har vuxit så länge på varsitt håll så är det mer eller mindre omöjligt att hitta tillbaka igen. Din dotter har lyckligtvis ganska fullt upp nu med sitt liv, sin pojkvän osv. så det har nog ändå varit ett bra tillfälle att separera på. Mår hon bra så mår du bra/bättre och du verkar vara en bra pappa som både ser detta och gör allt du kan för att hon ska ha det så också!

 

2. Ditt välmående. Det har inte nämnts så mycket men sonen som varken hade några regler eller gick att lita på har förstört mycket i ert förhållande och det är helt och hållet hennes fel. Ett barn måste ha regler men varje gång du har nämnt något kring hennes son och hans beteende så har du fått henne på dig då du i hennes ögon har "gett sig på" hennes son, den lille oskyldige pojken. Jag har själv varit i denna sitsen och den gick aldrig att lösa, trots familjerådgivning (helt värdelös) och diverse samtal hemma. Enda lösningen var att han flyttade vilket gudskelov hände.

 

Vad du måste göra nu är att fokusera på den veckan du har dottern hos dig. Att göra den så bra som det är möjligt (för henne) och sedan får den andra veckan se ut som den gör. En bekant till mig är missnöjd med hur den andra veckan hanteras hos hennes ex men kan inte påverka detta alls utan det enda det leder till är att sluka massor med energi. Den andra veckan när du har egentid så passa på att njut så mycket som möjligt. En klen tröst men du får det bästa av två världar med det upplägget just nu.

 

Ha INTE bråttom med att träffa någon ny som du ska introducera för henne och därmed minska den tiden hon nu har med dig. Det skulle vara om dottern själv vill detta annars vill jag ge dig rådet att låta det gå en tid. Det är bättre att du träffar någon och det visar sig vara ett stabilt förhållande än att introducera flickvän efter flickvän för dottern. Det skapar bara otrygghet för henne.

 

Stort tack för att du delat med dig av allt detta och du får samtidigt en klapp på axeln för att du faktiskt kämpat på och gått vidare med det. Tror det är betydligt svårare än vad många tror.



#209

Postad 30 september 2017 - 00:22

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 314 inlägg
  • 0

Svårt är bara förnamnet!
Att dela med mej här på forumet och få feedback på mina funderingar och tankar har skänkt mej mer styrka än vad som kanske framgår.

Era inlägg har varit enormt värdefulla för mej när det har varit som svårast. Bara det faktum att jag har fått skriva av mej och känslan av att någon faktiskt har läst det jag skrivit laddar mej med den positiva energin som behövs för att kunna hantera många av de svårigheter en separation innebär.

Ni är guld värda mina vänner!

Jag har nämnt vid några fler tillfällen att jag avser att träffa lite nya tjejer för min dotter och har ansträngt mej noga för att uppfatta vad hon känner vid tanken på detta.

De senaste dagarna har min känsla varit att hon har lite svårt för att hantera just tanken på att jag skulle träffa andra tjejer.
Hon sa det faktiskt rent ut trots allt. Det kändes "konstigt" att tänka på att pappa skulle träffa andra tjejer, när pappa i hela hennes liv bara varit med mamma!

I hela hennes liv så har det ur hennes perspektiv aldrig funnits någon annan kvinna i mitt liv än hennes mamma och dom gångerna jag har retat henne lite genom att kommenterar någon annan kvinnas vackra utseende eller liknande så har hon tagit på sej rollen att "tillrättavisa" mej och påminna om att jag är gift med hennes mamma.

 

En roll som hon nu förstår att hon inte längre kan ha, men jag gissar på att hennes spontana känsla är densamma.

Hennes pappa ska inte titta på andra kvinnor. Men i samma ögonblick som hon får den känslan så inser hon att hennes pappa numera är singel, något som förändrar en del saker.

 

Eftersom jag faktiskt har uppfattat detta så tänker jag inte "testa" eller utmana henne något mer genom att nämna andra tjejer. Jag gissar på att ju mer tid min dotter får för att vänja sej vid det nya liv vi alla lever just nu, ju lättare blir det för henne att föreställa sej att hennes pappa skulle kunna ha en relation med någon annan än hennes mamma.

 

Som tur är så betyder det inte att jag behöver leva isolerad, men att jag bara behöver följa den planen jag redan hade.
Nämligen att ägna mej åt min dotter den tiden hon är hos mej.

