B&W DM-685 in centerstage.
Test av småhögtalare. Ja minsann nu skiljer jag dem åt Golvare för sig och stativare för sig. Detta på grund av att jag finner det bättre än att jämföra HÖGTALARE.

Jag har en sanning jag lever efter som säger There%u2019s no replacement for displacement och det är i sanning ett gott sätt att se på saker. Kommer ur det enkla sunda förnuftet.

Först ut på banan är B&W dm 685%u2026 Jag köpte hem dessa efter att fått för mig att de vara mycket bra. Elektroniken är uteslutande Carver A-760x 2x380w i 8ohm dubbla i 4ohm och helvetiskt massa i 2ohm. Här sitter det INTE fast kan jag meddela. Försteg är Rotel rsp-1068 och CD Primare V25. Placering labbas lite med eftersom och testet är tyck-test. Dvs min erfarenhet och min syn på saker så detta är mina reflektioner och inte något strikt objektivt test.

Jag inser rätt snabbt att DM685 passar bäst nära bakväggen. Högtalaren har god basrespons med laddning mot vägg (gärna kloss emot) Bästa perspektiv 45grader toe. Jag fann även tycke i att tilta dem uppåt lite. Musiken är blandat så klart.

Efter en stunds lyssning börjar jag känna vissa saker. Toppen är klar och avslöjande samt mid är trevligt och gemytligt. Högtalaren presterar bra med musik som inte är så komplex. Det finns interferenser i bas övergång mot mid någonstans, dessutom finns det lådresonanser som är underligt undermålig för att vara B&W. Nja högtalaren har sina moments men det är inte en högtalare av den kaliber jag först trodde. Förutom allt detta är inte basen helt snygg heller. Dock är det en högtalare jag tror många skulle gilla. Jag tycker den har en del att önska faktiskt. Inte dålig men jag väntar mer av B&W.

Konklusion. En högtalare som ser ut mer än den levererar, som gör anspråk av mer än den är men som för den skull inte är dålig, den är bara inte riktigt bra.

Som bil räknat är dm685 som en BMW 116. En bil som ser ut SÅ mycket men levererar så mycket mindre.Vi ögonkastet charmas man av design och man börjar hungra efter prestanda och när man sätter sig i känns det som omodernt, tråkigt och stötigt men utan prestanda, Den går inte dåligt men inte heller bra. Hmm. Jag känner mig som en kung när jag står bevid Bmw 116 men när jag kör den känner jag mig som ett barn som sitter i en bilvagn på Ica maxi. Liten trång och stötig.

Jag tror inte att DM 685 kommer jättehögt men troligen inte heller lågt utan i mitten kanske? Vi får se. Detta dock en helt ok högtalare om än för dyra i förhållande till sin prestanda.

In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN.




(2009-09-17 19:45:50) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  B&W 685

B&W cdm 1nt centerstage
Man kallar ju små människor för little people eller kanske mer bekant dvärgar. Vi är ju på det klara med att en dvärg och Magnus Samuelsson inte är kapabel till samma saker. Det är fysiologiskt omöjligt. Men småhögtalare kallar vi för stativare? Eller tvåvägare. Varför inte "dvärghögtalare"?

Nästa högtalare till rakning var då B&W cdm1nt. Den äldre legendförklarade stativaren som öppnat ögonen på många.

Jag kopplade upp och även dessa var lätt att placera. Kloss in i bakvägg. Med allt detta pulver i maskin som levererar till högtalaren är det ett nytt sätt att se på dessa högtalares utväxling. Det är som att Dopa en dvärg. Det blir mycket mer åka av kan man säga.

Cdm är en grymt välbyggd högtalare och jösses vad dessa exploderade i tonal orgasm. Jag spetsar öronen och inser att interferenserna är borta och endast lite brokiga brytningar finns i basen och BAS ja det finns numer tydligen hyfsat bra i dessa högtalare. Carver har väckt igång bas som jag aldrig tidigare hört i dessa burkar. 1nt är en kanonfin högtalare som dock inte är helt komplett. Det saknas en aning i botten men mid och uppåt är snyggt komplett, en högtalare jag i sanning älskar med sitt Krispiga och rena ljud. Tonerna flödar med sköna singer songwiterstycken samt sköna akustiska instrument och här är de i sitt esse.

