Crash Bandicoot 4: It's About Time

• Genre: Plattform
• Släppdatum: 2 oktober 2020
• Utvecklare: Toys for Bob
• Utgivare: Activision
• Plattform: Xbox One/PS4

Toys for Bob får efter Spyro-remastern det ärofyllda uppdraget att följa upp 1998 års Crash Bandicoot: Warped. Något som de i stort sett lyckas bra med, men vissa nymodigheter gör mig onödigt frustrerad.

Crash-trilogin av Vicarious Visions från 2017 var en av årets höjdpunkter för mig. Högklassigt plattformande utspritt över galna, tecknade världar där jag bara var tvungen att samla allt. Crash Bandicoot 4 tar vara på mycket av magin från trilogin och fortsätter 90-talsplattformandet med exakt samma precision, genom tio nya världar från alla möjliga tidsepoker. Banorna är packade med saker att samla, och nu pratar jag verkligen extra allt. Lådor att smasha i överflöd, diamanter som låses upp genom att klara av utmaningar som att inte dö mer än 3 gånger, hemliga ädelstenar, time trials, och till och med gamla videoband. Videobanden låser upp bonusbanor, och dessa är helt klart mina favoriter då de är extra utmanande och mestadels handlar om att hoppa på lådor non-stop.



Första spelgenomgången av Crash 4 är rena drömmen. Gameplay trumfar föregångarna och Crash tillsammans med sin tjej Coco har fått nya rörelser såsom vägghopp och väggspringande, men det som skiner allra starkast är de fyra maskerna som man jagar för att kunna rädda världen. Att blanda in moderna krafter som att kunna byta dimension eller sakta ner tiden ger det klassiska plattformandet precis den extra krydda som behövs för att kännas 2020. Utmaningen är hög fast då man får väldigt många extraliv gör det inget att man dör mycket, lite som i Ori. Blir det ändå för frustrerande kan man välja den rekommenderade svårighetsgraden där man har oändligt med liv, och dör man för ofta dyker nya checkpoints upp. Den nya skuggan som bestämt markerar vart man är i luften är också ett innovativt och bra tillskott eftersom det kan vara svårt att se vart man är i djupet med de kameravinklar som används.

Som sagt: när jag började Crash 4 gick ett lyckorus genom kroppen och jag tänkte att det här är bara ”rätt”. Efter en bit in i spelet märkte jag dock att något var fel. Toys for Bob har nämligen valt att inte bara lägga in fler banor än någonsin, men också göra dem mycket längre än tidigare. Mitt måtto är att varje låda ska krossas till varje pris, men när man har spenderat 20–30 minuter på en bana inklusive de frustrerande svåra bonussegmenten och ser att man har missat en enda låda så blir man helt demoraliserad. N. Sane Trilogy balanserade just den biten mycket bättre då banorna var mycket kortare och spelen inte hade lika många gömda lådor. Tyvärr har jag inget sug att 100%:a spelet på grund av detta, speciellt inte då inverterade banor med helkonstiga, störande effekter har lagts till så att man måste maxa varje bana två gånger.



Ibland får man styra några av polarna till Crash. De besitter unika prylar som en änterhake, en sugmaskin, och en pistol. Ett okej avbrott i det gamla vanliga även om dessa banor inte var mina favoriter - gästerna känns lite för klumpiga att styra jämfört med Crash. Utvecklarna ville dock satsa mer på storyn vilket märks då mellansekvenser dyker upp oftare än väntat, kul för de lite mindre spelarna. Grafiken är jämförbar med N. Sane Trilogy men saker som eld, rök, vatten och annan vätska ser definitivt bättre ut i Crash 4. Musiken smälter in i den färgrika och galna artistiska stilen även om jag tycker att den kan bli lite väl klämkäck och sockersöt ibland.




Slutsats: Crash Bandicoot 4 är en värdig uppföljare till det utmärkta N. Sane Trilogy. Själva plattformandet är ännu bättre tack vare de nya maskerna och de extremt roliga bonusbanorna. Utmaningen är hög men samtidigt anpassningsbar, och spelet innehåller fler och längre banor än någonsin tidigare. Jag tycker dock banorna har tappat lite av sin identitet från föregående spel, och att 100%:a spelet är alldeles för frustrerande när man missar lådor och måste göra om allt igen.

Likadant med att samla videoband - du måste klara det mesta av banan utan att dö och sedan gå i mål. Väldigt synd eftersom bonusbanorna från videobanden är i mitt tycke allra roligast. Toys for Bob hade lätt kunnat halvera längden på banorna och dubblerat antalet istället. Det nya inverterade läget tillför heller ingenting utan är mest irriterande att spela. Trots det negativa är Crash 4 i grund och botten ändå ett mycket bra plattformsspel som ger en sköna tio timmar med tidsresandes utforskning, men det är också ett exempel på att ibland är mindre mer.


(Activision gav oss en kopia av spelet i recensionssyfte)