Trots mitt teknikintresse så är familjens vardagsrums-TV fortfarande en Panasonic PV70 plasma från 2007. Eller kanske snarare pga mitt teknikintresse, för under dessa åren så har pengarna fått gå till en jäkla massa andra prylar före ny TV.
Nåväl, jag kommer ihåg att ett av plussen för den TV-modellen enligt någon recenscent var att lystern i bilden påminde om en CRT, vilket då alltså var något positivt. Till saken hör ju att det stora andra alternativet förutom plasma som var på frammarsch var såklart LCD. Och om folk nu har glömt bristerna med CRT så har de definitivt förträngt hur dåliga de tidigaste LCDerna var på att hantera gängse analog TV-signal, åtminstone i svensson-prisklasserna.
Det var ju mycket bildsignalen som var en stor del av problemet hemma hos många. Tjocktv-apparaterna hade utvecklats och fintrimmats i många decennier till att visa en så bra analog-TV som möjligt men med de platta skärmarna så fick man delvis börja om från början med ny teknik och nya kretsar. Med en halvkass TV-signal från antennen på taket så fick man en användbar bild på en CRT medan en billig LCD tryckte fram en brusreduceringsskadad pixelgröt med låg kontrast och blågrå svärta. Dessutom sändes fortfarande mycket i 4:3-format och digitalzoomades upp till widescreen och en större mer avslöjande bildyta.
Det där råd o rön testet är gjort 2006 och om det inte inkluderade de senaste modellerna av plattskärmar så är jag inte förvånad över resultatet. Det var inte förrän 2007-2008 som det lossnade med bildkvaliteten på plattskärmarna i de vanliga prisnivåerna, samtidigt som folk skaffade digital-TV och fick en bättre bildsignal hemma.
Redigerat av Frux, 12 februari 2019 - 12:58.