Med elektronisk musik kommer dock de lite på kant på grund av botten som numer är bättre men INTE helt bra. Mycket bättre rakt igenom än 685. Tom så bra att dessa kommer att stå nära tronen. Det är min tro.

Konklusion är att detta är en genuin produkt som var väl genomtänkt och sunt konstruerad. Här har man snålar på rätt ställen och genom smarta drag tillverkat en produkt som än om den är dyr är prisvärd. Hellre ett par av dessa flera år gamla än ett par nya eller lätt beggade DM685,

Som bil betraktat är detta Golf. Den är inte snabbast, inte vackrast och inte heller billigast men klart mest allround och helylle. Golf GTI är en riktigt bra bil och om än kanske inte bäst men mycket vass. När jag kör en golf har jag höga förväntningar och den lever upp mycket av dem om än jag har lite att önska i vrid och styvhet i karossen så är det en bil som i alla fall lever upp till min förväntan av den.

Cdm 1nt är lik denna kärra och jag skulle under krigstider kunna leva med endast denna högtalare om så vart fallet.


1. B&W cdm 1nt
2. B&W dm-685


In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN.


(2009-09-17 20:51:32) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  B&W CDM1 NT

Jpw P1 centerstage
Liten aning struligt kom jag på att detta med småhögtalare kan vara. Vart går definitionen? Några par jag har är ju stora fast de är små på höjden. För att ges rättvisa åt dem kan de placeras på stativ. Men är det en stativhögtalare bara för att de skall stå på stativ? Om en dvärg måste stå på pall för att kunna fungera i köket vettigt är det då en pallmänniska? Huh.

Ett par Jpw P1 till centerstage. Detta är ett par klassiska engelska högtalare som har klart större kabinett än de andra testade. P1 är en relativt enkel högtalare med Vifas klassiska element, kabinett i spån och simpelt filter.

Placering är enkel kloss emot bakvägg för bästa ljud. Gillade lite lätt upptiltade och aningen invinklade.

Kopplar upp dessa budget bomber och tänker med ett brett flin att dessa högtalare under sitt liv hittills knappas haft denna drift de idag får uppleva. Konerna liksom redan innan kissar på sig av rädsla för stundande åktur.

Ljudet är relativt varmt och laidback med fördel lugnare musik. Toppen är avskuren på klassiskt engelskt vis och ibland nästan lite väl samt botten som skärs av relativt snyggt dock med kontentan att högtalaren blir aningen tunn i basen. Å andra sidan färgar denna högtalare all musik lika och det gynnar klart vissa inspelningar som klipper hårt i toppen. På det stora hela en helt klart bra högtalare som är långt ifrån bra. Alltså jag köpte dessa för 50:- paret och detta påverkar min möjlighet att nyktert bedöma dessa högtalare. Dessa är inte mycket sämre än DM-685. De är sämre men på tok för lite till vad de båda paren kostar beggade. Detta är inte ett pris prestandatest vilket är bra för B&W då JPW ger mycket gott pris prestanda.

Som bil beträffar tycker jag att P1 är som en Ford. Ford är ett märke som gör anspråk på kvalité men som brister kapitalt och trampar mest vatten. Ford har heller inget andrahandsvärde.I detta fall blir det Escort. Ingen dålig bil med abslout inte heller bra. Den klassiska Xr3i från Escort som var aningen mer än original men det var inte i närheten av prestandabilen Cosworth. En Escort kan inte närmas sig golf det går inte men det är en ok bil som en del fanatiska ägare tycker är bättre än ärkerivalen golf men denna typ av människa finns alltid som inte pallar att nyktert se på tillvaron.

Konklusion då. P1 är en bra och dålig högtalare. Inte speciell eller på nått sätt perfekt. Den är mycket prestanda sett till pris men inte mycket prestanda sett totalt. Detta testets jumo so far men nog kanske inte sist i slutet.


