Hoppa till innehåll

Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

En stroke försökte ta mig men jag är fortfarande på banan

42 svar till detta ämne
  • Vänligen logga in för att kunna svara

#1

Postad 07 april 2019 - 09:55

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

3januari förändrades mitt liv i allra högsta grad.

jag fick en Stroke.

efter en snabb insats av läkarna fick jag trombolys behandling vilket är en propplösare.

efter diverse undersökningar osv kom man fram till att ett förmaks flimmer jag var ovetande om är den troliga orsaken.

jag kom väldigt snabbt till den så kallade rehab avdelningen på lasarettet.

att vissa kroppsfunktioner sker helt utan kontroll är på inget sätt stärkande för en persons självkänsla mrn en helt underbar peraonal gjorde att man kunde gå vidare.

vid de första undersökningarna osv fastställs att min vänstra sida inte fungerar som den skall

i vänster ben och arm kan man inte påvisa en enda aktiv muskelaktivitet.

andiktet var också slappt och talet sluddrigt

ansiktet gick dock tillbaka på några dagar

 

direkt på rehab avdelningen sattes det upp delmål osv som man ska jobba emot.ett av dessa var att kunna t på dig på morgonen utan hjälp

även det uppdelat i flera delmål.

för att kunna lära sig detta får man hjälp av en arbetsterrapeft.då arm och ben inte har några funktionermåste dessa tränas upp

efter att ha testat att inga mubkler leder o liknande är skadadepåbörjades fysträning

hjälp med dett får man av en physioterrapeft.

det mesta är ren styrketräning för att kunna orka igen

käkänslan av att få hjälp till "sin" rullstol första gången är brutal...

 

under de 4dygnjag var på stroke avdelningen kom jag fram till mitt huvudmål

jag skall tillbaka minst 100% och jag skall göra allt jag kan för att nå dit

om det så tar 10 år

som jag skrev kom all form av träning igång väldigt snart efter flytten till rehabavdelningen

jag har aldrig varit intresserad av träning i någon form.

men med mitt mål så var det bara att bita ihopfysträningen i början var inte speciellt avanserad .mycket stretchningar ochlite träningscykel.

då jag lider av spasticitet och tonus i både arm och ben läggs en hel del tid på att sträcka ut alla de musklerna.dels genom stretchning dels genom annat.

men vad min terrapeft än föreslog så var jag med på att i varjefall prova,alltid göra mitt bästa.

Efter någon vecka böjar plötsligt resultat visa sig. kan lyfta lite på knät, kan flytta på armenväldigt små grejer men det går åt rätt håll o man blir mer motiverad att jobba på.

efter ytterligare någon vecka frågar min terrapeft vad jag tycker om att gå upp från 30min per dag till 45 min. jag är självklart med på det.

fler små föbättringar visar sig. händer nu nästan någor varje dagallt syns inte men kan plötsligt göra en liten rörelse som inte gick nån dag tidigareosv.

får frågan om jag vill köra ett pass även på eftermiddagen som blir ca 30min

tanken här är väl att jag verkar klara träningen och det ger snabba resultat

tränar allt jag får. man får inträna utan personal närvarandeså kvällar o helger blir inget avancerat

under dessa veckor har jag lyckats ramla i golvet ett par gånger men inte skadat mig

har delvis lärt mig klä på mig själv men vissa delar kvar

då kommer nästa bakslag.

att ramla v toastolennär man försöker torks sig där bak och vara helt utan en chans att ta sig upp själv stärker definitivt inte.

men än en gång finns personalen där och ger det moraliska stöd som får en att kunna lägga det bakom sig o gå vidare.

efter några veckors "hårt tränande kommer då dagensom förändrar läget helt och hållet.

man kan stå utan stöd igen känslan är obeskrivllg.

Motivationengår genom taket

det finns hopp.

men ingen rast eller robara jobba vidare.

nästa steg är ju att gå.

detta tränas jförst med s.k gå bord ser ut som en hög rullator. som patient har man ett bälte på sig så personalen kan fånga upp en om man är på väg ner

detta funkar dock väldigt dåligt för mig

har jättesvårt att få upp vänster ben från marken

men det blir några meter då o då

lyckas till slut komma upp i 20 meter.

får då frågan av terrapeften om jag vågar prova med en gåbock.

de ser ut som en käpp men har 4 ben

självklart v¨gar jag det där

finns ju inget bättre ställe att prova sånt

det visar sig vara mer rätt grej för mig kan gå ganska bra med den

allt är naturligtvis relativt

 det har dock gått såpass lång tid att det är dags att bli utskriven och åka hem

detta gör mig väldigt orolig o jag går ner mentalt

men tränar vidare

desom det ser ut kan jag inte komma in hemma

det är 3 trappor så ca 50 trappsteg som ska passeras o kan inte gå i trappor än

detta gör att fokus i träningen flyttas till att lära mig gå i tarppor.

 

det blir dags för s.k vårdplanering.

där komunen osv är representersde.

jag erbjuds en plsts på korttids boende  för att kunna träna mer innan jag ska hem-

när detta sedan är klart och jag flyttar kommer mitt störst bakslag hittills.

jag får en physioterrapeft som jag inte kommer överens med

min träning går ner

min tonus o spacitet får inte det som behövs för att hålla det i schack

hon fokuserar på hjälpmedel istället

skaffar hjälpmedel jjag inte kan använda osv.

alla hr på booendet utom jagär 70+ i ålder.

jag påtalar att jag haft mer träning innan men hon hävdar att jag riskerar att över träna om jag får mer

exempel på nivån hon vill ge mig

entt träningsmoment som gjort innan i 3x10intervall ger hon mig 2x5

jag påtalar dett och får till svar att det är bättre med kvalitet än kvantitet.

föt att sedan påtala att jag är väldigt vältränad i de muskler övningen ska träna

med andra ord måste det ju ha varit en viss kvalitet på det jag gjorde innan med

jag har genom de frågor hon ställer mig kommit fram till att hon inte läst min journal där svaret på alla frågor finns.

