Recension: LG BD390 - bra på det mesta

Förberedelser och uppstart

Sedan jag läste att fått en EISA award för "Best value Blu-ray player 2009-2010" så har jag varit grymt nyfiken på denna spelare. Inte nog med att den till skillnad från min nuvarande trotjänare Samsung BD-P1400 har profile 2.0 och dessutom är beryktat snabb, utan för att den dessutom fungerar som mediacenter och är utrustad med trådlös internetanslutning, som gör att jag åtminstone får EN kabel mindre bakom stereobänken. Att anslutningen dessutom är av den snabba n-standarden är ju inte heller någon nackdel. Så när recensionsexemplaret landade på mitt uthämtningsställe, så var det jag som ivrigt slängde mig på cykeln och for dit i ett huj. Kartongen var liten och smidig, och kunde utan problem spännas fast på pakethållaren, så jag var hemma i ett lika raskt huj, och kunde börja med den härliga uppackningen.


Kartongen med spelaren innan jag kommit med kniven...


  ...och här har ni innehållet.

Det första som möter ens blick är ytterligare en liten kartong i kartongen, samt en inplastad fjärrkontroll. Inga särskilda överraskningar än så länge alltså.


Innehållet från den lilla kartong-i-kartongen.

Inte heller när man öppnar den lilla kartongen blir man särskilt överraskad. Den innehåller ljud- och bildkablar av komposit-typ (vem som nu vill koppla en BD-spelare med komposit-video), en nätkabel, ett batteri till fjärren, instruktionsbok samt en skiva med programvara för att koppla in spelaren på nätverket.


Etiketter och klistermärken en masse

När själva spelaren blivit uppackad så slås jag som vanligt av tillverkarnas kärlek till etiketter och klistermärken. Spelaren, som egentligen är ganska snygg och stilren med en blank, halvtransparent front, är fullkomligt nedlusad av klistermärken och etiketter, och hade det inte varit för det att detta är ett recensionsexemplar så hade jag slitit bort dessa ögonaböj. Nu gjorde jag ju inte det som sagt, så därför vet jag inte huruvida de efterlämnar några fula märken eller ej.



Kontaktspäckad baksida

Vänder vi sedan på kalaset så ser vi ett helt gäng kontakter. Längst till vänster sitter kontakten för strömsladden, därefter har vi komponent- och kompositvideoutgångar, samt den vanliga stereoutgången. Bredvid den finns både en optisk och en coaxial digitalutgång för dem vars stärkare vare sig har analog flerkanalsingång eller HDMI-ingång som klarar ljud. Därefter hittar vi HDMI-utgången, tätt följd av nätverkskontakten, och slutligen har vi de analoga flerkanalsutgångarna för alla er med sådan ingång på förstärkaren eller receivern, och inte kan eller vill köra ljudet via HDMI. Vad vi lite lustigt nog inte hittar är en vanlig s-videoutgång. Inte för att den på något sätt kan göra Blu-ray-formatet rättvisa, men med tanke på att det finns en ännu sämre kompositvideoutgång kan man tycka att det är lite märkligt.


Klen fjärrkontroll


De hemliga knapparna under luckan...

Nåja, jag kan ju inte ha en spelare av den här magnituden oinkopplad på vardagsrumsgolvet hela dagen - så så fort jag tagit bilderna här ovanför så tryckte jag in den på en lämplig hylla i min stereobänk, och kopplade in den via en Supra HDMI-kabel in till min Marantz SR7002 receiver. Denna receiver är utrustad med två HDMI ut, och till dessa är min plasma-tv av modellen Samsung Q97 samt min projektor av modellen Epson TW2000 kopplade. Plasma-tv:n är HD-ready, medan projektorn har full HD-upplösning med en panel på 1920x1080 pixlar. Eftersom detta var mitt på dagen så ville jag med att kolla via plasman, så glad i hågen tryckte jag på fjärrkontrollens powerknapp och... inget hände. Var den trasig månne? Nä - det visade sig att man behövde rikta fjärren rätt mot själva spelaren - lite åt det ungefärliga hållet spelaren stod funkade inte, utan här var det sikta som gällde - och därefter måste man trycka HÅRT på knapparna för att den skulle reagera. Dessutom saknas bakgrundsbelysning, och det är inte helt lätt att hitta rätt knapp i biomörkret. Detta var utan tvekan en av de sämsta fjärrkontroller jag hittills haft i mitt hem, och detta är det första negativa jag hittade med denna BD-spelare (jag skiter uppriktigt sagt egentligen i att den inte har någon s-videoutgång...), och detta innan jag ens startat den. Var detta ett omen? Skulle besvikelserna rada upp sig som ett pärlband nu? Vi får väl se...


Huvudmenyn (och en spegling av mitt vardagsrum...)