1. B&W cdm 1nt
2. B&W DM-685
3. Jpw P1


In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN. (2009-09-18 07:13:18) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  JPW p1

JMlab Micron
Även dvärgarna har ju olika storleksklasser och kan man rakt av jämföra dem? Nästa par är en liten dvärg. Ett jag äger (tangent evo E4) par är inte ens en dvärg utan ett huvud från en dvärg. Hur jämför man detta just? Frågorna är många och svaren få. Jag sliter mitt hår och i vansinne ylar jag om natten, jag förgås i min trängtan efter svar jag inte har.

Kommande par kommer från Frankrike. Vinfyllans underbara land. Sällan kommer något tekniskt som är bra från frankrike. Eller det är min syn på det hela. Jag hatar franska bilar t.ex. Eller det gör jag inte men hmm. Jag förväntar mig hata franska bilar. Smyggillar dem men säg inget.

JMlab Mircron. Nu backar vi lite något till tidigt 90-tal och en välbyggt högtalare av små proportioner. 5tum bas med FET magnet och dubbellindad talspole. En diskant i för tiden exotiska kevlar. Men högtalaren är liten.

Kopplar upp och väntar mig i vanligt ordning med Focal en ljus och basfattigt åktur.

Jag känner direkt ett ljud som är stor, spänstigt, fylligt och rejält. Blundar jag känner jag inte några begränsningar i ljudet och blint skulle jag på låg volym inte kunna säga att detta är en småhögtalare eller stor högtalare (en sådan som kan stå själv). Basen är smidig och snygg utan brytningar och heller inga lådresonanser eller något. Musiken flödar på ett bra sätt.

Toppen är lite mer avslappnad än jag normalt brukar erfara från Focals produkter? Inte alls ljus eller vass, faktiskt är dessa Micron en aning varm och laid back i toppen. Här ser man verkligen nyttan av fördomar. Not!?

En otroligt bra högtalare detta med fint och klart vettigt disponerat ljud för numer småpengar om man hittar dem. Jag är förvånad och positivt överraskad.

Men men efter skärskådning finns följande att förtälja.

Micron kan inte följa med upp i volym. Då brister den och tappar skärpa och fokus. Den är lite för varm i toppen. Focal verkar inte klara av att hitta balans. Kanske lite för mycket vin i blodet som ger svårighet med balansen? Det är ett problem som få klarar av om inte annat. Framträdandet är inte det vackraste. Smäcker men inte helt vacker.

Hur som för 1500-2000:- beg kan detta vara ganska OK som köp, för nytt i dessa pengars värde får man svårt att närma sig Microns prestanda.

Som bil betraktat känner jag att detta är en Renault. En stundvis bra bil som ändå sällan lyckas för bra. I Microns fall är det en Clio rsi. En liten svålkopp som har blixtrande prestanda och är klart underskattad. En bil med glädje, charm och än om den är inte vacker så smäcker.

Konklusion.
Micron är en liten pärla som positivt överraskar och som kommer en in på skinnet fast den inte är helt bra. Blir jag charmad är det bara så och det gör att jag förlåter i större utsträckning brister. Micron charmar och det är farligt för det gör det svårare att nyktert se på denna fylla.

Den är bättre än JPW, Men är den bättre än DM-685. Här kommer svårigheten. Objektiv på grund av renare topp och mer och större ljudbild är DM-685 bättre. Subjektivt på grund av jämnare och snyggare bas samt charm är Micron vidare. Så hur sammanställer jag då? Med darrande läppar och en tår i ögonvrån får jag medge att DM-685 står över Micron men ett skall 685 veta att om natten ligger jag hos fransyskan. Hehe!

1. B&W cdm 1nt
2. B&W DM-685
3. JMlab Micron
4. Jpw P1


In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN. (2009-09-19 07:31:31) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Focal Micron Carat

Wharfedale Diamond III test
Små högtalare är som små cyklar eller små penisar. När man ha liten säger man hela tiden att storleken inte har betydelse och att den som har stora leksaker måste kompensera. Uttjatat!

Det finns sådant som gör att smått passar bra in i bilden som datorstereo etc. Vore aningen korkat att ha 123cm höga 80kg tunga högtalare till datorn. Varför heter det golvhögtalare? Borde det inte heta bara högtalare? Det är småttingarnas fel att de stora ens definieras. Min fulla övertygelse.