Vi funkar inte ihop.jag blir bara deprimerad så fort hon dyker upp.

men fick hjälp av en i personalen här med vem jag ska prata med och det hjlpte så nu ska jag få ny terrapeftjag tycker jag gått bakåt sedan jag kom hit

innan jag kom hit kunde jag med min bock gå ca 100meter

nu är det knappt 30 meter sedan tar krafterna slut

jag har dock fått börja träna på att gå helt utan stöd

 

 

 

 

 

detta inlägg är väldigt kortfttat kommer föesöka skriva till mer utförligtunder tiden

undrar om det finns någon som tips eller råd för vad som komma skall


Redigerat av bahama, 07 april 2019 - 19:07.


#2

Postad 07 april 2019 - 12:30

Unregisteredb8e57d04
  • Unregisteredb8e57d04
  • Forumräv

  • 931 inlägg
  • 0
Strongt jobbat! Bara fortsätta köra på!

#3

Postad 07 april 2019 - 17:04

Unregisteredf1616e6c
  • Unregisteredf1616e6c
  • Forumräv

  • 786 inlägg
  • 0
Imponerande!

#4

Postad 07 april 2019 - 18:37

Prism
  • Prism
  • Forumräv

  • 856 inlägg
  • 0
Kämpa på och stå på dig om du upplever att du inte får rätt hjälp/träning!
Får man fråga hur gammal du är?

#5

Postad 07 april 2019 - 19:09

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

Kämpa på och stå på dig om du upplever att du inte får rätt hjälp/träning!
Får man fråga hur gammal du är?

det går jättebra jag fyllde 46 under sjukhustiden



#6

Postad 07 april 2019 - 19:33

martiin82
  • martiin82
  • Forumräv

  • 565 inlägg
  • 0
Håller tummarna för dig bahama. Ibland tar livet märkliga vägar..

#7

Postad 08 april 2019 - 21:04

kribban
  • kribban
  • Mästare

  • 3 037 inlägg
  • 0
Håller tummarna för dig. Min fru fick en minor stroke för 2 år sedan och hon kämpar väldigt mycket med sin hjärntrötthet. När man lämnar rehab så är det tufft. Vårdapparaten fungerar inte riktigt så bra, i alla fall inte i Halland

#8

Postad 08 april 2019 - 21:14

Prism
  • Prism
  • Forumräv

  • 856 inlägg
  • 1
Då är vi i samma ålder, min mamma sa för många år sedan när hon var sjuk att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Jag tänkte inte så mycket på det när hon sa det men många år senare så inser jag hur rätt hon hade. Jag och flera i familjen samt bekanta har många gånger fått kämpa för att få rätt vård i tid under sjukdom.

Något som många lider av idag är högt blodtryck vilket man oftast inte märker av och det är något som kan leda till bla stroke. Jag upptäcke det själv för några månader sedan och tar nu medicin och har dammat av löparbandet, så jag rekomenderar alla även unga att gå kolla trycket och man behöver inte gå till vårdcentralen utan det räcker med att gå till apoteket och det tar bara några minuter och kostar runt 70kr.

Hoppas att du snart få komma hem!

#9

Postad 09 april 2019 - 08:02

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

Set jag upplever som största ptoblwmet just nu är bristen på informat

jag är på korttidsboendet .när det tarslut ska jag hem men vad som händer då med träning osv har jag ingen information om.jag tror jag får mer när det närmar sig.min nuvarane physio har nu ökat träningen men idag är sista dagen hon ska ha med mig o göra om alla gö rvad de lovat

kan inte komma hem då huset fortfarande saknar räcke i trappan men hyresvärden håller på att fixa detta tar dock tid då de ska göra i ordninghelareapphusetnär de ändå är på gång

mitt booende är typ sämsta tänkbara

 

hur yttrara sig din frus hjärntrötthet?


Redigerat av bahama, 09 april 2019 - 08:35.


#10

Postad 09 april 2019 - 09:05

kribban
  • kribban
  • Mästare

  • 3 037 inlägg
  • 0
Hon måste vila väldigt mycket. Klarar inte av för många intryck. Känslig för ljus och ljud. Precis samma symptom som vid utbrändhet men värre. Hjärnan kan i många fall återhämta sig men det tar tid

#11

Postad 10 april 2019 - 07:55

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

Min fråga var mest för de e på mig hela tiden om att jag måste vila mer.och hävdar då hjätntrötthet.men jag anser själv att jag har koll på det vilket de inte anser jag har..

 

just nu känns det dock som de lurade mig igen då samma physio fortfarande är kvar.

vilket gör att förtroendet föll  för alltihop.

vill bara hem nu. men går inte 'än....



#12

Postad 10 april 2019 - 19:44

kribban
  • kribban
  • Mästare

  • 3 037 inlägg
  • 0
Hur i hela friden kan de avgöra din hjärntrötthet???? Lite på din kropp skulle jag säga men jag är ingen neurospecialist ;)

#13

Postad 12 april 2019 - 17:13

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

verkar vara något som man får lära sig. strokr innebär att hjärnan utsätts för trauma som leder till hjärntrötthet.

så om någon dyker upp som inte lider av det vet de bara inte vad det är.

jag har drag av det bl.a är det jobbigt att förra längre samtal med flera personer samtidigtMen jag känner att det är kontroll änså länge.

har under gårdagen fått klart att jag fåe en ny physioterrapeft kan dock ta några dagar.



#14

Postad 12 april 2019 - 19:44

PML73
  • PML73
  • Mästare

  • 3 959 inlägg
  • 0
För tre år sedan råkade jag ut för en mikrostroke. Vägrade acceptera detta. Och kämpar än idag med att samla krafter. Dock vägrar jag ge upp och vaknar var dag med ett hopp om det. bättre. Kanske inte rätt, men en väg att gå. Våga vägra förlust

#15

Postad 13 april 2019 - 16:59

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

För tre år sedan råkade jag ut för en mikrostroke. Vägrade acceptera detta. Och kämpar än idag med att samla krafter. Dock vägrar jag ge upp och vaknar var dag med ett hopp om det. bättre. Kanske inte rätt, men en väg att gå. Våga vägra förlust

lite trög men hur påverkas ditt liv av det i vardagen?



