3januari förändrades mitt liv i allra högsta grad.
jag fick en Stroke.
efter en snabb insats av läkarna fick jag trombolys behandling vilket är en propplösare.
efter diverse undersökningar osv kom man fram till att ett förmaks flimmer jag var ovetande om är den troliga orsaken.
jag kom väldigt snabbt till den så kallade rehab avdelningen på lasarettet.
att vissa kroppsfunktioner sker helt utan kontroll är på inget sätt stärkande för en persons självkänsla mrn en helt underbar peraonal gjorde att man kunde gå vidare.
vid de första undersökningarna osv fastställs att min vänstra sida inte fungerar som den skall
i vänster ben och arm kan man inte påvisa en enda aktiv muskelaktivitet.
andiktet var också slappt och talet sluddrigt
ansiktet gick dock tillbaka på några dagar
direkt på rehab avdelningen sattes det upp delmål osv som man ska jobba emot.ett av dessa var att kunna t på dig på morgonen utan hjälp
även det uppdelat i flera delmål.
för att kunna lära sig detta får man hjälp av en arbetsterrapeft.då arm och ben inte har några funktionermåste dessa tränas upp
efter att ha testat att inga mubkler leder o liknande är skadadepåbörjades fysträning
hjälp med dett får man av en physioterrapeft.
det mesta är ren styrketräning för att kunna orka igen
käkänslan av att få hjälp till "sin" rullstol första gången är brutal...
under de 4dygnjag var på stroke avdelningen kom jag fram till mitt huvudmål
jag skall tillbaka minst 100% och jag skall göra allt jag kan för att nå dit
om det så tar 10 år
som jag skrev kom all form av träning igång väldigt snart efter flytten till rehabavdelningen
jag har aldrig varit intresserad av träning i någon form.
men med mitt mål så var det bara att bita ihopfysträningen i början var inte speciellt avanserad .mycket stretchningar ochlite träningscykel.
då jag lider av spasticitet och tonus i både arm och ben läggs en hel del tid på att sträcka ut alla de musklerna.dels genom stretchning dels genom annat.
men vad min terrapeft än föreslog så var jag med på att i varjefall prova,alltid göra mitt bästa.
Efter någon vecka böjar plötsligt resultat visa sig. kan lyfta lite på knät, kan flytta på armenväldigt små grejer men det går åt rätt håll o man blir mer motiverad att jobba på.
efter ytterligare någon vecka frågar min terrapeft vad jag tycker om att gå upp från 30min per dag till 45 min. jag är självklart med på det.
fler små föbättringar visar sig. händer nu nästan någor varje dagallt syns inte men kan plötsligt göra en liten rörelse som inte gick nån dag tidigareosv.
får frågan om jag vill köra ett pass även på eftermiddagen som blir ca 30min
tanken här är väl att jag verkar klara träningen och det ger snabba resultat
tränar allt jag får. man får inträna utan personal närvarandeså kvällar o helger blir inget avancerat
under dessa veckor har jag lyckats ramla i golvet ett par gånger men inte skadat mig
har delvis lärt mig klä på mig själv men vissa delar kvar
då kommer nästa bakslag.
att ramla v toastolennär man försöker torks sig där bak och vara helt utan en chans att ta sig upp själv stärker definitivt inte.
men än en gång finns personalen där och ger det moraliska stöd som får en att kunna lägga det bakom sig o gå vidare.
efter några veckors "hårt tränande kommer då dagensom förändrar läget helt och hållet.
man kan stå utan stöd igen känslan är obeskrivllg.
Motivationengår genom taket
det finns hopp.
men ingen rast eller robara jobba vidare.
nästa steg är ju att gå.
detta tränas jförst med s.k gå bord ser ut som en hög rullator. som patient har man ett bälte på sig så personalen kan fånga upp en om man är på väg ner
detta funkar dock väldigt dåligt för mig
har jättesvårt att få upp vänster ben från marken
men det blir några meter då o då
lyckas till slut komma upp i 20 meter.
får då frågan av terrapeften om jag vågar prova med en gåbock.
de ser ut som en käpp men har 4 ben
självklart v¨gar jag det där
finns ju inget bättre ställe att prova sånt
det visar sig vara mer rätt grej för mig kan gå ganska bra med den
allt är naturligtvis relativt
det har dock gått såpass lång tid att det är dags att bli utskriven och åka hem
detta gör mig väldigt orolig o jag går ner mentalt
men tränar vidare
desom det ser ut kan jag inte komma in hemma
det är 3 trappor så ca 50 trappsteg som ska passeras o kan inte gå i trappor än
detta gör att fokus i träningen flyttas till att lära mig gå i tarppor.
det blir dags för s.k vårdplanering.
där komunen osv är representersde.
jag erbjuds en plsts på korttids boende för att kunna träna mer innan jag ska hem-
när detta sedan är klart och jag flyttar kommer mitt störst bakslag hittills.
jag får en physioterrapeft som jag inte kommer överens med
min träning går ner
min tonus o spacitet får inte det som behövs för att hålla det i schack
hon fokuserar på hjälpmedel istället
skaffar hjälpmedel jjag inte kan använda osv.
alla hr på booendet utom jagär 70+ i ålder.
jag påtalar att jag haft mer träning innan men hon hävdar att jag riskerar att över träna om jag får mer
exempel på nivån hon vill ge mig
entt träningsmoment som gjort innan i 3x10intervall ger hon mig 2x5
jag påtalar dett och får till svar att det är bättre med kvalitet än kvantitet.
föt att sedan påtala att jag är väldigt vältränad i de muskler övningen ska träna
med andra ord måste det ju ha varit en viss kvalitet på det jag gjorde innan med
jag har genom de frågor hon ställer mig kommit fram till att hon inte läst min journal där svaret på alla frågor finns.
Vi funkar inte ihop.jag blir bara deprimerad så fort hon dyker upp.
men fick hjälp av en i personalen här med vem jag ska prata med och det hjlpte så nu ska jag få ny terrapeftjag tycker jag gått bakåt sedan jag kom hit
innan jag kom hit kunde jag med min bock gå ca 100meter
nu är det knappt 30 meter sedan tar krafterna slut
jag har dock fått börja träna på att gå helt utan stöd
detta inlägg är väldigt kortfttat kommer föesöka skriva till mer utförligtunder tiden
undrar om det finns någon som tips eller råd för vad som komma skall
Redigerat av bahama, 07 april 2019 - 19:07.