Nu skall vi testa själva urmodern till denna explosion av småttingar. Småboomens mamma.

Nästa par till test är ett sent 80-talspar av engelska Wharfedale. Just Wharfelade slog ju närmast knock på världen genom att på obruten mark lansera diamond-serien som var småttingar men som lät större och som passade in i hemmet (grrr). Tror det var tidigt 80-tal som Diamond lanserades först. En vettigt budget liten smäcker högtalare. Perfekt som tanthögtalare. Men manligt, NONO!

Just mitt par Diamond III är sjukt små. 4" bas och ¾"diskant i smäcker låda, riktigt smäckra faktiskt. Som små karameller är dessa tingestar. Jag vill äta dem mer än lyssna på dem. De påminner lite om en Puckstång för er som minns. Jag skäms lite över att jag tycker diamond III är vacker, som en oskuld i bästa år lyser de upp min tillvaro.

Upp till test då, kan så här fjantigt små högtalare ens låta som nått eller är de bara snygga snäckor?

Efter uppkoppling så börjar jag milt med fagra Dilba, sen till skitfula Knopfler och lite raspig blues samt rock men INTE tung metall. Här slår mig att den klassiska förväntade soundshapen som normalt alltid finns på engelska högtalare inte finns på diamond III. Istället återfinner jag en relativt skirig och vass diskant samt ett aningen kantigt midparti som avslutas med en halvlam bas. Perfekt! (öhh) Inte mycket under 60hz finns att återhämta. Kloss mot bakvägg är bäst med tanke på basen. Inte heller något vidare stereoperspektiv eller något annat som sticker ut till högtalarens fördel. Jag kan tänka mig att den var innovativ och klart bra för sin tid. Med den tidens standard i klassen sett.

Så finns det nått bra då? Jo faktiskt. Diamond III låter ganska ok och mer än jag förväntar mig om än aningen avskalad i botten så lite typ jämnjävligt så att säga på norrländska, det är bättre att ha sängen full av brödsmulor än att ha en näve full. Det liksom märks mindre med mer. Ja hur nu detta går till. Diamond III har även charm och ett skönt anlete. Jag tittar hellre på dem än lyssnar. Det är inte en högtalare som kommer att komma högt på listan men den har en klar plats i min panteon. Istället för att vara komplett bra eller ha vissa bra egenskaper som sticker ut så är denna högtalare helt klart HOMOGEN. Den är allround dålig.

Som bil beträffat så känner jag att jag träffar rätt med FIAT. Speciellt Fiat 124 som de flesta av er känner igen som Vaz. Sovjetbilen som tror jag än tillverkas på numer lisens i Egypten. Huh!
Fiat 124 var ingen dåligt eller jo men den var innovativ, hade som barn av sin tid folket med sig och den hade charm och DET! Efter man sålt licensen till Vaz så degraderades bilen till att bli något asdåligt och av folket betraktad som något fult, en oäkting, incenstbarn. Jag tänker osäkt på den sista färden. Banjo huva! Lite som detta hemska är det även med diamond. Kom som en vinnare och vägvisare som sedan efterapades av andra som degraderade konceptet till sitt forna jag. Numer översköljs välden av kopior av diamond och kvalitén variera mycket

Konklusion.
En högtalare som har något som får en på tå men som egentligen suger på alla fronter. Den kommer undan med det men kommer inte högt på listan. Sist!

1. B&W cdm 1nt
2. B&W DM-685
3. JMlab Micron
4. Jpw P1
5. Wharfedale diamond III


In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN. (2009-09-19 19:37:24) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Wharfedale Diamond III

Monitor Audio B2 centerstage
God morgon alla bröder. Med nattens plågoandar hängande över mig sitter jag här i mitt vemod och skriver om ett av testen som ägde rum för ett antal dagar sedan. Nästa par av småhögtalarna är uppe för redovisning.

Men i följetången om definitionsproblem kommer jag idag på reflektionen om ljudvolym. Är det inte helt logiskt att en normal högtalare ger minst dubbla volymen? Jag tycker det förefaller logiskt i alla fall. Det blir mer markant om man tänk i andra volymer än ljudvolym. En traktorskopa som rymmer 1m3 jord mot en som rymmer 2m3 jord, eller volymen 20l bomull mot 40l bomull. Volymen är ju mängden ljud i rummet vid ett givet tillfälle. En normal högtalare levererar vid en givet output en viss mängd en småhögtalare av samma tillverkare och serie ca hälften och dessutom troligen inte i samma frekvensspann.

