Gösta Ericson:
Det hela började med att jag vill lyssna på XTZ:s högtalare som jag hade fått höra mycket gott om vad det gäller prestanda/krona. High-end till lågt pris verkar vara det genomgående omdömet om dem.
XTZ 99.36
Jag kan inte annat än att hålla med. Mellanregistret var ljuvligt och diskanten skall man inte ens snacka om. Jag tyckte dock det saknades lite i både djup och rapphet vad det gäller bas men för 8500 kronor är det inte mycket att grubbla över. Betydligt bättre basmässigt än stativaren 99.26. Ljudkaraktären skulle jag beskriva som en fin balans mellan varmt och neutralt. Det känns inte som om den färgar ljudet på något särskilt sätt men erbjuder ett ljud som aldrig blir påfrestande där det ändå känns som om alla detaljer finns där och som dessutom låter otroligt högupplöst och bra. Riktigt härlig luftighet tillsammans med ljukaraktären påminner lite om Canton Reference 9.2 som är en av mina referenshögtalare vad det gäller bra ljud.Funderar starkt på 99.38 (som har ett diskret 10" SEAS baselement) till mitt slutgiltiga val. De som har erfarenhet mellan skillnaderna i ljud mellan dessa två får gärna dela med sig. Dessa demades med SV-234 tillsammans med H/K HD 990 och XTZ Class-A 100
Ljudkällarn:
Samma dag drog jag mig till ljudkällarn för att få lite jämförelse och lyssnade på följande högtalare.
Klipsch RF82:
Var lite inne på RF62 som vi har på jobbet innan, men bestämde mig för att jag inte hade orkat av diskanten i längden. Dock är basåtergivning på RF62 riktigt bra. Fick mig en smärre chock när jag hörde RF82. ######r vilken bas och vilken stor skillnad det var mot RF62. Riktigt bra högtalare till hårdrock och hip hop men som sagt orkar inte jag av diskanten direkt så den gick bort. Ljudkaraktären har beskrivits många gånger som "in-your-face" och kan väl egentligen inte annat än att hålla med. Riktigt roliga vid party och sådant men tycker inte riktigt de passar längre musiklyssning. Smaken är ju dock som baken och inget illa menat till dem som har dessa högtalare. Det viktigaste är ju vad man själv tycker. Dessa kommer jag inte ihåg vad de demades med.
Canton Karat 770/790:
Jag tycker personligen att Karat är Cantons felsteg vad det gäller ljud. De låter bra med Cantons vanliga ljudkaraktär (högupplöst diskant och i överlag väldigt behaglig) men till det priset tycker jag att de borde låta mer som Reference och Vento än GLE. Det känns som om man betalar väldigt mycket för designen. Missförstå mig inte. De låter väldigt bra men tycker inte de låter bra till det priset. Där är ju XTZ helt överlägsna. Skillnaden mellan de två Karatarna var att 790 hade ett större och mer öppet ljud och djupare bas på grund av de större elementen. Karat 770, LS60, Chorus 826V demades allihop med Yamaha A-S2000 och CD-S2000. Karat 790 demades med Marantz PM-15S1 och Marantz SA-15S1.
JBL LS60/LS80:
LS80 hade de inte på ljudkällarn men vi har dessa på jobbet och funderade starkt på dessa då jag kunde få ett par demoex till ett riktigt bra pris. När jag lyssnade på Ljudkällarn förstod jag helt plötsligt inte varför. De låter som ett skynke ligger över mellanregistret och diskanten. Basåtergivningen är dock riktigt djup, musikalisk, och rapp framför allt i LS80. Ljudet känns allt som allt tyvärr väldigt instängt och på något sätt burkigt och det är inte okej vid 30000.
Martin Logan Source (tror jag, 25k kostade de i alla fall):
Väldigt besviken här. Dock så snackar man ju vanligtvis inte om den här prisklassen när man snackar Martin Logan. Lite samma intryck som hos JBL LS serien. Skynke över högtalaren. Lite tråkigt men så är det. Riktigt snygga är de dock. Dessa demades med Marantz PM-15S1 och Marantz SA-15S1.
