Jämförande test: Full-HD för folket - Toshiba 42WL67

Sidor:

1 - Inledning
2 - Toshiba 42WL67
3 - Sony KDL40W2000
4 - Sony KDL40X2000
5 - Thomson 42LB330B5
6 - Samsung LE40F71
7 - Philips 42PF9731
8 - Xoro HTL4242
9 - Sharp LC42XD1E
10 - Amoi LC42T1E
11 - Sammanfattning

Toshiba 42WL67

Sin vana trogen släpper Toshiba i genomsnitt två nya TV-modeller varje år. I början av året kom 66-serien och den första Full-HD modellen i serien dök upp lite senare i och med 42-tummaren 42WLG66. Mot slutet av året kom serie 67. Vi har provat båda apparaterna och ärligt talat har ingen visuell revolution inträffat mellan dem. Vi föreslår att ni lutar åt 42WL67-modellen som är nyare och ger mer kontrast.

Design och utformning

Toshiba har aldrig varit några excentriker. För den japanska tillverkaren är television inte något man skämtar om, och det syns. Designen är klassisk men utan krusiduller och utseendet är nästan oförändrat sedan ett och ett halvt år tillbaka. Formerna är rena och eleganta och utformningen är oantastlig.

Betyg Utformning:

Användarvänlighet

Den här Toshibamodellen är verkligen avsedd för massorna. TV:n är lätthanterlig och har samma fjärrkontroll som alla andra Toshibaprodukter. Det bör påpekas att Full-HD fortfarande är ett specialistformat, med tillspetsade produkter som är svåra att konfigurera. Till skillnad från de flesta apparater vi recenserar här försöker åtminstone Toshiba rikta sig till den breda massan tack vare ett lättanvänt menysystem.

Utrustning

Utrustningen är väldigt komplett med två HDMI-portar, men bara 2 scartkontakter, som säkert ändå anses uttjänta om ett år. Skärmen erbjuder dock inte den kommunikationsorgie som vissa av den här jämförelsens modeller har, t.ex. integrerade USB-portar, minneskortläsare och nätverk. Toshiba gör det enkelt och det är inget fel med det. Men att inte erbjuda en digitalmottagare med den prislappen skärmen har tycker vi å andra sidan är lite snålt.

Betyg Användarvänlighet:

Trogna färger men tillför inget

Toshiban står sig starkt vad gäller färgrendering, först och främst i deras stora respekt för ursprungsfärger vilket går att se i kurvan nedan.

En snabb påminnelse: bilden visar skillnaden mellan den önskade och den utlovade färgen.

Om DeltaE > 3. Skillnaden mellan färgen och det som utlovas är påtaglig. Skillnaden går att uppfattas av användaren. Om DeltaE < 2 LaCie menar att kalibreringen lyckats. En viss skillnad kvarstår men den är nästan omöjlig att upptäcka med blotta ögat. Om DeltaE < 1 Färgernas trogenhet är utmärkt.

Skärmen är inte helt bekväm med de mörkaste färgerna, men som helhet ger den en väldigt precis bild.

Svärtans djup stämmer, men bildens kontrast håller inte vad som lovats. För att lösa problemet erbjuder Toshiba ett sätt att reglera svärtans djup manuellt. Detta är ingen publikvinnare, men systemet har fördelen av att vara effektivt utan att överdriva, vilket kan skapa rörelser i bildens kanter. Men generellt är ändå bilden lite blek och kontrastfattig.

Genom Gretag Eye-one Display 2 avslöjar Toshiban en av sina hemligheter. Till skillnad från många konkurrenter har Toshiba valt att nöja sig med ett klassiskt bakljus. Till följd av det är färgrikedomen inte mer än standard, och man ska inte förvänta sig mer. Detta förklarar till stor del färgernas brist på intensitet.

Bilden ovan representerar den utlovade färgrikedomen. Triangelns hörn är primärfärgerna (i syntes). Triangelns yta representerar alla möjliga färger som fås av att kombinera de tre primärfärgerna i olika grader av intensitet. Alltså blir färgrikedomen större ju större triangelns yta blir.

Likformighet

För att mäta ljusets fördelning på panelen gör vi så här: Vi ställer in panelen på 50 % ljusstyrka och 50 % kontrast och mäter likformigheten på en fyrkantig vit bild med 64 lika stora zoner. Den ljusaste punkten betraktas som punkt 100 %, värdet för svart betraktas som punkt 0 % och de andra värdena sprids ut mellan dem.

Panelens likformighet är inte exceptionell. Som helhet är värdena bra, men man kan se vissa ljusglimtar även på en helt svart bild.

