
Är på jakt efter en hemmabioförstärkare som skall fungera som försteg till Bladelius Tyr; frontar (och trolig center) är Sonus Faber Grand Piano.
Värt att veta är väl att jag är en sucker på kvinnliga singer-songwriters och 70-talsrock, vilket säkert speglar vad jag föredrar för ljud

Sonus:arna behöver en förstärkare som är lite "på" och inte är för laidback, för då blir de för mjuka. Där fungerar Tyr:en alldeles utmärkt, vilken nu skall paras med vettig hemmabioförstärkare för surround och videobearbetning. Det jag lyssnade efter var en djup, snärtig bas; ett mellanregister som gör röster rättvisa och en diskant som inte blir tröttsam och essig.
Fick hjälp av Reference Audio i Stockholm (stort tack för det

* Kanye West - Graduation
* Mayra Andrade - Storiá, Storiá
* Amy Winehouse - Back to Black
och
* Matrix (lobbyscenen)
* Flying Daggers (trumdansscenen)
Det jag snabbt märkte var att de nya Bladelius leveras med en vettig fjärr som är begriplig, istället för den OneForAll-fjärr med snett påklistrat Bladelius-klistermärke som jag fick

Anywho, ljudet då...
Först ut: Pioneer LX72
Pioneer var min förhandsfavorit efter att ha läst tester och pratat med olika handlare, Marantz och Rotel skulle "bara sättas på plats", så förväntningar var rejält höga.
...platt fall! Basen kändes helt rätt; kontrollerad och snärtig, inget "buller". Däremot mellanregistret!? Det fanns ju inte! I dialogscener kändes det som om vi var tvungna att höja volymen för att rösterna skulle höras. Platt är nog rätt ord; röster varken släppte från högtalarna eller kändes levande.
Mayra och Amy straffades i det fallet hårdast, medan Kanye West fungerade hyggligt väl. Filmerna hade Pioneer björnkoll på, förutom då tal och röster som tappade lite grand i helheten.
En kombination av höga förväntningar och ett högst mediokert mellanregister gjorde att Pioneer tyvärr helt föll bort.
Numero dos: Marantz SR-6004
Vad kan man säga om Marantz? Tjusig att se på och ett mellanregister som ... oj oj, här fanns det värme och kropp som verkligen kändes rätt!
Mayra sjöng så att det gick rysningar längs ryggen; varmt, artikulerat och en röst som verkligen släppte från högtalarna; detaljerna satt där de skulle. Ett mellanregister som jag blev glad i själen utav

Detta var nog också anledningen till att jag dissade Pioneers mellanregister så hårt; en direktjämförelse med Marantz torskade Pioneer med 5-0.
Däremot så var Marantzbasen sisådär... Ett finskt uttryck passar sig väl; den var som i vatten. Dvs lite grand överallt men å andra sidan ingenstans... Tog mindre plats än Pioneer, lite mindre distinkt och inte alls den rapphet jag söker.
Filmmässigt så var ljudet bra, dynamik och detaljer fungerade väl, och dialogmässigt så slog Marantzen Pioneer rejält på fingrarna.
Sonus:arna behöver tightas upp ett snäpp och efter mycket tvekan så föll även Marantzen bort. Med lite eftertanke så enades vi om att ljudet skulle bli för mjukt och ulligt med kombinationen Marantz+Sonus.
Och till sist: Rotel RSX-1550
Tog med Roteln mest för skojs skull, den är känd för sin bas men det jag upplevt tidigare med 1068 mfl är att den är halvkass på mellanregister och framförallt har den inte haft en balanserad ljudbild.
Anywho, det är ju kul med elektronik

Roteln var... riktigt bra! De uppenbara svagheter jag hört i mellanregistret från förr var borta. Ljudmässigt låg den mellan Marantz och Pioneer; bra men inte fantastiskt. Där Marantz släppte rejält från högtalarna var Roteln mer "högtalarnära" utan för den saken vara tråkig. Välbalanserad är också en bra beskrivning; jag tror/hoppas att det är ett mellanregister man kommer att tycka om mer och mer ju mer man lyssnar på det.
Basen. Tja, skitbra, men det är ju helt enligt förväntningarna

Det var mina 2-cents,
/M
Redigerat av Unregistered2182acd8, 28 september 2009 - 22:48.