Focal Chorus 826V:
Här är Ljudkällarns stjärna. Vilken underbar högtalare. Diskant som är högupplöst och inte lämnar några detaljer i skymundan. Mellanregister som känns perfekt balanserat mellan diskanten och basen. Öppet och luftigt. Sedan basen då. Dessa har väldigt musikalisk bas. Det är inte dunka dunka à la Cerwin Vega. De når absolut tillräckligt djupt men inte till 25 Hz direkt. Dock som sagt så hör man en massa noter i basregistret och bara inte massa muller. En allmänt välljudande högtalare med väldigt behaglig ljudkaraktär. Denna är även med i slutfasen vad det gäller att bestämma sig.
Hifiklubben:
Drog hit för att få en känsla för deras märken. Gick därifrån med en värdig kandidat som sedan valdes bort. Samtliga högtalare (förutom B&W 804S) demades med Nad förstärkeri för ca. 5000 och en cd-spelare i samma klass.
B&W DM683:
När Prodigys Invaders Must Die så kände jag direkt att det var sådan här bas som jag saknade i XTZ. Rapp, mer än spelglad, och även här väldigt musikalisk. 683 har B&W:s klassikt brittiska layed-back ljudkaraktär. Saknar luftigheten och det högupplösta som finns hos XTZ och Focal men jag tyckte det lät väldigt behagligt ändå. FST-mellanregistret gör sitt jobb riktigt bra. En högtalare som jag klart kunde leva med och den var högintressant ett tag. Den funkar såväl till party som Norah Jones eller Fat Freddys Drop om söndagar. Så småningom valde jag bort denna juvel för att jag i slutändan bestämde mig för att jag bättre tycker om mer högupplöst och luftigt ljud.
Dali Ikon 6/7:
Tyvärr inte alls imponerad. Efter att man hade dragit på 683 och sedan bytt till dessa så blev det stor skillnad i ljudkaraktär. Här hade vi högupplöst men inte särskilt luftigt och inte det ljuvliga mellanregistret som XTZ och B&W stoltserade med. Tyvärr upplevde jag diskanten skrikig så därför testade vi lite andra Dali i stället. Har lite svårt för deras hybdriddiskant. Dock så hade akustisk musik en klarhet som var helt underbar. Hårdrock var tyvärr inte lika kul. Skillnaderna mellan de två var ganska subtila men klart bättre bas hos Ikon 7.
Dali Concept 8:
Tyvärr ingen höjdare enligt min smak heller. Det är som sagt ganska svårt att lyssna på en högtalare i 15k klassen och sedan gå ner till 10k. För det mesta är det bara så att man upplever att ljudet blir sämre. Mellanregistret tyckte jag dock var rätt trevligt och att ha ett diskret mellan-element gynnar Dali mycket. Diskanten var inte lika "skrikig" som på Ikon men ljudet kändes mer instängt. Basen var relativt likvärdigt vad det gällde både djup och karaktär.
Dali Lektor 8:
Högtalaren från Dali som jag upplevde som behagligast. Försäljaren förklarade att detta var Dali:s svar på B&W:s 683 och det var inte svårt att höra likheter. De har försökt göra en relativt lik högtalare egentligen och de har kommit ganska nära B&W:s ljudkaraktär men det känns som om när de ändå kostar lika mycket där B&W var roligare att lyssna på så känns det lite onödigt att satsa på Lektor 8. Hade de kostat några tusen mindre hade de varit betydligt intressantare.
B&W 804S:
Dessa demades med Nad M3 och M5. Ruggigt bra ljud och i princip samma ljudkaraktär som 683 fast mer öppet och egentligen bättre på alla punkter. Tyvärr tycker jag inte att det skiljde tillräckligt för att förlåta skillnaden i pris på ca. 25000. Speciellt inte med tanke på skillnaden i kringutrustning. Dock så har jag förstått att dessa är fruktansvärt svårplacerade så det kan ju ha betydelse. En fruktansvärt trevlig högtalare om man gillar B&W:s lite mörkare ljudkaraktär, och om man har pengarna. För mig var det dock ingen "wow vad bra ljud man får för 40k" -upplevelse.
