Bilar

Inledning

Så var det då dags för Pixars nya storfilm Bilar att nå de svenska DVD-hyllorna och men tvärt emot biopremiären fanns den tillgänglig innan Dreamworks Animations På andra sidan häcken. Animerade djur har varit på tapeten länge när det rör CGI-animerade filmer men Pixar visade redan med Toy Story att de har andra strängar på sin lyra vilket nu kommer väl till pass då Pixar gav John Lasseter fria händer att ta datoranimationen till nya nivåer.

Att det skulle bli en film om bilar stod klart när Lasseter efter att ha blivit klar med Toy Story 2 åkt på bilsemester med sin familj, men dess exakta utformning blev inte klart förrens boken "Route 66 The Mother Road" av Michael Wallis landade hos Pixar Studios. Tidigt insåg de att för att kunna återskapa den gamla känslan av vägen var de tvungna att ta med hela teamet på en roadtrip längs den klassiska sträckan mellan Los Angeles i väst och Chicago i öst. Grundidén var klar fyra månader senare och när Lasseter såg en NBC dokumentär om vad som hände med de gamla städerna längs Route 66 när den nya motovägen stod klar skrevs manuset till Bilar.

Lasseter med tunga titlar som bl.a. Toy Story, Monsters Inc och Hitta Nemo i bagaget fick designa ett helt nytt sätt att animera på då de flesta har uppfattningar om hur djur och människor skall vara tecknade och hur de skall bete sig, men ingen vet riktigt hur en talande bil ska se ut. Och det är just detaljarbetet som lyfter Bilar till att bli den explosion av detaljer som den är. Månader lades ned på att plocka fram fakta om bilar, materialen de är byggda av samt hur de rör sig för att ha en plattform att utgå från när de sedan gavs mänskliga karaktärsdrag. Ett djur eller en människa har armar, ben och huvuden att visa sina känslor med men en bil har bara en kropp som också är dess huvud vilket ställer höga krav på hur man framställer dem för att de skall kännas trovärdiga - något som Pixar verkligen har lyckats med.

Filmen

Det har funnits flera bilar i filmvärlden som inte behövt förare, men i Bilar är hela världen befolkad av bilar i alla dess former. Vi får möta Lightning McQueen (Vars röst görs av Owen Wilson från bl.a. Wedding Crashers och Starsky & Hutch) som efter en tuff racing säsong delar segern i Piston Cups sista lopp vilket leder till att ett utslagslopp skall köras i Kalifornien för att avgöra vem som blir årets totalsegrare. McQueen transporteras till tävlingarna av sin långtradare Mack men olyckliga omständigheter kombinerat med McQueens egocentriska karaktär gör att han helt plötsligt befinner sig i den sömniga staden Radiator Springs där han även lyckas vända upp och ned på samhället och förstöra huvudgatans asfaltbeläggning.

Dömd till samhällsservice i form av att asfaltera om vägen och övervakad av stadens lokala Sheriff (spelad av Michael Wallis, författaren till boken som inspirerade filmen) börjar kampen mot klockan - McQueen måste bli klar så att han hinner till utslagsloppet i Kalifornien. Handlingen känns igen från exempelvis 90-tals komedin Doc Hollywood där storstadshöjdaren kommer till den sömniga landsbygden och ställs inför en kulturkrock som får Big Bang att kännas som en varsam omskakning. Där temat i andra filmer känns blasé och uttjatat lyckas ändå Pixar att frammana en trovärdighet som dock bygger mycket på det otroliga detaljarbetet i filmens utseende.

Att skriva manus till moderna tecknade filmer kan inte vara det lättaste jobbet på denna planet då filmen måste tilltala såväl unga som gamla vilket är en utmaning som Pixar endast delvis har klarat av i Bilar. Stundtals känns filmen lite för barnslig för att i nästa scen bli för svår för ett barn att förstå humorn i, något som förtydligas av sättet de svenska rösterna är inspelade på - varför kan man inte välja röster som låter som originalen istället för skådespelare som gör sig till och låter som en psykotisk specialpedagog på Prozac?