Nästa par ut en den engelska stoltheten Monitor Audio med modellen B2 som var lite av en kioskvältare när den kom. Men var den så bra eller skakade man bara massorna och fick igång vårt flockbeteende?

Jag kopplar upp B2 och rullar ut med vetskapen om att dessa är typiskt engelsk i ljudet. En klotrund frekvensgång med avskuren topp och botten, som en boll kan man säga.
Mycket riktigt så är det en diffus och luddig topp men inte riktigt så illa som jag kommer ihåg och betänkt att 2x380 sterila watt gör sitt till och maken får även den värsta busen att agera strikt.

Placeringen förefaller bäst nära bakvägg lite toe och gärna aningen tilt uppåt. Det är mitt recept. Väl igång känner jag snabbt en uttråkning då det inte hände nått spännande utan denna färgning som så markant finns eliminerar det spännande flödet i musiken och lämnar efter sig lite halvrisigt utjämnat ljud. Botten finns och med lite bryningar och ojämnheter men djup ja det saknas. B2 faller av rappt efter 50-60hz för att mynna ut helt vid 40hz. Djupa toner ger upphov till aningen blåsljud och biljud i lägre toner vilket är IG på en modern högtalare.

Toppen är markant avrullad vilket ger en burkig ton och ett tråkigt ovärdigt ljud enligt min mening och ju mer jag lyssnar på dessa inser jag skarpt att jag misstycker till denna ljudfilosofi. Mid och totalt sett är det en högtalare som går an att lyssna på och den är snygg samt relativt billig vilket gör att den har sin marknad men hur den blev en kioskvältare är mig en gåta.

Som bil betraktat blir det en Opel Astra. En bil som rullar och tar en dit man skall men det är inte en skojig åktur som bringar fram neandertalaren i en. Hornen växer inte fram utan det är snarare lika spännande att köra Astra original som att spendera sin tid på lokaltrafiken.
Prestanda och kvalité är inte i främsta rum när vi talar Opel. Look at Opel now var en slogan man hade för några år sedan och Look var det enda som stämde. Opel har alltid gjort snygga bilar men det stannar där. Alla bilar rostar men Opel har Rekord var en line som sprang ur folkmun och hur sann var inte den. Kvalité? Det är lättare att hitta en begagnad T-ford än en -78 Opel Rekord.

Konklusion.
B2 har ett vackert anlete som inte skämmes för sig men prestanda uteblir och även om dessa är billiga så är det inte i grunden en bra högtalare. Den är en ljudskapare men man får ljud för pengarna men inte så mycket välljud som man skulle önska. För den skull är det inte en direkt dålig högtalare den är bara inte helt bra. Det kunde har varit SÅ mycket bättre.
I testet blir denna högtalare KNAPPT över JPW P1 men det är ett hårstrå mellan..

In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN.



1. B&W cdm 1nt
2. B&W DM-685
3. JMlab Micron
4. Monitor Audio B2
5. Jpw P1
6. Wharfedale diamond III


In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN.

(2009-09-20 08:07:03) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Monitor Audio Bronze B2

Qln signatur ceterstage
God eftermiddag alla bröder. Dags för ytterligare ett test att presenteras. Vi ser introvert denna gång och tittar på Sveriges stolthet Qln från vackra falkenberg, ja missta nu inte detta med nuvarande namnägare JWS. Det jag pratar om var på den tiden Vårt land ännu hade stolthet och skolan hade avslutning i kyrkan och den svenska flaggan sågs som en symbol för frihet, faderland och demokrati inte som en rasistsymbol.

Här kommer även ett problem angående mina följetång om små kontra stora högtalare. Signatur är ju en liten stor. Hm. Den är byggd komplett men det blev bara aningen liten. Signatur är inte anpassad för behov och eller design utan för välljud. Varför blev den liten då? Jag vet inte.
Angående småhögtalare så kan man nästan uteslutet säga att små högtalare ALLTID är en kompromiss, en slags anpassad produkt som har funktion och design före den rena prestandan. Jag tror grabbarna på Qln missade detta. Kanske är Signatur undantaget som bekräftar regeln?

