[hassesolo]

• 0

3 timmars filmer har väl gått tidigare utan bensträckare. O jag hade gärna betalat mer för att se den. Får bara hoppas SVT köper in TV serien som ryktas spelas in samtidigt så det inte blir en reklamkanal. 

Tre timmar är för långt för att sitta på en kommersiell bio imo. Det är bättre att se den i hemmet anser jag. Det kanske till och med kommer en ännu längre version på BD. Vem vet?

[Neatless]

• 0

SSF: The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring (2001) | 4.5/5 |

En uråldrig ring, smidd av mörkrets härskare Sauron och fylld med makt att styra över världen, har efter århundranden hittats igen. Den har dykt upp i Fylke, av alla ställen, där hobbiten Frodo med hjälp av trollkarlen Gandalf inser att den måste förstöras innan mörkrets makter kommer knackandes på dörren. Endast vid Domedagsberget kan det ske, och en livsfarlig resa genom Midgård tar sin början.

J.R.R. Tolkien's kultklassiska fantasyäventyr kommer till liv genom splatterkungen Peter Jackson som har behandlat verket med imponerande respekt och detaljrikedom. Det känns som att komma hem på många sätt - när Gandalf rullar med sin vagn genom Fylke för att fira Bilbo på hans hundraelfte födelsedag. Det är enormt mysigt och inbjudande, varenda gång man ser det. Framförallt älskar jag musiken som är så identifierbar, lekfull och förmedlar känslor mästerligt.

Storyn går sen vidare mot ett episkt äventyr där godhet ställs mot ondska i ett klassiskt manér. Den mystiska Aragorn introduceras, mötet i Rivendell hålls där brödraskapet bildas och i Moria så slåss det mot en Balrog. Det är inte många scener jag inte älskar och knappt någon karaktär jag inte gillar.

Gandalf är definitivt favoriten - den pyromaniska trollkarlen som är så vis men ändå en liten spjuver, underbart spelad av Ian McKellen. Skådespelet överlag är väl lite överdriven ibland men det passar in perfekt i den här världen så man köper det.

När man sett den så många gånger så är det naturligt att magin avtar lite. Jag ser mer brister nu när man inte överväldigas lika mycket av miljöerna och produktionsvärdet. Det är ganska klyschigt emellanåt och scenerna där det pratas älviska med släpig röst och långsamma rörelser vill jag faktiskt helst spola förbi.

Men magin finns där och kommer alltid göra det. Besvikelsen över att filmen tar slut när brödraskapet splittras och Frodo och Sam ger sig iväg själva är lika stor varje gång - trots att man precis spenderat 3 timmar i Midgård så vill man inte lämna.

En fantastisk start på trilogin som jag minns var min favorit av de tre. Återstår att se om det håller i sig.

[Frozen_Plauge]

• 0

The Princess Bride 4/5

- Förstår hur den fått sin kultstatus. Tramsig men mycket underhållande.

 

Beetlejuice 3,5/5

- Helt ok. Michael Keaton är grym!

 

Alien: Covenant 2/5

- Ingen höjdare, tycker storyn bara är rent skitnödig. Prometheus är klart bättre.

 

Twin Peaks - A Limited Event Series 4,5/5

- Grymt bra! Fångar originalseriens atmosfär.

Redigerat av Frozen_Plauge, 15 december 2017 - 23:05.

[Mentos]

• 0

Atomic Blonde

 

Förutom att vissa av fightingscenerna är överdrivna och att hjälten verkar tåla lite väl mycket stryk så gillade jag allt med den här filmen. Högt tempo direkt från start, snyggt filmad och underbar musik rakt igenom. En film helt i min smak och verkligen uppfriskande med en bra spion film efter att ha sett Mannen Från U.N.C.L.E för nåt år sen som var en total flopp.

 

Dessutom är bilden & ljudet mycket bra.

 

8/10

 

 ab.jpg   49,34K   0 Antal nerladdningar

[FinnSmirre]

• 0

Såg denna dokumentär ikväll. Mycket intressant!

 

The Red Pill (2016) documentary

 

http://www.imdb.com/title/tt3686998/

[Garrett]

• 0

Atomic Blonde

 

Förutom att vissa av fightingscenerna är överdrivna och att hjälten verkar tåla lite väl mycket stryk så gillade jag allt med den här filmen. Högt tempo direkt från start, snyggt filmad och underbar musik rakt igenom. En film helt i min smak och verkligen uppfriskande med en bra spion film efter att ha sett Mannen Från U.N.C.L.E för nåt år sen som var en total flopp.

 

Dessutom är bilden & ljudet mycket bra.

 

8/10

 

ab.jpg

 

 

Håller helt med!  

 

Spoiler

Slagsmålsscenen i trappuppgången är sjukt bra filmat/koreograferat!

[Voldo]

• 0

Dunkirk
Otroligt snygg film med bra soundtrack. Jag saknar personlighet på karaktärerna bara.

 

8/10

[hassesolo]

• 0

Kapten Murica Civil War, BD
Superhjältar grälar och slåss med varandra. Oinspirerat. Oengagerande. Tråkigt.

[beat_strandh]

• 1

The Last Jedi (2D med Atmos ljud)

Stundtals helt briljant men stundtals oxå helt oengagerande.