 

Vilket leder mej in på nästa orosmoment...

 

Min dotters mamma, prioriterar numera i ännu högre grad att vårda relationen med sina barn.
...På bekostnad av annat som kan vara mer eller mindre livsviktigt för barnen. Hon lägger större vikt vid att vara generös mot ungarna istället för att göra det som behövs för att ge ungarna en bra start i livet.

Vardagliga ting som läsxläsning, sund kost o.s.v. är INTE prioriterat hos mitt ex. Hos henne är det viktigare att barnen och alla andra på facebook hur mycket hon älskar ungarna...
 

När jag då kämpar på med läxläsning och försöka ge dottern sunda, hälsosamma vanor istället för att göda henne med nutella och vilka nöjen hon än föredrar, så framstår jag ganska lätt som den jobbiga föräldern som har lite krav och önskemål och som inte tillåter vad som helst alltid.

 

Min roll känns otacksam och stundom så så är jag sugen på att slå in på samma väg som dotterns mamma och erbjuda en massa nöjen istället för att ägna tid åt sådant som är viktigt i långa loppet.

Men samtidigt så känns det som att det skulle dottern förlora ännu mer på...

Det känns som en svår balansgång. Jag vill ju inte förlora min dotter bara för att jag bryr mej mer om hennes framtid än om att framstå som världens bästa "kompis-pappa" just nu...

 

Ärligt talat så tror jag inte att det är något jättestort problem egentligen. När jag väl har pratat "allvar" med min dotter så verkar hon förstå att anledningen till att jag ibland är besvärlig är just för att jag är säker på att det är för hennes eget bästa...

Men det hindrar mej inte från att bli lite irriterad på min exfru som uppenbarligen inte värderar dotterns framgång längre fram i livet lika högt som jag gör utan hellre prioriterar relationen dom i mellan just nu...

 

Hm

 

Får plötsligt en känsla av att lite av båda delarna kanske är den bästa kombinationen för dottern trots allt.
Tycker ändå det är lite irriterande att saker som t.ex. dotterns glosläxa från den senaste veckan då hon var hemma hos mamma inte har fastnat alls, medan den 2 veckor gamla glosläxan från föregående vecka hemma hos mej fortfarande sitter intakt i dotterns minne...

Bara som ett litet exempel på hur dotterns liv kan skilja sej mellan mammas hem och pappas hem...



#210

Postad 30 september 2017 - 08:26

Unregistereda299ec85
  • Unregistereda299ec85
  • Guru

  • 4 115 inlägg
  • 2
Av egen erfarenhet så är det bara att försöka inse att det aldrig kommer vara lika i båda hem.

Efter snart 9 år blir jag fortfarande frustrerad över mitt ex egoism och att hon prioriterar sig skälv framför vår gemensamna son och att det är extremt slentriant med läxläsningen när han är hos henne. Det märker även lärarna.

Hon kan gå på konserter, köpa splitter ny bil (fått ett bra arv), åka utomlands med polare etc.

Men köpa nya skor/kläder är för dyrt, det köps på loppis/myrorna.
Åka på utlandssemester med grabben är också för dyrt, finns aldrig pengar över till.
Grabbens cykel han har hos henne blev urväxt förra året, men det är också för dyrt "han cyklar ju inte så ofta".

Men jag kan inget göra åt saken och grabben är henne lojal.

Mitt ex är även orsak till att jag inte har någon kontakt med min far och flera av mina syskon, de har helt tagit hennes parti och bjuder in henne på släktmiddagar samt födelsedagar. Fortfarande, efter snart 9 år.
Har inte umgåtts med dem de sista 4-5 åren och mitt ex bryr sig inte, "det ät väl upp till dem vilka de vill bjuda".

Min son (och mitt ex) firar alltså alltid hans födelsedag samt jul med min släkt, utan min nuvarande familj.

För att återspegla till hennes egoism så fick han för något år sedan presentkort och ville hos oss köpa ett stort legobygge. Jag ringde och sa han ville nyttja presentkortet, men se det skulle han nyttja hos henne eftersom han fick det när han var hos henne...

Nej, jag är inte alls bitter!

Jag vet inte egentligen vad jag kan ge för råd i frågan, mer än att det ÄR olika uppfostran även fast man önskar annat.
Men det kändes jävligt skönt att skriva av sig viss frustration då det snart är både födelsedag och jul.

Redigerat av Unregistereda299ec85, 30 september 2017 - 08:28.


