Robotar

Jag minns så väl när jag såg den animerade långfilmen Ice Age på den lokala biografen. Jag och en god vän kände på kvällskvisten för lite film men hade svårt att bestämma oss för vad som skulle ses på repertoaren. Lotten föll till slut på just Ice Age men jag bävade något inför detta biobesök då jag förväntade mig en salong fylld med små barn vilket för mig är likställt med ren terror. Nåja, vi masade oss in i biomörkret och jag såg mig omkring. Inte ett enda barn i sikte. Något var fel, detta var för bra för att vara sant. Filmen rullade igång och sedan skrattade jag så att tårarna sprutade i en och en halv timme. Efter detta biobesök lärde jag mig att Pixar tillika Dreamworks hade en ny konkurrent att tampas med, animationsstudion Blue Sky Studios. Jag väntade därför ivrigt på att de skulle släppa en ny film och nu har denna dag kommit i och med antågandet av Robotar eller Robots som den heter på engelska. Men håller Blue Sky fortfarande måttet eller var Ice Age bara en engångsföreteelse?

I en förort utanför den stora myllrande staden ”föds” roboten Rodney Copperbottom (röst av Ewan McGregor) en solig eftermiddag när fåglarna kvittrar och gräset ter sig extra grönt. Rodney växer upp i en typisk lägre medelklassfamilj där fadern jobbar som diskmaskin på den lokala syltan och modern är stabil hemmafru. Hans uppväxt är typisk för det samhällsskikt som han tillhör vilket innebär att låna beståndsdelar som sina kusiner växt ur och livet är inte helt lätt men det kompenseras av mycket kärlek i hushållet Copperbottom. Under sin barndomstid fastnar Rodney för ett program på dumburken som leds av den legendariske roboten tillika uppfinnaren Mr Bigweld (Mel Brooks) som proklamerar budskapet att vem som helst kan bli vad som helst om man bara ger sig fasen på att lyckas. Den unge Rodney trollbinds av förkunnelsen och bestämmer sig för att vandra i Bigwelds hjulspår genom att bli en högst framgångsrik uppfinnare. Men detta innebär att lämna den trygga förorten för att kunna möta sin legend i den pulserande storstaden. Sagt och gjort, den numera unge mannen Rodney tar första bästa tåg och anländer så till Robot City där allt är möjligt. Men det visar sig snart att allt inte står rätt till under den glimrande fasaden. Bigweld har spårlöst försvunnit och ersatts av den hänsynslöse Ratchet (Greg Kinnear) som inte vill annat än att utplåna de mer lägre stående robotarna som inte har råd att skaffa de senaste uppgraderingarna som Ratchets bolag står för. Snart kommer Rodney att befinna sig mitt i en brinnande klasskamp tillika strid för att överleva tillsammans med roboten Fender (Robin Williams) och hans gäng av socialt utstötta maskiner.

 

Jag erkänner som sagt att jag gillade Ice Age skarpt och den är fortfarande en av mina absoluta favoriter när det gäller genren animerad långfilm. Lyckan är därför total när jag kan konstatera efter att ha beskådat Robotar att Blue Sky Studios har tagit precis allt som de lyckades med i Ice Age och skruvat upp tempot hundrafalt. Manuset är detsamma: här återfinns en historia som kretsar kring moraliska värderingar och förmågan att kunna ändra sitt levnadsöde. Så långt är dessa både filmer tämligen lika i sin story. Men enligt mig bjuder Robotar på en betydligt mörkare twist som de yngsta familjemedlemmarna inte kommer att snappa upp och det är budskapet om diskriminering och klasskillnader. Rodneys resa till Robot City visar sig vara en farlig sådan då det råder en gigantisk utrotningsprocess av äldre robotar som inte passar in i en viss stereotyp eller mall och detta är ett skrämmande budskap om vad som pågått och fortfarande sker runt om på vårt jordklot. Visst är det simpelt att mata in detta meddelande i en barnfilm men jag anser ändå att Robotar är en av de mest mångbottnade historier som det gjorts animerad film av. Sedan finns här självklart de mer klassiska buden om att ställa upp för sina vänner etc. men jag köper det betydligt lättare än Disneys övertydlighet.