Fullproppad med härlig Star Wars känsla men samtidigt fullproppad med plotholes och urusla förklaringar och ibland uteblivna förklaringar.

Filmen var oftast riktigt riktigt snygg och innehöll en härlig blandning av CGI, miljöer och practical effects men ibland blev det för mycket CGI och ibland även väldigt daterad sådan som t.ex ett kapitel när några röjer omkring på en kasinoplanet.

Ljudet var bra och ibland riktigt bra. Soundtracket var klassiskt och väldigt mycket Star wars som det ska vara.

Rey är en underbar karaktär

Tyvärr kan jag inte säga det samma om motparten (Kylo Ren)

Värst av allt i filmen var att den hade på tok för mycket comic reliefs. Dåliga skämt helt enkelt. Kändes oftast helt mallplace tyvärr.

Betyg 7/10

[Neatless]

• 0

SSF: Mystery Train (1989) | 3.5/5 |

Ett rock n´ roll älskande par från Yokohama anländer till Memphis för att uppleva staden där musiklegendarer som Carl Perkins och Johnny Cash spelade in skivor. En italiensk kvinna tvingas övernatta i staden på väg hem för att begrava sin man. Och en engelsman som super bort sin ångest över att ha nyligen blivit singel och arbetslös. Tre historier - alla sammanlänkade på det skabbiga hotel där andan av Elvis Presley i allra högsta grad lever vidare.

Inte en av Jim Jarmusch bästa men som vanligt gör han riktigt sköna filmer. Den första berättelsen med det japanska paret älskar jag. När de besöker Sun Records och får en urtråkig guidad visning, när de vandrar på Memphis gator bärandes sin enorma reseväska eller när de bara sitter på golvet i hotellrummet och sorterar sin skivsamling - deras del är rolig och engagerande.

Sen tappar jag intresset vid andra delen med italienskan. Även om hon träffar på några skumma karaktärer (en sliskig Tom Noonan bl.a) så blir hennes berättelse bara seg och utdragen. Men den avslutande med Joe Strummer och Steve Buscemi väcker definitivt liv i mig igen. Först att ha Joe Strummer med är ju bara för fantastiskt - legendaren. Och sen Steve Buscemi som nervös frisör som dras med i Strummers galna fyllenatt där det skjuts och dricks stora mängder Butcher's.

Alla tre berättelserna knyts ihop vid hotellet där en cool Screamin' Jay Hawkins (vilken lysande casting) spelar receptionisten som tvingas hantera all den här galenskapen som pågår.

Det känns som något saknas, men det är inte ovanligt med Jarmusch filmer. Man måste acceptera tempot och fokuseringen på atmosfär istället för handling - det är flera scener där karaktärerna bara går igenom ett sunkigt Memphis till tonerna av bluesiga gitarrer. Skådespelarinsatserna når aldrig högre höjder heller, men det är en del av charmen.

Några scener är riktigt bra, andra är risiga. Sammantaget är det en cool och mysig film som skickligt fläter samman de tre berättelserna. Det är till stora delar underbart och jag ska inte låta de tråkiga perioderna överskugga det jag gillar. Annorlunda, stilfullt och underhållande!

[Neatless]

• 0

Veckans dokumentärtips: Hillsborough (2016)

Det var en solig dag, den 15 april 1989, perfekt för fotboll och fans vallfärdade till Sheffield där en av årets största matcher skulle äga rum på Hillsborough Stadium - FA-cupsemifinalen mellan Liverpool och Nottingham Forest. Men bara sex minuter efter avspark springer en polis in på planen, till domaren och meddelar att han måste bryta matchen - Liverpoolfansen på Leppings Lane, ståplatsläktaren bakom ena målet, är för många och trycket är enormt. De längst fram hade aldrig en chans, katastrofen krävde 96 fotbollsfans liv, krossade till döds.

Det här är en emotionell dokumentär berättad från de överlevande och anhörigas synvinkel. Först själva katastrofen där dem som upplevde den berättar om slapphändigt agerande av polisen som släppte på alldeles för mycket folk till den illa designade läktaren som inte gav någon utgång när trycket ökade. Sen familjemedlemmarna som desperat letade efter sina döttrar och söner och blev nonchalant behandlade av polisen.

Steg för steg med hjälp av övervakningskameror och vittnesmål går den igenom hur katastrofen inträffade. Men den handlar också om det smutsiga efterspelet. Polisen gick snabbt ut med att fansen var fulla och utom kontroll - det var deras eget fel som hade brutit upp grindar och vällt in. Påhejade av pressen stärktes den här bilden, The Sun gick ut med en ofattbar löpsedel - "SANNINGEN! FANSEN URINERADE PÅ DE MODIGA POLISMÄNNEN". Inte konstigt att The Sun bojkottas i Liverpool än idag.

Anhöriga slogs i många år för upprättelse för de 96, för sanningen är att de hade ingen skuld i vad som hände, polisledningen mörkade till och med sina egna vittnesmål som rentvådde fansen. Den här dokumentären gräver upp det.

Man får en klump i halsen när Liverpoolfansen på ett jubileum, mitt under ett tal av en politiker, ställer sig upp och vrålar: "Justice for the 96". Man förstår vilket trauma det här har varit för staden i så många år. En kraftfull dokumentär som är uppdaterad för att inkludera det senaste - i 2016 kom nämligen ett monumentalt beslut som gav avslut till en 27 år lång kamp.