#211

Postad 30 september 2017 - 22:34

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 314 inlägg
  • 1

Men det kändes jävligt skönt att skriva av sig viss frustration då det snart är både födelsedag och jul.

 

Det kan jag också skriva under på!

 

Jag inser också att det kommer att fungera olika i mitt hem och exets hem. När frustrationen har lagt sej så inser jag att det är desto viktigare att jag fokuserar på det som inte mitt ex fokuserar på. Det må vara orättvist att jag kanske ska bli associerad med ansvar, fullgöra uppgifter och andra tråkigheter, medan exet kan bli associerad med nöjen och avslappning.

Men skulle jag göra detsamma som mitt ex så är jag rädd för att dotterns framtid kan komma att bli mycket jobbigare och svårare.

Jag håller tummarna för att mina ansträngningar kommer att löna sej i längden och att det ska bidra till en god start i livet för min dotter, för när väl den starten har gått av stapeln så kan jag inte göra annat än att luta mej tillbaka och försöka njuta av att se min dotter göra sitt livs resa med sej själv i förarsätet.

 

Hoppas jag...

Det är lite skrämmande, men jag antar att det hör till föräldraskapet...



#212

Postad 04 oktober 2017 - 14:01

Unregistered5deb0b1d
  • Unregistered5deb0b1d
  • Guru

  • 4 329 inlägg
  • 0

Det är det svåra, framförallt om man haft ett "stökigt" avslut. Och det kommer finnas en obalans för man lever olika liv. Man kan hoppas att det kommer en period när hon "lugnar ner sig" och inser vad som är bra för barnet. 

Jag tror tyvärr att man måste fokusera på att göra det bästa man kan själv och inte se så mycket på vad andra gör. Kan driva en till vansinne. Jag har lyckats att ha en bra relation med mitt ex men det har varit en extremt lång resa dit. 



#213

Postad 18 oktober 2017 - 00:44

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 314 inlägg
  • 0

Tjena boys

Jag borde sovit för länge sedan eftersom jag ska upp kl. 0600 i morgon, men det är helkört för jag har en dejt i morgonkväll!

Några goda råd innan jag gör bort mej, eller det är bara att köra på och se vad som händer?

:P



#214

Postad 18 oktober 2017 - 04:13

PML73
  • PML73
  • Mästare

  • 3 959 inlägg
  • 0
Kul med dejt förstås.

Se till att hon känner sig trygg och intressant. Prata och fråga lite löst kring hennes intressen och önskemål i livet. Enkla saker och ting som berör er båda.

Vad du än gör, ta inte upp skilsmässa eller ex. Om hon frågar så säg att du gärna berättar men inte på första dejt. Det här är en träff för att lära känna glädje i att vara två, inte orsak för delning.

Lycka till, kul med dejt och hoppas du har den där pirriga känslan.

#215

Postad 18 oktober 2017 - 07:48

jaQoB
  • jaQoB
  • Veteran

  • 1 691 inlägg
  • 0

Tjena boys

Jag borde sovit för länge sedan eftersom jag ska upp kl. 0600 i morgon, men det är helkört för jag har en dejt i morgonkväll!

Några goda råd innan jag gör bort mej, eller det är bara att köra på och se vad som händer?

:P

 

Grattis :)

 

Den gamla klyschan, var dig själv! Tycker hon inte om dig när du är dig själv så kommer det inte funka ändå. 

Och man kan ha en väldigt trevlig kväll även om det inte "klickar". Det är alltid roligt att komma ut och äta och dricka en öl eller två, och prata med nytt folk. 



#216

Postad 19 oktober 2017 - 08:17

PML73
  • PML73
  • Mästare

  • 3 959 inlägg
  • 0
Hur gick det med dejten?

#217

Postad 19 oktober 2017 - 19:19

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 314 inlägg
  • 0

Hur gick det med dejten?

Ungefär som med dom flesta andra anställningsintervjuerna jag har varit...

Trevligt att träffas.

Vi hör av oss...

 

Det var känslan efter dejten i allafall.

Känslan innan var den raka motsatsen. Vi hade messat varandra en tid innan vi fick möjligheten att träffas och då var det inte något direkt svalt intresse.
Så, jag antar att det inte "klickade" direkt...
Ingen otrevlig upplevelse ändå, men inte direkt upplyftande heller.
Som pricken över I:et den kvällen så hade Xet hämtat sin katt också innan jag kom hem...
 