Hifistället:
Gick upp hit för att huvudsakligen lyssna på Dynaudio men det blev lite mer samtidigt. Det stod ett par Sonus Faber Conertino Domus och spelade när jag kom in. Riktigt trevliga. Demades för en kund som höll på att välja mellan en Rotel RA-05/06 och en Bel Canto stärkare. Härlig ljudkaraktär som kändes väldigt kontrollerad och öppen. Något jag skulle kunna tänka mig men tyvärr är deras golvare lite väl dyra för mitt slutliga val.
Electrocompaniet av okänd sort för 19k:
Riktigt bra och fylligt ljud i dessa. Kan tänka mig att leva med dessa men egentligen så tyckte jag att vissa billigare och likvärdiga högtalare lät bättre under mina lyssningsintryck så de gick bort lite. Kändes inte som om något saknades och de var behagliga att lyssna på men de märkte inte direkt ut sig så jättemycket någonstans.
Usher V-602:
För 12000 så lät dessa riktigt bra. Inte samma högupplösta luftiga ljud som jag bestämt mig att jag gillar bäst men otroligt behagliga att lyssna på ändå. Kändes inte instängt någonstans och basen var väldigt närvarande. Underbart bra för 12000. Tyvärr kan inte exakt placera ljudkaraktären då det var ett tag sedan jag lyssnade på dem.
Dynaudio Excite X36:
Till skillnad från Electrocompaniet och Usher fanns här en väldigt rytmiskt tight bas. Riktigt bra allaround högtalare men vet inte riktigt om jag tycker att de var så bra för de pengarna. Kan vara att minnet bedrar sig också.
Usher BE-20:
Till skillnad från B&W 804S så fick jag verkligen en "wow det är sådant här ljud man får för 200 000 sek"-upplevelse. Allting fanns på plats och det var luftigt, högupplöst, detaljerat, djupt, högt, och aldrig i närheten av påfrestande. Det är så ljud skall låta. Kan tänka mig att senare i mitt liv om jag tjänar mer pengar skulle det kunna bli ett par sådana här till musikavnjutning. Sedan att kringutrustningen från Electrocompaniet kostade ca. 300 000 sek behöver vi ju inte tala om.
Ågrens Hifi:
Till att börja med får jag säga att försäljaren som hjälpte mig här var fruktansvärt trevlig och förstående för alla parametrar som budget osv. Får säga att de på Hifiklubben var ruggigt trevliga också. Men på Ågrens Hifi så satte vi oss och snackade igenom allting in vi började lyssna på något. Hit drog jag för att lyssna på Monitor Audio och Audiovector. Allting demades med Naim elektronik.
Audiovector K3 Signature:
Riktigt härligt på alla ställen. Djupbasen saknade dock lite pondus. Har Audiovectors väldigt neutrala ljudkaraktär och lät allmänt väldigt bra. Kunde absolut satsa på dem men kände inte riktigt någon wow-upplevelse.
Monitor Audio RS8:
Som försäljaren sade "RS8 når djupare i basen men K3 spelar så mycket roligare". Han hade helt rätt. Kan förstå varför folk köper Monitor Audio. Det lät bra, men det kändes som om mellanregistret tog ett steg tillbaka. Lite mörkare ljudkaraktär än Audiovector också. Det kändes dock så tråkigt att mellanregistret tog ett steg tillbaka så att basen och diskanten fick fokus. De gick bort direkt. Dock så kan jag säga att för pengarna är både RS8 och K3 riktigt trevliga om man tycker om ljudkaraktären.