Finns på Youtube.

[Benkke]

• 0

Dunkirk
Otroligt snygg film med bra soundtrack. Jag saknar personlighet på karaktärerna bara.

 

8/10

Kan hålla med där, filmen fick en rivstart tack vare det men blev långsammare och långsammare vartefter. Blev mest att vänta på tidvattnet i en strandad båt i en timme

[PML73]

• 0

Djungelboken(2016 BD) - Har faktiskt inte sett hela rullen förr. Jäkligt bra bild och storyn och manus håller hög klass. Det enda jag saknar är lite mer personlighet i rösterna. Några bra, andra bara ok(utbytbara).

8/10 Giganto Pithecus

Redigerat av PML73, 20 december 2017 - 16:42.

[Niskalaukaus]

• 0

Idag blev det 4 filmer med polaren.

 

För min dotters skull IMDB 6,9

Som sagt gillar verkligen filmer som bygger på verkliga händelser. 

En otrolig berättelse om en mans kamp att ställa sin dotters mördare inför rätta.

Bra på alla sätt tycker jag. 8/10

 

Cook Off! IMDB 4,3

Cook off är filmad som en mockumentary om en tävling i matlagning.

Det var en typisk varken eller film för mig. Det är ju en komedi och några skratt fick den, 5/10

 

The Worthy IMDB 5,5

En till film som tillhör min favorit genre postapokalyptisk film.

Vad jag ser så är den en film från Förenade Arabemiraten.

 

Gillar stämningen i filmen berättelsen är väl ok tyvärr så är ju inte tekniken på topp i vissa scener.

Men den får 6,5/10 kanske är lite för snäll. 

 

Kingsman 2 IMDB 7

Har man sett ettan så har man sett den här så kanske man kan säga.

Den är sämre än 1an den kan väl få. 6/10

[Neatless]

• 0

Veckans dokumentärtips: The Gleaners and I (2000)

Agnès Varda var en av förgrundsfigurerna i den Franska Nya Vågen inom film på 50 & 60-talet. Hennes filmer hade ofta en feministisk underton men framförallt var socialrealism hennes specialitet då hon porträtterade människor i samhällets utkanter. Alltid med en dokumentär känsla, och hon gjorde också flera dokumentärer. Den här handlar om gleaning.

Gleaning är den uråldriga konsten att plocka upp de oönskade resterna från skörden som fattiga har sysslat med i tusentals år och beskrivits både i bibeln och skildrats av stora konstnärer. Det här pågår än idag, vi kallar det saker som containerdykning. Matindustrin kastar bort tonvis av ätlig mat som folk inte vill se förstöras utan hellre gräver upp från soporna. Med sin handkamera ger sig Agnès Varda ut i den franska vardagen och träffar de här människorna - allt från tiggare som bor i husvagnar till prisbelönade mästerkockar.

Hon sätter verkligen sin prägel, Agnès Varda. Det här är inte så mycket om upplysning eller en kritisk granskning av vårt överflödssamhälle, det här är hennes personliga och utsvävande film där hon blandar in mycket av sitt lekfulla jag. Det faller mig inte alltid i smaken, hennes tankar om åldrande och ständiga inzoomingar på hennes äckliga gamla hand kunde jag varit utan.

Det sevärda är de speciella människorna hon träffar och den subtila kommentar om hur extremt slarvigt vi behandlar vårt skräp eller vad vi anser vara skräp. Varda får fram många poänger även om hon kanske inte menar det, i perioder är hon mest intresserad av att filma sin katt eller fånga långtradare på motorvägen med sin hand. Men det är en del av charmen, och det lyfter den faktiskt från att vara en tråkig uppradning av fakta och moralkakor.

En spretig men i slutändan fin dokumentär. Gleaning har ofta samband med tragiska livsöden och det är dem historierna som fascinerar mig mest. Och även om jag inte är så intresserad av att se Varga kamma sitt hår så smittar hennes lekfulla sätt att göra film onekligen av sig. Tanten är ändå rätt charmig.

[Neatless]

• 0

SSF: The Lord of the Rings: The Two Towers (2002) | 4/5 |

Brödraskapet är splittrat men uppdraget att föra Ringen till Mordor och förstöra den kvarstår. Frodo och Sam upptäcker att de blir förföljda av den mystiska Gollum. Aragorn, Legolas och Gimli tar sig till kungariket Rohan som är redo att falla då den stora kung Theoden nu befinner sig under Sarumans mörka inflytande.

Ahh, äntligen tillbaka. Så känns det när kameran sveper över ett kargt berglandskap och vi återser Frodo och Sam. Äntligen tillbaka i ringvärlden, förbannat trevligt här. Lägger man nu undan den där förtjusningen och tittar på filmen som sådan så lider den helt klart av att vara en mellanfilm där de måste krysta fram en öppning och ett slut. Dramaturgin blir inte den bästa.