 

Bättre är det ställt med orginalljudspåret där castingen är så bra gjort att det känns som om vissa av bilarna är designade efter hur skådespelarnas karaktär istället för tvärt om vilket kanske är fallet då Pixar brukar göra om delar av animeringen för att bättre passa skådespelarna. Ett annat av Pixars signum är att de generellt har haft starka biroller i sina filmer, något som är ett arv från Disneys sätt att skapa filmmagi - listan över sådana roller kan göras lång och Bilar är inte sämre på den punkten. Här hittar vi min personliga ungdomshjälte Cheech Marin som gör rösten till lowridern Ramone och Larry The Cable Guy som bärgaren Mater.

Budskapet är tydligt och ibland ställer man sig undrande till vart de rena nöjesfilmerna tagit vägen – filmer som var helt befriade från moralkakor och små saker att tänka på. Jag säger inte att jag premierar hjärndöda produktioner som erbjuder noll och intet på det intellektuella planet, vad jag menar är att ibland vill man bara bli underhållen utan förbehåll.

Bilden

Detta är utan tvekan en av de bäst producerade filmerna ur ett bildperspektiv jag någonsin sett på DVD. Bilden har ett otroligt djup och detaljerna pressar DVD-formatet till sitt yttersta. Pixar har även som jag tidigare skrev lagt ner ett stort jobb på att alla material skall se så naturliga ut som möjligt vilket under recensionstiden har resulterat i en och annan tappad haka hos såväl recensent som inbjudna åskådare. Pixar har höjt ribban när det kommer till animeringsteknik för varje film de släppt och nu har vi kommit så långt att jag tror att det blir svårt att slå så länge filmen skall distribueras på DVD. Det kommer att bli mycket spännande att se hur filmstudios som Pixar, Dreamworks Animation och Fox förvaltar övergången till HDDVD och Bluray och om detta kan innebära ännu bättre bild och ännu fler detaljer i kommande filmer.

Ljudet

Bilar är en fartfylld film vars ljudspår är bra men inte på något vis samma referensklass som bilden och det är ingen film man matar sin DVD-spelare med för att imponera på polarna med bombastiska ljudeffekter. Ljudbilden är relativt smal och bakhögtalarna används nästan uteslutande till ljudeffekter i de fartfyllda scenerna. Jag upplevde att dialogen kändes aningen tillbakadragen vilket resulterade i att jag fick höja centern ett par steg för att den riktiga närvarokänslan skulle infinna sig. Dialogerna är dock tydliga och spridningen från centerhögtalaren är bra. LFR-spåret gör inte heller det något större väsen av sig men ger ändå den lilla extra botten som behövs när Lightning McQueen startar sin motor.

Extramaterial

Den svenska utgåvan kommer i en keepcase med ett slipcase av papper utanpå och innehåller förutom skivan ingenting extra som har med filmen att göra. Själv förstår jag inte vitsen med att fylla förpackningens insida med reklammaterial om svensk filmdistrubution, så om ansvarig för detta oskick läser detta - upphör omedelbart med det!

 

Tyvärr är utgåvan ganska tunn även när det kommer till extramaterial. De "bortklippta" scenerna som finns med på andra regioners utgåvor lyser här med sin frånvaro och lämnar endast fyra kortfilmer kvar vilket känns väl snålt. Först ut är kortfilmen Mater and the ghostlight vilken skall ses som en fristående kortfilm om den dumsnälla bärgaren i Radiator Springs.

Allt extramaterial levereras i 1.85:1 och håller inte riktigt lika hög bildkvalitet som huvudspåret. Pixars vana trogen så har de även denna gång lagt med en kortfilm som inte har med filmen att göra och denna gång heter den "One man band" och är tecknad i precis samma stil som For the birds var på Hitta Nemo utgåvan. Sist finns en featurette i vilken Lasseter berättar hur filmen kom till samt en tecknad epilog om vad som hänt i staden efter att filmen slutade. Vältecknat och charmigt till tusen där en scen vid en drive-in biograf med lastbilen Mack är obetalbar.