#16

Postad 13 april 2019 - 19:38

PML73
  • PML73
  • Mästare

  • 3 959 inlägg
  • 0

lite trög men hur påverkas ditt liv av det i vardagen?


Till största del en form av fatigue/trötthet. Tidigare även minnesförluster. Var svårt att hantera mkt information. Men jag vägrar vara ledig eller backa. Det förpliktigar att kunna jobba.

#17

Postad 14 april 2019 - 06:47

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

läste lite om det där

tipsen jag hittade var fysisk träning och träning med korsord sudoko och liknande men antar du redan testat allt sånt

googlar mycket nu för o försöka hiyya svar på mina frågor och eventuella tipspå hur man kan tränaspecillt spasticiyey och tonus gör det svårtjag har mycket begränsad rörlighet.på vä,ster sida



#18

Postad 14 april 2019 - 07:59

PML73
  • PML73
  • Mästare

  • 3 959 inlägg
  • 0
Korsord är rutin sedan många år, leker med siffror osv. Spelar musik och fotograferar på fritid. Ja hjärngympa är ett måste oavsett. "You either use it or you loose it". Finns hur mycket forskning som helst på det ämnet.

Redigerat av PML73, 14 april 2019 - 07:59.


#19

Postad 14 april 2019 - 09:56

kribban
  • kribban
  • Mästare

  • 3 037 inlägg
  • 1
Hjärnfonden är en bra sida med mycket information

#20

Postad 14 april 2019 - 10:50

MikaelJ
  • MikaelJ
  • Forumräv

  • 758 inlägg
  • 0
Måste börja med att beklaga er öden, tufft. Men man blir varm ihjärtat av att läsa tråden med all medmänsklighet, grymt.

#21

Postad 14 april 2019 - 12:58

hmarkstrom
  • hmarkstrom
  • Guru

  • 5 075 inlägg
  • 0

Jag råkade ut för en stroke kl 14:00 på julafton 2012 där jag förlorade en del av synfälten men inget mer drabbade mig annat än att körkortet sedan drogs in då synfältet inte dög för bilkörning och jag fick sälja bilen.

 

Har efter det bl.a. köpt en cykelkärra från USA som klarar 140 kg i last och har även en elcykel och en Brompton hopfällbar cykel som jag har med på resor där jag ska besöka folk som bor lite utspritt.

 

Ingen behöver tycka synd om mig då jag lyckats att renovera köket själv i huset förutom el och vatten även om det tog 8 månader med ett uppehålll på en månad sedan IKEA sågat ut för lite i bänkskivan av stenkomposit för diskbänken och utsågningen fick göras om. Mest imponera blev de på XL-bygg när jag kom med cykelkärran från USA som har stolpar som man skruvar fast så man kan frakta byggskivor och jag köpte en brandklassad gipsskiva.


Redigerat av hmarkstrom, 14 april 2019 - 12:59.


#22

Postad 21 april 2019 - 08:56

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

Har fått insiktenatt trappan hrmma nog kommer knäcka migochBER Mer eller mindre om hjälp den hjälp jag erbjuds är en lista med hyresvärdar i komunen. apassning är inte ett alternativ i detta falletdet skulle bli för stort jobb.h.i jag åtar mig själv att ringa runt.allt för att hitta annat boendehar ringt 3 av dem på listan o alla ger samma svar

vvvi har inga hyreshus i din komun utan bara i grannkomunen o det söm är ledigt hittar du på nätet. på listanfinns även några hyres värdar jag inte vill ha att göra med. men det finns det ingen förståelse för.allt kom upp på ett möte. .där mitt framtida boendehär på korttidsboendet också diskuteras. jag fick förlängt 2 veckor till.Har inte träffat min nya terrapeut än men personalen här hjälper mig med träning så är igång ändå.

det som gav mig insikten om min trappa är trappträningen jag får här.orkar typ halva sedan tryter krafternaoch min trappa hemma är dubbelt så lång. men dagen efter mötet så funka allt jättebra och klara hela trappan utan problem och med krafter kvar hoppet tänds . jag ska klara det...

till saken är att det finns inga lediga lägenheter här som skulle hjälpa migså kommer ändå inte få tag i nån snabbt.

igår kväll prata en i personalen lite mer med mig om situationen men imed en lite för mig annan utgångs punkt.

"har du hittat någon lägenhet än? -"nj det finns verkligen inget som är intresant.antingen ligger de på våningsplan jag har svårt att ta mig till ellerså lär de för dyra."mm det är ju ett problem o ska du ha hiss i huset inns det i stortsett bara i de husen(nämner ett område här)" mmm men där vill jag inte bo." men det är nog enda alternativet." j"och man kan ju flytta dit o sedan leta vidare.." jo men alltså jag tänker flytta flera ggr.jag kan flytta men då blir det en gång o inte sedan inom 1 år igen det funkar inte.och jag måste känna att jag trivs dit jag flyttar."men vad väljer du av att bo på ställe där du kan komma och inte trivs eller ett ställe där du trivs men inte kan komma ut." självklart ett ställe där jag trivs.för att komma ut kan jag lära mig med att trivas kan jag inte lära mig.var lite anra aspekter som diskuterades där också..

men sedan kommer

" att intedu som inte kan gå söker att få en permobil så kan du ju bo var som helst och ta dig därifrån...för här kan du ju inte hur länge som helst

jag vet inte om meningen var att sänka mig men det gjorde det ivarjefall.

har i 4 månader slitit allt jag orkar o kan för att återgå till mitt gamla liv. och får den komentaren.

jag vet att jag inte går speciellt bra och orkar dåligt men att skaffa permobil är att ge upp.

det enda possitiva nu är att det motiverar mig att vis kärrindjäveln att jag ska klara detta med

i januari behövde jag stöd av 2 personer för att sitta på sängkanten  igår gick jag ca 30 meter helt utan stöd

jag är ingen specialist på något vis men eftersom jag får problem med att orken tryter ser jag det som att det som behövs mest är fysträning i ben och höfterför att få muskler

även viss justering av hur man går så att det inte går åt onödigt mycket kraft eller uppstår snedbelastningar.