Den stora introduktionen här är den scizofreniska och sushiälskaren Gollum. En milstolpe inom datoranimering - att få en karaktär byggd på ettor och nollor att kännas så levande och interagera så naturligt med mänskliga karaktärer är inget annat än makalöst. Hans stora ögon förmedlar känslor bättre än någon annan i filmen. Och han är dessutom mästerligt "spelad" av Andy Serkis som märks bäst i scenen där han växlar mellan Gollum och Smeagol som grälar med varandra - en prestation de animerade rakt av.

Nya Zeelands storslagna natur visas upp bäst i den här filmen då vi äntrar Rohan med dess oändligt gröna slätter omgivna av snötäckta berg i bakgrunden. Helt otroligt vackert. Som kontrast är det också den mörkaste filmen med det brutala slaget vid Helm's Deep som klimax. Actionscenerna där är episka, ett av filmhistoriens mest minnesvärda slag. Hade bara Legolas och Gimli gett fan i att töntigt hålla räkningen på hur många de dödat så hade det varit perfekt. Humorn överlag är inte den här trilogins bästa sida.

Jag avskyr fortfarande historien med Arwen som velar om hon ska välja ett dödligt liv tillsammans med Aragorn. Det är bara så otroligt segt, även om relationen till pappa älv är lite rörande.

Gollum och actionscenerna är höjdpunkterna här. Jag stortrivs i Midgård så trots att The Two Towers är något av en transportsträcka med inslag av fantastiska effekter så vill jag fortfarande inte lämna.

[hassesolo]

• 0

John Wick 2. BD

Keanu Reeves såg verkligen ut som sina 53 år i denna film. Trött, lönnfet och bakis. Ändå lyckas han skjuta några hundra bovar i huvudet. Det kändes lite krystat, men några av actionscenerna är väldigt snyggt gjorda.

 

Kingsman: The Secret Service, BD

Ganska charmig och rolig film som är en blinkning till de gamla Bondfilmerna. Ett väldigt märkligt analsexskämt på slutet lämnade dock en bitter eftersmak för hela sällskapet.

[zephir]

• 1

The Founder, storyn om hur McDonalds grundades. Jag gillade den! Michael Keaton är perfekt i rollen som den fullständigt avskyvärde huvudpersonen.

 

/r

[Fisher_king]

• 0

Star wars - the last jedi på bio
Känns lite som utfyllnad inför episod 9
Betyg 6.5 av 10

The glass castle på BD (region A)
Starkt tema men håller inte för 127 minuter. Speciellt nutidsdelarna var lite stolpiga.

Betyg 5 av 10

Redigerat av Fisher_king, 30 december 2017 - 00:14.

[MrSpokk]

• 0

Tomorrowland (Kanal 5). Härligt äventyr, precis i min smak.

 

Edge of Tomorrow (Kanal 5) - förbannat bra film helt enkelt. 

[Sir Mix Alot]

• 0

Såg Dunkirk igen. Den här gången var det inte Imax utan UHD-skivan till en oled som avnjöts. Wow, jag mena...Wow vilken bild, wow vilket ljud. Den funkade även bättre som film den här andra gången jag såg den. Wow - Referens helt enkelt. 

[Unregistered828ccd15]

• 0

Blade Runner 2049. Får en svag 3/5.

[Neatless]

• 0

SSF: The Lord of the Rings: The Return of the King (2003) | 4/5 | | Extrema spoilers, om någon mot all förmodan inte sett den |

Kriget mellan det goda och onda äntrar Gondor och staden Minas Tirith där slaget som kommer avgöra Midgårds framtid äger rum. Samtidigt anländer Frodo och Sam, med hjälp av Gollum, till mörkrets hemvist Mordor för det desperata försöket att förstöra Ringen.

Dags för sagan att få sitt slut, för den underbara resan att kulminera i en episk final. Jag imponeras fortfarande av hur spännande den är trots att det naturligtvis avtagit något. Men man får verkligen en ödesmättad känsla över att allt nu ska avgöras, att allt står på spel, och filmen är härligt mörk och brutal och inte så tramsig som tidigare.

Det bästa, förutom maffiga krigsscener, är alla fina små relationer som utvecklats. Merry och Éowyn som vill kriga men inte får, Gandalf och Pippin där ilska blir till försoning och självklart Frodo och Sam som nu svänger friskt mellan vänskap och fiendeskap. Alla har sin historia i det stora hela och det berättas skickligt för att bidra till storskaligheten.

Ett riktigt magplask är De Dödas Armé. Här har en otroligt tuff kamp mot Saurons armé byggts upp för våra hjältar att besegra - mot alla odds, och så dyker det upp svävande zombies som bara sveper över slagfältet och förgör alla fiender i ett nafs. De förgör även all dramatik i ett nafs. Slaget på Pelennors slätter har sett hopplös ut flera gånger med Witch-king och oliphanter och Eru vet vad som måste besegras - en riktig nagelbitare där inlevelsen är total, och så kommer döingarna i en tafflig animering och räddar dagen. Snark.

Det väldigt utdragna slutet, eller snarare sluten, kan upplevas som oförmåga att knyta ihop säcken men jag har inget emot att suga lite på karamellen. Karaktärerna vi följt så länge förtjänar att få njuta av segern, och jag tackar gärna av dem med de många emotionella scenerna vi bjuds på. Aragorns kröning som kung, återkomsten till Fylke, farvälen vid Grey Havens - allt det där är urmysigt.

