Super Smash Bros. Ultimate

• Genre: Fighting/Party
• Släppdatum: 7 december 2018
• Utvecklare: Bandai Namco/Sora
• Utgivare: Nintendo
• Plattform: Switch

Ny konsol, ny upplaga av den populära fightingserien som hyllar Nintendos (och numera många andras) spelserier i en festival full av retro och spelglädje.

Smash-fans är vana att behöva vänta längre än fyra år på nästa del i serien. Därför undrade man kanske lite hur mycket som ändrats i denna versionen. I grunden är det också väldigt likt Smash Wii U, även om det är byggt i en helt ny motor. Ett säkert kort. Men skaparen och veteranen Sakurai har ändå försökt öka tempot i gameplayet för att göra det till en blandning av Melee och Wii U. Samtidigt har man tagit tillbaka alla fighters i seriens historia, inklusive tredjeparts, samt lagt till nya plus ett enormt stort singleplayerläge. Man kan lugnt säga att det finns mycket att göra i Ultimate.

Äventyrsläget i Ultimate, kallat World of Light, är det bästa hittills. Alla fighters har blivit till statyer och det är upp till den enda överlevaren, Kirby, att reda upp situationen. Man går runt på en oupptäckt 2D-karta fylld med olika uppgifter, de flesta som liknar Events från tidigare spel, men man får ibland också chansen att rädda karaktärer som man sedan kan spela med, möta unika bossar, öppna skattkistor med mera. Varje uppdrag har ett tema byggt kring en Spirit. Spirits ersätter troféer och används för att förstärka sin karaktär. De kan gå upp i nivå och även ge olika krafter så som immunitet mot olika effekter, att man hoppar högre och så vidare. Det blir alltså lite som Pokémon, där suget för att samla alla Spirits och levla dem är stor. Nintendo har verkligen lyckats med att få alla uppdrag att kännas olika och kan man sin Nintendo-historia så är det också riktigt kul att se hur finurliga de har varit när de försökt efterlikna situationer från andra spel. Det är retro så det bara stänker om det.



Totalt finns det 74 karaktärer i Ultimate, och alla veteraner har fått sina (för det mesta små) justeringar. Det kanske mest imponerande är att balanseringen är riktigt bra; det känns som att man kan spela med vilken karaktär man vill och ändå ha en bra chans, och jag har inte sett någon övermäktig karaktär som var fallet med Bayonetta i Wii U. Nya karaktärer inkluderar Inkling från Splatoon och Simon från Castlevania. Deras stilar är klockrena, med Inkling som dränker motständaren i bly så att de tar mer skada, och Simon som använder sina ikoniska föremål som det heliga vattnet och korset. Oavsett vilka karaktärer Nintendo väljer att plocka in så anpassas de perfekt till Smash.

Det tråkiga i Ultimate dock är att man bara startar med 8 karaktärer, och måste alltså låsa upp resten av dem. Detta tar mycket längre tid än man tror, och även om man försöker låsa upp dem så snabbt som möjligt så är det väldigt omständligt att göra så. Tråkigt, speciellt ifall man vill köra med sin favoritkaraktär och måste vänta över 10 timmar på att få göra det. Däremot är alla banor upplåsta från början, och nästan allting annat också. De hade kunnat balansera det bättre, så att man började med fler karaktärer och låste upp andra saker istället som banor och musik.

Alla banor finns nu i både Battlefield- och Final Destination-form (alltså med tre plattformar eller inga alls). Äntligen kan man också stänga av faror och transformationer på banor. Det är grymt bra variation på banorna, och även i Battlefield-form finns det små variationer på varje. Bakgrunderna är snyggare än någonsin, och det är faktiskt en stor skillnad på grafiken när det gäller detaljer och texturer jämfört mot i Smash Wii U. Soundtracket med sina över 800 låtar är garanterat det största någonsin, och inkluderar nu låtar från till exempel Castlevania, Super Mario Odyssey, Breath of the Wild, Splatoon, och en drös nya från Street Fighter. För att inte tala om det nya titeltemat som är episkt i klassiskt Smash-manér.



Singleplayer i övrigt, förutom World of Light, är lite av en besvikelse måste jag säga. Classic-läget är i och för sig bättre än någonsin, där varje karaktär har sin unika utmaning, men många av de etablerade lägena som funnits sedan Melee är bortplockade. All-Star kan jag leva utan, men Home-Run Contest, Break the Targets och Multi-Man är alla lägen som går ut på att sätta rekord, och de lägger alla till ett enormt återspelningsvärde för de som gillar sådant. Nu ser jag inte riktigt vad det finns som man kan spela om, när man väl har klarat World of Light och inte känner för att slåss mot andra spelare.

Onlineläget har förbättrats sedan Wii U, men som vanligt när det gäller online och Nintendo så är det inte deras starkaste sida. Matcherna vi spelade var för det mesta bra, men om det är så att någon av spelarna inte kör med Ethernetkabel så får man handskas med rejält med lagg. Eftersom man behöver en adapter för att köra med kabel (vi lever i 2018, inte 2019), så är det säkert så att alla inte orkar fixa det, och då blir även motståndarna påverkade av laggen. Ett annat problem är att matchinställningarna som man söker efter inte alltid matchas, så då kan man få spela med motståndarnas regler. Inte alls kul att det regnar föremål när man ställt in att de ska vara avstängda, eller att man får spela på kaotiska banor när man valt endast Battlefield-former. I alla fall så kan man ställa in fler saker än i Wii U, som till exempel stock-läge i 2v2, något som inte ens gick att göra förut. Jag gillar också att man kan spela offline och göra andra saker i väntan på att spelet ska hitta en match. Dock hade jag önskat någon slags ranking, annat än den dolda som finns.



Slutsats: Super Smash Bros. Ultimate är helt klart det bästa moderna Smash, och gör ett stort framsteg jämfört med Smash Wii U, med förbättringar på varje plan förutom vissa singleplayerlägen som tagits bort. Mer av allt – fler karaktärer, fler banor, fler musikspår, och fler inställningar än någonsin. Det finns hur mycket som helst att göra, med äventyrsläget World of Light i spetsen som tar en 15–20 timmar enbart att varva, och att samla alla 1000+ Spirits lär ta en halv evighet. Smash ser äntligen så bra ut som det förtjänar, utan någon som helst försämring av bildhastigheten, och gameplayet är mer fartfyllt och rent än på länge. Online har sina problem, men jag tvivlar inte på att det kommer att förbättras med uppdateringar i framtiden. Likaså finns det planer på 5 nya karaktärer i form av DLC, med tillhörande banor och musik. Det är alltså bara till att sätta igång och frossa i TV-spelshistorik med Super Smash Bros. Ultimate - julklappen kom tidigt i år.