 

några i personalen här har gjort massor för att hjälpa mig. de stöttar verbalt,de hjälper till o ser till att jag får träning även de dagar då träningslokalen officielt är stängdsedan min terraput slutade har jag bara kört det program som hon tog fram

plus cykel och gångträning på all extratid jag fått

bygger alltså muskler på extra tiden.det ger resultat jag är nu starkare än när jag kom hit

är dock ganska mentalt nere och har en rent brutal hemlängtan inte varit hemma sedan januari.

jag måste lösa trappan men sedan vill jag hem o få börja styra mitt liv själv igen

 

 

f


Redigerat av bahama, 21 april 2019 - 09:01.


#23

Postad 21 april 2019 - 20:34

muraren
  • muraren
  • Beroende

  • 1 408 inlägg
  • 1
Kämpa på gubben, har tyvär lärt mig att blixten många gånger träffar fel personer. Gör ditt bästa, gör vad du kan dag för dag och våga tro att det blir bättre när du så gör. Glöm inte att det är många fler än du tror som tänker på dig och hoppas att du tillfrisknar, jag är en utav dom.

#24

Postad 04 maj 2019 - 16:21

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

desperat behov av hjälp.

jag går med hjälp av en kvadrant. googla om tveksam

min trappa är tidigare beskrivet riktigt jobbig.

för att ta mig från ena trappan till andra måste jag gå en bit för att göra detta måste jag ha min kvadrant.

men jag vet inte hur jag ska få med mig den i trappan

jag måste gå i sidledd för att komma upp överhuvudtagetoch den enda hand som fungerar håller uppe kroppen

den väger inte mycket men tappar jag den e jag körd.

funderade på o ha den fastspänd i ryggsäck men kan inte komma på hur jag ska kunna få loss den vid behov.

mina terrapeffter fokuserar mest på att få mig att flytta till annat boende istället numer.så räknar inte med nån hjälp där o förövrigt allt som är fixat imitt boende hittills har jag ordnat själv.

detta sätter just nu stopp för min hemgång o jag mår riktigt dåligt av min nuvarande situation.

och som sagt har de som ska hjälpa mig bytt fokus till nått annat

för att jag ska komma hem o få landa i en välkänd miljö är ju tydligen fullständigt ointresant

jag skall istället crasha fullständigt o byta boende i panik mer eller mindre medans mitt bankkonto sakta töms



#25

Postad 04 maj 2019 - 16:37

Unregistereda299ec85
  • Unregistereda299ec85
  • Guru

  • 4 115 inlägg
  • 0
Trist läge :(

Har du pratat med din förening och eller kommun hur de kan hjälpa till med anpassning av trappor?

#26

Postad 04 maj 2019 - 17:12

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

det är komunen jag bor hos nu o de verkar bara intreserade av att jag skall flytta.

t.o.m delar av personalen här undrar varför jag inte får mer hjälp av dem



#27

Postad 04 maj 2019 - 19:26

MikaelJ
  • MikaelJ
  • Forumräv

  • 758 inlägg
  • 0
Lider med dig😔

Redigerat av MikaelJ, 04 maj 2019 - 19:27.


#28

Postad 04 maj 2019 - 20:06

moparman
  • moparman
  • Über-Guru

  • 11 727 inlägg
  • 0
Men kan inte kommunen sätta in en sån där enkel "hiss" typ stol man sitter på och åker upp?
Borde ju inte vara så dyrt

#29

Postad 05 maj 2019 - 06:39

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

Men kan inte kommunen sätta in en sån där enkel "hiss" typ stol man sitter på och åker upp?
Borde ju inte vara så dyrt

finns de i personalen här som undrar samma sak.

medans komunen inte gör ett skit hamnar jag mer o mer under isen rent psykiskt.Jag bor just nu på ett korttidsboende komunalt då jag nu är deras ansvartanken när jag kom hit var 1-2 månader sedan hemgång.

då jag inte var tillräkligt bra för mina trappor.det första som hände var att jag crashade fullständigt med min sjukgymnast. fick där hjälp i en i personalen för att få hjälpblv lovad en annan som har kommit efter 3 veckor

och är jättebra.i den crashen kom också det bakslag jag skrivit om. där jag inte alls går framåt utan kraftigt bakåt

jag är nu på banan igen och kan gå längre än när jag kom hitkom så långt att jag var på hembesök.ett av problemen hemma är en trappa ute utan räcke.terrapefterna fick reda på detta nästan direkt jag kom hit

deras lösning efter 3-4veckor funkar inte allsefter den kommer en plattgång av natur sten i dåligt skick.

den tog tid för mig att gå över.trappan inne då.. gammal o inte byggd efter någon standard alls.

vissa steg är väldigt smala efter en hel del krångel o myket slit är jag uppe sista biten klart svårast då det där även är snedtaksäg att det tog 20min.

ned blev samma problem säg 20 min där me

slutsatsen de drar är att jag kan inte bo där utan måste byta boende.

de kanske har rätt.  jag ber om hjälp med detta o vad komunen erbjuder som hjälp är en dubbelsidig a4 med hyresvärdar.samtidigt släpper man fokus på att jag ska hem.sedan abetet med min terrapeft crashade har jag bara fått träna det program hon tog fram. som jag tyckte var aldeles för dåligt redan från start.men då jag kört det så länge nu finns ju inte orken att utöka snabbt heller. kroppen har anpassat sig till det.jag fick byta rum härom veckan så jag nu får gå längre till matsal osv det gav att jag kan gå mycket längre nu.nya sjukgymnasten gör jättebra jobb men fokus ligger inte på att komma hem så tränar en del muskelstyrka o lite balans osv. allt behövs men fokus känns fel.nu i veckan som gick var det möte här får man bo 2 veckor åt gången sedan bedöms behov osv.det  vi gick igenom hembesöket. min sjukgymnast yttryckte en väldig oro för att om de släpper hem mig dit så kommer jag upp o blir fast där då det är för jobbigt att ta sig därifrån. resten blev mer eller mindre diskution om nytt boende. jag menade att även om jag hittar nytt boende så är det ju 3 månadersväntan då jag ändå måste hem. Det var dock tydligen inga problem.vadå var det ju bara under en begränsad tid. jag fattar inte skillnaden kan jag erkänna det finns 3 hus i denna staden som ligger bra till och är hyffsat anpassade. didkution inleddes om vem som hyr ut dem ingen visste.

