Prisjakt
Sökningen pågår
Avancerad sökning
Unregistered397a7182
-
- 8 inlägg
Rookie
Jag har funderat en del på det här med MDF, masonit osv. Då kom jag att tänka på IKEA:s bordsskivor, som är mycket lätta. "Vika Amon" finns vitlackerad upp till storlek 150 x 75 cm för 249:-. För större ytor krävs t ex "Vika Dala", som dock endast fås i björk- eller bokfanér, och kostar följaktligen mer: 795:-.
Det fina med dessa skivor är att de består av en ram av spånskiva, träfiberskiva i topp och botten samt papper som fyllnadsmaterial. Det är just fyllnadsmaterialet som gör dem så intressanta! Det hela blir en lätt och styv sandwich-konstruktion, där avståndet mellan den kompakta topp- och botten-masoniten hålls konstant med ett lätt/poröst material.
Problemet är att skivorna inte motsvarar något vettigt filmformat. Därför blir det till att såga och snickra lite...
Och ska man ändå såga och snickra lite... så kan man lika gärna snickra lite till, och samtidigt spara en slant! 
Jag tänkte då masonitskivor i topp och botten samt skivor av cellplast/frigolit/expanderad polystyren som fyllnadsmaterial. Den består till 98% av luft och är därmed mycket lätt. Dess enda uppgift är att hålla avståndet mellan masonitskivorna konstant. Och jämfört med regelkonstruktioner, blir ju ingen del av masoniten "oreglad" = inga ojämnheter!
Här följer en teoretisk byggnadsbeskrivning (detta är ännu en skrivbordsprodukt - jag har inte provat själv...):
Såga till två masonitskivor till lämplig storlek. Lägg den ena i botten med släta sidan nedåt. Stryk ut ett jämnt lager av lämpligt lim. Lägg på de tillsågade skivorna av cellplast (brukar säljas i skivor på 1200 x 600 mm). De finns bl a i tjocklekarna 20, 30, 50, 70, 100 mm, men jag tror att 30 mm kan vara lagom till mindre dukar och 50 mm till större. (Jag jämför då med IKEA:s tjocklekar...) Stryk så på ett lager lim på toppmasonitens baksida och lägg ovanpå cellplasten. Nu lär det bli viktigt med att det blir ett jämnt tryck på konstruktionen, och jag tänker då på cementplattor som läggs ut över hela ytan. För att skydda ytskiktet, kan en tredje masonitskiva ligga mellan duken och cementplattorna. Nu kan visserligen limningen i sig orsaka att masonitskivorna slår sig, men om de limmas samtidigt, borde de ju ta ut varandra.
Det finns masonit/träfiberskivor som är vitlackerade. Då har man redan en snygg, jämn, vit yta (förmodligen alltför glansig...). Fördelen är att masoniten redan har sugit upp färg, så att den inte deformeras när man lackerar om den till lämplig nyans. Rugga dock upp ytan först med vibratorslipmaskin, så att färgen verkligen fäster. Och min rekommendation blir att lackera efter limningen, dels för att ytan inte ska förstöras vid limningsarbetet och dels för att säkerställa att ingen deformering sker om skivan ändå skulle suga upp lite färg.
När man har kommit så långt kan man tillverka en ram som styvar upp konstruktionen ytterligare. (Minns att IKEA:s bordsskivor har en stabiliserande ram av spånskiva!) Jag tänker mig då att man ramar in hela konstruktionen med läkt/regel som har samma tjocklek som den nytillverkade duken (dvs lika tjock som två masonitskivor tillsammans med cellplasten). När denna ram nu ligger utanför dukens yta, förbinds läkt-/regelramen med duken genom att ytterligare en ram monteras på dukens fram- och baksida. Denna ska vara så bred att den täcker läkt-/regelramen samt går in en bit över själva duken. Över själva läkt-/regelramen räcker det med träskruv från både fram- och baksida, men att förbinda den "täckande" ramen på ömse sidor av duken borde kräva förborrning samt genomgående maskinskruv (diskret skalle) och mutter på baksidan.
Ett alternativ till ram är att låta bocka upp U-profil av metall, helst aluminium (för viktens skull), som skruvas och eventuellt limmas fast.
Men några frågor kvarstår. Vilket lim skulle vara lämpligt mellan masoniten (suger en hel del, skulle jag tro) och cellplasten (suger inte lika mycket enligt min gissning)?
