Recension: LG BD390 - Fullmatad Blu-ray

Inledning

Det är svårt att bli riktigt klok på marknaden för media extenders. Å ena sidan kommer det nya modeller från flera mindre tillverkare samtidigt som såväl Microsoft och Sony har sina egna lösningar för hur det skall fungera, men å andra sidan deklarerade både Linksys och HP att de inte kommer med nya modeller efter de som kom ut i somras.

Alla verkar gå och vänta på en fungerande DLNA-standard, en standard som på pappret stöds av över 5500 olika produkter från över 240 tillverkare. På pappret låter det bra, men hur fungerar det i verkligheten? Inte speciellt bra om man skall vara ärlig. Den ständigt förändliga floran av filformat ställer till det för standarden, med nyinköpta apparater som inte spelar filerna som resultat.

Första Intryck

Detta är det dags att förändra tänkte LG och pressade in så många funktioner som möjligt i skalet som utseendemässigt endast kan beskrivas som en stöld av hur Sonys spelare ser ut - lite intetsägande och plastigt.

Kartongen spelaren anländer i är allt annat än intetsägande och är fullständigt belamrad med logotyper för alla tänkbara och otänkbara funktioner med tillhörande akronymer. Men det är insidan som räknas och väl installerad i tv-bänken smälter BD390 in utan att på något sätt sticka ut.

Testet är genomfört med Samsungs referensprojektor i 720-klassen SP-H710AE som tar igen det den tappar i upplösning på total bildupplevelse och bilden är kopplad via Denon AVR-3806 samt en AVR-4308 från samma företag. Som referens för DVD-uppspelning användes en Denon DVD-3910 och för Blu-Ray en Oppo BDP-83 samt LG GGC-20HL.

Anslutningar

Spelarens framsida är befriad från knappar vilket bidrar till sitt diskreta utseende och hänvisar användaren till fjärrkontrollen när man vill göra några inställningar. Detta hade varit helt okej om fjärrkontrollen inte sett ut att tillhöra en Betamax-spelare från sent 80-tal. Men mer om den senare.

Släden är av den tunna fjädrande sort som brukar återfinnas i spelare i de lägre priskategorierna och döljs bakom den ljusblå fronten som viks nedåt för att mata ut skivan. BD390 är även bestyckad med en USB-ingång för inkoppling av externt lagringsmedia och denna är placerad på framsidan för att underlätta inkoppling utan att behöva riva ur spelaren ur hyllan.

Jag hade nog hellre sett dubbla kontakter, en på framsidan och en på baksidan för att undvika sladdar på golvet men jag förstår också hur de tänkt när de placerade den där de gjorde.

På baksidan hittar man allt man kan tänkas behöva inklusive analoga 7.1 utgångar, RJ45 för LAN-anslutning och HDMI. Spelaren stoltserar också med trådlöst nätverk som stödjer 802.11n standarden så i princip behövs det bara 2 kablar - HDMI och strömförsörjning för att vara igång och online. Smidigt var bara förnamnet. Anslutningarna är av billig standard RCA-modell helt i linje med spelarens prisklass.

När vi ändå är inne och pratar om den trådlösa anslutningen gick det hela mycket smidigt. Spelaren hittade utan problem de nätverk jag provade att ansluta den mot, och klarade även de olika krypteringsformer jag provade utan att knorra. Mottagningen är god och även om det inte går att se signalstyrka på något lätt sätt räckte bandbredden till.

Hela anslutningen var helt plug-and-play efter att jag godkänt spelarens MAC-ID i routern vilket man normalt dock inte skall behöva göra utan är något jag själv valt att använda mig av.

Bild

Så hur presterar spelaren då? Om vi börjar med vad den primärt är till för nämligen Blu-Ray kan jag säga att den är bra. Den är inte fantastisk men den är riktigt bra. Vi börjar med hastigheten och den är betydligt snabbare än mina tidigare spelare, och klår även Oppo-spelaren med ett par sekunder på såväl att starta som att få igång filmer. Pirates of the caribbean är ökänd men LG snabbar upp väntetiderna, även om det fortfarande är ett område tillverkarna i mina ögon skulle tjäna på att jobba lite till på.