Jag är oerhört förvånad över hur stort tomrum en liten katt kan lämna efter sej...

...Tror banne mej att jag saknar katten mer än mitt X!!!



#218

Postad 20 oktober 2017 - 07:54

jaQoB
  • jaQoB
  • Veteran

  • 1 691 inlägg
  • 0

Ungefär som med dom flesta andra anställningsintervjuerna jag har varit...

Trevligt att träffas.

Vi hör av oss...

 

Det var känslan efter dejten i allafall.

Känslan innan var den raka motsatsen. Vi hade messat varandra en tid innan vi fick möjligheten att träffas och då var det inte något direkt svalt intresse.
Så, jag antar att det inte "klickade" direkt...
Ingen otrevlig upplevelse ändå, men inte direkt upplyftande heller.

 

Så är det. Att "klicka" i mejl och mess är tyvärr inte alls samma sak som att faktiskt göra det i verkligheten. Och jag känner igen besvikelsen :(

Därför tycker jag, personligen, att det är bättre att träffas ganska fort, om så bara över en snabb kaffe eller en lunch. Men provar man inte så vet man inte, och förhoppningsvis hade du en trevlig kväll ändå :)


Redigerat av jaQoB, 20 oktober 2017 - 09:14.


#219

Postad 20 oktober 2017 - 22:11

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 314 inlägg
  • 0

Jodå.
Besviken blev jag, men när den hade lagt sej så blev ju resultatet några timmars trevligt samtal med en människa som jag gillar att vara i närheten av.

Något som jag tror var ömsesidigt även om det inte direkt klickade.

En erfarenhet rikare utan att förlora något mer än lite tid på det, kan ju inte vara fel som jag ser det...



#220

Postad 29 oktober 2017 - 21:07

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 314 inlägg
  • 0

Har råkat ut för motsatsen nu.

Började prata över nätet helt förutsättningslöst med en tjej som visade sej bo i min gamla hemstad och vi bestämde oss för att gå på stan tillsammans så hon kunde få visa och berätta om vad som hänt sedan jag bodde där sist. 
Jag var inställd på att det skulle vara kul med en kompis i min gamla hemstad som man kunde träffa någon gång då och då och på sätt få en anledning att åka till stan.

Men det klickade till som s...n istället.

Hade bara avsatt några timmar till besöket och planerat att åka hem i tid för att ta emot min dotter som var på fest samtidigt. Skulle ju inte vara något problem enligt min plan.
Hade ju inte väntat mej att det skulle gå på det här viset.
Hade enormt svårt att slita mej från tjejen när det var dags att åka och senare visade sej att hon hade det lika svårt...

 

Så nu försöker vi få till ett nytt tillfälle för att umgås...



#221

Postad 30 oktober 2017 - 05:57

PML73
  • PML73
  • Mästare

  • 3 959 inlägg
  • 0

Det där låter ju helkul och trevligt. Dessutom i din gamla hemstad, blir många minnesbilder att dela kan jag tänka.

 

En kollega och mycket god vän skilde sig för två år sedan, han gnällde över att inte få sex eller vettig partner i resten av hans liv. För drygt ett år sedan sa jag att du nu är så nära att du inte förstår, du är sambo i skön relation inom ett halvår. Han skrattade och sade att jag var helt dum i huvet. Men nu sitter han sedan minst ett halvår sedan hemma och myser i samboträsket igen. Och jag ler gärna hela dagen åt hur rätt jag kan ha ibland.

 

Det kan verkligen gå undan när man släpper garden/kontrollen. Kanske är det så att människan visar andra sidor när kontrollmekanismen och skydden vi sätter upp för att orka med vardagen motsätter sig en vettig humanistisk relation? Vad vet jag?

 

Kul är det att höra om din promenad. Låter som om du är mer avspänd. Grattis.  :)



#222

Postad 30 oktober 2017 - 20:20

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 314 inlägg
  • 3

Återigen.
Ett stort tack till alla er som har skrivit i den här tråden och gett mej möjligheten att bolla tankar eller bara få lätta på trycket.
Jag kommer aldrig att kunna återgälda det, men ni kan sträcka på er och känna er nöjda med att ha hjälpt åtminstone undertecknad genom en jobbig period.