Audiovector S3:
Ville veta hur mycket som skiljde om man gick upp ett steg i Audiovectors lineup. Jag borde inte ha frågat. Samma neutrala ljudkaraktär men ljudet öppnades upp på ett helt otroligt sätt. Diskanten kändes helt plötsligt litet klarare, mellanregistret kändes helt plötsligt bredare, och djupbasen som jag saknade i K3 var betydligt mer närvarande. Väldigt luftigt ljud och tillsammans med Naim var de ett rytmiskt mästerverk. Allting börjar och slutar exakt på millisekunden som det ska. Ingenting hakade efter på något sätt. Tyvärr så är diskanten lite avslöjande och påfrestande vid sämre inspelningar. När vi drog igång Metallicas Black Album var det inte lika njutbart längre men det funkade absolut helt okej. Dock så får jag säga att S3 erbjuder en musikupplevelse som få högtalare kan göra. Stänger man ögonen så känns det verkligen som om musikerna sitter i rummet med dig, oavsett om det är en dålig eller bra inspelning. Ett par begagnade sådana här är absolut med i slutfunderingen.
Hembiobutiken:
Dags för Elac som jag än så länge har missat. Fanns även lite andra intressante högtalare.
Monitor Audio Gold GS60:
Riktigt bra högtalare precis som RS8. Men igen upplevde jag att mellanregistret tog ett steg tillbaka. Diskanten är jättefin och väldigt detaljerad för att vara en Brittisk högtalare, och basen är djup och rytmisk, men mellanregistret känns som om det ligger bakom dessa två egenskaper. Jag konstaterade att Monitor Audio var egentligen ingenting för mig bara. Dock så hade jag fel...
Kef XQ40:
Dessa var absolut bra högtalare (kan ju garanterat skilja en bra från en dålig högtalare även om man inte tycker om ljudkaraktären) med deras relativt Brittiska ljudkaraktär. Lite layed-back men inte riktigt lika mycket som B&W. Väldigt behagliga men jag har lite svårt för spridningen med deras "diskant inuti mellanregisterelementet" teknik, så Kef har egentligen inte varit något alternativ över huvud taget.
Elac FS207:
Här hade vi en intressant högtalare. En ljuvlig diskant gör att dessa är lite lika XTZ i ljudkaraktären om än lite mörkare. I prisklassen är dessa bland de bästa högtalare jag hört. Ett väldigt balanserat ljud. Högupplöst, och detaljrikt mellanregister. Jag blir konfunderad över hur Elac får ut sådan djup och fin bas ur sådana pyttesmå element. Men de lyckas, och de lyckas riktigt bra. Basen var helt klart överlägsen XTZ 99.36 men jag kände att 99.36 hade ett mellanregister och en diskant som var snäppet bättre. Vet inte om jag funderar på Elac men skulle inte vara missnöjd om det slutade med några av deras Golvare. Ville egentligen lyssna på FS247 men de var tyvärr slutsålda för tillfället och demoexet var således också sålt.
Focal Chorus 836V:
Här hade vi då Focal igen. Vad skiljer dessa och 826V emellan? Inte mycket. Lite rappare och djupare bas och sedan är det inte så mycket mer. Som jag nämnde om 826 så känns allting perfekt synkroniserat i dessa högtalare. Ingenting döljer sig bakom något annat och en allmänt välljudande högtalare. Dessa är också med i slutfunderingen. När man bytte från Elac till dessa så hörde man lite skillnader. Akustisk Gitarr hade mer bas i sig med Focal (vilket inte nödvändigtvis är bra eller dåligt) och den vinylkänslan man får under tysta partier med Elacs banddiskant försvann hos Focal. Dock så utmärkte sig Focal med sin otroligt musikaliska och tighta bas. Underbar högtalare.