Nåja - när jag väl tryckt tummen blodig och siktat så tårarna rann på mig (lite överdrivet kanske, men ändå), så startade spelaren upp, och efter en kort liten animering kommer själva huvudmenyn upp, vilken ser ut som bilden ovan. Det finns fyra olika versioner av denna grafik - eller "skinn" som de roligt nog översatt "skins" med - men denna defaultversion var i mitt tycke snyggast. Denna meny kommer dock bara upp automatiskt om det inte ligger en skiva i spelaren - gör det det så börjar istället skivan spela direkt. Nåja - eftersom detta var första gången jag startade spelaren började jag fixa till inställningarna genom att bläddra mig två snäpp åt höger till Setup och därefter trycka OK.


Setup-menyn

I setup-menyn bytte jag språk till svenska, valde "Auto" på upplösning, samt 24hz i 1080p-läget. På det viset känner spelaran automatiskt om den ska köra 1080i när jag tittar via plasman, eller 1080p/24 när jag tittar via projektorn. På min gamla BD-spelare måste jag ändra detta manuellt varje gång, vilket är lite irriterande. En klart skön funktion med andra ord. Sen ställde jag in resten av inställningarna som jag ville ha dem, och klickade sedan på nätverksmenyn.


Nätverksmenyn

Så här ser den ut, och det var inga som helst problem att koppla upp den via mitt nätverk. Det gick helt enkelt som smort. Den medföljande CD-skivan med programvara för att koppla upp spelaren på nätverket behövde jag inte ens packa upp.

Så här långt allt bra alltså - men nu är det dags att börja använda spelaren på riktigt, och se huruvida den lever upp till förväntningarna. Givetvis börjar jag med dess huvudsyfte - Blu-rayuppspelning...
   

Bildkvalitet blu-ray

Den film som får äran att ta LG:ns BD-oskuld och läggas på dess tunna lilla skivsläde blir den beryktat segladdade Pirates of the Caribbean - Dead Man's Chest. Den tar typ tre-fyra minuter att ladda med min Samsungspelare, men med LG:n tar det "endast" en dryg minut, och då räknar jag in tiden det tar att hoppa förbi alla påtvingade trailers. En mer snabbladdad film, som Warners The Shining, som dessutom har den goda smaken att köra igång filmen direkt efter Warnerloggan, utan att tvinga på mig en massa trailers eller menyer, tar det 38 sekunder för tills själva filmen var igång. Visst är det fortfarande för lång tid, men det är väääldigt mycket kortare tid än nästan alla andra spelare. Vad gäller snabbhet så får LG:n helt klart toppbetyg.


Liiite tunn skivsläde i min smak, men den gör uppenbarligen sitt jobb.

Så hur är själva bildkvaliteten då? Jag drar igång projektorn, för nu har det blivit mörkt, och sätter testar några av mina absoluta referensfilmer i form av Monsters Inc., The Dark Knight (IMAX-scenerna), The Devil's Rejects, Kill Bill II och Fight Club. Fem filmer av väldigt skiftande karaktär, men med det gemensamma att de har exceptionellt bra bildkvalitet (och då snackar jag enbart IMAX-scenerna på The Dark Knight som sagt, eftersom resten av filmen lider en aning av konturförstärkning, men det är en annan diskussion). 100 tum, 1080p/24 i ett helt nedsläckt rum... Och vad kan jag säga, mer än att det ser fullkomligt fantastiskt ut. Det finns absolut ingenting att klaga på när det gäller bildkvaliteten från Blu-ray på den här spelaren, men jag ser å andra sidan ärligt talat ingen skillnad från min gamla Samsungspelare heller. Faktum är att bildkvaliteten på Blu-rayuppspelningen är rätt likvärdig i alla spelare - skillnaden är framförallt snabbheten och kompabiliteten, och hittills har jag efter nästan två månaders testande inte hittat en enda film som LG BD390 inte spelar upp.


Så klart en av världens bästa filmer måste testas
  

Bildkvalitet DVD

Så var det dags för LG BD390 att visa vad den verkligen går för, ty när det gäller uppspelningskvaliteten från standardupplöst DVD så är skillnaderna mellan olika spelare rätt stora. Min nuvarande DVD-spelare av modellen Yamaha DVD-S1700 skalar exempelvis upp DVD-filmer bättre än min Samsung blu-ray, och nu var det dags för LG:n att visa färg. Jag petade in en av de DVD-filmer jag har som har absolut bäst bildkvalitet - nämligen Sagan om Ringen - Sagan om Konungens Återkomst och satte mig för att bedöma. Här häpnar jag faktiskt en aning, för LG:n piskar faktiskt min Yamaha rejält. Jag har tidigare varit väldigt nöjd med just Yamahan, och den har bra bildkvalitet, men LG:ns uppskalning av vanliga DVD-filmer är faktiskt det bästa jag har sett hittills. Här snackar vi helt klart toppbetyg.