efter mötet kom min handläggare o gav mig en email adress till det ena av dessa hus hon hade fått tag i nån där

jag skulle maila lite uppgidter till dem om inkost osv o vad jag söker för lägenhet. lät ju bra tyckte jag.

vad jag inte tänkte på då är att det är ett äldre boende.vill jag bo på äldre boende? Nej!!!

underunder middagen sedan på kvällen crashar jag

jag har inget jobb (jag har anställnng men vad kan jag utföra ?)jag har bil men får inte köra den jag har inget boeende eller någonstanns att ta vägen.jag får prata en stund med en i personalen som försöker trösta osv men kan inte göra mycketefter en sömnlös natt med mycket tankar e det dags o träna igentjejen i personalen som ska hjälpa mig med träningen kommero frågar om jag är klar att köra jag svarar ja träningen måste ju fortgå även om läget är som det är. hon blir tveksam och undrar vad jag menar jag förklarar igen att de anser att jag måste flytta

men kan inte säga vart. hon blir riktigt förbannad. och ger uttryck för att de är flera i personalen som undrar varför komunen inte gör mer för att hjälpa migutan försöker tvinga in mig på ett boende för åldringar vilket är en missuppfattning men inte långt ifrån sanningen.efter en stunds pratande och kikande på nätet vad som finns ledigt osv kör vi träningen som går bra med tanke på att fokus inte är därpå eftermiddagen har jag ett långt samtal med anhöriga(syster o svåger)vi är helt överens om att komma hit o träna upp sig för att komma hem har gått åt **** i express fart jag är inte närmare att komma hem o träningen är näst intill värdelös

jag vet att andra fått träna hemma tills de kan ta sig ivägmen det nämns aldrig till mig

vi kommer fram till attjag skall lämna booendet så snart som möjligt skaffa hemhjälpoch sedan bara slita arschlet av mig för att motbevisa de som säger att det inte gårsedan i lung o ro leta fram nytt boende o låta det ta ett år om det är så

efter ytterligare sömnlös natt frågar jag en i personalen som varit med ganska många årom de någonsin innan haft någon så länge som jag som sköter sig helt själv svaret är ettnej

hon undrar om jag inte blivit erbjuden elle ingen ens har pratat om att få hjälp med träningen hemma.svaret är nej hon tycker det är märkligt.hon undrar om ingen pratat om att bygga in en sån där trapphiss svaret igen nej

hon blir ännu mer frågande vad som pågår

jag ger uttryck för min känsla att okus hamnat fel o nu ligger på att jag skall flytta inte hjälpa mig i min nuvarande situatonoch att jag tror det skulle vara bättre för mig o få komma hem o få lite hjälp med min träningo sedan i lung o ro leta annat boende

träningen är 2-3 olika tränings program jag gör dagligen o ingen övning är av det slag att det inte går o göra hemma behöver dock hjälp med vissa moment

sedahon håller med mig i alltoch tillägger att om det är träningen som är så svår får de väl in en träningscykel till mig då

hon ger också uttryck för att jag nog skulle må mycket bra av att komma hem o landa i min verklighet.

 

så om jag på att jag måse kunna ha med mig min käpp i trappan då jag behöver den på alla 3 plan

o det vet jag inte hur vilket gör planen att flytta hem ohållbar för då blir jag låst på riktigt.

jag är fast övertygad om att problemen i trappan går att träna borto det finns ingen bättre träning än att gå i den.

 

jag har under helgen kommit fram till att jag vill hem och "få landa"innan jag vill flytta

jag har idag inte varit hemma mer än 30min totalt på 4 månader

och dör sakta med säkert inombords.

p boendet jag är nu är jag yngre än vissa i personalen de flesta patienter är dubbla elle mer min ålder

 

min vardag idag äta träna i max 2 timmar försöka få tiden att gå resten av tidenjag försöker gå mycketmen får ingen annan organiserad träning än de som ryms inom de 2 timmar

sjukgymnasten som inte är med mer var rädd att jag skulle överträna

när hon försvann har jag ibland fått bestämma själv hur mycket jag vill cykla på träningscykeln

jag har aldrig haft träningsvärk härvilket borde innebära att jag har en hel del mer att gemen ingen lyssnar...



#30

Postad 05 maj 2019 - 08:59

hmarkstrom
  • hmarkstrom
  • Guru

  • 5 075 inlägg
  • 0

För oss som fått en stroke finns ett litet hopp. Hjärnan repererar sakta, eller mycket sakta området som stroken skadat. En kvinna som fick en stroke i unga år så hon blev blind fick synen tillbaka efter 30 år. 



#31

Postad 05 maj 2019 - 09:55

kribban
  • kribban
  • Mästare

  • 3 037 inlägg
  • 0
Ja det tar tid. Min fru är väldigt hjärntrött. Nu har det visserligen bara gått 2,5 år men det är väldigt frustrerande för henne och oss. Jag känner igen mig själv i hjärntröttheten efter varit inne i väggen men det går inte att jämföra med vad hon upplever.

#32

Postad 26 maj 2019 - 09:30

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

hade här tänkt skriva ett inlägg fullt med hopp och glädje

tanken var att jag skulle få flytta hem.

vi gjorde ett test.

jag fick åka hem.har gjort en hel del framsteg fysiskt.så trodde allt skulle fungera..

tar mig upp i lägenheten inte helt problemfritt men överkomliga problem.får vara själv hemma i ca 5timmar.provar att göralite olika grejer . tömmer fyller o kör diskmskinen bl.a.allt funkr okefter anaträngningen att ta sig upp o annan ansträngningär mitt vänster ben rejält trött.blir en hel del bara sitta o njuta av att vara hemma med.

mina terapeuter kommer o hämtar mig o det är nu allt vänder.det visar sig ganska snart att jag kan inte ta mig ner utan hjälp.

och de kraftansträngningar som krävs ger att jag kommer inte kunna göra den träning jag behöver för att fortsätta min rehab.