Monitor Audio PL-300
Sist men inte minst lyssnade jag på dessa för skoj skull. Jag har läst att detta är samma banddiskant som hos XTZ. Vet dock inte om det stämmer. Till skillnad från de andra Monitor Audio högtalarna blev jag förälskade i dessa. Mellanregistret var inte längre i bakgrunden utan hängde med en helt enorm retaljrikedom. Banddiskanten var absolut i XTZ:s och Elac:s klass och inte samma skrikiga och påfrestande sort (enligt mig) som sitter i Dali Ikon 6. Allting var välbalanserat och det var sådant här ljud jag var ute efter. Måste säga att basen är nog det sjukaste jag hört hos ett par golvare utan någon subb till. Vi demade med en acappella låt där det var en bas som sjöng ruggigt lågt (dvs inget techno/hip hop dunka dunk utan naturligt låga frekvenser). Tänk er Michael Clarke Duncan's röst fast lägre. När denna låt drog igång så stog jag kanske 5 meter bort bakom två rader bio recliners och mina byxor fladdrade. Helt sanslöst djupt och musikaliskt men ändå tog det aldrig över på något sätt heller. Dessa högtalare skulle jag absolut kunna leva med. Även stativaren PL-100 är ruggigt bra. Ganska lik Canton Reference 9.2 i ljudkaraktär men går lite djupare än Canton.
Här avslutar jag mina lyssningsintryck. Vet inte riktigt vilka högtalare det blir i slutändan. Det jag har insett är att jag helst vill ha ett par olika högtalare för att ha vid olika tillfällen. Det här är ingen plånboksvänlig hobby detta. Kom ihåg att detta är mina intryck så jag menar absolut inget illa till er som har högtalare jag inte var så imponerad av. Hur som helst hoppas jag ni tycker det är lika kul att läsa som jag tyckte det var att dela med mig av mina erfarenheter.
MvH,
Oscar Stegland
EDIT: Var idag inne på Tele-Hå och lyssnade på lite högtalare. Var även hemma hos andreas_r här på forumet och lyssnade på nya QRS Cirrus, så här kommer lite fler intryck.
Tele-Hå
Elac FS-247:
Stor skillnad jämfört med 207:orna. Mer av samma, fast snarare mycket mer. Ljudkaraktären är densamme, men det är mycket större ljud i dem. Dessutom har de en basreflex i foten av högtalaren också vilket gör att de är snäppet mer lättplacerade. Ruggigt välbalanserat ljud med sömlösa övergångar mellan de olika registren. Åter igen, ruggigt bra bas med sådana små element. Elac har slagit in sig på min topp-lista med denna högtalare, och den är absolut med i slutfunderingen. Till skillnad från 207:orna var detta en riktigt wow-upplevelse. Dessa demades ihop med en Arcam stärkare för runt 7000, Primare A32, och Yamaha CD-S700.
Focal Chorus 836V igen:
Nu börjar jag upskatta denna högtalare på riktigt. Å vad diskanten är ljuvlig. Den ser inte mycket ut för världen men när Queen:s A Kind of Magic drar igång så låter cymbalerna som de aldrig har gjort förut. Gillar banddiskant starkt men Focal:s inverterade dome-diskant är bland de bästa på marknaden. Som sagt så är det balanserat och ruggigt musikalisk bas. Det ända som jag egentligen saknar i den här högtalaren nu när jag har fått jämföra med QRS är deras luftighet. Focal är luftiga men vissa högtalare exempelivs Canton Reference 9.2 och QRS Cirrus är luftigare. Hörde dock en fruktansvärt bred ljudbild idag. Vid ett tillfälle så kändes det nästan som om ett läte i någon låt lät som om det kom snett bakifrån. Plus i kanten för denna breda ljudbild. Dessa demades denna gång med HK990 och HD990 från Harman/Kardon.
System Audio SA-720:
Det var en annan kund som lyssnade på dessa när jag kom så det var inget jag bad om att få höra men de lät onekligen bra och otroligt prisvärda var de. Mycket öppet ljud som var väldigt behagligt att lyssna på, men dock som många stativare gör så saknade de lite i basväg. Dessa demades med lite Advance Acoustics grejor.
