Det som påverkar en friktionabsorbents absorptionsförmåga är A/ materialets flödesresistivitet OCH B/ materialets tjocklek (+ ev. luftspalt bakom).
A/ Lämplig flödesresistivitet för ljudabsorption är ca 10k rayls eller översatt till mineralull ca 35-40 kg/m3. Skumplast med slutna porer, typ skumgummimadrass är helt förkastlig som ljudabsorbent. Skumplast med öppna porer kan uppnå en hyfsad absorptionskurva beroende på leverantör. Dock är det viktigt att komma ihåg att mätdata är något som går att trixa med och dom leverantörer som gör det talar aldrig om hur mätningen är gjord. De material som uppvisar de bästa absorptionsegenskaperna är mineralull och polyester. Dessa material består av fibrer som ligger "huller om buller".
B/ För att absorbera en viss given frekvens behöver materialet vara lika tjockt som 1/4 våglängd av den givna frekvenser. Det är av den anledningen som friktionsabsorbenter lämpar sig bäst som bredbandsabsorbenter. För att med praktiska mått kunna absorbera bas använder man istället sig av Helmholtspaneler/lådor vilket innebär att man jobbart med lufttryck istället och fasvänder vågen inne i absorbenten så den blir utsläckt. En annan variant är membranabsorbenter där ljudvågen sätter membranet i rörelse och därmed förlorar energi. Nackdelen med denna typ av absorbent är att den inte är linjär.
Om jag ska ge ett råd vad det gäller absorption så är det att vara försiktig med tunna porösa material som endast dödar diskanten och lämnar övrigt frekvensområde obehandlat.