Spelrecension: Guitar Hero 5

• Genre: Musik

• Release: 2009-09-11

• Utvecklare: Neversoft

• Utgivare: Activision

• Plattform: [Xbox 360], PS3, Wii, PS2

Mjölk är en mejeriprodukt som brukar komma på tal när man läser om Guitar Hero-serien på forum i dagens läge. Man ska urvattna konceptet och pressa konsumenterna på deras sista korvören. Guitar Hero, GH2, GH3, World Tour, Aerosmith, Metallica, GH5, Van Halen, Band Hero, DLC, och listan kommer bli längre. Man brukade tala om mjölkning inom FIFA- och NHL-seriernas årliga återkommanden men GH är snäppet värre. Men det finns ett väldigt enkelt botemedel mot mjölkning; köp inte produkten.

Så länge spelet köps kommer det nämligen fortsätta komma flera spel per år. Och det tackar jag och tar emot för. För jag vill spela mer GH, jag verkar inte kunna få nog av det. Det är som interaktiv musiklyssning, ungefär som en dans fast man rör sig inte. Det är något visst med att spela, sjunga, tappa och stampa i takt som får oss människor att må bra. Förutom när det är så olidligt svåra solon att man bara vill bryta gitarren itu men inser att den är gjord av något någorlunda böjbart plastmaterial som inte kommer knäckas och man hinner lugna ner sig och försöker igen. Feel good känslan inom rytm kanske har något med symmetri att göra. Hmm.

Nåväl, nu är det dags för femman och serien tar babysteps mot partyhållet och allmänheten. Man kan väl dela in oss gitarrhjältar i två läger; De som spelar för skojs skull, gärna med ett gäng crazy kompisar på förfester, och de som nöter noter i någorlunda ensamhet för att sätta 100% och bli så bra som möjligt. GH5 är ett tydligt försök att nå ut till allmänheten. Med 80+ låtar i en mängd olika genres, snabbstartade och lättåtkomliga partymode som låter vem som helst hoppa in och ut när han/hon vill med valfritt intstrument, och enklare notkartor är det mer än någonsin upplagt för mainstream.Du kan till och med spela som din avatar.

I battle-läget finns nu en rad olika valmöjligheter. ”Momentum” fastnade vi för mest, ett läge där alla börjar spela på medium. Spelar man bra och sätter 20 noter på raken så går man upp en nivå. Missar man tre noter så faller man ned en nivå. Ju högre nivå man spelar på, desto mer poäng får man givetvis. Fyra spelare kan alltså spela samma låt med exempelvis fyra gitarrer (även 2 mot 2 i lag) för att se vem som är bäst eftersom alla spelar under samma förutsättningar. När låten är slut delas poäng ut (exempelvis 10 för seger) och dessa sparas vilket innebär att man kan spela flera låtar och få ihop en totalvinnare. Ett roligt tillägg som lär bli mycket uppskattat när kompisarna kommer över.

Interfacet har förfinats. Menyskärmen är mycket stiligare än i tidigare spel med simplifierade menyer; välj karriärläget och du kommer direkt till en ny skärm med valmöjligheter för svårighetsgrad, instrument, karaktär, antal spelare etc, sen är det bara välja gig och låt. Det finns bara en karriär nu så om du låser upp gigs med gitarren kommer du kunna spela dem direkt med basen och om du inte lyckas plocka fem stjärnor på en svår låt på gitarr kan du fixa dem med basen eller bandet. Tyvärr är stjärnorna det enda resultat som sparas vilket är ruskigt dåligt för poängnötarna. Annars är det mesta sig likt när man väl börjar spela förutom att man kan tjäna extrastjärnor på varje låt genom att klara speciella utmaningar.

Tre nya funktioner finns dock i bandläget. Flammande noter på notkartan ökar totala multipliern och kan racka in extremt mycket poäng om man samtidigt använder starpower. Star power kan flyttas över till kompisarna när det blir fullt så man behöver inte vara lika taktisk med den. Om en i bandet dör är det inte längre game over som tidgare utan nu kan man återuppliva den fallne kamraten Rock Band-style genom att ’imponera på publiken’ vilket kräver att du sätter ett fåtal noter. Alla tre funktioner är designade för att underlätta i flerspelarläget.

Det finns 13 gigs med olika lokaler och varje gig har ’speciallåtar’ där man kan spela valfri låt (ytterligare ett sätt att underlätta spelandet). För att låsa upp den sista låten måste alla övriga låtar vara avklarade. Achievements är kryptiska och man fattar oftast noll vad man egentligen ska göra för att få dem.

90% av låtarna har inget ös alls utan känns tagna ur Rock Band Country Pack eller Singstar och ger ingen utmaning överhuvudtaget för de bättre spelarna ens på expertnivån. Det sista giget har dock några riktigt svåra låtar, men det finns ändå bara ett fåtal riktiga hårdrock/metal-låtar. Raka motsatsen till Metallica med andra ord. Man kan föra över ”vissa” låtar från World Tour och Greatest Hits men eftersom man inte kan föra över alla så kommer nog de flesta behålla singa gamla spel.

Sammanfattningsvis är jag besviken över låtutbudet, bristen på solos och steget mot enklare låtar men det är fortfarande ett bra spel, dock inte briljant som en del av seriens tidigare alster. Icke poängnötare lär dock tycka annorlunda tack vare det förbättrade interfacet och de nya multiplayerlägena.


Låtlistan i GH5 på Wiki: https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_songs_in_Guitar_Hero_5




+ Förenklat interface
+ Bättre multiplayerläge

- Brist på utmaning
- Taffligt, poppigt låtutbud

7/10

Text av Zoiler