Transformers: Fall of Cybertron

• Genre: Action
• Släppdatum: 2012-08-24
• Utvecklare: High Moon Studios
• Utgivare: Activision
• Plattform: Xbox 360/PS3/PC

Grimlock. ´Nuff said.

Till att börja med kan ni kika på min recension av det första spelet i vad jag antar är en trilogi: War for Cybertron.

Fall of Cybertron är det andra spelet i serien och spelmekaniken är nämligen snarlik den i War for Cybertron. Kort sagt kan man säga att om man gillade ettan kommer man att gilla tvåan.

Några förändringar har dock gjorts mot ettan. Co-op är borta. Inget mer samarbetande genom kampanjen. Och där man i ettan kunde välja att antingen spela autoboternas eller bedragarnas kampanj (eller båda efter varandra), spelar man i tvåan båda i en och samma kampanj. Man börjar med fem-sex autobotuppdrag för att sedan övergå till bedragarna och deras story överkorsar varandra.

POSITIVT

Variationen – Inledningsvis tyckte jag inte att man lyckats särskilt bra med Fall of Cybertron, inte jämfört med War for Cybertron. En tråkig tutorial med Bumblebee följdes upp av två minst lika tråkiga uppdrag med Optimus Prime (som är meningslöst svag jämfört med t.ex. Grimlock). Men därefter började det hända saker. Man får köra som infiltratören Cliffjumper som kan bli osynlig och dödar med list, och Jazz som har en Bionic Commando-piska som han använder för att svinga sig upp till högre ställen.

Därefter fortsätter det med flera olika bedragare, bland annat Vortex och Starscream som båda kan flyga (härlig styrning). För att inte tala om min personliga favorit Grimlock som är precis så dödlig som man hoppats på med sköld och svärd samt en sekundär eldsprutande T-rexform. Totalt sett styr man säkert närmare 20 transformers och med alla deras olika former blir variationen hög. Dessutom finns det många olika vapen.

Presentationen – Precis som i ettan är fanservicen fenomenal. Bara en sån sak som att de har med Dinoboterna. Helt underbart att se dem i action, Swoop, Snarl, Sludge, Slag... Grimlock. Faktum är att dinoboterna egentligen skulle fasas bort från Transformers, de skulle inte få vara med i spelet. Men på något sätt lyckades High Moon Studios övertala Hasbro att få med dem. Det går att läsa en artikel om precis hur det gick till.

De här killarna som jobbar med spelet brinner verkligen för universumet och serien och de ska ha mycket kudos för det hårda jobbet de lägger ner på att representera Transformers. Det är mer eller mindre fläckfritt. Mycket nostalgi när man spelar igenom, mycket påskägg. Trypticon i ettan och Metroplex i tvåan. Och att de även har med Megatrons dark energon-form är bara grädden på moset.

Rösterna är som vanligt grymma. Peter Cullen som Optimus tycker jag iofs låter lite väl pompös, mer än vanligt. Men Grimlock är helt perfekt. Även musiken är passande.

Multiplayer – Det finns versusmode och escalation. Escalation är som horde, du ska överleva flera vågor av fiender och alla har olika roller. Men med 15 vågor går det väldigt snabbt att klara av och är inte särskilt långlivat.

I versusmode kan man spela de vanliga spelsätten, det finns perks och upplåsbara vapen. Dessa strider kan faktiskt bli riktigt bra i och med att man kan välja bland fyra olika karaktärer; en liten infiltratör, en medic och två större typer. Alla har de olika vapen och alternativa former. Att spela i ett lag som samarbetar är riktigt skoj, men bandesignen är däremot varken särskilt bra eller intressant.

Utmaningen – Precis som i ettan, helt okej. Man får tänka lite, använda skydd och tänka på line of sight. Man har en regenererande sköld och kan även hela sina liv med energon. Men fienderna är inte söliga, de prickar nästan 100% och kommer i stora antal, så det behövs.

NEGATIVT

Shockwave – En av mina personliga favoriter, den enögda och kallt kalkylerande Shockwave, är alltså en av de mest badass bedragarna genom tiderna, tillika en av de kraftfullaste. I Fall of Cybertron är han degraderad till en fjantig vetenskapsman som inte kan slåss. Det gillas inte.

Hållbarheten – Sträckspelade igenom det på två dagar, vilket iofs säger en del om att spelet var underhållande. Men kampanjen klaras på 7-8 timmar och ettan var längre.

Bossfighterna – De fanns i ettan och var mycket välgjorda. Var var de i tvåan?

Långsam start – Jag måste säga att spelet är trögt i starten. Flygsektionerna är de klart bästa och all övrig strid där man bara pulvriserar klonade robotar är egentligen inte jättebra, ganska average faktiskt. Ofta små minispel i spelet med vågor av fiender man ska klara av, sånt gillar jag inte, det är för uppenbart. Som tur är så är det mest i den första fjärdedelen av spelet som det blir så.

Att förvandla sig är häftigt, men de måste göra roligare sekundära former. Allas bilformer ser mer eller mindre likadana ut och beter sig likadant. Man vill ju ha en stor och tung långtradare när man är Optimus och ett snabbt vrålåk när man är Jazz, och kanske kommer det om de tar sig ifrån Cybertron och kommer till Jorden. En tank ska kännas som en tank, kunna ta mer skada och ha riktigt kraftfulla skott.

Sen att alla har samma vapen blir ju också ganska identitetslöst. I serien har de specifika.

Slutsats: Finns inte mycket att säga, det är nästan lika bra som War for Cybertron och följer mer eller mindre samma koncept. Gillar man action har man ett bra och stabilt spel framför sig, men gillar man även Transformers så hjälper ju det. Trist att de plockade bort bossfighterna, men de lade å andra sidan till bättre multiplayer och mer variation. Nu ser jag fram emot trean och andra miljöer.

8/10 – Mycket bra