 

STORT TACK

:wub:

 



#223

Postad 01 december 2018 - 17:23

alka
  • alka
  • Användare

  • 198 inlägg
  • 0

Nu har jag läst igenom hela tråden två gånger de senaste dagarna och finner en del tröst i det du skriver.Min fru berättade härom dagen att hon vill skiljas, helt utan förvarning efter 15 år tillsammans. JAg har märkt på henne att något inte har varit rätt den senaste tiden men det har hon förnekat när jag frågat. Hon säger att känslorna inte finns kvar och att hon vill vara själv istället. Att hon har börjat störa sig på småsaker som jag gör som hon egentligen inte borde störa sig på. 

Hela min värld rasade totalt. Jag har varit upp över öronen förälskad i henne sedan vi träffades och har svårt att tänka mig ett liv utan henne.Jag har levt för våra stunder tillsammans. Jag har flyttat en del de senaste 20 åren och det kombinerat med att jag jobbar natt i en stad ganska långt från där jag bor samt att min tid har tagits upp av mycket annat har jag inget socialt umgänge undantaget från min frus familj. Hon har en stor familj som vi umgåtts med ganska mycket och jag och hennes bröder brukar hjälpas åt när det behövs av någon anledning. Min egen familj består av en syster och hennes familj 80 mil bort samt mina gamla föräldrar som jag inte har någon nära kontakt med utan ringer till en gång i veckan mest för sakens skull. De bor också en bit bort från där jag bor. Vi har inga barn, något vi själva har valt, men däremot två hundar. Egentligen är den enda hunden min och den andra hennes men vi har kommit överens om att jag ska ta dem båda eftersom jag har bättre möjlighet att ta hand om dem och för att de inte ska behöva skiljas åt.

Jag känner mig nu oerhört ensam. Jag har ingen att prata med, ingenstans att ta vägen för att komma bort hemifrån och komma på andra tankar. Min enda tröst och mitt enda sällskap är hundarna. Jag förstår inte hur jag ska kunna frammana energin att hitta en ny bostad, flytta och allt annat som hör till. Jag avskyr städer så jag vill helst bo på landet men då jag känner mig själv inser jag att jag kommer att bli sittande hemma bortsett från hundrastning och jobbet och därför aldrig träffa människor. Skaffar jag mig en lägenhet måste jag sälja alla de verktyg och sådant jag samlat på mig under åren och även skoter, fyrhjuling och båt. Oavsett måste jag flytta närmare jobbet av rent praktiska skäl.

Det finns liksom inget att se fram emot längre och inget som får mig att se att det hela skulle bli bättre bara jag får en ny bostad och börja om igen. Det känns endast ensamt och tomt. Det känns också extra tungt att vi precis började få ordning på huset vi flyttade in i för 2,5 år sedan och jag har börjat känna mig hemma här, som att det nu var färdigt med att flytta runt och verkligen kunna påbörja resten av livet tillsammans. 

Det finns så många mer tankar men nu orkar jag inte skriva mer då de bara snurrar i huvudet. 



#224

Postad 10 december 2018 - 00:09

Unregistered8c5802be
  • Unregistered8c5802be
  • Forumräv

  • 702 inlägg
  • 1

Alka, tro det eller ej, men, livet blir bättre.

 

Det är svårt att ta en bredsida ifrån den man älskar, men om de avfyrar den, då är de ju inte den person du trodde de var? Det är här som jag tror många missar och deppar ner sig, de har ju fört dig bakom ljuset med sina känslor och inte vart ärliga, sen hux flux kommer det, duuuuuuu, jag älskar dig, men jag är inte kär inte kär i dig, osv, med alla varianter som finns. :P

 

Men, du har en glädje, kör på lite hundförar terapi.


Redigerat av Unregistered8c5802be, 10 december 2018 - 16:00.