Väl igång möts man av en detaljrik bild utan att för den delens skull bli klinisk. Vid panoreringar ser man antydan till hackighet i linjer som annars skall vara raka, något som inte ville försvinna även om jag ställde ned skärpan i inställningarna. Därför lät jag just skärpereglaget vara och valde istället att justera brightness och kontrast upp respektive ned. Dock känns grundinställningarna generellt bra, framförallt för prisklassen.

Svärtan finns där utan att för den delen sota igen helt och färgövergångar känns naturliga och mjuka. Det finns en liten antydan till orolighet i bilden som framförallt syntes när spelaren fick köra sida vid sida mot Oppo-spelaren, men bruset ökade inte vid snabbt rörliga bilder vilket annars är ett problem. Mer än godkänt med andra ord.

Jämfört med HTPC-spelaren är bilden ett par snäpp bättre ur alla aspekter, men den når inte riktigt hela vägen för att slå BD-83. Spelaren tog snällt emot samtliga testade skivor förutom de med avsikt repade exemplaren där spelaren vägrade komma förbi menyn. I Oppo-spelaren startade filmen men med frysningar i upp mot 10 sekunder innan filmen fortsatte.

Även om det är en Blu-ray spelare är det direkt avgörande hur den hanterar den digra DVD-samling som finns ute i hemmen och jag är faktiskt överraskad. Jag trodde att LG hade lagt allt krut på alla funktioner och glömt bort något så vitalt som en stabil DVD-uppspelning, men även här klarar sig BD-390 långt över medel. Uppskalningen av materialet sker relativt felfritt utan ett allt för taggigt och kantigt resultat.

Ljud

Kopplat med HDMI till en förstärkare som klarar att koda av de nya ljudformaten (i detta fall Denon AVR-4308) är ljudbilden öppen och tydlig, dock med en antydan till vasshet i diskanten något som till viss del kan tillskrivas testhögtalarna från B&W, men dock inte i sin helhet. Alla testade ljudformat som spelaren utlovar att skicka som bitstreamat ljud fungerar föga förvånande.

Anslutningarna byttes till analoga 7.1 via RCA och spelaren fortsatte att leverera en detaljerad ljudbild, som dock kändes aningen krympt jämfört med den digitala överföringen. Inte helt oväntat kanske då D/A-omvandligen är mer påkostad i Denonförstärkaren än i LG-BD390.

Spelaren hade inga som helst problem med att avkoda de testade ljudformaten och skicka dessa analogt till förstärkaren vilket är välkommet hos de med lite äldre förstärkare. Jämfört med BD-83, men även mot Blu-ray spelare i de högre prisklasserna från exempelvis Denon och Marantz, är den snäppet sämre i ren lyssningsupplevelse, men för prisklassen är jag förbluffad.

Som CD-spelare får den dock se sig slagen av rätt många andra spelare. Ljudet saknar den upplösning och detaljrikedom som exempelvis Denon 3910 (som ändå inte är en ljudfantom) levererar och det är tydligt att det inte är här som LGs utvecklingsavdelning har lagt sitt krut.

Ett annat område som utvecklingsavdelningen helt missat är att spela sin musiksamling över nätverket. Allt sker rätt klumpigt och det känns inte helt färdigt på något vis. Eftersom Netflix och liknande kommer till de amerikanska modellerna - varför inte trycka in exempelvis Spotify i spelaren? Som det fungerar nu så är det okej, men inte mer.

Som mediaextender

Fysiska media i all ära men det är nätverksdelarna i BD-390 som gör att den verkligen står ut från mängden. Anslutningen sker som sagt antingen via nätverkskabel eller via det inbyggda 802.11n nätverkskortet.

Filstödet är bra men tyvärr finns det saker som förhoppningsvis justeras i kommande firmware. Via trådlöst fungerar den inbyggda Youtube-klienten bra och även strömning av material med lägre bitrates så som DVD och Xvid. När det kommer till HD-uppspelning över det trådlösa nätverket är det något jag avråder från då det inte fungerar felfritt en hel film, något som leder till störningsmoment i form av frysningar och hackig uppspelning.

Tråd är alltså precis som förutspått att föredra. Eftersom Youtube är en sökmotor skall stödet mest ses som en rolig grej därför att det är svårnavigerat att söka: Leta reda på A sedan trycka OK på fjärrkontrollen. Sedan B följt av OK, B igen följt av OK och slutligen ytterligare ett A följt av OK för att söka på ABBA. Omständigt och tidskrävande var bara förnamnet. Vidare ser inte en youtube-video speciellt attraktiv ut på en 103" men det är inte LG-spelarens fel.