 

jag inser själv och behöver tala om det för mig att jag måste ha annat boende.det var klart redan innan men man/jag/vi trodde det skulle finnas tid att hitta rätt boende också.nu är det så att det råder bostadsbrist här.jag köade på en lägenhet .fick den inte utav någon av de 65 andra fick den.

de lägenheter som ligger ute nu är tillträde om ca 3 månader.jag bor på korttids boende och vill bara härifrån.jag vantrivs med andra ord jag har svårt med huvudet i denna miljö.alla är äldre och sjuka

jag har kort o gott ingenstanns att ta vägen. efter min stroke har jag väldigt svårt att hantera ovisshet.jag har åter bett om hjälp men än har inget hänt

min handläggare o terapeuter tror fortfarande att man ringer upp hyresvärdar när man söker lägenhet och har inte insett att idag sker allt sånt via nätet.

tankar kring mitt obefintliga boende upptar mer o mer av min tid.blir mer o mer deprimerad.träning fortgår men har svårt med motivationen. de framsteg som kommer överskuggas av mina problem.de som försöker peppa mig försöker intala mig att det kommer ordna sig -det gör det alltid...

men det hjälper inte.

just lever jag i totalt j*vla mörker och tankar på att ge upp har kommit än så länge bara flyktigt o jag lyckas slå bort dem  jag ser ingen lösning

och inser mer o mer att om jag ska få något överhuvudtaget måste jag göra  det själv.

Jag var som sagt på väg hem och gjorde ganska klart(troddejag)att jag inte kommer fortsätta min rehabträning här. De som ska hjälpa mig med planering osv orkade inte ta reda på vad mina alternativ var o jag insåg detta och ringde runt själv. min sjukgymnast skulle hjälpt mig men hann inte innan jag gjorde det själv hon är en av de få som jag har fortsatt förtroendeför här förutom sköterskor och sjukpersonal som är helt underbara och verkligen stöttandenär jag fått fram alternativen o diskuterat lite med anhöriga och även min sjukgymnast  kommer min arbetsterapeut och är jätteglad att jag kan få fortsätta träna här... vilket jag inte har något intresse av alls. ok att göra allt själv men jag orkar verkligen inte.och borde kunna ha fokus på min rehab

om någon har tips på hur man kan hitta lägenhet snabbt när man saknar kontakter o pengar och alltid varit emot att folk får gå före i köer så mottages det tacksamt .

jag måste ha nytt boende för att kunna gå vidare.



#33

Postad 12 juli 2019 - 18:04

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

liten uppdatering.

midsommarveckan vände allt för mig.

någon vecka tidigare var jag på återbesök på den rehab avdelning jag bodde i över 3 månader gjorde lite tester osv.och jag fick tala om hur det gått efter jag åkte därifrån. det var ganska tungt mentalt att dra igenom allt som gått fel osv. igen men nödvändigt.

numer finns det anteckning om att mitt förtroende för den komunala insatsen är bortai min journal.jag fick där löfte om att de skulle försöka få in i en ny rehab period där om jag var intreaerad vilket jag var.de tyckte dock att jag gjort en hel del framsteg trotts alla problem jag fått.under detta besök träffade jag också helt oplanerat "min" kurator. som var lika trevlig som innan och verkligen stöttande.

men som sagt midsomma veckan.jag får helt oväntat komma på 2 olika lägenhetsvisningar.den första jag var o tittade på var rent ut sagt katastrof och bara att glömma.men den andra var riktigt trevlig.medan jag var på den andra kom det plötsligt upp att i samma hus fanns ytterligare en lägenhet som var tillgänglig.med andra ord totalt 3 visningar.

1a karastrof o glöm andra riktigt bra hiss o allt jag behöveringen egen tvättmaskin men ok att skaffa om man vill.3:e också riktigt trevligstörst av de 3 och egen diskmaskin.samma sak med tvättmaskinen dock o markplan.gillade den på andra våning bättre

och ville helst hyra den men om jag inte kunde få den var den i markplan ett alternativ också. det var fler som skulle titta o de skulle kolla upp alla sökande osv så tog någon dag att få besked. Efter några dagar ringde de upp igen och meddelade att de gärna vill hyra ut den jag helst ville hatill mig.Med andra ord bostad fixad.tillträde var 1 Juli så snabba ryck också.mer eller mindre samma dag ringer min läkare upp igen och vill meddela att de planerar att jag ska få komma på rehab där i september.veckan efterfår jag en annan arbetsterrapeft. jag vet inte riktigt vad som hänt där men misstänker att min sjukgymnast har varit igång bakom kuliserna o rykt i lite trådar.plötsligt har jag en terrapeut som vill jobba med mig och gör det åtminstnde 2h om dagen varannan dag. äntligen börjar det hända saker med min hand.jag har tidigare fått en botox behandling i min hand o arm o pratades då om att jag kunde få fler om jag var intreserad.min nya arbetsterrapeut ringde och kollade upp det hela och det visa sig att även det var planerat i september ungefär. kallelse har nu kommit o det blir redan i augusti.

så nu på tisdag kommer jag äntligen flytta hem. även om det inte är samma hem så är det ändå hem

jag kommer med andra ord hem för första gången på 6 + månader o känslan är obeskrivlig.

 

det kommer bli oerhört jobbigt men ändå jag kommer vidare och det känns viktigt. nu kan jag äntligen landa.och gå vidare.

nackdel nya terrapeuter igenresa till o från träningarna .var tvungen att flytta ut från den lilla stad där jag bodde till mindre samhälle utanför.

men fördelarna överväger. eget boende som funkar.och finns inget som hindrar att jag flyttar igen om ett år eller så.

