Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Spelrecension: Brütal Legend

Skriven av: Zoiler  |  Datum: 2009-10-21  |  5371 besökare

 

  1. Genre:Action/Äventyr
  2. Släppdatum: 2009-10-15
  3. Utvecklare: Double Fine Productions
  4. Utgivare: EA
  5. Plattform: PS3 och Xbox 360
  6. Multiplayer: Versus online

 

Brutalt bra spel med stor komisk glans.

Så kan man kort beskriva resan genom Brutal Legends. Ett spel som rönt stor uppmärksamhet och en bra bit hype genom skaparen Tim Schafer och musikern Jack Black, som för övrigt spelar huvudrollen i spelet. Hela idén bakom spelet är bisarr och tagen ur Tims eget musikliv. Detta gör att resan genom den öppna världen med tunga inslag av heavy metal blir en nästan unik upplevelse med stor komik inbakad.

Presentationen

Spelet startar nog på bästa möjliga vis genom en film med riktiga Jack Black som vi får följa med in i en skivbutik för att höra legenden om Brutal Legend. Det hela påminner lite om filmen Pick of Destiny där fantasy och hårdrock bildar ett konstigt par som mynnar ut i något som är gjort för att lukta B och ha humor i sig.

Inte sagt att spelet är B men själva känslan som förmedlas är att man ska ta spelet ganska lätt. Allt är som sagt indränkt i heavy metal och är man anhängare av det så blir spelet definitivt mer värt att köpa.

I alla fall får vi ta på oss kläderna som Eddie, en roadie, vars liv bakom scenen är allt för honom men där han ser hur den heavy metal-kultur som han själv växte upp med håller på att dö ut på grund av ökat inflytande av rap, emo, electro med mera. Under en spelning offrar han sitt liv för det band han jobbar med men denna död visar sig bara vara starten på något nytt.

Vi tas vidare till ett land byggt på stenar från heavy metal-kulturen där vår svarta hjälte finner sig i en helt annan värld och första mötet är direkt fientligt. Med yxa och gitarr börjar spelet på allvar i en kamp mot något som ser ut att vara Satans verk.

Strax efter möter man sin första kompanjon, en likasinnad dam som hjälper en att skaffa ett vrålåk för att sedan fly från den situationen man vaknade upp till. Väl fri från Satans demoner uppträder sig en värld fylld av mysterier där vi ska hjälpa sanna heavy metal-folk besegra Satan och dess lakejer, vilket råkar vara bland annat emorockare och pudelrockare.

Mer än så vill jag inte skriva om storyn då jag tycker den ska utforskas själv för den är helt oförutsägbar.

Spelupplägget

Ja, vart ska man börja? Det är ett hack n’ slash med yxan i första hand, men sen kommer någon form av magi med gitarren i andra hand.  Där nöjer sig många spel men Brutal Legend tar spelstilen vidare och som en sann rockare så tar du dig runt i världen med ett riktigt vrålåk och just fordonsbiten har ändå en stor del i spelet.

Vidare så slänger man även in RTS, ja just det strategi, vilket kan tyckas sjukt men så är spelet i sin grund så varför inte blanda sjukt. Dessa delar kommer fler än en gång och är inte speciellt djupa så inget som tar upp för mycket. Dock kan man känna att inlägget av RTS är lite för ytligt för att få vara med överhuvudtaget men det är trots allt en variation.

Men det tar inte slut här, nej nej, utan såklart ska där vara med lite uppgraderingar. Allt från nya specialmoves, bättre yxor, mer gitarrmagi till tillbehör för bilen finns där att välja på. Godiset betalas med gudagåvor som du får för att utföra uppdrag och annat smått.

Vad mer? Jo visst, glömde tillägga att allt sker i en öppen värld där du har tid att göra annat mellan uppdragen. En liten GTA light om man nu vill dra en jämförelse. Denna värld bjuder på en massa gömmor som när du upptäcker dem ger dig en rad olika presenter. Ta till exempel några stenar med kristallkulor som när du tittar i dem berättar om hur världen du går i kom till, ett ytterst trevligt och bra inslag.

Världen och grafiken

Världen i sig är indelad i flera olika områden som har en säregen miljö. Den luktar heavy metal och fantasy med statyer, vackra byggnader och annat ögongodis. Själv får jag lite World of Warcraft-vibbar när jag ser hur man smyckat ut världen med små detaljer, den känns levande.

Miljöerna drar dessutom inspiration för olika typer av rock, vilket också har sina egna invånare. Som exempel finns där en miljö som kan liknas vid emorock med svart ton, sorgsen, regn, blixtar med mera. Ett riktigt kul inslag om man förstår baktanken med det.

Annars håller grafiken en bra nivå, utan att imponera. Det flyter på bra och där är en hög lägstanivå vilket gör att det aldrig känns ojämnt vilket jag anser vara viktigare än att lysa till max bara då och då. Spelet rullar på bra och miljön är stor med mycket detaljer som sagt.

Ljudet är där inte så mycket att orda om förutom att röstinsatsen är riktigt bra, man lyckas skapa en dialog som både känns konstig och rolig. Utöver det kryddar man med en hel del skön rock.

O visst ja, Ozzy är de gamla gudarnas beskyddare - grymt coolt!

Kontroll och utmaning

Kontrollen blir hårt testad i detta spel då den är så mångsidig. De vanliga striderna är inga konstigheter med mycket knapptryckande och försök till kombos. Kombinationen mellan yxa och gitarr skapar en uppsjö av kombinationer. Går vi vidare till fordonsdelen så börjar man ana oro men så känns det i många spel med öppna världar. Fordonen känns såklart inte naturliga och även om den ser extremt tung ut så styr man sin bil som en fjäder och de höga hastigheterna skapar en hel del problem när miljön blir allt för fylld av objekt. RTS-delen är som sagt väldigt basic, inget djup eller svårigheter i att ha kontroll på. Det mesta på RTS-delen sköter sig själv så att man på egen hand kan vara med i slakten så mycket som möjligt.

Två tummar upp.

Ska vara ärlig och säga att jag knappt följt hypen kring spelet och förutom Jack Black visste jag inte mycket om det. Men jag är glatt överraskad och spelet bjuder dig på väldigt mycket. Drar du igenom storyn non-stop så är det inte långt men du missar så extremt mycket av världen. Sidouppdragen är kanske inga höjdare men dessa tillsammans med de objekten man hittar är ändå en viktig del av helheten. Hela spelet står på en mycket stabil plattform och ett roligt koncept som man följer linjen ut.

 

+ Bra variation
+ Underbar värld
+ Bra dialog

- Fordonsdelen funkar sådär
- Många tråkiga sidouppdrag
- Lite svår navigering i världen

 

7/10 - Bra

Text av: PalmiNio



Prisjakt © 2000 - 2022 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.