För att sköta filerna över nätverket krävs någonting att lagra filerna på. Detta kan vara en extern USB-hårddisk, en NAS eller varför inte din vanliga dator? LG skickar med Nero Mediahome för att sköta utdelningen av filer på nätverket, men varför snålar LG och skickar med en demoversion med vissa funktioner låsta. Vill man låsa upp dessa kostar det 250 kronor %u2013 inte en hisnande summa i sammanhanget men klart snålt av LG. Strunta i den korta HDMI-kabeln och antalet klisterlappar på spelaren och se till att skicka med en fullversion!

Nero Mediahome är i sig ett mediokert program som klarar fint att indexera upp befintliga kataloger även om det tar god tid på sig. Efter genomgångna kataloger missar programmet flertalet gånger när jag ändrar innehållet i mapparna, till exempel att jag la till en ny undertext fil, eller bytte omslagsbild. Efter en manuell uppdatering av mappen fungerar det, men det skulle se betydligt bättre ut om Mediahome konstant övervakade mapparnas innehåll.

DVD fungerar att strömma komplett med menyer om man tillverkat en iso-fil på hårddisken. Har man bara kopierat DVD-filstrukturen så går man bet på sömlös uppspelning av de olika filerna en DVD består av. När första filen är färdigspelad får man snällt vänta ett par sekunder innan nästa fil startar. Dessutom tappar spelaren bort vilka undertexter man valt i början av uppspelningen vilket leder till fjärrkontrollsmanövrering i mörkret. Vidare vägrar mitt exemplar av BD-390 att strömma 5.1-ljud vid denna typ av uppspelning.

När man provar uppspelning av iso-filer fungerar 5.1 ljudet ibland, men inte alltid. Förhoppningsvis är detta något som löser sig i senare firmwares, men det är tråkigt att en så enkel sak inte kan lösas vid lansering.

Mkv är ett filformat som vuxit sig starkt på senare år men det faktum att formatet i sig bara är en container, alltså en fil där ljud och bild av olika format kan samlas i gör det svårt att hävda ett generellt stöd. Oftast är bilden sparad i h.264-format och ljudet som AC3, AAC eller DTS. De filer jag provat med har dock fungerat mycket bra till och med med undertexter även om BD-390 knorrade lite och visade en varningstext. Imponerande.

Bilden flyter på bra och spelaren levererar en stabil bild som dock tenderar att sota igen aningen i skuggorna. Spelaren snabbspolar utan problem och upptar uppspelningen utan större fördröjning eller buffring. Spelaren klarar även av filer som är större än 4Gb, vilket inte är en självklarhet och att den klarar det via ansluten USB-hårddisk ger ett ordentligt plus i kanten.Tyvärr har jag upplevt att accesstiderna mot hårddisken ibland är riktigt långsamma vilket gör att manövrering inte är riktigt så smidig som man skulle kunna önska sig.

Slutsats

 Är detta spelaren som får mig att lämna min HTPC, sälja min Oppo och ha alla funktioner i samma låda? Svaret får tyvärr bli ett nja. Det finns vissa problem som måste lösas innan jag byter bort mina andra spelare och det är framförallt nätverksdelarna som måste få en revidering innan jag kapitulerar. Skulle spelaren agera konsekvent vad det gäller undertexter och multipla ljudspår i mkv-filer, lösa sömlös uppspelning av dvd-filstrukturen och kanske få till stånd bättre implementering av att spela musik över nätverket så hade det blivit för prisklassen full pott. När det kommer till uppspelning av skivor är det inte mycket att orda om - hade spelaren inte haft en enda finess men ändå levererat som BD-390 hade den fortfarande kallats prisvärd. Nu är det outstanding! Har du ingen Blu-rayspelare så är det läge att slå till!

Plus och minus

+ Bildkvaliteten för pengarna

+ Nätverksstöd

+ Äntligen något vettigt alternativ till HTPC eller Extender

+ Snabb

- Fjärrkontrollen är rörig, riktningskänslig och överlag inte alls i samma klass som spelaren

- Musikuppspelningen haltar lite

- Medföljande mjukvara är demoversion

- Europeer vill också ha Netflix!