Efter ett antal olika, halvtaskiga headset som alla hade börjat glappa fick Koss PortaPro agera datorljud. Allt eftersom tiden gick började jag dock tröttna på dess hårryckande och öronklämmande fasoner, och till råga på allt lät dom inte särskilt kul. Sagt och gjort; dags för lya hörlurar! Efter ett antal timmar på prisjakt, och ett flertal olika ljudsidor, var det dags för lite provlyssnande och först ut blev en av förhandsfavoriterna: Goldring DR150. Dessa lät i enligt…   Läs hela

Efter ett antal olika, halvtaskiga headset som alla hade börjat glappa fick Koss PortaPro agera datorljud. Allt eftersom tiden gick började jag dock tröttna på dess hårryckande och öronklämmande fasoner, och till råga på allt lät dom inte särskilt kul. Sagt och gjort; dags för lya hörlurar! Efter ett antal timmar på prisjakt, och ett flertal olika ljudsidor, var det dags för lite provlyssnande och först ut blev en av förhandsfavoriterna: Goldring DR150. Dessa lät i enligt min bok riktigt bra, utan att för den sakens skull vara tråkiga. Med en ganska trevlig ljudbild, gott om detaljer och en hyfsad punch i basen behöll dom sin favoritplats. Men som alltid finns det ett par, om än små, klagomål; och Goldring DR150 är inget undantag. Lite mer botten hade kanske inte skadat, och dessutom kändes dem en smula för trånga runt öronen. Näst på tur stod Beyerdynamic DT440, som visserligen var trevliga att se på, men inte lät särskilt bra alls. Om det saknades djup i Goldringarna var basen här fullkomligt obefintlig, och ljudbilden kändes heller inte särskilt kul. Till råga på allt verkade de otroligt plastiga och ömtåliga. Nej, dessa var åtminstone helt fel för mig. Innan det bar av till nästa butik fick jag dock tillfälle att lyssna på ett par aningen mer välbyggda hörlurar, med en prislapp på det mångdubbla, nämligen Sennheiser HD800. Dessa är tveklöst ett par bra hörlurar, men jämfört med DR150 var dem aningen tråkiga att lyssna på; och även om detaljerna fanns där, liksom ljudbilden, var dessa inte riktigt vad jag sökte (vilket kanske var lika bra med tanke på prislappen). Väl inne i nästa butik fanns varken någon vettig hörlursförstärkare eller förlustfri musik att tillgå, men däremot ett par välanvända demoex till hörlurar. Trots avsaknandet av kringutrustning var det denna lyssningen jag, efter avguides stora recension, sett fram emot allra mest. Hörlurarna jag talar om är Shure SRH840, och det blev dessa jag tillslut fastnade för. Anledningen till detta är att SRH840, i min mening, har en otroligt trevlig ljudbild, en lagom baskaraktär och gott om detaljer: ett par ruskigt trevliga hörlurar helt enkelt! Sist, och kanske även minst fick bli de ofantligt populära Audio Technica ATH-M50, som jag inte kände hade en minsta suck att komma med jämtemot Shure-lurarna. Detta är absolut inga dåliga hörlurar, och de håller betydligt högre klass än Beyerdynamic DT440 (ljudet är dock raka motsatsen), men jag tyckte varken att detaljerna eller den fina ljudbilden från Shure fanns där. Vad som däremot fanns var en riktigt rejäl baskagge, så gillar man det kan M50 definitivt vara något att spana lite extra på. För min del stod Shure SRH840 kvar som solklar vinnare, med Goldring DR150 hack-i-hälinen. En Pro-Ject Head Box II skaffades även för ändamålet, och denna kombo matas med en Cambridge DacMagic som jag hade sedan innan. Lägger även med en bild på det bärbara ljudet, dvs. Sennheiser CX880i drivna av iPhone 4 med Spotify.
 
 Stäng