Min ödmjukhet förbjuder mig att bli kaxig, men visst låter det intressant?
Hör gärna av er med synpunkter och svar på limfrågan - det verkar finnas en hel del duktigt yrkesfolk på forumet!
Det fina med dessa skivor är att de består av en ram av spånskiva, träfiberskiva i topp och botten samt papper som fyllnadsmaterial. Det är just fyllnadsmaterialet som gör dem så intressanta! Det hela blir en lätt och styv sandwich-konstruktion, där avståndet mellan den kompakta topp- och botten-masoniten hålls konstant med ett lätt/poröst material.
Problemet är att skivorna inte motsvarar något vettigt filmformat. Därför blir det till att såga och snickra lite...
Och ska man ändå såga och snickra lite... så kan man lika gärna snickra lite till, och samtidigt spara en slant! Jag tänkte då masonitskivor i topp och botten samt skivor av cellplast/frigolit/expanderad polystyren som fyllnadsmaterial. Den består till 98% av luft och är därmed mycket lätt. Dess enda uppgift är att hålla avståndet mellan masonitskivorna konstant. Och jämfört med regelkonstruktioner, blir ju ingen del av masoniten "oreglad" = inga ojämnheter!
Här följer en teoretisk byggnadsbeskrivning (detta är ännu en skrivbordsprodukt - jag har inte provat själv...):
Såga till två masonitskivor till lämplig storlek. Lägg den ena i botten med släta sidan nedåt. Stryk ut ett jämnt lager av lämpligt lim. Lägg på de tillsågade skivorna av cellplast (brukar säljas i skivor på 1200 x 600 mm). De finns bl a i tjocklekarna 20, 30, 50, 70, 100 mm, men jag tror att 30 mm kan vara lagom till mindre dukar och 50 mm till större. (Jag jämför då med IKEA:s tjocklekar...) Stryk så på ett lager lim på toppmasonitens baksida och lägg ovanpå cellplasten. Nu lär det bli viktigt med att det blir ett jämnt tryck på konstruktionen, och jag tänker då på cementplattor som läggs ut över hela ytan. För att skydda ytskiktet, kan en tredje masonitskiva ligga mellan duken och cementplattorna. Nu kan visserligen limningen i sig orsaka att masonitskivorna slår sig, men om de limmas samtidigt, borde de ju ta ut varandra.
Det finns masonit/träfiberskivor som är vitlackerade. Då har man redan en snygg, jämn, vit yta (förmodligen alltför glansig...). Fördelen är att masoniten redan har sugit upp färg, så att den inte deformeras när man lackerar om den till lämplig nyans. Rugga dock upp ytan först med vibratorslipmaskin, så att färgen verkligen fäster. Och min rekommendation blir att lackera efter limningen, dels för att ytan inte ska förstöras vid limningsarbetet och dels för att säkerställa att ingen deformering sker om skivan ändå skulle suga upp lite färg.
När man har kommit så långt kan man tillverka en ram som styvar upp konstruktionen ytterligare. (Minns att IKEA:s bordsskivor har en stabiliserande ram av spånskiva!) Jag tänker mig då att man ramar in hela konstruktionen med läkt/regel som har samma tjocklek som den nytillverkade duken (dvs lika tjock som två masonitskivor tillsammans med cellplasten). När denna ram nu ligger utanför dukens yta, förbinds läkt-/regelramen med duken genom att ytterligare en ram monteras på dukens fram- och baksida. Denna ska vara så bred att den täcker läkt-/regelramen samt går in en bit över själva duken. Över själva läkt-/regelramen räcker det med träskruv från både fram- och baksida, men att förbinda den "täckande" ramen på ömse sidor av duken borde kräva förborrning samt genomgående maskinskruv (diskret skalle) och mutter på baksidan.
Ett alternativ till ram är att låta bocka upp U-profil av metall, helst aluminium (för viktens skull), som skruvas och eventuellt limmas fast.
Men några frågor kvarstår. Vilket lim skulle vara lämpligt mellan masoniten (suger en hel del, skulle jag tro) och cellplasten (suger inte lika mycket enligt min gissning)?
Min ödmjukhet förbjuder mig att bli kaxig, men visst låter det intressant?
Hör gärna av er med synpunkter och svar på limfrågan - det verkar finnas en hel del duktigt yrkesfolk på forumet!
8 bilder
664 filmer
Minhembio - Senaste nyheterna
nimman 
Fler
Vilka bilder visas här?