En värdig avslutning på en fantastisk trilogi. Magin som Sagan om Ringen besitter är omöjlig att värja sig mot även med bristerna. I slutändan kommer replikerna ändå kännas rakt in i hjärtat. For Frodo.

Redigerat av Neatless, 31 december 2017 - 16:06.

[Buddypresley]

• 0

Såg 2001 igen. Jag tycker den fortfarande är en höjdare. Har dock inte riktigt fått kläm på slutet, trots att jag läst boken också.

[beat_strandh]

• 0

Mother - ganska värdelös. Bra skåedespeleri men kameraarbetet gjorde mig yr och stressad. Handlingen var bara kaos och en dålig mini version av bibeln typ. Betyg 3/10

Collateral Beauty - starkt ämne. Bra utförd om än något förutsägbar. Jag är dock svag för sånt här, speciellt efter att jag själv blivit far. Betyg 7/10

[mcmike]

• 0

Beck- ditt eget blod  (C-more)

 

Medelmåttig Beck rulle som inte gav direkt någon mersmak, men däremot annat kanske   En Thriller ska vara mer spännande än denna!

 

3/5 Färjestadare

[Neatless]

• 0

Veckans dokumentärtips: The Sorrow and the Pity (1969)

Marcel Ophüls mastodontdokumentär på fyra timmar om Tysklands ockupation av Frankrike under andra världskriget med en myllra av intervjuer med folk på båda sidorna. Tyskland tog Frankrike på bara drygt en månad - till stor förvåning för egentligen alla utom Hitler som förutspådde det svaga motståndet. Frankrike hade ju stoppat Tyskland så effektivt bara 25 år tidigare under första världskriget.

Under fyra år agerade Frankrikes regering, Vichy-regeringen, knähund till Tyskland. Det här påverkade såklart alla i landet och den här dokumentären försöker fånga känslorna som rådde under ockupationen. Konflikterna inom regeringen mellan de som ville fortsätta kriga och de som ville kapitulera, civilbefolkningen som fick vänja sig med nazister på deras restauranger och hotell och motståndsrörelsen som växte fram.

Mååånga intervjuer över lång tid så självklart blir vissa mer engagerande än andra. Politikernas tjafs är hyfsat intressant men för min del är de vanliga människornas vittnesmål det som engagerar. Som när två gamla motståndsrörelse-rävar sitter med sina familjer runt köksbordet och diskuterar deras syn på tyskarna. Var alla nazister i hjärtat eller var några bara vanligt folk som dem - i en hopplös situation? Samtidigt får vi också se äckliga tyska "nyhetsinslag" som hyllar den ariska rasen och hånar Frankrike för deras svarta soldater.

Det är intressant att den nyanserar bilden. Allt var inte svart och vitt - modiga fransmän som slogs mot de onda nazisterna. Förödmjukelsen av kvinnorna som dejtat tyskar, när de drogs ut på gatorna och fick sitt hår rakat, är ett exempel på det. Den starkaste intervjun är med en kvinna som blev torterad när motståndsrörelsen misstänkte att hon hade samröre med tyskarna. Dokumentärens starkaste sida är just att den komplicerar.

Man får vara koncentrerad för att försöka ta in all information och inte ens då kommer man få med sig allt. Det är helt enkelt väldigt många röster som dessutom ständigt växlar språk, det är oundvikligt att man tappar bort sig ibland. Men det är en välgjord dokumentär som aldrig blir tråkig bara man kommer in i den.

[Colonel]

• 0

Beck- ditt eget blod  (C-more)

 

Medelmåttig Beck rulle som inte gav direkt någon mersmak, men däremot annat kanske   En Thriller ska vara mer spännande än denna!

 

3/5 Färjestadare

 

Såg den också precis! Håller med om det mesta du skriver men betyget var lite för generöst i mina ögon 

2/5 

Redigerat av Colonel, 01 januari 2018 - 21:22.

[greveriff]

• 0

"Hell or high water". Riktigt skön och skitig lågmäld rulle med bra skådespelare. 4 av 5.

[Unregistered153fb7ca]

• 0

Blade of the immortal, på netflix.

 

Riktigt jäkla bra film, precis i min smak.

[Colonel]

• 0

The last jedi

 

Det blev ett biobesök igår kväll för att se senaste filmen i star wars-sagan. I mitt tycke den klart svagaste av de tre nya filmerna. Vissa delar hade nästan lite phantom menace-känsla och det är inte positivt menat.

Bild och ljud på bion var inte bra (man blir bortskämd med egna prylar).

Betyg: 2/5

[Neatless]

• 0

SSF: Bonnie and Clyde (1967) | 4/5 |

Hon var en servitris som längtade efter romantik och spänning. Han var en gangster som svor att aldrig återvända till fängelset. Tillsammans blev dem Bonnie och Clyde - ett legendariskt par som med sitt gäng under 30-talets depression terroriserade södra USA under en rån och mördar-turne som varade i två år.

Det är något fascinerande med kriminella superstjärnor från 30-talet. Iklädda stiliga kostymer och ofta med en Robin Hood-gloria över sig så nämns deras fruktansvärda brott lite slentrianmässigt där istället den romantiska bilden tar överhanden. Bonnie och clyde tänker nog många på som en vacker kärlekssaga. Faktum är att de mördade runt 13 personer. Mest polismän men även några civila. Inte så j*vla vackert, men offren glöms bort i såna här historier.