Så jag befinner mig mentalt på en oerhört mycket ljusare plats än var jag var vid senaste inlägget då allt verkligen kändes uppgivet



#34

Postad 12 juli 2019 - 21:47

muraren
  • muraren
  • Beroende

  • 1 408 inlägg
  • 0
Ursäkta om det här låter dumt men jag är på nåt konstigt sätt riktigt j*vla glad över att du verkar se ljuset i tunneln,kriga på mannen 👍👍

#35

Postad 12 juli 2019 - 22:34

uzzi
  • uzzi
  • Lärjunge

  • 255 inlägg
  • 0

Tack för uppdateringen, håll uppe humöret.. det är rätt väg :)



#36

Postad 11 augusti 2019 - 08:34

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

Liten uppdatering igen.

livet är bra mycket svårare än jag trott hemma. men det känns ändå bra att sköta sig själv igen. tyvärr funkar min träning inte bra just nu. har problem med att så fort jag åker iväg någonstanns så peakar min spasticitet. vilket bl.a leder till att när jag kommer till träningen är jag så spastisk att jag knappt kan utföra någon träning. men min sjukgymnast är bra och hittar massor av grejer vi kan prova och emellanåt hittar vi övningar som funkar.det är något i hjärnan som triggar spasticiteten .troligen någon form av oro. problemet har inte funnits på detta viset innan men de råd jag fått tidigare har ju varit att det bara är att fortsätta att utmana för till slut kommer oron försvinna o jag blir bekväm i situationen.Så vi jobbar vidare med det.Skall snart iväg på en rehab period på lasarettet där jag låg i början på året och hoppas de kan hitta lösningar på de stora problemen som spasticiteten orsakar nu. kommer i samband med det få ytterligare en botox behandling.hoppas som sagt en hel del på det men vill ändå föröka hålla förväntningarna nere så besvikelsen inte blir för stor om det inte blir jättebra.Har sedan senaste inlägget bytt gånghjälpmedel o ch går numer med en krycka. försöker också att gå åtminstonde 10 meter om dagen helt utan hjälpmedel.har sedan jag kom hem ramlat i golvet 2ggr. o lyckades ta mig upp själv båda ggrna.Ena gången fick jag några ganska djupa skrapsår på handen .vilket normalt sett är ofarligt men då jag till viss del saknar känsel måste jag vara extra uppmärksam på sånt med.

Men som sagt vardags livet är tyngre än väntat. en liten förklaring på vad jag menar.

tvättar t-shirtar i tvättmaskinen.ska hänga dem på min lilla torkställning i badrummet.lägger allihop på ställningen

försöker få ut en på "linan funkar efter några försök.får upp en till efter några försök.

nummer 3 ramlar i golvet.plockar upp den lägger den på ställningen. ställningen välter för vikten har blivit för ojämn.

lyckas efter en del meckand få upp allt igen. då ramlar kryckan i golvet.när man sedan fått upp allt och det torkat plockar man ner tröjorna igenförsöker kläma fastdem mellan arm o kropp för o få med sig alla på en gång

förtydligande jag har ingen funktion i vänster hand/armeller åtminstonde väldigt lite funtion. höger han går åt till kryckan.

man går 3-4 steg första tröjan ramlar i golvet. medan man plockar upp den ramlar resten också ner.man lyckas efter ett par försök få upp alla samtidigt o går vidare har man tur kommer man fram utan att behöva plocka upp fler ggr från golvet. jaghar sällan tur.

så det som för de flesta tar 2minuter tar för mig 30minuter.Men jag vägrar ge upp jag kommer fixa det här.

och för varje gång jag gör något så går det lite bättre eller jag lär mig något nytt.och jag återfår mer o mer av min rörlighet.

jag kan under gynsamma förhållande röra litegramm på tummen på vänster hand. ibland även pekfingret.ibland handleden.så det går framåt om än sakta. jag har dock fått backa ett steg när det gäller att gå i trappor. från att försöka finslipa på det är jag tillbaka till att ta sig upp eller ner. detta på grund av att jag måste få med mig mitt gåhjälpmedel.det behövde jag inte innan då det alltid var med någon som kunde ta hand om det.. så på sätt o vis är det ett steg framåt med då jag nu klarar även hela den biten själv.

Jag har lite hemhjälp också.men det är väldigt lite. jag behöver hjälp med att få på en så kallad ortos.jag har hjälp med att ta ut soporna och med disken det sedan ska jag ha städhjälp också men de har jag inte sett av än.får även hjälp med så kallade renbäddning var 14e dag.

är nöjd med det men tycker det är lite sådär. man kan få hjälp med typ vad som helst men allt kostar extra inget ingår

 

Det absolut tyngsta är dock det mentala o då framför allt känslan av att inte leva utan bara överleva.Men undan för undan kommer det igång med.

Får jag bara igång min hand lite så kan jag nog bygga ihop min hemmabio igen och kan börja se på film o lyssna på musik på riktigt igen.

Kan jag bara få ordning på spasticiteten så jag kan börja träna mer igen kan jag snart gå bättre o framför allt längre och kan då bli mer social igen.

Låter kanske inte som smågrejer men då det hela tiden går framåt så tror jag inte det är så långt borta.

 

Och tack för uppmuntran här det värmer mer än ni kan ana.



#37

Postad 11 augusti 2019 - 08:53

letmefly
  • letmefly
  • Veteran

  • 2 241 inlägg
  • 0

Ibland måste saker ta sin tid - skönt att höra att du kämpar på!



#38

Postad 06 oktober 2019 - 20:29

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

Liten uppdatering igen.Har nu jobbat mig igenom 6 veckrs rehab på lasarettet där jag först kom in i våras.Det är där jag får den bästa hjälpen hittills.

