Call of Duty: Black Ops III - Awakening

• Genre: FPS
• Släppdatum: 3 mars 2016   
• Utvecklare: Treyarch
• Utgivare: Activision
• Plattform: PC/PS4/XB1

Som en del av säsongspasset till Black Ops III så är Awakening först ut av fyra planerade kartpaket, och bjuder på fyra ytterligare kartor och Der Eisendrache, ett till scenario för Zombieläget som utspelar sig på en bergstopp i Alperna.

Kartorna, Gauntlet, Splash, Rise och Skyjacked (Black Ops 2-favorit som är uppdaterad) följer i princip samma formula som kartorna i basspelet, med tre rutter att slåss på. De har sina skillnader dock och det blir en fråga om preferens. För att snabbt gå igenom dem:

Gauntlet är den mest ”unika” av kartorna då den introducerar tre områden i ett, med en djungeldel, en stadsdel och en snödel. I centrum står en militärbyggnad. Snödelen känns mest utarbetad då den bjuder på möjligheter till att använda sig av miljön (hoppa på väggar, etc) och dessutom är belägen i den mellersta rutten, medan djungeldelen känns översaturerad och stadsdelen handlar om ett slags ingemansland där det finns alldeles för mycket rum för krypskytte och oförklarliga dödsfall från ingenstans (pga snipers). Den svaga djungeldelen och den något stela stadsdelen gjorde att snödelen av kartan var den mest attraktiva, men i övrigt kanske det hade varit bättre att göra den enhetlig. I slutändan är det ett kul försök i vilket fall som helst, även om resultatet inte var felfritt.

Splash är den mest estetisk tilltalande då den utspelar sig i en snygg, övergiven vattenpark med allt vad det innebär – rutschkanor finns till höger och vänster och gör det samtidigt svårt för folk med preferens för sniping att spela effektivt. Medan sann vertikalitet saknas så finns det många möjligheter till att skaffa sig ett strategiskt övertag i och med de många förhöjda utsiktspunkterna i respektive rutt (främst vänster och center), medan högra delen handlar mest om närstrider och snabba fingrar/reaktioner.

Rise är förmodligen den tråkigaste banan och dessvärre också den som jag spelade på mest (varför röstades den alltid fram av alla andra?), med en ganska oinspirerad miljö – snöig, mörk, grynig byggarbetsplats – och en förhållandevis platt och strömlinjeformad bandesign. Även om jag spelade på den mycket så hittade jag inte mycket kul att nämna om den, förutom att man ges många tillfällen att prova på väggspringande.

Skyjacked är en omgjord version av samma karta (Hijacked) från Black Ops II och även denna gillade jag inte speciellt mycket, även om den är en uttalad ”fan favourite”. Man spelar på, vad det verkar som, en flygande farkost som liknar en båt (tror ursprungskartan var på en båt). Skyjacked kulminerar i ändlösa närstrider där det handlar mer om reaktion och vem som ser vem först än precision och strategi vilket är förmodligen varför jag inte tyckte den var särskilt kul. Lägg därtill att det alltid slutar i vem som lyckas bemästra spawnkills mest då de som resultat dominerar kartan.

Jag gillar sedan tidigare inte Zombieläget i Black Ops, men testade för att se om något hade förändrats. Man spelar som ett gäng som försöker infiltrera ett österrikiskt slott i Alperna och vad som började som ett uppdrag att hitta Element 115 slutar i en kamp om överlevnad eftersom zombies tagit över slottet.

Der Eisendrache utvecklas till en karta som blandar snåriga och jobbiga vägar med tajta korridorer och relativt öppna ytor, men lyckas att inte kännas alldeles för stor (trots att den enligt Treyarchs utsago är drygt 50 % större än The Giant) i förhållande till de övriga kartorna i Zombieläget. Grafiskt är Der Eisendrache en snygg och tilltalande karta med vackra alpmiljöer och kuslig slottsarkitektur, men det räcker inte för att göra mig intresserad av att spela vidare, då samma problem med själva Zombieläget kvarstår, som väntat. Se vår Black Ops III-recension för mer om det.

Slutsats: Med en kostnad på drygt 15 euro på bland annat Steam och fyra kartor, samt en Zombiefortsättning, så ställer jag mig lite tveksam till om det är ett tillräckligt värt tillskott till serien, även om det är ett DLC. Kartorna kunde exempelvis ha varit fler, däremot förstår jag att det ”bara” kom till en till karta i Zombieläget då de är något drivna av den generella berättelsen.

Eftersom jag ger två av fyra kartor tummen upp och en handviftning när det kommer till Der Eisendrache så skulle jag själv avråda folk från att köpa det, men för den inbitna kan jag se att det finns en hel del timmar och värdigt innehåll att krama ut. Basspelet duger bra då prislappen i kombination med relativt torftigt innehåll inte riktigt motiverar ett köp, men för de som har ett säsongspass så kan det vara ett fullt godkänt tillskott.