Färgtrogenheten är mycket bra, men färgrikedomen blir lidande. Oavsett är det onödigt att klaga för mycket.

Två tyngder, två mått.

Vi har mätt skärmens riktiga svarstid, och blev positivt överraskade. Skärmen är definitivt tillräckligt snabb. Vi skulle gärna ha PC-skärmar med samma hastighet!

En påminnelse:

Kurvan räknar de olika svarstiderna enligt nyanser av grått som nås. En svart-vit växling översätts till en X-koordinat 255, en svart-grå växling ger en X-koordinat på 125 medan en svartgrå växling ger en koordinat på 50, o.s.v. Den officiella svarstids-ISO:n som kommer från tillverkaren beskriver bara svartvita växlingar (0/255). Om värdet vi mäter råkar stämma med tillverkarens uppgifter på den här punkten har det ändå väldigt lite betydelse i verkligheten.

I praktiken

Bildkvalitet

Som helhet är bildkvalitén tillfredsställande. Även om hudfärger blir lite kalla tjänar bilden på det vackra svarta djupet man kan få av att reglera. Färgerna är ljusa men saknar djup. Det värsta är att det finns störningar, både i låg och hög skärpa.

Skärpa

Skärmen skiljer tydligt mellan hög och låg skärpa. Vid låg upplösning är färgernas klarhet inte lika bra som konkurrensens, även om DVD:n erbjuder vackra färger. Å andra sidan är filtren ganska effektiva och skadan går att begränsa. Vid hög upplösning är det en annan historia. Vissa justeringsmöjligheter, som till exempel 3D-färginställningarna, slutar fungera med HDMI. Färgerna stämmer men man märker av vissa kvantifieringseffekter som inte ger trevliga resultat. Dessutom blir verkligen bildbruset irriterande på den här skärpenivån.

Betyg Bild:

Svarstiden spelar en roll här, men vi mäter också mängden brus som skärmen skapar. Bra betraktningsvinklar är avgörande för multimediaanvändning av skärmen.

TV-Spel

Hur TV-spelen fungerar beror det helt på vilken konsol du har. Har du Xbox 360 blir resultaten bra, med en tydlig bildskärpa. Det enda klagomålet är färgåtergivningen som är lite för blek för spel. Å andra sidan, om du har en Nintendo Wii är det i stället katastrofalt. Skärmar i Full-HD är olämpliga för konsolens låga upplösning och bilden blir både kantig och suddig. Detta gäller för övrigt alla Full-HD-skärmar.

Betyg TV-Spel:

Vi fick detta resultat efter att ha provat ett antal olika spelsorter; FPS, RTS, RPG:n o.s.v. Skärmens responstid var givetvis det viktigaste, men färgåtergivningen kan vara viktig för vissa spel. Spelandet på PC bedömdes också, men TV-spel får mer betydelse för TV-skärmar.

PC-LÄGE

Det fungerar hyggligt men är inte fantastiskt. Text går att läsa, men det är inte njutbart.

Ljudkvalitet.

Onkyo ger ett rikt och inneslutande ljud. Basen är välmarkerad och SrS WoW fungerar fantastiskt. Det märks att tillverkarna verkligen ansträngt sig för att ge bra ljud åt Full-HD-modellerna. I motsats till 32 tummarna som generellt är dåligt utrustade, har de högklassigare produkterna mycket bättre ljudbehandling.

Betyg Prestanda/Pris:

Istället för att jämföra förhållandet mellan pris och kvalitet, tänker vi jämföra pris och prestanda. Och vad är då skillnaden? En LCD-skärms kvalitet varierar från modell till modell. Prestandan, emellertid, går att mäta.

Sammanfattning

Färgerna är vackra med tydlig kontrast, men bilden är brusig, särskilt i 1080. Färgrikedomen stämmer också ganska bra med genomsnittet. Man hade förväntat sig lite mer. Toshibaprodukten erbjuder åtminstone ett väldigt bra förhållande mellan pris och prestanda. Läs vidare för att se hur långt det räcker

Genomsnittspoäng: 7/10

Genomsnittspoängen representerar genomsnittet av poängen skärmen fått.

Fler sidor:

1 - Inledning
2 - Toshiba 42WL67
3 - Sony KDL40W2000
4 - Sony KDL40X2000
5 - Thomson 42LB330B5
6 - Samsung LE40F71
7 - Philips 42PF9731
8 - Xoro HTL4242
9 - Sharp LC42XD1E
10 - Amoi LC42T1E
11 - Sammanfattning