När jag kom dit denna gången kunde jag typ gå 50 meter sedan ville fotleden vika sig.

detta löste man snabbt med ett nytt hjälpmedel som gör att leden inte kan vika sig.till saken hör att fotleden vek sig vid all belastning så i stortsett all träning var utesluten.men de problemen är som sagt lösta.klara nu ivarjefall 4-500 meter per dag med krycka. men som en gång innan jag går mest tekniskt korrekt utan något stöd alls. där har jag gjort 40 meter dokumenterat.

tyvärr är min hand fortfarande inte igång .ingen vet när den kommer men det har hänt massor med rörligheten i armen o handled. man hoppas nu att handen kommer med av farten typ-

 

Har tyvärr bara 2 veckor med 3 dagar i veckan kvar denna rehab period.men är tacksam för varje timme jag får.

planeras in en period med så kallad pre-rehab nu

det är något komunen o försäkringskassan ordnar för folk som står långt ifrån arbetsmarknaden.jag känner mig mer eller mindre tvingad dit men ska försöka göra det bästa av saken.

jag är i behov av socialt umgänge o detta e kanske lösningen.läkarna ville ha arbetsträning på mitt jobb helt kravlös typ komma dit o fika osv. men det var försäkringskassan ointreserade av

Jag har blivit lovad ett samtal med läkarna där vi ska gå igenom min diagnos riktigt. jag vet i nu läget inte hur alvarlig min stroke egentligen var

om intresse finns kan jag återkomma med det när jag vet mer.

 

tror jag nämnt innan att jag fick med mig en grej från korttidsbooendet. nämligen att ska det göras något gör det själv annars blir det inget.där jag är nu kan jag faktiskt sl'ppa vissa grejer och andra hjälper mig utan att jag ber om det.

kan erkänna att jag verkligen trodde jag skulle vara helt på banan igen inom ett år men har fått inse att det nog inte blir så.Dock kommer jag inte tappa sugen för det.

mitt mål står fast 100%tillbaka

har dock reviderat lite.om jag inte kan nå ända dit så ska jag ivarjefall ha gjort allt jag kan.

 

ni får jättegärna fråga frågor. jag kan försöka svara Men försök inte förstå hur det känns för det kan man inte om inte själv varit här.



#39

Postad 06 oktober 2019 - 21:06

InSane
  • InSane
  • Veteran

  • 1 838 inlägg
  • 0

Fy fasen, du har ett riktigt tufft år bakom dig. Jag blir inspirerad över din historia och att du fortsätter kämpa och har ditt mål du ska nå.

Starkt jobbat! 

 

Tycker det är konstigt att de inte gått igenom diagnos än, det borde de väl gjort mycket tidigare? I och för sig bättre sent än aldrig. 

Får man fråga hur gammal du är?



#40

Postad 07 oktober 2019 - 08:56

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 0

Jag är 46 år. det är mycket möjligt att man gick igenom min diagnos med mig för länge sedan men jag inte kunde ta till mig informationen då. nu är jag mer mogen för det.



#41

Postad 11 oktober 2019 - 20:35

InSane
  • InSane
  • Veteran

  • 1 838 inlägg
  • 0

Jösses, du är lika ung som jag är. Det får en att tänka till. 
Kan tänka mig att du inte kunde ta till dig informationen, men jag hoppas att du kan ta den till dig nu och att du fortsätter att bli bättre & bättre. 



#42

Postad 12 oktober 2019 - 08:47

PML73
  • PML73
  • Mästare

  • 3 959 inlägg
  • 0
Ett tips till alla medborgare är att göra en HLR, hjärt & lungräddingskurs. Skaffa app och hjälpa till i vardagen när någon drabbas. Det gör skillnad.

#43

Postad 03 januari 2020 - 21:48

bahama
  • bahama
  • Forumräv

  • 977 inlägg
  • 3

Jaha  idag 3jan är det ett år sedan min stroke. från " patienten kan sitta på sängkanten med stöd av 2 personer men tenderar att falla bakåt-vänster " till där jag är idag är det långt. men har fortfarande massor kvar.idag försöker jag lära mig gå utan stöd.funkar ganska k inomhus om det nu kan kallas gå.utomhus är för svårt än.Rullator är inget alternativ då min vänster arm-hand fortfarande är funktionslös. armen har mer rörele än handen men...Jag klarar mitt vardagliga liv någorlunda utan hjälp.Man tror jag ska kunna köra bil med mindre anpassning o automatväxel.Men ska utvärderas.just nu är det dock riktigt jobbigt. i november ändrades min spasticitet markant o började skapa problem än en gång.jag blev tyvärr tvungen att skrota alla mina mål för 2019 då de ble omöjliga att uppnå.jag gick innan 2x400 meter per dag. nu får jag kämpa hårt att nå hälften.men jag ska få botox behandling 15 jan o sedan tar det någon vecka så ska vi vara på banan igen. livet som sådant har dock tagit hårda smällar.vänner man litade på försvann utan förvarning. fritidsintreesena fungerar inte längre.folk som lovat hjälpa en hittar alltid något annat som är viktigare.man vågar inte säga ifrån av rädslan att de också väljer att försvinna då. då jag inte vill tillbaka utan skall tillbaka har jag insett att mycket får vänta tills jag kan ordna det själv. just nu är hela mitt liv uppbyggt runt min träning att lyckas.

finns många orosmoment inför framtiden men på det stora hela rullar det på sakta men säkert. de mentala bitarna är dock värst.och ja det har funnits tankar på att ge upp. för o avsluta possitivt det finns oerhört mycket folk även i sverige som hjälper de som har det svårt helt utan tanke på motprestation NI ÄR OVÄRDERLIGA!!!!även om det bara gäller att få ner en konservburk från höga hyllan i butiken.


Redigerat av bahama, 03 januari 2020 - 21:49.




0 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 0 gäster, 0 anonyma medlemmar

  • Elias
    2024-03-17 11:45:37
  • Elias
    2024-03-17 11:22:58
  • Elias
    2024-03-17 11:20:09
  • Elias
    2024-03-17 11:20:06
  • Salong vy bakåt, ny bild med tyg på vägg
    DPC
    2024-03-17 09:11:58
  • Fler  |  Vilka bilder visas här?
Trendande produkter
Prisjakt © 2000 - 2024 Prisjakt   Cookiepolicy.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.  Hantera cookie-inställningar.