Efter uppkoppling ser jag omg att placeringen är relativt högt. Gärna en bit från bakvägg. Kommer Signure för nära blir det bumligt och dovt ljud. Väl inställda känner man direkt att detta är en stor högtalare i sitt sätt att presentera. Lätt och djupt i basen, med ett homogent och skarpt detaljerat mellanregister och jag hade önskat att jag här kunde fått skriva ett öppen och krispig diskant. Men här brister Qln en aning. Seastoppen är inte helt med och högtalare har en lite varm karaktär. Kanske medvetet val men dock inte korrekt. Det finns något lite att önska här. Men overall känner jag en helt annan presentation än på ett tag. Det var sen cdm 1nt som något liknande uppenbarade sig.

QLn signatur höjer nivån klart markant från senaste testobjekt. Den är för den skull inte perfekt men busig.

Qln var innovatörer och signatur i olika versioner har lagt grund för många andra att följa. Hittar du sådana här ute beggade så tveka inte. Runt 3000-4000:- är sköna pegnar för något så bra. Scanspeakbasen är grym och mycket vederhäftig.

Som bil betraktat Har jag valt en bil jag gillar men inte har kört. Lite tokigt men i detta fallet nog ändå en bra liknelse. Honda S2000. En riktigt vass och rapp kärra som än om den inte är en golf GTI så på vissa punkter överlägsen just golf men homogent och som bilval är nog golfen det bättre kortet än om S2000 med bakhjulsdrift, soid planta och skön design ger utlovade egokickar. Aningen mer åka med än Fiat, Opel eller Ford? Hehe.

Konklusion.
QLn signatur är en homogen och mycket bra högtalare om än inte perfekt så i alla fall en bit på väg. Jag saknar dock just den rena toppen som cdm 1nt har och min dröm so far hade varit att smälla ihop CDM med Signatur. B&W toppen och signatur botten. Ujuj det hade låtigt sig ljuda med de skönaste av toner. Hur som tycker jag egentligen att Qln är mer homogen och egentligen mer solid i sin person än Cdm 1nt men på grund av mer strikt presentation rent strikt är B&W den högre av dessa två. Känner numer att jag nödgas dra linjer för att skilja agnar från vete i testet.

In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN.



1. B&W cdm 1nt
2. Qln signatur
_________________________ toppkandedater ovan
3. B&W DM-685
4. JMlab Micron
_________________________Agn nedan och vete ovan
5. Monitor Audio B2
6. Jpw P1
7. Wharfedale diamond III


(2009-09-20 18:44:31) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  QLN Signature

Epos M12i centerstage
Time for change? Det är nästa test i serien dvärghögtalare. Har en känsla född om att toppen kan rubbas nu då nästa par ut kommer från Epos och deras M12i, en högtalare som jag verkligen tidigare gillat skarpt och som jag har dagligdags som surround i min hemmabio setup. Lite overkill men va tusan.

Jag har kommit till den nivån då det är dags att vända resonemanget lite. Små högtalare är ju verkligen praktiska, lätta att placera och det går ju uppenbart att få dem att lira bra trotts storleksproblemet. Jag ser varför utvecklingen gått rekordartat mot mindre och mindre system. Jag förstår men gillar inte vartåt det barkar eftersom det är kompromisser som växter fram och de sunda kunskaperna och de sunda värderingarna kommer på skam. Idag börjar man tom att tala om småhögtalare som att de är jämlika med normala? Huva! Jag tror på småhögtalare i begränsade ytor. Mitt mantra (I stora rum behövs stora högtalare). Läs detta som ett mantra 3h per dag i 30dagar. Gärna med lite spöklik röst.

Engelska Epos då? Vid första ögonlocken uppenbaras den mest vackra skapelse, en brud i vacker skrud med blomster i hår och guldlock hängande från pannan. Hon med ögnonen på sned och med eld i blicken när hon betraktar mig. Epos gör likadant, hon läser mig som en öppen bok och skannar mig för att se om jag är värdig att vara hennes make.