Rant over. Jag gillar den här filmen skarpt! Inledningen är inte speciellt trovärdig när Bonnie hånglar upp Clyde redan i flyktbilen två minuter efter att dem träffats och genomfört första rånet (det är så man ska gå tillväga alltså...) Inte mycket till karaktärsuppbyggnad och bakgrund. Men Warren Beatty och Faye Dunaway uppvisar grym kemi filmen igenom och skapar på så sätt en trovärdig relation. Skådespelarmässigt gör Dunaway en fantastisk prestation och jag gillar även Beatty, även om hans "charmerande gangster" setts många gånger förr.

Det är en påtaglig energi i filmen då den är ovanligt våldsam och sexig - det här var tiden då filmer började bryta sig loss från den gamla klassiska Hollywood-formulan. Man känner av entusiasmen och experimentslustan. Balansen mellan komik, romantik och spänning är dock inte klockren utan svajar rätt rejält. Hur mycket jag än älskar att geniet Gene Wilder - i sin debutfilm - gör en härligt bisarr scen så är den ännu en i raden som förvirrar över vilken ton filmen vill ha.

I slutändan är fokuset ändå på romantiken och det knyts ihop så perfekt med blicken de ger varandra när de går sitt slutgiltiga öde till mötes. Ren filmmagi på mindre än en sekund. En tidlös film som med sin charm och härliga skådespelare (Gene Hackman!) gör att jag måste ge högt betyg - hur mycket jag än ogillar glorifiering av brottslingar.

Redigerat av Neatless, 03 januari 2018 - 16:08.

[Voldo]

• 0

Blade of the immortal, på netflix.

 

Riktigt jäkla bra film, precis i min smak.

Jag ska se den också så småningom. Mangaserien är en av mina favoriter, men jag har inga höga förväntningar på filmen.

[Neatless]

• 0

SSF: Lucky (2017) | 3.5/5 | | SPOILERS |

90-årige Lucky bor i en småstad ute i öknen. En pigg gammal man som inte lever som förväntat för en i slutet av livet - hans dagliga rutin består av ett pack cigaretter och drinkar på den bar han hittills inte blivit portad från. Han är ensam och trivs med det, men en plötslig kollaps får han att börja grubbla över sin dödlighet.

Det här är en hyllning och reflektion över Harry Dean Stantons liv maskerad som en spelfilm. Så om vi stökar undan storyn först i sig så är det inget mer än en "slice of life" där vi får följa Lucky i hans stillsamma vardag och träffa hans trivsamma bekanta som beteer sig som förväntat i en småstad där alla känner alla. Det är ingen speciell utveckling han gör eller insikter han kommer till under resans gång - jag ställer mig inte direkt upp och applåderar när han berättar "sanningar" mot slutet. Det är en fin och trivsam historia men inget direkt minnesvärt.

Det här är Harry Dean Stantons svanesång, han dog innan filmen ens hade premiär. Och med det i åtanke blir det känslosamt för det är så mycket han själv i karaktären Lucky: hans ohälsosamma vanor, han visar upp sin musikalitet med en vacker sång, vännen David Lynch som castade honom i många av hans filmer är med, hans tjänstgöring i andra världskriget är kopierad rakt av och han återförenas även med Tom Skerritt - 38 år sen dem gjorde Alien (1979) tillsammans.

Jag har hyllat honom i flera poster så att jag älskar det här kommer nog inte som någon överraskning. Bara att se Stanton agera är hypnotiserande i sig (även här på hans äldre dagar) men dessutom i en sån här film som är designad att visa honom den uppskattning han kanske aldrig fick under hans karriär är bara för underbart. Jag önskar dock att filmen hade mer att erbjuda utöver hyllningen, bättre manus och regi.

Att legenden Harry Dean Stanton - som i över 60 år nästan uteslutande gjorde biroller - får göra den här huvudrollen som sin sista film är vackert, nästan poetiskt. I hans sista scen så vänder han sig mot kameran, ler mot oss, och vandrar iväg in i öknen. Ett farväl som sätter punkt på en fantastisk karriär och ett fascinerande liv. Tack för allt, Harry Dean Stanton.

[jacoby]

• 0

Såg 2001 igen. Jag tycker den fortfarande är en höjdare. Har dock inte riktigt fått kläm på slutet, trots att jag läst boken också.

 

Vad roligt, den så vi också precis före jul. Måste säga den är grymt vacker på Blu-ray och på duk, men jag minnes den som mer ... spännande?? I vilket fall som helst blev jag lite besviken och kommer troligen inte se den igen inom de kommande tio åren eller så! 6/10

 

Så också en annan klassiker för nyligen - Apocalypse Now (Redux). Fan, den version är lång ... onödigt lång (kommer bara att se theatrical cut framöver!), och känns ju fortfarande lite "anti-klimaks" i slutet, men förbaskat välgjort med revolutionerande ljudmixning som jag äntligen fick uppleva som det var tänkt av Coppola! En Blu-ray jag köpte begagnad för 33 kroner och fan aldrig kommer att ge mig av med! 8/10

[Unregistereda9666aa5]

• 0

Junior-VM-slutspelet i ishockey (2018)

 

Jänkare och Kanadensare som filmar som galningar. Ser nästan ut som om de har draglina fäst när de slänger sig vid tacklingar. Och domare som köper filmerna....

