Jaha, efter en massa gnäll över avsaknanden av intryck och tyckande, så är det kanske dax att förmedla min i.a.f.
OBS! Detta är ingen recension, utan en liten berättelse med tyckande. Ta det för vad det är.
Viss skönmålning och överdrift får ni leva med.
Berättelsens huvudroller innehavs av 6.1P och Sub10P
Biroller tillskrivs Seeker AI-70, C3P, Proson Conquest 12R, QLN 601 och QLN 604.
R3P valde att inte medverka (lam ursäkt om stativen)
Efter att ha baxat, pustat och stönat fanns äntligen min Swankull i lägenheten och tiden för nöjet att kläcka skönheterna var inne.
Vi (brodern och undertecknad) började varligt men frenetiskt att avtäcka dem under all frigolit och beklädnad.
Finishen var oklanderlig trots att det var budgetvatianten i äkta vinyl - förväntningarna gick mot oanade höjder.
Vi spegade oss i pianolacken medans raringarna äntrade sina nya altare och QLN:arna slokörade fick finna sig i att bli detroniserade.
Swanarnas orangea gumminavelsträngar kopplades - skulle de låta så bra som de verkade?
Seekern sparkades igång och uppstarten gick olidligt trögt...
In med en skiva, valet föll på Sarah McLachlan´s senaste alster, mest på grund av att den låg närmast.
De första spröda tonerna spred sig som en dimma i rummet...hade jag tänkt mig i.a.f!
Men icke!
En ganska hård metallisk klang genljöd i rummet accompanjerad av en alltför klen midbas, för att till sist runda av med en hygglig djupbas.
Mellanregistret attackerade rått, utan finess och lämnade ingen oberörd. Ljudbilden var platt och smal, alla musikerna stod i en telefonhytt och lirade.
VAD HAR JAG KÖPT-tanken infann sig i stort sett omgående.
Äh, taskig inspelning grymtade jag medans skiva nr2 hystades in...
Dire Straits - Making Movies, ett säkert kort, ....
RIDÅ....lika illa.
Jag började svettas lite lätt med tanke på vad min bättre hälft skulle säga, än mer när jag kom på hur länge hon skulle mata mig med denna affär!
Brodern förhöll sig förståndigt nog neutral, och rörde inte en min när jag mumlade
INSPELNING för att släta över eländet.
Kanske var det inbillning, men nog tyckte jag att QLN:arna stod och fnittrade borta i hallen...
Nåväl, subben kan ju inte gärna vara gäll och skrikig, ser ju myndig ut i.a.f, tänkte jag.
Sagt och gjort, med ny entusiasm knöts subben till Seekern, och tänkte att nu ska vi höra hur en riktig sub ska låta!
Höftade till rattarna ungefär som de stod på Prosonsubban och tryckte Play...
Ridå´n drog i backen som en tallrik jordgubbskräm...IGEN...det va då väl själva...ska allt låta SIBA-paket!?Övertoner i massor, inget under 40Hz och det lät som om hela subben var gjord av wellpapp.
T.o.m Prosonsubban var mindre luddig, och det vill inte säga lite det!
Mitt liv passerade revy, alla skulle peka finger på stan - där går träskallen som köpt ohört från Kina!!
Skam den som ger sig - på´t igen. Lite fingrande på justeringarna gjorde susen och nu började den lira något så när ihop med 6.1:orna.
Faktiskt så lyfte midbasen i 6.1:orna när de fick lite stöd från subben...skumt.
Wellpappsljudet skärpte till sig och övergick allt mer till att vara gjort av trä, men bra vad ju synd att säga.
Jaha, de var ju snygga att se på i.a.f, tänkte jag uppgivet under tiden jag skummade igenom pizzameny´n.
Intresset var vid det här laget ganska långt ifrån Kina-hifi.
Kräken kan gott få stå och bränna in under tiden vi käkar, väste jag när numret till lokale bagaren slogs.
En "ROM" utan räkor med tillhörande pilsner senare var det dax att ta tjuren vid hornen igen.
Skatorna..öhh..Swanarna hade nu gnällt i c:a 2 timmar, och tyckte vi inte att något hänt..?
Mycket riktigt, diskanten lät ju lite mjukare, mellanregistret lite mer tredimensionellt, men midbasen var fortfarande anonym.