Mycket bättre än så här blir det inte från DVD
   

Mediaspelaren

Så var det dag att testa nästa härliga finess med den här spelaren - nämligen dess funktion som mediaspelare. Jag hittade utan några som helst problem alla mina utdelade mappar på datorn, min NAS-server och min Popcorn Hour A110, och testade att spela upp olika filmer från samtliga dessa enheter. Det första som hände var att det kom upp en varning om att uppspelningen kanske skulle fungera otillfredsställande eftersom jag kör med trådlöst nätverk. Skitsamma, tänkte jag, jag testar - och började spela. Inga som helst problem kan jag meddela, och faktum är att jag under testperioden faktiskt föredragit att köra min Popcorns filmbibliotek från LG:n, eftersom jag på den senare till skillnad från den förstnämnda även kan spola bakåt i filmerna. Ett problem jag upptäckte dock - och som många med mig tydligen drabbats av - var att å:na i textremsor ersattes med í. Vilket var lite irriterande - detta löstes dock snabbt med hjälp av den officiella tråden om LG BD390 på det här eminenta forumet.
 

Småtråkig sketch på YouTube

Även den inbyggda YouTube-klienten fungerar utan klagomål, även om det fortfarande är lite småjobbigt att skriva in vad man söker efter med hjälp av piltangenterna på en fjärrkontroll - särskilt på en så kass fjärrkontroll som LG BD390 är utrustad med...


Skumt färgade bilder

När jag testade att kolla mina stillbilder så uppstod dock ett lite märkligt problem. Det visade sig nämligen att bilder med för hög upplösning blev grön- och rosafärgade. Ändrade jag dem till en mindre upplösning (jag testade 1920x1080 för att exakt matcha utsignalens upplösning) såg de dock normala ut. Nu kollar jag sällan bildspel på datorn, men detta är trots allt ett litet minus eftersom man knappast orkar skala om alla bilder innan visningen. Jag hade helt klart föredragit att kunna visa de 12 megapixel min kamera levererar, och kunna zooma in i bilderna med bibehållen kvalitet. Men man kan tydligen inte få allt...

Vad gäller musikuppspelningen kan jag tyvärr inte uttala mig, eftersom hela mitt musikbibliotek är kodat i m4a/aac via iTunes, och detta innebär tydligen att filerna på något sätt är kopieringsskyddade och därför inte kan spelas upp. Enligt andra användare ska det dock funka bra att köra MP3 och WMA-filer. Jag struntar dock att lägga ett minus på detta, eftersom det likagärna kan vara iTunes fel...

Jag testade även att spela upp filmfiler från en extern hårddisk kopplad direkt via USB till spelaren, och det funkade utan några som helst problem.
  

Ljudkvalitet

LG BD390 kan leverera samtliga HD-ljudformat, både i bitstream via HDMI och från den analoga 7.1-utgången från dess egna DAC. Jag körde främst med HDMI och lät min receiver ta hand om kodningen. Ljudet levererades därifrån ut till mina fyra NHT SuperOne-högtalare som jag använder som frontar och surround, min Paradigm CC-170 centerhögtalare och min Magnat Alpha 30A subwoofer, och det fanns inget att klaga på där. I början hade jag lite problem med osynk mellan ljud och bild, men det löste sig med en firmwareuppdatering. Jag har även testat att köra HD-formaten analogt, och jag hörde ärligt talat ingen skillnad - det låter skitbra på båda sätten. Inte heller de gamla klassiska komprimerade ljudformaten som DVD får nöja sig med går att klaga på - de låter minst lika bra som de gör från såväl min Samsung som min Yamaha.

Vad gäller LG BD390:s kvalitet som CD-spelare är jag faktiskt riktigt imponerad där också. Visst låter min Yamaha liiite bättre om jag spetsar öronen och kör analogt, men låter jag DAC:en i min receiver ta hand om ljudet, vilket den gör riktigt bra, så kan jag absolut acceptera den som CD-spelare. Dessutom är den för att vara en ickededikerad CD-spelare riktigt snabb.
 

Slutsats

Jag är väldigt imponerad av denna spelare, och vore det inte för att den inte spelare DVD Audio och SACD, så skulle jag utan tvekan kränga bort både min DVD-spelare och min gamla Blu-raydito för att låta denna härliga lilla maskin ersätta båda dessa, och ska jag sätta betyg så skulle de se ut som följer:

Bild:
5 (såväl Blu-raybild som DVD-uppskalning är suveräna)

Ljud:
4 (HD-ljuden perfekta, CD-ljudet riktigt bra men inte perfekt)

Konstruktion:
3 (helt ok, men fjärren är kass, skivsläden tunn och den är i mitt tycke i lite plastigaste laget)

Användarvänlighet:
4 (lätt och logisk att använda, men fjärrens konstruktion och icke synbarhet i mörkret göratt det blir krångligare än vad det behöver vara. Detta går i och för sig lätt att lösa med en multifjärr...)

Pris/Prestanda:
5+ (Utan tvekan en extremt prisvärd spelare - kan inte göra annat än att varmt rekommendera denna till alla som vill ha en snabb, driftsäker och framförallt bra Blu-rayspelare. Bra jobbat LG!

Text & Bild: Per Norman - a.k.a Spygg