Redigerat av Unregistereda9666aa5, 06 januari 2018 - 04:24.

[Neatless]

• 0

SSF: The White Ribbon (2009) | 4/5 |

En stillsam liten by i Tyskland strax före första världskriget drabbas plötsligt av en rad mystiska händelser. Vuxna skadas och dör utan förklaring, barn hittas fastbundna i skogen och folk uppträder överlag märkligt. I ett försök att hitta förklaringen startar byns lärare en undersökning.

Rent visuellt är den här filmen ett konstverk. Det urläckra svartvita fotot och ljussättningen gör varje bildscen till en njutning att titta på, speciellt när snön täcker landskapet under andra halvan. Jag har inte sett mycket Ingmar Bergman men stilen känns igen direkt och det är inte överraskande att de har tagit inspiration från Sven Nykvist som fotade hans filmer.

Bara för att kasta in ännu mer svenskreferenser så känns miljöerna som att kliva in i en målning av Carl Larsson. Den där strikta, auktoritära miljön med godsherrar, betjänter och bönder från det extrema klassamhället som rådde då. Normalt orkar jag inte bry mig om intrigerna i en sån stel miljö, men den här historien nästlade sig in i mitt huvud ju längre filmen gick och till slut blev varje scen oerhört fascinerande.

Det är en sån indragande atmosfär med det här mysteriet som påverkar alla i byn. Något känns off hela tiden, olustigt. Även om den segar sig framåt så är jag hela tiden engagerad - till och med en basal kärlekshistoria tycker jag är söt! Då gör den verkligen något rätt, sånt är ju oftast trams. Mycket beror också på skådespelarinsatserna som håller hög klass. Hör och häpna - även barnen är bra.

Tyvärr utmynnar mysteriet i något av en besvikelse för mig. Åtminstone initialt. När den fått smälta lite och man läst teorier så uppskattar jag den mer. Den är mångbottnad, utforskning av rötterna av ondska satt i en historisk kontext. Väldigt intressant när man tänker på det efteråt men när filmen tog slut kändes det snopet.

Det här var en kraftig uppryckning av Michael Haneke från den mediokra Caché (2005) som jag såg för några år sen. Han utmanar fortfarande tittaren på ett frustrerande sätt med frågor utan svar. Men med intressanta karaktärer, fängslande scener och underbart foto blir det här nästan ett mästerverk.

[PML73]

• 0

Ferdinand - Mos 3. Var på 15:00 matine med familjen, fru och grabb 8. Filmen var mer än godkänd och bjöd på överraskningar trots igenkänning i storyn. Bild och ljud får båda 8/10. Storyn får 9/10. Det som överraskade mest var den sobra volymen. Har faktiskt aldrig varit på bio där volymen varit så lagom genom hela filmen. Bara ett tillfälle i ett parti på 10s. där dialogen for upp säkert en 10dB. Märkligt.

Filmen som helhet är duktigt sevärd.

8/10 getingstick.

[martiin82]

• 0

Junior-VM-slutspelet i ishockey (2018)

Jänkare och Kanadensare som filmar som galningar. Ser nästan ut som om de har draglina fäst när de slänger sig vid tacklingar. Och domare som köper filmerna....

Ja den filmen såg jag också. Jäkligt bra dock fast slutet blev ett litet antiklimax... (Blir nog inga statyetter för de röda skådisarna)

[Unregistered577c6879]

• 1

Logan Lucky
Tyckte något var off med hela filmen, oengagerade och trött på något sätt.
Svag insats.

[hundrakg]

• 0

Såg Dunkirk igen. Den här gången var det inte Imax utan UHD-skivan till en oled som avnjöts. Wow, jag mena...Wow vilken bild, wow vilket ljud. Den funkade även bättre som film den här andra gången jag såg den. Wow - Referens helt enkelt. 

visst är ljudet högt och basen överdriven, men märkte du inte att ljudet "klipper"... speciellt basen, nog de värsta som hänt på senaste 10 åren i film....

sen är det "bara" 16 bits ljud övrigt på den..

Redigerat av hundrakg, 06 januari 2018 - 21:48.

[mcmike]

• 0

THE Hitman's Bodyguard (Telia+)

Denna gillade jag, action blandat med lite komik härligt😊 en smula överdrivet men vad gör det bland🎬

4/5 Färjestadare

Redigerat av mcmike, 06 januari 2018 - 22:55.

[beat_strandh]

• 0

visst är ljudet högt och basen överdriven, men märkte du inte att ljudet "klipper"... speciellt basen, nog de värsta som hänt på senaste 10 åren i film....
sen är det "bara" 16 bits ljud övrigt på den..

Låter som du råkat köpa någon bootleg. Vad jag läst så är ljudet i referens nivå och den kopian jag sett så var ljudet riktigt bra och absolut inte överdriven

[Colonel]

• 0

Come And See

Rysk krigsfilm från 1985 om en ung pojke som påverkas av nazisternas härjningar i Vitryssland under andra världskriget.
Filmen är tung, mörk och utan en gnutta hopp, krig och människan i dess grymhet således.

