Här är lite vad jag tyckte, kopierat ur en annan tråd:
Jag har nog börjat tröttna på Tarantino på sistone. Manuset är egentligen rätt tamt, vilket gör att filmen lider rätt mycket under sin speltid, i alla fall när det är utformat på detta viset.
Det är alltså den vita mannen med listighet och pengar som befriar den svarta slaven och visar honom ungefär vilken väg man ska gå i livet. Jag tycker att det blir problematiskt med skildringen av slaveriet. Självklart vill inte Tarantino vara politiskt korrekt, men jag tycker inte riktigt att det funkar på hans sätt, mycket av det han har sagt själv lutar åt motsägelse.
Det stiliserade våldet känns mest ytligt, tomt och överdrivet, det blir liksom bara våld för våldets skull. Musiken funkar inte alls ibland. Inte för att det mestadels är något fel på den, snarare sättet den används på. Lånandet av annat känns exempelvis mest billigt, förutsägbart och tråkigt (till exempel ledmotivet till Django). Hiphopen kändes också malplacerad och fånig i sina sammanhang. Kan det vara så att Tarantino tog med hiphop för att det oftast förknippas med svarta? Tarantinos filmer är egentligen mest referensglada hyllningar till exploitation eller genrefilmer. Till slut blir det lite väl själlöst och tomt på finesser.
Jag tycker också att det mesta i filmen är ett försök i att det ska vara så häftigt som möjligt. Nu har jag klagat rätt mycket, men så dålig var den ju inte. Den har sina stunder. Skådespelet klagar jag inte på direkt. Det är ändå på sätt och vis spännande, stort och intressant att se en ny Tarantino-film, trots att denna inte är så stark som några av hans andra verk. Django Unchained håller inte helt och hållet bara.