Alien: Isolation

• Genre: Skräck
• Släppdatum: 7 oktober 2014
• Utvecklare: Creative Assembly
• Utgivare: Sega
• Plattform: PC/PS4/XB1/PS3/360

Filmen Alien kom ut 1979 och är än idag den bästa skräckfilm jag har sett. Det är dessutom ett ganska lätt material att göra spel av kan man tycka, vilket är varför det är så konstigt att det inte har kommit något definitivt Alienspel som gör filmen rättvisa. Visserligen har Alien vs Predator-serien resulterat i ett par bra titlar men det är ju en mer actionpackad blandning som inte förmedlar samma känsla som filmen.

Men NU är väntan över. Det tog 35 år men Alien Isolation ÄR det definitiva Alienspelet.

Isolation utspelar sig år 2137, 15 år efter Alien och 42 år före uppföljaren Aliens. Man spelar som Ellen Ripleys dotter Amanda som reser till rymdstationen Sevastopol för att få tag i skeppet Nostromos svarta låda i hopp om att finna någonting som kan förklara vad som hände hennes mamma. Men när de ska docka vid Sevastopol upptäcker de skador på rymdstationen och de får inget svar på anrop, någonting står uppenbarligen inte rätt till. Amanda och två andra besättningsmedlemmar ger sig av för att undersöka situationen och det är början på en runt 20 timmar lång mardröm för både Amanda och spelaren.

I filmen finns en scen där Ripley letar efter sin katt Jonesy som är speciellt ångestframkallande. Ungefär så känns det många gånger att spela Isolation. Detta är inget FPS även fast det finns vapen och utspelar sig i förstaperson, man skjuter så sällan på någonting och det finns ytterst lite ammo. Det är snarare en Ripleysimulator. Det är en kurragömmalek där priset för att bli hittad nästan alltid innebär en säker död.

Själv vågade jag inte gå normalt de första fem timmarna, rädd för att xenomorfen ska titta fram bakom hörnet. Jag kröp fram och förbannade Amandas pipiga skosulor. Att springa är oftast uteslutet, varelsen lokaliserar dig lätt utifrån klampandet. Här gäller det att tyst ta sig fram och lyssna efter var hotet är, kolla sin trofasta rörelsesensor med jämna mellanrum och vara beredd med eldkastaren. Eldkastaren är en av tre saker som temporärt och eventuellt kan rädda dig vid en konfrontation och den fungerar även utmärkt som ficklampa när man rör sig i trånga och nattsvarta ventilationssystem. Även fast man har en ficklampa bör man inte slösa på batterierna.

Man bör också skanna av och memorera vart gömställen finns när man går in i ett rum, det är en räddande ängel att kunna krypa under ett skrivbord eller gömma sig i ett skåp när utomjordingen väsandes klampar in i rummet. Även om man inte alltid är helt säker där heller... att luta sig bakåt i ett skåp och hålla andan när man ser en alien går förbi en halvmeter ifrån är en ganska stressande upplevelse. Den är också smart och lär sig av dina metoder. Kasta en lysraket eller göm dig i ett skåp så kanske den blir lurad den första gången, men gör det tillräckligt många gånger och effekten försvinner.

Alien är inte det enda hotet på rymdstationen dock. Det finns även desperata människor med vapen och lågteknologiska androider, så kallade Working Joes, som försöker stoppa din framfart. Människorna är ganska irriterande i och med att de träffar från enorma avstånd och alltid attackerar oavsett om du backar iväg som de säger åt dig, varken bra eller verklighetstroget. Har även sett dem skjuta igenom väggar, men som tur är behöver man sällan konfrontera dem. Working Joes är en bättre fiende, de går långsamt mot dig med lysande ögon som terminators medan de lugnt uttrycker att du inte hör hemma här. Får de tag i dig har de inga problem med att långsamt strypa livet ur dig eller krossa skallen under fotsulan. Men det finns motmedel mot dem också.

Att spelet är så skrämmande beror mycket på att grafiken och ljudet är så jäkla bra. Grafiken är fenomenal, ljussättningen är fantastiskt välgjord och får verkligen Sevastopol att komma till liv. Det ser dessutom ut som att det har bott folk där med foton, rost, grafitti och annat slitage. Karaktärsmodellernas plastiga look är ett minus, likaså lite dålig kantutjämning och att lampornas ljus inte är interaktivt (påverkas inte av att du går framför dem t.ex.), men oj vad de har fått till resten.

Ljudet är i samma klass om inte bättre, den dynamiska musiken som förändras beroende på hur stor fara du är i, bara det räcker för att man ska bli nojjig. Ljudet när alien kryper omkring i lufttrummorna ovanför och man bara väntar på att den ska hoppa ner och köra svansen genom ryggen på en. Amandas kommentarer, helt perfekt framförda av den nya talangen Andrea Deck, imponerande nog är detta hennes första röstjobb. Till och med saker som ånga som pyser ut ur rören eller när reaktorer startar igång och för ett jäkla liv gör att man blir orolig, dels över att alien kan vara på väg och dels att man inte hör den pga oväsendet.
 
Något som måste prisas är hur trogna utvecklarna varit filmmaterialet. Det märks att detta är ett arbete av kärlek. De har exempelvis hårdstuderat vilka material som användes i filmens rymdskepp Nostromo så att de kan bygga sina egna grejer utan att behöva kopiera. Sevastopol ser ut som att det verkligen tillhör Aliens universum med CRT-skärmar, stora knappar och total avsaknad av pekskärmsenheter. De har fått låna ursprungsmaterial, 3 TB med ljud och video från filmen, som de sedan klippt ur. De har gråa radioapparater från den tiden, kassettband och annat från åttiotalet, även fast det utspelas långt i framtiden. De har t o m anställt musiker som faktiskt var med och gjorde musiken till Alien. De är extremt trogna universumet och spelet är dessutom canon.

Vissa tycker att spelet är frustrerande svårt och orättvist eftersom det kör med manuella sparpunkter och innehåller en hel del backtracking och sektioner som behöver spelas om när man dör. Det är alltid något som går fel eller vägar som är blockerade eller låsta så att man måste ta omvägar och hacka fler dörrar och terminaler (något man gör... ofta). Själv tycker jag att manuella sparpunkter var det bästa de kunde använda i och med att alienen är dynamisk och inte scriptad, med autosave hade man kunnat förstöra ett helt game genom att spara i fel läge. Dessutom bidrar det till skräckstämningen att man faktiskt blir straffad när man dör, det är skönt att få spara efter en längre sträcka. Det går också alldeles utmärkt att spela på easy, det gjorde jag. Man dör ändå, men får det lättare mot androider och människor.






Slutsats: Mellan Evil Within och Alien Isolation kan man inte klaga på skräckmånaden i alla fall. Isolation är ett måste för skräckfans och ett extra måste för alla ni som var med och fruktade filmen förr i tiden. Sätt dig ensam, släck ner rummet, höj volymen... och ”njut”.

Zoiler out.

9/10 –  Fantastiskt