Och hör på subban - ganska stadig, utbrast brodern!
Ett nytt hopp tändes i min smått bedrövade hjärna, kan
INSPELNING göra
SÅ mycket?
Vid den tidpunkten fimpades testavdelningen hos min hjärna och jag proklamerade:
Seriös lyssning undvikes under minst 20 timmar!Brodern glodde på mig som om jag vore rubbad...
Följande dagar spisades lättsmält radiopop oavbrutet för att få timmarna att gå.
Testsession nr2: Upp till bevis, nu skulle fjäderfäna få bekräfta sitt existensberättigande!
Skyfflade in Sarah´s skiva igen och med darrande tumme pressade in knappen på fjärren...
Nu, mina vänner, spred sig musiken som en dimma i rummet!
Allt fanns där, silkeslen, detaljrik diskant, ett mellanregister som var så uttrycksfullt att jag bara gapade.
Det var som tusan, flämtade jag fram...
Midbasen var lite återhållsam fortfarande, men stor skillnad mot tidigare! (jag har tilltro)
Basfundamentet var mer eller mindre oklanderligt, ändå kändes det som om det fattades bredd och djup.
Om man laborerar med vinkeln tro..?
Efter lite puffande och knuffande fram och tillbaka insåg jag att de är ganska känsliga på vinkeln mot åhöraren, men inte så känsliga i förhållande mot väggen.
½-timmes pusslande öppnade dörren till en tredje dimension, höjd,bredd och djup, nu snackar vi perspektiv, go vänner!
Det här börjar ju låta löjligt bra med tanke på insatta pengar, susade igenom skallen.
Subben brummar dock ganska mycket...kanske missat nått...EQ-vippan kanske...nä, inte den...
FASVÄNDNING! Att jag inte provat den tidigare är en gåta och ska tillskrivas min ärthjärna. (även solen har sina fläckar)
En helomvändning på fasen fixade så att inga fler gråa hår är på grund av subben i.a.f!
Som i ett trollslag blev papplådan av tjockaste MDF (med stagning) och renaste bastoner levererades utan ansträngning.
Justering på filtret och harmonin till 6.1:orna var fulländad. Det korkade flinet i mitt nylle visste inga gränser.
Ok, inte avgrundsdjupt, men ack så härlig till musik....mmmm
De här Swanarna är redo för mitt elddop, myste jag medans Marc Cohn´s debutplatta laddades i spelaren.
Den skivan kan jag utan och innan...trodde jag!
Karl´n har lagt så mycket energi på detaljer så hälften vore nog för att mången studiotekniker skulle gå bet på att få sammanhållning i musiken.
Men Marc lyckas...på debutskivan, det är starkt.
Jag sträcker mig inte så långt som att säga att det var en ny skiva, men banne mig nära nog!
Plötsligt så hör man både en stålsträngad och en nylonsträngad akustisk gitarr i stället för bara en enda...
Pianot har en kropp och själ som jag inte hört så tydligt sen jag var hos HiFi-Consult och gottade mig för 4 år sen.
Och titta där - en tamburin, ingen triangel...listan kan göras lång över sådana detaljer.
Mellanregistret spelar ruggigt bra, missförstå mig inte, de andra registren är också bra, men den gula i toppen är juvelen.
Och allt detta utan att "stampa takten" fenomenet försvinner - jäklar vad kul det är med musik!
Samspelet med subben är riktigt bra, ljusår från den bullrande Prosonsubban och från att aldrig kört musik med subba är det nu alltid!
QLN:arna och Prosonsubban har vid det här laget skamset lommat över till grannen där de gör sitt bästa för att för väsen.
Surrbiten låter vänta på sig ett tag till men har fuskat lite med C3P i kombination med QLN 601 och ovanstående swanar...
Flying Daggers: spår 2, scenen med trummorna och stenarna.....körde den 4 gånger...jösses!!!(scenen alltså, inte filmen)
Den centern är inte fy skam oinspelad...även om 6.1:orna drog det tyngsta lasset.
Hela filmen har ett gott ljud för att vara DD, om nu inte min Seeker hade klippt som den gör...
Snart är Panasonic S97:an hemma och då ni.....
/Thomas
P.S Tycker ni att jag spammat tråden så säg till...roade mig en kväll bara, blev längre än beräknat..
D.S