System Audio Ranger:
Lyssnade på dessa väldigt snabbt då jag hade lite brottom i slutet. Ville mest få en känsla för hur de spelade. Samma öppna ljud som SA-720, men betydligt luftigare. Dock så kände jag spontant att Focals diskant spelade i en helt annan liga och att det saknades lite i basväg så de gick bort ganska snabbt. Dock så var de fruktansvärt snygga. Dessa demades ihop med en Primare CD-spelare, och någon Marantz stereoförstärkare.
Pioneer S-2EX:
Här har vi en ganska spännande kandidat. Jag vet att många av er tyckte jag borde lyssna på S-1EX. Tyvärr hade de inte denna men de hade stativaren i samma serie. Den låg på 72000 hos dem och demades med Unison Research stärkare och matchande cd-spelare. Tyvärr måste jag säga att de inte imponerade på mig. Det lät bra men tyvärr inte något jättemärkvärdigt. Behaglig och luftig ljudkaraktär men i jämförelse med nästa högtalare så var diskanten ganska tråkig. Inte överdrivet högupplöst. Högtalaren lät som sagt behagligt men för 72000 (45000 i vissa andra butiker) så tycker jag inte det skall låta behagligt, utan det skall låt för ###### bra. Försäljaren där tyckte ungefär detsamma om dem. Dock så prisade han golvaren så jag får väl ta och lyssna på den också.
Gamut PHI3:
Här har vi en intressant stativare. Kostade 16000 där och de stod sig väldigt bra mot Pioneer:s stora stativare. Samma luftighet som hos pioneer med samma öppna ljud som System Audio Ranger, fast med en diskant som var helt enastående. Silkeslen men utan att lämna några detaljer "to the imagination". Basmässigt var det lite bättre tryck i Pioneer men Gamut spelade mer musikaliskt. Sedan så var ljudbilden så galet bred att det gav en helt ny dimension till stereo. Ruggigt välljudande högtalare, framför allt med tanke på storleken. När jag skall skaffa finare högtalare senare i livet ligger Gamut väldigt bra till. Dessa demades med grejor från Audio Analogue. Riktigt fina grejor.
Heco Celan 500:
Glömde av dessa. Första gången jag hört ett par Heco högtalare. För pengarna låter de riktigt bra. Det första man slås av är hur stort ljud det är och att den även har mycket djupbas. Tyvärr saknar de den luftighet jag är ute efter. Sedan så var basen som sagt djup men väldigt bumlig och så nära omusikalisk som möjligt. Lite tråkigt hos en annars vettig högtalare. Diskanten var behaglig men när jag efteråt drog på Focal Chorus 836V så märkte jag att de var i två helt olika klasser. Gick bort på grund av bas som vare sig var rapp eller musikalisk och jämförelsevis tråkig diskant. Demades med Advance Acoustics grejor.
Sist men inte minst åkte jag hem till andreas_r här på forumet och lyssnade på hans 3 månader gamla QRS Cirrus. Det är ett par av er som har frågat om intryck av dessa.
QRS Cirrus:
Låt mig börja med: ######r vilket vilket välljud. De spelade ihop med Bladelius Embla och Bladelius Ymer. Vilken luftighet. Precis det ljudet som jag älskar så mycket. Högupplöst diskant som aldrig blir påfrestande vid sämre inspelningar som exempelvis Audiovector S3. Djupbas som spelar musikaliskt (dock så upplevde jag att Focal är bättre i det avseendet). Perfekt balanserat. Ingenting som saknas, och dessa funkar till i princip all musik. Sist men inte minst så måste jag bara nämna mellanregistret som består av ett SEAS element. Å vad underbart. Det finns en anledning att SEAS används i mångmiljoner kronors högtalare. En av de fylligaste och bredaste mellanregister jag hört. Sedan måste jag kommentera den breda ljudbilden också. När de var lite lätt invridna med basarna inåt så kändes det verkligen som om rösterna kom från en osynlig center mellan de två högtalarna. Vid Danny Carey:s (Tool) trumm-fills så rörde sig allting perfekt från höger till den icke existerande centern vidare till höger högtalare. Det kändes som om hela främre delen av rummet var en enda stor högtalare. Vifa ringmodulatorn som används som diskant har en helt enorm spridning. Dessa ligger minst sagt bra till.