Varje skarv och var millimeter av högtalaren är perfekt. Men det är inte designen som är testets primära intresseområde, nejnej onej. Det är ljudet allena som är aktuellt här. Epos språngstartar genom att uppvisa en ren och riktigt neutral topp. Ja faktiskt så hela vägen igenom ända till basen är högtalare så gott som perfekt eller så bra att jag verkligen spetsar öronen. Jag känner att det måste vara svårt att från denna nivå göra förbättringar som är relevanta sett till prisökning. Epos ha så att säga växlat ut så långt man kommer i ren och skär prestanda sett till vad man kan göra i pengar utan att de bli för dyrt.

Allt är tajmat och snyggt utom möjligen lägsta botten som har något att önska. Lite mer botten men Epos är snärtigt och rapp och kan spela högt med bibehållen kontroll så man tappar fattningen. Jag saknar lite i botten men tror att flickorna på epos medvetet gjort Epos så som den är. Inte för nära bakväggen är vettig placering. 30-50cm ut ytterst lite toe. Epos har en Kanonfin diskant som ger en stor och naturlig soundstage utan att vara så riktningkänslig. Jag måste säg att epos är aningen bättre än cdm 1nt. Epos känns mer följsam och mer korrekt och mer homogen och mer stryktålig än cdm 1nt.

Som bil beträffat hittar jag Lots Elise. En av de bästa bilarna tillverkade sett till pris/prestanda och power to weight ratio. Elise gör super snabba laps på bana och charmar såväl Ferrariägare som Lamborghiniägare med sin suveräna konstruktion. Jag lyfter på hatten och tackar för turen.

Konklusion
Epos är en kanonfins högtalare som har som få charmat mig på de positiva sätt den gjort. De har inte några direkta svagheter men de har aningen lite att önska. Det finns alltså bättre högtalare men jag anar att de är relativt få oavsett pris.

Alltså kan vi säga att dessa högtalare går rakt upp till guldplats. Kanske är dessa vinnare men jag har ju ett par STARKA kandidater till i Dynaudio Contour 1.3 mkII!

In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN.


1. Epos M12i
2. B&W cdm 1nt
3. Qln signatur
_________________________ toppkandedater ovan
4. B&W DM-685
5. JMlab Micron
_________________________Agn nedan och vete ovan
6. Monitor Audio B2
7. Jpw P1
8. Wharfedale diamond III

(2009-09-21 19:32:13) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Epos M12i

Tangent Evo E4 centerstage
Nu kommer det ett stort LITET steg i fel riktning. Testets klart minsta högtalare. Danska Tangent är en duktig tillverkare som verkligen har imponerat på mig men testobjekten Tangent Evo E4 är ju leksaker eller? Tja jag införskaffade dessa och just förnärvarande är de mina mest använda högtalare?! Go figure.

Storleken skall ju enligt sägen inte ha någon betydelse och det är ju rätt om vi ser på vissa saker men det är en tumregel och tumreglar de är som bekanta inte så träffsäkra alla gånger . Har någon av er någonsin sett en stativståbas?
-Nä grabbar jag litar inte med stor baskagge utan jag har uppgraderat till en stativbaskagge.
-Jaha, ja jag kör med en närfältscello och min bror med en stativflygel..

Någonstans måste man inse att helheten kräver sitt.

Till lilla tangent då? EN makalöst vacker liten högtalare närmast en liten bakelse som så inbjudande frestar en på alla sätt. Lådan är sluten och välskapt både estetiskt och tekniskt. Spelar en stund och inser att den låter. JA tom finns det lite bas. Klart begränsat med den skär snyggt och ger inte några resonanser. Tom rakt på väggen inga problem utan de till och med växer ytterligare.
Ljudet är ljust och aningen för ljust i toppen med övergång till vasshet om man gasar lite för mycket. Hela högtalaren klarar inte av att spela så högt utan är givetvis begränsad även där. Rappheten och spelglädjen är dock riktigt häftig och jag antar att men lämplig musik skulle man kunna få måna till haksläpp med dessa inkopplade.

