Håller med om Stockfisch. Som gjort för snabb demo eftersom det låter ok så länge det inte finns stora brister i anläggningen, men ljudbilden är platt med begränsad dynamik osv. Låter lite plastigt och inte äkta helt enkelt.
Och som alltid är det ju subjektivt vad som är äkta. Jag använder ofta Sarah Mclachlan - Angel som testlåt pga den stora öppna ljudbilden och klangen på rösten (bra till att hitta brister i mellanregistret), men det är ju en rätt extrem reverb-effekt, dvs inte alls äkta egentligen.
En annan låt jag ofta kör med är Alison Krauss - River In The Rain. Har albumet (Windy City) i 24/96, men kan inte påstå att jag hör någon skillnad mot Apple Music lossless.
Det är hursomhelst en bra testlåt pga dynamiken i rösten, och för att den inte är förstörd med dist-effekter som är så vanligt nuförtiden. Har full förståelse för att en del kanske inte gillar ljudet när den återges utan kompression, för när någon tar i och sjunger högt/starkt i verkligheten, så låter der ju inte likadant som när man sjunger tystare.
Angående kassettband osv, så är ju bristerna rätt extrema, framförallt i diskanten, där mycket av informationen är ”suddig” eller helt enkelt borta. Vinyl har liknande men inte lika allvarliga brister i diskanten.
Har också hört folk säga att de föredrar ljudet på FM-radio framför CD. Har svårt att förstå det, men gissar på att den dämpade/utsuddade diskanten och den begränsade dynamiken är orsakerna.
Något jag har märkt efter att ha mätt ett antal högtalare (Spinorama), är att spridningen i diskanten vs mellanregistret har väldigt stor betydelse för hur ljust eller ”onaturligt” ljudet upplevs. Om de skiljer sig för mycket åt, så krockar det reflekterade ljudet (i rummet) med direktljudet och illusionen av att högtalaren försvinner bryts.
Monitor Audio RX1 är ett bra exempel på det. Försökte verkligen ge den en chans, men pga spridningsproblemen låter den både lite mörk och vass samtidigt, eftersom frekvensgången i rum (och estimated in-room response) sluttar mer än vanligt upp till där diskanten tar vid, för att sedan dra iväg uppåt.
Frekvensgången on-axis är helt ok, dvs om man justerar med EQ för att förbättra off-axis prestandan, så saboterar man samtidigt on-axis. Försök förklara det för Dirac > 500 Hz entusiasterna.
Det kanske verkar off-topic, men det jag menar är bara att det finns en risk att man ”löser” problem i diskanten med ett ljudmässigt sämre format som döljer bristerna. Sen får man ju inte glömma bort att många inspelningar helt enkelt inte är bra, dvs det behöver såklart inte vara högtalarna som är problemet.
Baserat på hur mycket musik låter nuförtiden, så har jag dragit slutsatsen att många studiotekniker både är omusikaliska (de tunar röst till A440 utan att höra hur dåligt resultatet blir), och ofta hörselskadade (de lägger på extrem dist osv som förstör ljudet totalt, och komprimerar dynamiken bortom igenkänning. Lyssnar man på resultatet med likadana högtalare som de använder, så låter det apa).
Jag menar, alla förutsättningar för bra ljud finns idag. Bra mikrofoner, högkvalitativa monitorer från Neumann, Genelec mfl, digital inspelningsutrustning som är helt transparent, och kraftfull mjukvara för redigering, mixning och mastring.
Prisjakt
Sökningen pågår
Avancerad sökning
1 
85 bilder
43 filmer
Minhembio - Senaste nyheterna
DPC 
Fler
Vilka bilder visas här?