Tack till andreas_r för en otroligt trevlig lyssningsstund.
Akkelis Audio:
Var nyligen på Akkelis Audio för att lyssna på Vienna Acoustics. Tyvärr så har de inte fått stödet från leverantören som de hoppats på så de har inte haft dem i butik sedan hösten 2007 tror jag det var. Dock så kan jag rekommendera ett besök hos Akkelis då de har otroligt läcker elektronik där. Jag fick dock chansen att lyssna lite ändå.
Magnepan MG-1.6 SE:
Har inte mycket att säga om denna högtalare då jag bara hörde den i förbigående. Dessa demades med en Squeezebox, Audio Space monoblock, och Audio Space försteg. De är av Magnetostat konstruktion och till skillnad från exempelvis Martin Logans elektrostater så har de inget aktivt baselement utan är fullrange så som de ser ut. Ljudet var helt underbart. Fruktansvärt öppet och luftigt men ingen punch i basen direkt. Till akustisk musik finns det knappt bättre högtalare än så här.
Elac FS-247 (uppdaterat intryck):
Den här högtalaren ligger bra till i mitt slutliga val. Det börjar nästan luta mer åt dessa än Focal. Jag har tänkt lite mer på ljudkaraktären och har insett att de har lite mörkare ljudkaraktär men ändå denna ljuvliga luftighet och en diskant att dö för. Fortfarande ingenting som saknas, och ett fullständigt balanserat ljud. Otroligt bred ljudbild och funkar till väldigt mycket musik. Jag lyssnar på ganska mycket musik som inte är så värst välinspelad men upplevde inte detta som något problem. Banddiskanten gör ju att man märker inspelningens begränsningar väldigt lätt men det blev aldrig jobbigt att lyssna på dessa inspelningar. Att basen sedan går så djupt som den går är ju inte negativt heller. Livekänslan när jag drar på Pink Floyd's Pulse är helt enorm. En fruktansvärt kompetent högtalare med enorm dynamik och djup i ett litet chassi, som dessutom är för ###### snygg. Inte helt fel. Dessa demades med samma Audio Space elektronik som Magnepan fast med en Stello CDT100 som källa i stället. Kul att höra dessa med modern och avancerad rörelektronik.
Efter jag hade avverkat en lyssningsstund på Akkelis Audio så drog jag hem till Jonas65 här på forumet och fick lyssna på hans två högtalarpar.
Respons Baby Grand:
Inköpta 1989 om jag inte kommer ihåg fel så det är inte den modellen som säljs idag. Det är en 3-vägs stativare som väger ca. 30 kg styck om jag inte kommer ihåg fel. Jag upplevde de som ganska ljusa i karaktären och lite vassa i vissa låter. Dock så har de bra med basresurser när det behövs också. Inte jätteluftiga och saknade lite vad det gäller dynamik. "Demades" ihop med en Denon Receiver och en Pioneer dvd-spelare.