 

Regissören Chris Wedge, som stod bakom Ice Age, är tillbaka i den heta stolen och det märks att han har tagit lärdom från sitt föregående projekt. Robotar är mycket rappare i sin berättarstruktur än Ice Age och det är inte många scener där man hinner hämta andan förrän den väloljade maskinen rullar igång på nytt. När det gäller animationsteknik har onekligen Blue Sky Studios tagit ett enormt kliv uppåt på utvecklingsskalan, det är nästan pinsamt att jämföra Ice Age med Robotar. Visserligen satsade man på en ganska avskalad look för Ice Age men det märks ändå att pojkarna och flickorna i animationsstudion har snappat upp en hel del kunskap under de senaste årens lopp. Jag vågar gå så långt att påstå att på vissa punkter smiskar faktiskt Robotar kungen på tronen, Shrek 2, på fingrarna vad gäller detaljnivå och ljussättning m.m. Allt är bländande vackert att beskåda och jag fann mig själv sittandes med vidöppen mun både en och tre gånger under filmens visning vilket man får ta som ett gott betyg. Gott betyg delas även ut till skådespelarna som lånar ut sina röster till filmen och de är ett stort antal. Vi pratar om stora kändisar som Ewan McGregor, Halle Berry, Mel Brooks, Drew Carey, James Earl Jones (den scenen där hans röst gör entré är en av Robotars höjdpunkter), Jay Leno…listan kan göras oändligt mycket längre. Sedan har vi mannen som står i en klass för sig vad gäller verbal komik, herr Robin Williams. Om det var någon som tvivlade på denna mans talanger för komedi så sluta tveka nu för varje gång han öppnar käften så skrattar i varje fall jag så tårarna rinner.

Bilden presenteras i formatet 1.85:1 och är anamorfisk. Ja vad skall man säga, som vanligt när det gäller datoranimerade filmer är det en ren högtidsstund i casa del Fredrik när vi talar om bildkvalité. När jag skulle skriva recensionen av Shrek 2 hade jag exakt samma ”problem” det vill säga vad skriver man egentligen om en bild som är perfekt? Men se denna gång finns det faktiskt någonting att klaga på. Jag fann att vissa scener var något för mjuka i tonen på samma sätt som de senare installationerna av Star Wars. There I said it, det var allt i negativ väg jag kunde mana fram angående bildkvalitén på denna utgåva av Robotar. Resten är nära nog referensmaterial: färger som riktigt vibrerar av energi och liv, detaljnivån är på topp och likaså gör svärtan ett kanonjobb. Det är nära nog referensmaterial men bara nära och där skjuts som sagt ingen hare. Betyget blir dock en stark 9:a.

Till skillnad mot våra amerikanska kusiner på andra sidan Atlanten har vi berövats ett DTS-spår vilket är synd men samtidigt ganska självklart då dubbade spår skall klämmas in på denna svenska utgåva. Nu är ljudet inget du behöver skämmas över att köra genom din receiver men det håller inte lika hög kvalité som bilden. Vad jag reagerade på att volymen är något ojämn genom filmen då jag fann mig själv fingrandes på volymkontrollen både en och tre gånger. Men annars är det ett mycket kompetent Dolby Digital-spår som serveras åhöraren. Separationen kanalerna emellan är av god standard där samtliga högtalare får jobba under filmens gång. Dialogen är klar och tydligt placerad i centerhögtalaren utan några som helst större problem med fokuseringen. Surroundhögtalarna är konstant med i leken och pumpar ur sig små men ack så finurliga övergångar från de bakre till de främre regionerna av ljudbubblan. Även LFE-tongångar finns det en hel del att hämta av hos denna utgåva av Robotar. Dolby Digital har som sagt gjort ett bra jobb men jag saknar det där extra ”trycket” i ljudet som jag misstänker går att återfinna i ett DTS-spår.

Filmen levereras i ett transparent keep-case med filmens kapitelindelning på insidan av fodralet. Tyvärr har någon ovis individ kläckt den smarta idén att sätta dit två stycken oerhört enerverande reklambilder för att alla talar svenska samt info om extramaterialet. Låt gå om dessa hade varit klistermärken som gick att ta bort, något jag trodde vid en första anblick av fodralet, men att klämma dit dem som en del av det annars stilfulla omslaget renderar bara minuspoäng från min sida. Ser vi till sektionen med extramaterial bjuds vi på en hel del att botanisera i, även om allt långt ifrån är exalterande. För min del var huvudpunkten kommentatorspåret där de tekniska killarna bakom filmen får föra talan. Detta är ett spår som långt ifrån kommer att attrahera alla med tanke på dess utformning som kretsar kring just tekniken som användes till att skapa Robotar, personligen gillade jag det då jag har en fascination för just filmteknik men smaken är som baken det vill säga delad alternativt brun. Resten av extramaterialet är ganska inriktat till de yngre medlemmarna av familjen alternativt vuxna med barnasinnet kvar. Det finns en hel del små interaktiva spel att roa sig med samt en del kortare dokumentärer som tar upp allt ifrån intervjuer med skådespelarna till de mer tekniska bitarna i skapandet av Robotar. Vi får även en sektion som ger oss en smygtitt på den kommande Ice Age 2, en film som jag definitivt ser fram emot med stor entusiasm.