Mario Tennis Aces

• Genre: Sport
• Släppdatum: 22 juni 2018
• Utvecklare: Camelot
• Utgivare: Nintendo
• Plattform: Switch

Så här i Wimbledontider dyker Mario och gänget upp för att slå några bollar på Nintendos senaste konsol, givetvis med partystämning över det hela.

Det kryllar inte direkt av tennisspel nuförtiden, speciellt inte mer arkadliknande sådana. Storhetstiden var nog under Nintendo 64/Dreamcast-eran, så jag såg fram emot Mario Tennis Aces och hur det skulle stå sig mot klassikerna. Efter en tid på tennisbanan går jag därifrån hyfsat nöjd, men känner ändå att det kunde ha blivit så mycket bättre.

Adventure-läget är huvudläget för den som vill spela ensam. Jag tror att det är tänkt att vara det i alla fall, men man upptäckter snabbt att det inte är mycket mer än en förlängd tutorial. Storyn är lättsam men innehåller trots det irriterande mycket text mellan varje uppdrag, så den blir bara jobbig i längden. Läget är helt linjärt men som tur är så är uppdragen hyfsat varierande. Även om det ofta går ut på att slå sin motståndare så sker det i olika miljöer, så som ute på en båt med en stor mast mitt i vägen eller i öknen där pirayablommor käkar upp och spottar tillbaka bollar. Bossarna prövar hur mycket du har lärt dig då du måste slå bollarna på speciella ställen, och det finns några få minispel i olika svårighetsgrader som också testar dig på liknande sätt.



En viss RPG-aspekt finns i det hela. Man kan vinna nya racket och gå upp i nivå ju mer man spelar, men det är ett väldigt tunt system som inte innehåller några val överhuvudtaget. Nya racket är alltid bättre än gamla, och för varje nivå du går upp ökar dina stats marginellt i hur snabb du är och hur hårt du slår. Det känns mest som att nivåsystemet är där för att man till slut ska kunna klara av ett uppdrag som man har problem med, då ens gubbe blir bättre och bättre även om man förlorar. Och svårt lär det bli, för vissa uppdrag är verkligen inte barmhärtiga. Ibland vann jag knappt ens en poäng mot min motståndare, och kom på att det är mycket lättare att satsa på specialslag för att göra sönder min motståndares racket och vinna genom KO.

Nåväl, Adventure-läget är hyfsat kul så länge det varar i alla fall, men det är kort och definitivt inget fullvärdigt singleplayer-innehåll. Jag saknar enspelarläget från Mario Tennis till Game Boy Color, komplett med turneringar i både singel och dubbel och med ett riktigt RPG-system. Inget som du gör i Adventure-läget förs heller över till något annat läge. Förutom detta så kan man köra turneringar mot datorn, men det är också i det tunnaste laget. Är man alltså ute efter enspelarlägen så kommer Mario Tennis Aces inte hålla särskilt länge.

Multiplayer är dock där spelet skiner. Man kan köra i turneringar online som alltså är spelets rankade läge, eller helt enkelt köra orankat med speciella regler antingen lokalt eller online. Själva tennisen är riktigt kul men samtidigt förvånansvärt komplex. Som vanligt har man tillgång till alla slags grundslag som överskruv, underskruv, lobb, stoppboll och så vidare. Dessa kan man kontra genom att slå korrekta motslag, och man ser vad motståndaren slår genom en färgad linje som följer bollen. Att sikta vart man vill ha bollen fungerar väldigt bra, och precis som i verkligheten är det lätt att slå dödliga slag på nät, men också att få en lobb emot sig som man inte hinner ta.

En energimätare har tillkommit i denna versionen av Mario Tennis, och den används för att göra specialslag. Du fyller den genom att hålla inne ett slag tillräckligt länge eller med hjälp av så kallade trick shots, som i princip är slag där man slänger sig. När du har fyllt energimätaren tillräckligt mycket kan man stanna tiden och skjuta blixtsnabba smashar som du får precisera vart du vill på planen (fungerar bra med Switchens gyroskop). Vid full energi kan man också utlösa ens karaktärs ultimata slag.



Båda dessa slag kan förstöra motståndarens racket om han eller hon inte timar blockeringen rätt, vilket innebär KO om man missar för många gånger. Det gäller alltså att ta snabba beslut ifall man vågar sig på en blockering eller helt enkelt ska ge upp bollen. Som tur är kan man sakta ner tiden så att det blir enklare att blockera, men det kostar mycket energi. En match kan verka helt jämn rent spelmässigt, men oftast är det den som hanterar sin energi bäst som vinner bollarna. Jag kan tycka att det är lite för mycket gimmicks, speciellt trick shots som tillsammans med slow motion gör att man kan nå bollar extremt långt bort, men det går som tur är att stänga av energimätaren i orankat läge och spela mer klassisk tennis. Dock är inställningarna i övrigt förvånansvärt dåliga då man bara har att välja mellan ett tiebreak eller två set med bäst av tre gem när det kommer till spellängd, och man kan heller inte välja bana direkt utan måste ställa in vilka banor man inte vill spela på. Irriterande och märkligt.

Till slut finns det ett Swing-läge där upp till fyra spelare kan köra med Joy-Cons, ungefär som på Wii. Kul för de som kanske inte spelar så mycket eller om man bara vill ha något mer lättsamt. Tyvärr är kontrollen inte den bästa, då minsta rörelser med Joy-Cons kan registreras som slag, så det blir i praktiken svårt att försöka slå som i verkligheten. Det är också svårt att sikta och välja mellan olika slag som backhand och forehand, det blev mest slumpmässigt. I det stora hela känns det som en nedgradering jämfört med Wiimotes, men det är ändå bra att läget finns för det är perfekt för party och liknande. Dock märkligt att bilden delas i hälften vid dubbel när man kör lokalt, hade gärna sett att det fanns en inställning att köra helskärm också.



Slutsats: Mario Tennis Aces är ett bra tennisspel med härlig arkadkänsla över det hela, många roliga och annorlunda banor, en menylåt som verkligen fäster sig på hjärnan, men samtidigt med ett komplext grundspel som gör att det kan hålla ett bra tag framöver. Problemet är att innehållet är för lite när det kommer till enspelarläget, så om du inte är ute efter att köra matcher online eller lokalt så finns här inte mycket att hämta. Synd, för Mario Tennis är ett perfekt spel att göra något liknande med som i Smash Bros., med ett fullfjädrat äventyrsläge och en mängd olika minispel och saker att låsa upp. Tyvärr är alla 16 karaktärer redan tillgängliga från början, så det enda du kan låsa upp är några banor. Nintendo har dock hittills satsat på att göra spelet bättre med uppdateringar och DLC, så saker som för få inställningar, karaktärer, och rankat läge för dubbel kommer säkerligen fixas så småningom.