Jag tycker mig märka här att utvecklingen faktiskt gått framåt på så sätt att Tangent lyckas med att knyppla ihop en högtalare i miniformat som levererar kanonbra ljud med relativt komplett ljud till nästan inga pengar alls. En genuin konstruktion och årtionden av kunskap samlat. Inte för att tangent är en komplett eller en suverän högtalare på nått sätt, den är bara mycket bra till pris, funktion och ljud.

För att ta en bil hamnade tankarna på Mini, Ka eller Aygo. Jag valde mini eftersom den är lite mer av prestanda och jag upplever Tangent som mer av prestandabetonade. En bil som förenar enkelhet i design och funktion med en lysande prestanda. Lite moment 22 men med rätt ballans kan det bli ganska bra.

Konklusion.
Mini hmm. Evo har en spelglädje som få och balans samt estetik förenat på ett behagfullt sätt. Bristerna finns men förlåts gärna. En mycket bra högtalare och klart prisvärd trotts det ringa omfånget. På mitt test står den sig ganska bra. Evo är inte en komplett hifihögtalare men den är hmm intressant.
Jag tycker inte att den är bättre än B2 men just under denna så kommer evon att landa.

In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN.



1. Epos M12i
2. B&W cdm 1nt
3. Qln signatur
_________________________ toppkandedater ovan
4. B&W DM-685
5. JMlab Micron
_________________________Agn nedan och vete ovan
6. Monitor Audio B2
7. Tangent Evo E4
8. Jpw P1
9. Wharfedale diamond III


(2009-09-23 20:57:24) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Tangent Evo E4

Audio pro image 11
Lite för mycket arbete har satt pinnar i hjulen men nu är det uppdate igen. Tyvärr är jag inne i midsektionen av testet och med en del småttingar som kanske inte är så roligt men även dessa måste ju få en fair trial.

Storleken på diskanten är ju samma om man har en stor eller liten högtalare. Hmm. Fysiken talar om konrörelser i förhållande till rum. En Image 11 är kanske lämplig som stereohögtalare i ett litet rum? Jag tänkte ibland på hur smart det är med små söta högtalare kompletterat med ett par kvalitativa basmoduler. Det måste vara en farlig kombo för golvhögtalarens suveränitet.

Men innan jag alldeles passar in i pridefestivalen är det kanske bättre att förtälja testet.

Jag började med att lyssna på Josh Groban. Jag börjar tänka en del då 380w effekt matar den lilla 4%u201D konen på ett sätt att jag småskrattar lite lätt. Jag spelar riktigt högt med lilla image 11. Hur kan en sådan liten högtalare svara så bra? Det är min tanke. Lilla tangent är aningen tyngre i basen men toppen och overall experience är grym i lilla image. Det är sjukt hur det kan låta så bra när jag förväntar mig ingenting, balans och snärtighet samt svar på tal med volym. Tunn i basen så klart men ändå?
Jag är förvånad. Lilla Image är enligt min erfarenhet renare och mer korrekt i toppen än storebror Live A242 samt tidiga Black Diamond.

Totalt sätt är lilla image bättre än evo e4. Fact. Jag antar att inte många skulle våga tro detta på grund av AP stormarknads massproduktions skräpstämpel.

Som bil är det för mig glasklart. En bil jag älskade från första stund bakom ratten var Skoda fabia av förra modellen. Liten lätt och en ärtig 3cyl motor och en väghållning samt balans som gav sköna åkturer. Klart trevligare än sin mer namnkunniga syster Polo.

Konklusion
Lilla image är lite för bra för sin storlek samt sitt rykte. Jag kan inte se annat än att detta är kanonköp som beg då image är normalt billig som ett par Maxmål och en sak är säker att med tiden är Image betydligt trevligare än ett par maxmål.

In Nomine Patre, et Filii, et Spiritus Sancti
AMEN.

1. Epos M12i
2. B&W cdm 1nt
3. Qln signatur
_________________________ toppkandedater ovan
4. B&W DM-685
5. JMlab Micron
_________________________Agn nedan och vete ovan
6. Monitor Audio B2
7. Audio Pro Image 11
8. Tangent Evo E4
9. Jpw P1
10. Wharfedale diamond III




(2009-09-28 22:27:56) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Audio Pro Image 11