Call of Duty: Modern Warfare

• Genre: FPS
• Släppdatum: 25 oktober 2019
• Utvecklare: Infinity Ward
• Utgivare: Activision
• Plattform: PC/Xbox One/PS4

Kampanjen
Till skillnad från förra årets Black Ops 4 innehåller MW en klassisk kampanj som precis som resten av spelet utspelar sig i nutid. Man turas om att spela som tre olika karaktärer; frihetskämpen Farah som leder sin rebellstyrka i kampen om att ta tillbaka sitt land från ryssarna, den typiskt orädda CIA-soldaten Alex som hjälper Farah, samt den brittiska, kyliga antiterror-soldaten Kyle. John Price från originaltrilogin gör också ett kärt återseende, dock eftersom detta är en reboot av Modern Warfare så har inget av händelserna i originaltrilogin hänt, så han är inte sig helt lik.

Trots att storyn är helt påhittad, och det är mycket mer fokus på storyn nu än i tidigare spel, så är den ändå skrämmande lik dagens verklighet, med terrorism och biologiska vapen i fokus. Ett känsligt ämne som jag trodde Infinity Ward skulle vara lite försiktiga med, men tvärtom så har de tagit ut alla svängar som finns. Många scener är minst sagt provocerande och spelet testar dina moraliska aspekter genom olika beslut som måste tas samt hur bra man lyckas undvika att döda civila.



Ett problem som jag ibland har stött på i tidigare CoD-kampanjer är att dess gameplay snabbt blir enformigt och uttjatat. Det brukar inte finnas någonting som får mig att vilja spela vidare. MW sköter däremot detta galant och har förmodligen den mest varierade kampanjen av de alla. De 14 uppdragen utspelar sig visserligen för det mesta i Storbritannien och det fiktiva landet Urzikstan i Mellanöstern, men miljöerna är en perfekt mix av utomhus, inomhus, och trånga korridorer.

Själva uppdragen kan vara allt från att snipa från flera hundra meter, ta hand om terrorhot i Piccadilly Circus, till att infiltrera områden på natten eller leka kurragömma. Den relativt korta längden på uppdragen gjorde också att jag aldrig tröttnade på något och att det hela tiden kändes fräscht. Överlag tar kampanjen 5-10 timmar att klara beroende på svårighetgrad. Den hade dock kunnat vara lite längre eftersom den är relativt enkel då det finns många checkpoints och fiender ofta dör av ett skott eller två även på högre svårighetsgrader.

Multiplayer
Gunfight är ett nytt 2v2 läge med twisten att alla startar med samma vapen. Vapen alternerar varje runda så det gäller alltså att vara bra med alla vapen. Banorna är extremt små, det känns lite som att spela 1v1 i CS. Räkna med korta, explosiva rundor då man kan döda varandra redan från startpunkterna på flera banor. Granater är dock som tur är förbjudna i några sekunder så att man har tid att inta sina positioner. Samarbete är a och o i Gunfight och ett smidigt hjälpmedel är att ens karaktär skriker ut att fiender är nära så att ens partner är medveten om detta. Ett kul läge att köra då och då, jag kan dock tycka att banorna är lite väl små. Det blir inte så mycket taktiskt över det hela.

Det andra nygamla läget, Ground War, är raka motsatsen till Gunfight. Likt Battlefield handlar det om att kontrollera punkter på enorma kartor för upp till 64 spelare, med tanks, APCs, helikoptrar, och andra fordon som hjälpmedel. Trots alla spelare blir det ändå en hel del springande hit och dit och det slutar som oftast i att jag dör av ett pansarskott från andra sidan kartan eller av en raket från en kampare inne i ett hus som bara väntar på att jag ska kliva in i helikoptern. Att man kan spawna nära lagkamrater hjälper, men får man inte tag på de häftiga fordonen så blir det lätt frustrerande att springa runt som en enkel måltavla.