#225

Postad 10 december 2018 - 02:06

Hoggeman
  • Hoggeman
  • Användare

  • 243 inlägg
  • 0
[quote name="alka" post="4533827" timestamp="1543681398"]Nu har jag läst igenom hela tråden två gånger de senaste dagarna och finner en del tröst i det du skriver.Min fru berättade härom dagen att hon vill skiljas, helt utan förvarning efter 15 år tillsammans. JAg har märkt på henne att något inte har varit rätt den senaste tiden men det har hon förnekat när jag frågat. Hon säger att känslorna inte finns kvar och att hon vill vara själv istället. Att hon har börjat störa sig på småsaker som jag gör som hon egentligen inte borde störa sig på. 
Hela min värld rasade totalt. Jag har varit upp över öronen förälskad i henne sedan vi träffades och har svårt att tänka mig ett liv utan henne.Jag har levt för våra stunder tillsammans. Jag har flyttat en del de senaste 20 åren och det kombinerat med att jag jobbar natt i en stad ganska långt från där jag bor samt att min tid har tagits upp av mycket annat har jag inget socialt umgänge undantaget från min frus familj. Hon har en stor familj som vi umgåtts med ganska mycket och jag och hennes bröder brukar hjälpas åt när det behövs av någon anledning. Min egen familj består av en syster och hennes familj 80 mil bort samt mina gamla föräldrar som jag inte har någon nära kontakt med utan ringer till en gång i veckan mest för sakens skull. De bor också en bit bort från där jag bor. Vi har inga barn, något vi själva har valt, men däremot två hundar. Egentligen är den enda hunden min och den andra hennes men vi har kommit överens om att jag ska ta dem båda eftersom jag har bättre möjlighet att ta hand om dem och för att de inte ska behöva skiljas åt.
Jag känner mig nu oerhört ensam. Jag har ingen att prata med, ingenstans att ta vägen för att komma bort hemifrån och komma på andra tankar. Min enda tröst och mitt enda sällskap är hundarna. Jag förstår inte hur jag ska kunna frammana energin att hitta en ny bostad, flytta och allt annat som hör till. Jag avskyr städer så jag vill helst bo på landet men då jag känner mig själv inser jag att jag kommer att bli sittande hemma bortsett från hundrastning och jobbet och därför aldrig träffa människor. Skaffar jag mig en lägenhet måste jag sälja alla de verktyg och sådant jag samlat på mig under åren och även skoter, fyrhjuling och båt. Oavsett måste jag flytta närmare jobbet av rent praktiska skäl.
Det finns liksom inget att se fram emot längre och inget som får mig att se att det hela skulle bli bättre bara jag får en ny bostad och börja om igen. Det känns endast ensamt och tomt. Det känns också extra tungt att vi precis började få ordning på huset vi flyttade in i för 2,5 år sedan och jag har börjat känna mig hemma här, som att det nu var färdigt med att flytta runt och verkligen kunna påbörja resten av livet tillsammans. 
Det finns så många mer tankar men nu orkar jag inte skriva mer då de bara snurrar i huvudet.
[/quot

Vet hur jobbigt det känns. Ett tipps, vilket jag gjorde när jag separerade, var:

1. Skaffa ett torp/ sommarstuga. Brukar inte vara så hiskligt dyrt om man inte bor allt för nära en storstad. Där kan du ha dina verktyg etc samt naturen för hundarna. Brukar vara gott och ha lite praktiskt att pyssla med för att tänka på annat iaf första tiden. Den kan gärna ligga ca 1h från ditt jobb vilket ger dig möjlighet att åka ut även under veckodagarna när andan faller på. Kan med fördel vara av det enklare slaget med kamin och utedass eller vad som passar.

2. Skaffa en mindre lägenhet i någon stad lite närmare jobbet som du kan använda på vardagar och ha som en bas om du vill ut och träffa folk samt roa dig lite när andan faller på.

#226

Postad 14 december 2018 - 00:03

alka
  • alka
  • Användare

  • 198 inlägg
  • 0
Tack för ert stöd. Jag försöker hålla igång och vara aktiv med hundarna för att få dagarna att gå. Kvällarna är absolut värst och som nattarbetare är jag tyvärr vaken väldigt länge även när jag är ledig.
Jag har tittat på några hus utanför staden där jag jobbar men det är bostadsbrist och det verkar som att jag antingen måste välja mellan att bosätta mig i obygden där jag förvisso trivs men det skulle innebära ensamhet. Å andra sidan har jag råd med en lägenhet i utkanten av stan där jag bott tidigare men då går jag miste om många av de saker jag uppskattar med att bo på landet i utbyte mot att åtminstone möta lite människor på hundpromenader, gymbesök och dylikt. Har svårt att välja mellan de två alternativen.
En positiv sak är iallafall att min syster och även hennes man har hört av sig varje dag och stöttar mig väldigt mycket. Jag har åtminstone kommit så långt att jag nu ser fram emot att få flytta och försöka gå vidare i livet. Det ska även bli skönt att slippa ta hänsyn till exfrun när vi inte längre bor ihop.
Vad gäller stuga/torp så äger jag skog och föräldrarna har stuga där i närheten men nu på vintern är det inte möjligt att bo där tyvärr, det är för låg standard och för kallt

#227

Postad 14 december 2018 - 02:55

Satsvear
  • Satsvear
  • Mästare

  • 3 066 inlägg
  • 0
Har läst denna tråd ett flertal gånger och gått i tankarna om skiljas. För att korta ner så har jag varit kvar för jag har levat lite som jag velat med nån resa o h samtidigt haft mycket tid med barnen.

