It Takes Two

• Genre: Actionäventyr/plattform
• Släppdatum: 26 mars 2021                                           
• Utvecklare: Hazelight Studios
• Utgivare: Electronic Arts
• Plattform: PC / Xbox Series X|S / Xbox One / PS5 / PS4

spelglädje. Samarbete. Variation. Detta känns som de tre ledord Josef Fares och Hazelight Studios har utgått från under arbetet med It Takes Two. Konceptet skiljer sig visserligen inte nämnvärt mot Fares två tidigare coopspel Brothers: A Tale of Two Sons och A Way Out, men jag har spelat alla tre och It Takes Two är bäst (och mest kritikerrosat) hittills.



Föräldrarna Cody och May har relationsproblem och är på väg att skilja sig. När de säger detta till dottern Rose går hon iväg, tar sina handgjorda dockor som ser ut som föräldrarna och leker att de reparerar relationen igen. Av någon anledning leder detta till att Cody och May somnar i verkligheten och fastnar i dockornas kroppar – och den talande relationsterapiboken Dr. Hakim har fått i uppdrag att fixa deras relation.

Storyn är udda, småmysig och rätt humoristisk. Dr. Hakim gick oss förvisso på nerverna, men man stöter på en hel del andra lustiga karaktärer under spelets gång. Sammantaget är storyn kanske inte spelets starka sida, men den gör sitt jobb.



Gameplay och grafik däremot är riktigt bra. Man kan inte tro att grafiken är så snygg, men det är lätt det snyggaste jag spelat i år. Grafiken är lika varierad som gameplayet – likt ett Mariospel blandas ishav och snölandskap med gröna trädgårdar och lavabanor. Effekter som explosioner och vatten ser fantastiska ut och texturerna är sylvassa. Grafiken var till och med lite för bra för våra datorer så vi fick sänka inställningarna för att det inte skulle krascha slumpmässigt under vissa mellansekvenser. Jag har även läst om andra som haft liknande problem, men i det stora hela är det ett väldigt buggfritt och polerat spel jämfört med dagens releaser.

It Takes Two känns lite som att vara i en nöjespark och hitta olika saker att leka med. Gameplayet är så varierat jämfört med andra spel att det aldrig känns repetitivt. Varje segment introducerar något nytt som man gör ett tag innan det kastas för nästa nya grej. I ett kapitel fick jag (Cody) en spik och min medspelare (May) fick en hammare. Jag kunde således kasta spiken på väggar så att min medspelare kunde svinga sig över med hammaren. I ett annat kapitel fick jag en nektarpistol och min medspelare ett gevär, vilket innebar att jag kunde skjuta nektar på dörrar/fiender som min medspelare kunde få att explodera med sitt gevär. I ännu ett kapitel får man mattetal som man ska räkna ut genom att båda ställer sig på varsin siffra för att lösa talet (på tid).



Så fortsätter det spelet igenom, jag och min medspelare har alltid olika manicker att leka med och använda för att samarbeta oss igenom spelet, hela tiden i nya miljöer. Bortsett från nån sekvens längre fram så slösar inte spelet ens tid med padding eller repetition och det är en av dess bästa kvaliteter – att det värderar din tid. Jag tänker inte spoila allt påhittigt de lagt in, men det finns väldigt mycket mer än det jag tagit upp. Dessutom en hel del Uncharted-liknande actionsekvenser.

Utöver storybiten kan man utforska och hitta mängder av minispel där man istället för att samarbeta med sin medspelare ställs MOT sin medspelare, precis som i A Way Out. Bland de 25 minispelen finns t.ex. Whack-a-mole (där den ene kikar fram ur hål och den andre försöker banka med hammaren), schack, volleyboll och dragkamp. Vår personliga favorit heter Batting Team och är ett rytm/fysikbaserat spel där båda spelarna blir en basebollfigur som ska slå på en snurrande kula i rätt takt för att kulan ska snurra så många varv som möjligt innan tiden går ut. Rätt beroendeframkallande, vi lade ett par timmar där.



It Takes Two är, som hörs på namnet, ett coopspel som inte går att köra ensam. Däremot behöver man bara köpa ett spel, medspelaren kan använda Friend’s Pass och behöver inte ha fullversionen. Det funkar alltså precis som i A Way Out. Det finns både nackdelar och fördelar med detta, men en nackdel är att båda spelarna måste köra på delad skärm även fast man kör online på varsin PC. Jag hade gärna sett den grafiken på hela skärmen såklart. Däremot förstår jag varför man har delad skärm – man måste kunna se den andres skärm då vissa samarbetssekvenser bygger helt på det. En annan nackdel är att om spelare 2:s spel kraschar eller om hen måste lämna så är det kört även för spelare 1. Spelet stängs ner för båda spelarna om den ene lämnar, till skillnad från när det är drop-in/drop-out. Men å andra sidan hade det känts konstigt att bara vara en spelare i det här spelet.



Spelet håller i 10-15 timmar och det finns bara en svårighetsgrad. Vi veteraner tyckte det var enkelt (lagom för genren) men spelar man med någon som är helt ovan kan det vara för svårt för denne då båda måsta spela sin roll. En nybörjare kan inte få hjälp under svåra partier av en mer erfaren spelare som i t.ex. Mario. Jag läste om nån som ville spela med sin fru men att hon inte klarade av att styra kameran och andra som hade problem med vissa bossar. Kanske skulle de lagt in nån form av hjälpläge då detta är snäppet svårare än spel som Sackboy och Unravel 2. De flesta kommer dock klara det.



Slutsats: Ett charmigt, kreativt, mycket snyggt och unikt spel där samarbete, variation, äventyr och spelglädje är fokus. Hållbarheten på 10-15 timmar är precis lagom och det är dessutom med minimal padding. Har man nån att spela med är det årets givna coop-spel och man kan bara hoppas att andra spel tar efter. Missa det inte.