Vissa scener är väldigt starka och ligger fortfarande kvar på näthinnan en dag efter att jag sett den.

Kort sagt, trots texten ovan, en svår men mycket bra film.

 

4/5

[hundrakg]

• 0

Låter som du råkat köpa någon bootleg. Vad jag läst så är ljudet i referens nivå och den kopian jag sett så var ljudet riktigt bra och absolut inte överdriven

ljudet på den filmen är nog de sämsta som gjorts av Nolan någonsin, de klipper i topparna i basen så de sjunger, låter bedrövligt, pratas friskt om det på AVS forums data bass tråd..

Redigerat av hundrakg, 07 januari 2018 - 21:38.

[hundrakg]

• 0

OBS!!! jag pratar om dts hd ma ljudet...... skulle de finnas nåt annat ni lyssnat på, se vet jag inte hur de ljudet är så klart..... 

 

så här pratas det på avs forum:

The problem for me. If there is actual clipping/distortion in the Source Recording, you can't get rid of it. It will be there at low or high Volumes. At least this is what I heard with my inferior hearing. Clipping alone is tolerable. Distortion is a deal breaker. Once I hear it, I cant stop hearing it and it takes me out of the Movie and into Tweak Mode. All is lost at this point.

---------------------------------------------------------------------------

Man, I feel you a 1000%.

Watching Dunkirk got me very anxious for the wrong reasons. I thought to myself: WTF is wrong with my gear?! Got me out of the movie and did not enjoyed it as much as I could. If it was not that I was watching with my fiance, I would have stopped the movie and get the measuring gear out! It was a maddening experience. Funny thing is that many people thought that it sounded great  Can some people get confused between LOUD and GREAT?

------------------------------------------------------------------------------------

Yeah, the same group think the sound they get streaming from their IPhone to a Bluetooth Speakers sounds Great! Its a matter of not knowing what they don't know. Ignorance is Bliss kind of grove.

But yeah, we agree completely on Dunkirk. And many other film mixes

Redigerat av hundrakg, 07 januari 2018 - 21:43.

[frollic]

• 0

Jumanji (2017) - lättsmält popcorn-action, men det hände iaf något jämfört med senaste star wars, som vi såg i förrigår.

[Unregistereda9666aa5]

• 1

Jumanji (2017) - lättsmält popcorn-action, men det hände iaf något jämfört med senaste star wars, som vi såg i förrigår.

 

Den var ju helskön! Låååååååångt över förväntan. Jag hade iofs väldigt låga förväntningar, men en av de bästa bioupplevelserna 2017 för mig

[beat_strandh]

• 0

Jungle - En helt okej överlevnadsfilm med en bra skådespelande Harry Potter .

Den blev aldrig tråkig och utdragen men den kändes aldrig riktigt farlig och saknade nerv. Så fort det började bli lite extra jobbigt för honom så slog filmen över till drömsekvenser som jag tyckte förstörde lite även om jag förstod dess syfte i filmen.

 

betyg: 7/10

[Neatless]

• 0

Veckans dokumentärtips: Stories We Tell (2012)

En av de stora tragedierna inom filmindustrin är att kanadensiska Sarah Polley bestämde sig för att lägga skådespelarkarriären på hyllan. Hon var grym i Go (1999), stal showen i Dawn of the Dead (2004) och var mästerlig i My Life Without Me (2003). En cool och intelligent skådespelare som lyste upp filmerna hon medverkade i. Jag gillade henne skarpt.

Men lyckligtvis så har hon inte lämnat filmvärlden - hon står numera bakom kameran och regisserar. Det här är hennes första dokumentär. Stories We Tell är en djupt personlig film där hon helt enkelt berättar sin familjehistoria. Något som på förhand låter föga upphetsande. Hur intressant är det egentligen att lyssna på familjemedlemmar som med nostalgiskt fånleende berättar om uppväxten i vad som på ytan låter som en helt ordinär historia - alla familjer har ju sin beskärda del av dysfunktionella anekdoter.

Men Sarah Polley har en hemlighet som hon bar på i många år och som påverkat både hennes liv och de runtom henne. Det är den hemligheten som är filmens fokus, med utgångspunkt från hennes mamma Diane som avled när Sarah bara var 11 år. Fortfarande inte en unik nog berättelse för att man ska tappa andan - den är halvintressant som bäst - men det är sättet den berättas på som gör att jag måste ge rekommendationen. Sarah skapar en spänning genom att berätta från flera personers perspektiv och får därmed fram sin poäng - historien varierar beroende på vem som berättar den. Vad är egentligen sant?

Det är ett smart upplägg som smälter ihop fint med det känslosamma i att gräva upp en familjehemlighet. Och dessutom är Super 8-filmerna som föreställer uppväxten så välgjorda att jag först inte fattade att det är återskapat utan trodde det var Polley-familjens privata hemvideor.

Sarah Polley visar prov på talang även bakom kameran med en finurligt sammansatt film som väcker tankar om hur vi uppfattar minnen olika. Dess styrka är nog dock att det är en fin liten familjesammankomst med extremt trivsam och lekfull atmosfär. Inget mästerverk men ibland räcker det med något som värmer för stunden.