Phineas and Ferb: Across the 2nd Dimension

• Genre: Plattform
• Släppdatum: 2011-09-05
• Utvecklare: High Impact Games
• Utgivare: Disney Interactive
• Plattform: PS3 II NDS II Wii

Finurligt barnspel som roar.
Skribent: Filip_M

Phineas & Ferb och deras näbbdjurskompis Perry är en av de nyare serierna som går på barnkanalerna, av vad jag förstått. Vad som är kul och speciellt med det vet jag inte, men tydligen har serien blivit så populär att en film har kommit ut och avbildar de två smålistiga styvbröderna och deras gäng när de beger sig till andra dimensioner, som också är temat i det här filmspelet.

I filmen och sonika i spelet öppnar Dr. Doofenshmirtz, antagonisten till styvbröderna och Perry, upp en portal till andra dimensioner, och Phineas & Ferb ramlar såklart in i den. Resten av spelet får de uppleva olika versioner av sin hemstad Danville, och de måste lösa varje kris och återställa ”balansen” innan de kan komma hem igen. Det är ett typiskt barnspel, med barnvänliga plattformelement, minispel, buttonmashing och annat som funkar som en homage till filmen och serien. Man får även skjuta fiender och uppgradera sina vapen, som kan uppgraderas med ljudeffekter och liknande.

GILLAR

Variationen – För att förtydliga hur olämpad jag är för att testa barnspel, så kan jag berätta att jag får mysterisk huvudvärk och måste avsluta en spelsession när jag spelar något, typ Shrek, som är så monotont och tråkigt i längden att man vill spy lite i munnen. Förvånansvärt nog så slipper jag den känslan i Phineas & Ferb, för jag hade faktiskt roligt ett bra tag.

Det kan vara så, att trots att spelet kan bli repetitivt och lite för mycket efter en lång stund så är livslängden så mycket längre än de flesta spel. Jag blir imponerad av hur man tänkt till och faktiskt utnyttjat universumets signum till att göra diversifierade spelsegment. Ena stunden hoppar du runt i plattformssegmenten, nästa stund flyger du och kör ett slags shoot-em-up, nån annan gång kör du minispel och/eller måste tänka på problemlösning. Om man tänker på kidsen så är det här ett ypperligt lir för att lära dem hur ett varierat spelsystem ser ut. Det blir inte sämre av att veta att gameplayet i grunden är det som vi känner till från Ratchet & Clank, då utvecklarna är ett företag som ursprungligen arbetade med R & C-serien.

Röstskådespelet/Ljudet – Visserligen borde det vara en självklarhet att rösterna är bra, men det är ändå bra att inkludera. Ljudet varierar dock, då några inte verkar perfekt återgivna eller de personer som återger rösterna i filmen och serien, men det är likväl mycket bra, och känslan för spelet åker upp ett snäpp när det verkar som att man lagt ner resurser på det.

Musiken är väldigt trallvänlig och passande miljön och tonen i spelet, och även om det inte är saker som fastnar på hjärnan så är det inte musik som är satta i loopmode som i så många andra barnspel. Det tuggar på i bakgrunden, helt enkelt.

Grafiken – Det är mycket som måste stämma i ett spel som ska avbilda flera dimensioner och därmed olika versioner av samma stad. Det kan bli monotont, och barnspel kanske inte är de mest detaljrika, men grafiken är välgjord och varierande.

Det är stundtals galna och okonventionella världar som man hamnar i, bland annat en värld där gelatin är en del av vardagen, en dystopisk värld där trädgårdstomtar härskar över mänskligheten, och en mekaniserad värld som styrs av en fascistisk version av Dr. Doofenshmirtz – en retrovärld finns till och med, där allt ser ut som en film från 1920. Det är gulligt, stundom rått, stundom mysigt samt kreativt och mycket passande spelets konsumentgrupp. Min barnsliga del tyckte om miljöerna, så det kommer säkerligen andra barn göra också.

Vapensystemet – Phineas & Ferb är i serien genier i fråga om teknik och mekanik, och därför handlar mycket av handlingen om deras många uppfinningar. En del består av de vapen som de har byggt ihop och fått av den agentbyrå som anlitar dem för att ordna upp i de olika dimensionerna. Det finns några udda val, som en basebollsuzi, en antigravitationslaser, en ninjahandske som sprutar syra och till och med en apelsinkanon. Vapnen har alla en funktion och överglänser egentligen inte varandra, utan finns för att klara av en specifik del i spelet. Det är en bra sak, då man annars inte skulle rört vissa saker, till exempel den digitala EMP-blixtmaskinen. Man kan även ”uppgradera” dessa vapen, så de blir starkare, skjuter snabbare, har mer ammo (som för övrigt är oändlig, men måste laddas upp), låter annorlunda, etc.

Annars finns det ett pusselelement där man måste samla ihop olika delar av en uppfinning som är viktig för att komma vidare på banan. Det finns lite olika sätt för hur man samlar ihop delarna, men de mönster som finns blir ganska snart klara och lätta att förstå. Uppfinningarna i sig är finurliga, men tyvärr så innehåller själva byggandet inget pussel, vilket är ett minus när man tänker på det.

Co-op – Co-op genom hela spelet är ett måste i sådana här spel och visst finns det.

GILLAR INTE

Lite kort – Min flickvän som fick vara mitt sällskap och testobjekt (som har influerat flera av mina punkter) för den här recensionen är en hemskt hängiven supporter av serien, och hon tyckte spelet var för kort (men gav det fullpott i övrigt). Du klarar ut det på en dag ungefär, dvs. runt 6 timmar eller så. Totalt finns det 25 banor.

Minispelssektionen – Mellan varje bana kommer du till en sektion där du kan spela minispel. Antingen så kan du spela en griptångsmaskin där du plockar upp små bollar med belöningar i, eller så finns det en bollramp med olika färgkoder som du måste träffa för att få poäng. Poängen som du får omvandlas till tickets, som låter dig köpa olika förklädnader, ljudeffekter, samlarobjekt och låsta karaktärer. Det är ett kul initativ, men det blir snabbt tråkigt att göra samma sak om och om igen, eftersom de flesta saker är dyra, och tickets är få.

Svårighetsgraden - .. Eller snarare bristen på den. Det är alldeles för enkelt. Du dör i princip aldrig, och om du dör så måste du ha hoppat ner för stup dagarna i ända eller gått på en fiende tills dina liv hade tagit slut. Spelet blir tråkigt om det inte ger några utmaningar, och det är nog det värsta med det här, även om det är till barn. Även barn skulle hånskratta åt hur enkelt det är.

Slutsats: Phineas & Ferb lyckas med något så ovanligt som att göra ett fullt habilt filmlicensspel som dessutom är riktat till barn. Mycket är välgjort, lite är egentligen dåligt, men det är lite för repetitivt i längden och kort för att kunna hålla för en vuxnare publik. I vilket fall är det en frisk fläkt i genren och absolut något som en rådvillig förälder ska införskaffa till sin plattformstörstande unge eller till fans av serien.

7/10 – Bra