Senaste året har det tyvärr rasat mer och är mer bråk än tidigare så tankarna har mer och mer gått till leva själv. Vi har pratat (heller hon gastat ur sig i något av de flertal skällningar som jag fått) inte ovanligt att alkohol inblandat från hennes sida om både parterapi och på senare om flytta ifrån varandra.

Sitter på telefon och orkar inte gå in på allt just nu. Men prösligt så hade vi 2 dagar som vi började hitta tillbaka till varandra och ett hopp tändes. I helgen så rasade allt igen och jag kände att det är nu nog. Därför la jag första kortet på bordet idag. Vad vill du? Parterapi eller ska vi bara lägga ner?

Kändes faktiskt som hon tog åt sig och tyckte vi kanske skulle försöka själva innan parterapi och för en hång skull kändes det som hon ville lyssna och prata istället för att vräka ur sig alla fel som jag gör (som bottnar i avundsjuka).

Det tände faktiskt ett hopp, jag förklarade ex att jag inte tyckte det i helgen var ok och kanske var inbillning men det kändes som hon höll med.

Dock är det ingen garanti om något. Hon har så många gånger tidigare sagt saker som aldrig händer men tydligen ville hon gå på date med mat och bio.

#228

Postad 14 december 2018 - 09:12

Unregistereded94f3cc
  • Unregistereded94f3cc
  • Forumräv

  • 910 inlägg
  • 0

Hm


Har läst denna tråd ett flertal gånger och gått i tankarna om skiljas. För att korta ner så har jag varit kvar för jag har levat lite som jag velat med nån resa o h samtidigt haft mycket tid med barnen.

Senaste året har det tyvärr rasat mer och är mer bråk än tidigare så tankarna har mer och mer gått till leva själv. Vi har pratat (heller hon gastat ur sig i något av de flertal skällningar som jag fått) inte ovanligt att alkohol inblandat från hennes sida om både parterapi och på senare om flytta ifrån varandra.

Sitter på telefon och orkar inte gå in på allt just nu. Men prösligt så hade vi 2 dagar som vi började hitta tillbaka till varandra och ett hopp tändes. I helgen så rasade allt igen och jag kände att det är nu nog. Därför la jag första kortet på bordet idag. Vad vill du? Parterapi eller ska vi bara lägga ner?

Kändes faktiskt som hon tog åt sig och tyckte vi kanske skulle försöka själva innan parterapi och för en hång skull kändes det som hon ville lyssna och prata istället för att vräka ur sig alla fel som jag gör (som bottnar i avundsjuka).

Det tände faktiskt ett hopp, jag förklarade ex att jag inte tyckte det i helgen var ok och kanske var inbillning men det kändes som hon höll med.

Dock är det ingen garanti om något. Hon har så många gånger tidigare sagt saker som aldrig händer men tydligen ville hon gå på date med mat och bio.

 

Det är lite svårt att komma med några konkreta råd då jag upplever att du själv inte riktigt vet vilket ben du ska stå på. Men en tanke som jag vill skicka med dig är att du bör fundera över i fall du verkligen vill fortsätta leva i hop med din fru om hon nu skulle ändra sig (även du kanske måste bjuda till lite). Du måste vara ärligt med dina egna känslor.

 

Lycka till och jag hoppas att det ordnar sig till det bättre!


Redigerat av Unregistereded94f3cc, 14 december 2018 - 09:13.




1 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 1 gäster, 0 anonyma medlemmar

  • Elias
    2024-03-17 11:45:37
  • Elias
    2024-03-17 11:22:58
  • Elias
    2024-03-17 11:20:09
  • Elias
    2024-03-17 11:20:06
  • Salong vy bakåt, ny bild med tyg på vägg
    DPC
    2024-03-17 09:11:58
  • Fler  |  Vilka bilder visas här?
Trendande produkter
Prisjakt © 2000 - 2024 Prisjakt   Cookiepolicy.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.  Hantera cookie-inställningar.