Dynaudios minstingarFörsta gången som jag stötte på denna stativare var jag faktiskt på jakt efter en golvare. Jag började envetet diskutera med säljaren och menade att man inte kunde få samma stora ljud ur en mindre högtalare. Men han sade att det hela handlade om en personlig mognadsfas som en del går igenom, inte alla:
Tonårskillar vill ofta ha stora vräkiga högtalare med rejäl basåtergivning då de tror att detta är synonymt med bra ljudåtergivning.
Jag ägde vid tillfället ett par Dali 5005 ur märkets blå serie. Jag var sugen på ett på ett par "Focal Chorus 716 S".
Jag ansåg att dessa var i en rimlig prisnivå, även om det kändes som mycket pengar. Jag minns hur de spelade luftigt, öppet och jag var redo att slå till. Min kompis frågade om jag hade prövat dem med ett större urval av musik, men det hade jag inte. När vi körde hårdrock och roots på dem så blev begränsningarna uppenbara.
Försäljaren propsade på att jag skulle låna hem ett par Dynaudio Audience 42 istället, vilket jag gjorde. Jag blev knappast besviken även om jag vid tillfället inte hade rätt elektronik för dem. Med dessa högtalare fick musiken fler nyanser än vad jag upplevt tidigare. Basen upplevdes som större, inte för dess djup - utan för på sättet som den levererades.
Jag anser fortfarande att Dynaudio 42 klarar av så pass avancerade passager i musik så den väl kunde ha räck för mig i många år framöver. När 42: orna pressas kan de tendera att låta lite hårt ibland. Men jag skulle fortfarande välja dessa framför många golvare idag. De begränsningar de har i djupbas kompenseras snabbt av en snärtig men nyanserad bas som är enormt kraftfull för högtalarens storlek. Vidare så är mellanregister och diskant helt underbart återgivet med denna högtalare.
Jag hade inte skämts för att parat ihop Audience 42 med min Hegel H1, vilket hade varit en skälig förstärkare för dessa stativare. Klangkaraktären i Dynaudios serier känns igen, med utrymme för mer sofistikerade förändringar ju högre upp du kommer. De största två skälen till att jag inte kombinerar hembio och Dynaudio är följande:
1. Om du skall ha en receiver som klarar av att sparka liv i ett par Dynaudio så kommer man inte under 20 000:-
(Inte om man vill ha en prestanda där högtalaren spelar bekymmersfritt och vidare där musikåtergivningen är tillräckligt bra för ren tvåkanal.)
2. Om man väl har lagt pengar på ett helt hembiosystem från Dynaudio med matchande receiver så har man förmodligen spenderat en ansenlig summa. Vidare vill man inte begränsas av hur högt man kan spela. För mig som bor i lägenhet så vore dessa resurser bara slöseri med pengar.
För mig var tvåkanal en ekonomisk lösning då flerkanal för Focus 140 hade krävt ännu mer avancerad kringutrusning med flerkanalssteg och en extern processsor.
Principen bakom tvåkanalsstereo är att konstruktionen samlar inte damm på samma sätt som en hembioreceiver.
Det kommer hela tiden nya format på hembiosidan, men på stereofronten ser saker och ting ungefär likadant ut som det alltid gjort. Jag lyssnar på mycket mer musik än vad jag tittar på film, men även om jag bara har två kanaler + sub så blir även filmtittande ett äventyr då ljudåtergivningen är mycket hög.
Om jag någon dag skulle bosätta mig i hus skulle en hembio med Dynaudio vara drömmen. Jag medger att jag bara lyssnat till Rotels tvåkanals förstärkare, men det vore verkligen kul att höra en finare Rotel receiver tillsammans med
Dynaudios nya instegs serie.
Redigerat av Glidtassen, 20 mars 2011 - 08:13.
Prisjakt
Sökningen pågår
Avancerad sökning
2 
Dynaudio-klubben 
107 bilder
Minhembio - Senaste nyheterna
jacoby 
Fler
Vilka bilder visas här?
