Sniper: Ghost Warrior 2

• Genre: FPS/Tactical Shooter
• Släppdatum: 2013-03-15
• Utvecklare: City Interactive
• Utgivare: Namco Bandai Games
• Plattform: Playstation 3/Xbox 360/PC

City Interactive återkommer med uppföljaren till det uppenbarligen populära krypskyttspelet Sniper: Ghost Warrior, som sålde över en miljon exemplar. Intressant är att uppföljaren redan i förhandsbokningsstadiet kammade in en miljon beställningar. I en genre som enligt Sniper-skaparna möjligen har fått en resning pga ingående reportage i TV-program på den senaste tiden får vi följa en dramatiserad bild av en snipers (krigs)vardag, med spotting, skott på flera kilometer, bulletzoom och smygaruppdrag.

I uppföljaren får vi återse Delta Force-soldaten Cole Anderson, som av någon anledning ska övervaka och förhindra ett affärsmöte mellan en rysk falang och en rik oljeshejk, där själva bytet är ett biologiskt massförstörelsevapen. Anderson misslyckas och tvingas jaga den ryska falangen genom Burma, Tibet och hinner även minnas de gamla goda tiderna i Sarajevo under Bosnienkrigen 1992. I vilket fall är det ett av dussintals sömniga actionscenarion där alla är testosteronstinna och slänger förolämpningar på skoj mot varandra och skriker ”HOORAH” som riktiga män, medan de skjuter folk i ansiktet från kilometers avstånd.

Grafiken lovar gott men faller rejält platt. Motorn är självaste Cry Engine 3, men utöver de stundtals (väldigt få, med andra ord) panoramavyerna och helt okej vattenytorna så får man oftast bekanta sig med apfula texturer, skrattretande platta ansikten (vi snackar FIFA 2008 eller något här), kantigt buskage och liknande misstag, typ stenblock som ser ut som wallpapp i Sarajevo. Dessutom finns det egentligen inget blod, och nu efterfrågar jag inte att det ska bli en sörja á la Sniper Elite v2 eller så, utan att det inte ska se ut som .jpegbilder av blod när jag skjuter folk. Speciellt inte när man baserar grafiken på Crysismotorn.

Sniper lider av att det är så linjärt och stelt. Redan i första uppdraget introduceras man till en shooting gallery där ens spotter, som pekar ut mål att skjuta, först säger åt en att skjuta en ensam legoknekt... tills en skriptad händelse inträffar och han säger åt dig att sluta. Skjuter du innan han har upptäckt den skriptade händelsen så får du ett ”Shit!” till svar och så blir du nedmejad på två sekunder. Linjäriteten är extrem eftersom du som sagt har din spotter med dig i 8 av 10 uppdrag, och eftersom de flesta situationerna i spelet är skriptade å det grövsta, så får du ett väldigt litet fönster där du faktiskt får spela ”själv”. Gör du inte så som spelet sagt åt dig att spela, så skruvas i princip svårigheten upp till en nivå högre än vad som är möjligt medan fienderna ser dig överallt och träffar extra hårt. Det är väldigt udda och så långt borta från Snipers bättre konkurrent, Sniper Elite v2, som du kan komma.

Som nämnt så blir det oftast en shooting gallery, dvs att du ser ut över ett område med flera targets som du kan skjuta, utan någon speciell finess. Varför det inte finns någon finess är för att det är så utstakat vem du ska skjuta, eftersom spelet pekar för dig, det finns alltid någon hållhake, som att skjuta en bensintank, ta ut tre-fyra genom att skjuta någons granatbälte och det finns till och med linjära drag när du väl får skjuta fritt – i ett uppdrag ska du skjuta en legoknekt som har gisslan, men du ser bara hans rygg och kan egentligen inte skjuta legoknekten utan att skada gisslan. Skjuter du honom i ryggen så ska egentligen magen på gisslan slitas upp och båda dö, men av någon magisk händelse så klarar legoknektens kropp av att få ett skott från ett krypskyttegevär utan att den åker igenom och når gisslan. I alla andra fall dör fiender direkt om de står på rad och får ett skott genom sig.

Stealthmomentet är också väldigt irrationellt eftersom jag blivit upptäckt när jag sitter i ett tätt buskage, men inte när jag traskade genom en skog med full insyn vid ett fiendeläger. Jag är mycket övertygad om att de har lagt in osynliga parametrar där man blir synlig vid en viss spot, istället för ett helt område, vilket gör hela smygarkonceptet onödigt eller i alla fall otroligt opålitligt.

Visserligen kan man leka krypskytt på Hard, med vindpåverkan och utan någon ring som indikerar var ditt skott kommer landa. Det finns dock inget nöje i att skjuta ner dina fiender, bullet zoomen (som förekommer i slutet av varje strid i princip, oavsett var du träffar den sista fienden) är förvånansvärt tam, de dör oftast på ett skott, och AI:n är ytterst godtycklig. Det är inte särskilt roligt när du faktiskt kan döda en tränad soldat genom att skjuta honom i stöveln, eller döda ett par som står bredvid varandra genom att skjuta dem i axeln och armen, och antingen vara rädd för att bli upptäckt 2 km från fienden om du inte ugglar bredvid din spotter, eller behöva utstå hopplöst korkad AI som ställer sig på en yta utan något som helst skydd.  Fast i och för sig spelar det ingen roll om soldater upptäcker dig och ruschar din position, eftersom du har en pistol med silencer som dödar på ett (!) skott, oavsett var du träffar.

Det är också oerhört kort. Tre kapitel fördelat på ungefär 3-5 banor gör att berättelseläget (som är det enda spelbara läget) klaras av på en dag, eller till och med mindre än så, om man spelar effektivt. Multiplayerdelen är om jag får citera en annan recensent en ”eftertanke” – bara team deathmatch finns och när jag väl testade det så kändes det bara påklistrat.

Vapnen låter märkligt ihåliga och rösterna är så otroligt oinspirerande och typiskt macho att jag storknar. Musiken är förglömlig som få. Ett stort plus är dock att alla talar sina egna språk och att det dessutom är översatt, så nu vet jag hur man svär på serbiska i alla fall.

Slutsats: Sniper: Ghost Warrior 2 dryper av speltekniska missar och oerhört irrationell speldesign, förglömlig story, en misslyckad användning av CryEngine 3 och är helt enkelt inte kul. Gillar du att ligga och beräkna vindhastighet under strikta order vem du ska skjuta och när, medan du kan upptäckas från kilometer bort trots att du i vissa fall kan gå förbi ett tjog fiender bakom lite träd två meter bort utan att synas, med vapen som dödar på ett skott utan någon slags personlighet eller intryck, samt oerhört få actionladdade events, ja, då är Sniper: Ghost Warrior 2 för dig. Om inte så håll dig undan, köp en biljett till Liseberg och lira femkamp istället.

4/10 –  Dåligt