Ino Audio Pip:
Ett ord som verkligen stämmer med dessa högtalare: korrekt. Dessa, trots deras storlek (de är ruggigt små för att ha ett sådant ljud), påminner om något ur Audiovectors finare grejor. "Pitch, rhythm, timing" som jag fick höra mycket på Ågrens kommer snabbt i åtanke. Luftigt, aldrig påfrestande, högupplöst, något helt sinnessjukt dynamiska, och en pondus som vissa högtalare 10 gånger deras storlek bara kan drömma om. Ruggigt bra diskantspridning också så ljudbilden blir riktigt bred. Sist men inte minst så skall jag berätta om det absolut sjukaste med den här högtalaren. Det är en två vägs konstruktion med ett ca. 10cm mellan/bas element. Ställer man den här högtalaren 4-5 cm från en vägg så får man något av den djupaste basen som går att få utan subb. Det låter som om det står en osynlig Velodyne SPL-1200R mitt emellan högtalarna fast då en betydligt mer dynamisk sådan. Jag blev helt förskräckt av basen som nästan var och nosade 80000 kronors golvaren Monitor Audio PL300 i baken. Jag kunde inte släppa att en sådan liten högtalare kunde åstadkomma sådan djup bas. Inte nog med att den säkerligen går ner till 25 Hz, men basen var även torr och snärtig och aldrig bumlig. Dessa "demades" med samma uppsättning elektronik som Responsarna. Det enda klagomålet jag hade på dessa är att med 10cm element så är det lätt för dem att spela över vid hög volym, och sedan så faller jag lite mer för Elac/XTZ/Canton Reference ljudkaraktären än en "korrekt" sådan. Lite färgning är inte fel enligt mig om det låter bra i slutändan. Kan dock varmt rekommendera alla hifi-intresserade att lyssna på Ino Audio. Deras golvare är med i slutfunderingen kan jag säga.
Tack Jonas65 för en trevlig lyssningsstund.
Canseda:
Var uppe hos Canseda igår och lyssnade på Canton Vento 890, och blev minst sagt imponerad.
Canton Vento 890:
Jag törs nästan säga att av alla högtalare jag lyssnat på för mindre än 50000 så är dessa vinnarna. De står sig iaf väldigt bra. När Nils Lofgren dras igång så låter det som audiofilmagi. Något helt sinnessjukt luftigt och klart mellanregister. Varenda lilla detalj finns med och ingenting besparas åt fantasin. Ljudkaraktären är varken ljus eller mörk direkt utan de är väldigt neutrala. De påminner nästan om Audiovector:s/Ino Audio:s neutrala ljudkaraktär fast med en gnutta värme. Denna högtalare är dessutom en hejare på dynamik. Man märkte helt plötsligt vilken musik som var komprimerad med denna högtalare, och Queen:s "Who Wants to Live Forever" är mäktigare än någonsin i sista refrängen och det känns som om man sitter på Wembley Stadium och Freddy Mercury står några meter från mig. Vilken pondus denna högtalare utstrålar. Det som dock imponerade mig mest var inte ljudkaraktären i sig utan att den innehöll i princip alla de positiva karaktärer hos högtalare som fallit mig i smaken. Samma luftiga och detaljerade mellanregister och diskant än Elac/XTZ, samma neutrala och dynamiska spelstil som Audiovector/Ino Audio fast med en gnutta värme och mer spelglädje, lika spelglad och högupplöst diskant som Focal, lika bra diskantspridning dvs. bred ljudbild som QRS och Gamut, utstrålar samma pondus som högtalare som kostar betydligt mer, och sedan att de är otroligt snygga i pianolack skadar ju inte hellre. Just nu lutar det åt att det blir dessa som jag kommer ha här hemma så småningom. Tyvärr så hade jag förväntat mig lite mer tyngd i basen. De ligger ungefär på samma nivå som Elac FS-247 vad det gäller bas men går djupare. Hade dock förväntat mig mer tryck då dessa har 2 st. 8" element som står för basfrekvenserna. Å andra sidan så märks det att det finns enorma basresurser att hämta när det finns. När jag lyssnade på dem så stod de väldigt dåligt: framför ett par andra högtalare och vare sig nära en vägg eller med fritt utrymme bakom sig. Dessutom har jag hört att basen börjar släppa till rejält efter drygt 50 timmar. Dessa var aldrig spelade innan jag lyssnade på dem. Sammanfattningsvis så rekommenderar jag starkt alla som är hifi-intresserade att lyssna på dessa högtalare då de innehåller det bästa av många sorters ljudkaraktärer med ett resultat som faktiskt är ganska unikt och dessutom helt balanserat. Dessa demades med fin AVM Audio elektronik: Evolution CD3ng, Evolution V3ng försteg, och två stycken Evolution M3ng monoblock.
Redigerat av oscarstegland, 26 maj 2009 - 15:15.