Little Nightmares II

• Genre: Skräck/pussel/plattform
• Släppdatum: 11 februari 2021
• Utvecklare: Tarsier Studios
• Utgivare: Bandai Namco
• Plattform: PC – Xbox One – PS4 – Switch – Stadia

Malmöbaserade Tarsier Studios följer upp succén med det groteska men samtidigt småmysiga äventyret Little Nightmares. Recenserat på PC.

När skräckgenren mest stod och stampade på samma spår med det ena förutsägbara spelet efter det andra kom Little Nightmares som en frisk fläkt. Med sin moderna tolkning av genren fick de mig klistrad framför skärmen och blandningen mellan pussel, plattformande, och skräck har nog aldrig gjorts bättre. Uppföljaren ändrar inte mycket alls på det vinnande konceptet utan kör på mer av samma sak, fast snyggare och bättre. Världen känns mer komplett och sammanhängande, och det märks att man har haft högre budget denna gången.

Precis som i originalet slängs man in i världen utan ett uns av information om vem man spelar som, förutom att det är en liten pojke. Inte långt därefter möter man dock huvudpersonen från ettan, Six, och därifrån tar spelet en annan väg än originalet – Six följer nämligen med dig genom de mörka gränderna och kusliga, regniga nätterna i form av en datorstyrd karaktär. Först var jag högst tveksam till hur detta skulle gå eftersom spelet innehåller mycket pusslande och smygande, och en AI medför oftast komplikationer, men jag måste säga att AI:n var grymt imponerande – ja nästintill felfri. Jag märkte aldrig att Six gick fel eller var i vägen, stötte inte på några buggar och dessutom verkar det inte som att hon kan förstöra för dig genom att bli upptäckt. Tvärtom hjälpte hon mig med lösningar och vart man skulle gå härnäst.



Efter att ha spelat Inside för något år sedan märker jag hur mycket utvecklarna har inspirerats av just det spelet. Både den artistiska, mörka stilen men också kombinationen av plattformandet och pusslandet. Jag diggar verkligen mystiken kring storyn, att man inte får reda på saker utan måste klura ut det själv. Little Nightmares II är fortfarande inte något jätteskrämmande spel, men det fanns definitivt sektioner som fick mig att rysa till rejält. Man kan inte annat än att applådera utvecklarnas vrickade fantasier när man stöter på de nya varelserna. Tarsier har verkligen lyckats med att skapa en spänd atmosfär med hiskeligt bra ljud och ett remixat huvudtema i spetsen.



Det som överraskade mig mest dock var hur mycket snyggare tvåan ser ut. Spelet är indelat i olika kapitel med sömlösa övergångar, med miljöer som är bra mer varierade än ettans. Vartenda rum är unikt och fullt av detaljer vilket får mig att vilja fortsätta utforska nästa och nästa, linjäriteten till trots. Ljussättningen kan vara det som imponerar mest av allt; mitt favoritområde var ett sjukhus där man fick gå runt i becksvarta korridorer och frenetiskt lysa runt med sin ficklampa, vilket även används på ett smart sätt när det kommer till gameplay. Tyvärr är jag lika överraskad över att kontrollen är lika klumpig som förut; minsta fel i plattformssekvenser resulterar i att man dör och jag fastnade alldeles för ofta på väggar eftersom det är svårt att se djupet i 2.5D-motorn. Helt klart spelets akilleshäl.




Slutsats: Little Nightmares II följer samma koncept som ettan men gör allting lite bättre. Världen är mer levande och mer intressant att utforska, och tekniskt sett ser spelet väldigt bra ut med förbättrade ljuseffekter som gör under för stämningen. Att ha Six som datorstyrd kompanjon fungerar hur bra som helst och pusslandet och plattformandet mixas in perfekt även om utmaningen är relativt låg.

Visst stör man sig på den klumpiga kontrollen både när det kommer till hur man rör sig och den nya stridsmekaniken, speciellt när man dör på billiga sätt, men dessa irritationsmoment är ändå så få att det aldrig blir något stort problem. Jag önskar dock att utvecklarna tagit tillvara mer på fysiken i spelet då det finns mycket att leka med men inte mycket som utnyttjas vid till exempel pussel. LM2 är inget superkusligt spel utan bjuder mer på skön skräck rätt igenom som intensifieras vid ett par tillfällen. Längden på spelet är alldeles lagom och för 30 € är det väl värt ett köp, speciellt om man längtar efter en skräckversion av Inside.