Jag måste ändå säga att jag gillar de traditionella lägena bäst. Numera stöds 10v10 och 20v20 i vissa lägen, så banorna är större än förut. Detta resulterar i större möjligheter för kampande, speciellt då det finns gott om hus med dörrar som man kan stänga bakom sig. Euphrates Bridge i 10v10 TDM är ett paradis för just snipers då det enda sättet att nå motståndarens sida är att gå över eller under den enorma bron. Rätt kul att stå vid ett fönster och lugnt och stilla plocka motståndare som försöker ta sig förbi bron, dock går det inte att gömma sig helt som sniper eftersom snipern utsänder ett starkt ljus. Azhir Cave är också en intressant karta med många möjligheter att flanka både utanför och i grottorna. Speciellt roligt tyckte jag att den var i Headquarters där det gäller att kontrollera punkter.

För första gången stödjer CoD crossplay mellan alla plattformar. Alltid kul att få in fler spelare även om jag har på känn att konsolspelarna inte kommer att ha en så trevlig upplevelse tillsammans med PC-spelare med tanke på att det är ett väldigt reflexbaserat spel. Givetvis går det dock att stänga av. Något annat som börjar bli mer populärt och som även Gears 5 prövar på är att utvecklarna skippar säsongspass för att istället ge ut gratis DLC i form utav nya spellägen och kartor. Vi får se hur Infinity Ward lyckas med detta men för min egna del är jag väldigt glad över att slippa behöva se loot boxes falla ner från skyn över Normandie.

Spec-Ops
Zombieläget uteblir för första gången på många år och istället tas Spec-Ops från originaltrilogin tillbaka. Spec-Ops är en slags fortsättning på kampanjen med nya mellansekvenser och karaktärer och går ut på att fullborda komplexa operationer som är mycket svårare än vanliga uppdrag. Räkna med många delmål som kan tas itu i hyfsat valfri ordning, till exempel att skydda en fotbollsarena eller infiltrera en militärbas.



Som det låter krävs bra samarbete för att klara en operation för det verkligen kryllar av fiender och då och då stöter man på kraftfullare fiender som Juggernauts, kapabla att helt ensamma slå ut hela ens lag. Att sätta ihop ett bra lag med klasserna som erbjuds är också viktigt. Tank, medic, sniper, techguy... det finns en hel del och alla har sina specialförmågor. Spec-Ops är såklart mer avslappnande än multiplayer men tyvärr är innehållet inte det mustigaste då det bara finns fyra operationer plus ett slags mer överlevnadsliknande läge för 1-4 spelare med endast en bana tillgänglig, tagen från kampanjen.


Slutsats: Call of Duty: Modern Warfare är ett av de bästa spelen i serien och överträffade mina förväntningar när det kommer till att reboota MW-serien. Kampanjen konkurrerar med originalet från 2007 och är förmodligen den som lämnar efter sig störst avtryck. Med den nya grafikmotorn ser spelet otroligt bra ut med ansikten i världsklass och mellansekvenser som övergår till spelgrafik utan att man märker det. Röstskådespel och huvudtemat är också starka, liksom ljudeffekterna som verkligen tar vara på ditt ljudsystem.

Multiplayer utan loot boxes känns skönt och det finns mängder av vapen, klasser, och uppgraderingar att låsa upp genom att levla. Just alla olika vapen och skjutkänslan har Infinite Ward verkligen prickat helt rätt med, det känns skönt old-school på något sätt. Spec-Ops är en frisk fläkt från zombies och passar in väldigt bra i temat, dock kunde det haft lite mer innehåll. Även fler multiplayerbanor kunde de ha lagt in men jag tvekar inte en sekund på att Infinite Ward kommer att lyckas med detta och annat framtida gratis-DLC. Vill du ha lite gammal hederlig militärpangpang så är Call of Duty fortfarande bäst och jag väntar med spänning på fortsättningen av Modern Warfare.


(Activision gav oss en kopia av spelet i recensionssyfte)