Shaun Of The Dead

”Skall vi gå då?” frågar min flickvän utifrån hallen. Tydligen är klockan är runt halv två en solig söndagseftermiddag i oktober men för min del är detta föga notifierbart. Kroppens motorik har bestämt sig för att gå på en sjättedel av normal hastighet med resultat att jag inte reser mig upp ur sängen utan istället gör en imitation av The Blob, hasandes på golvet med riktning mot ytterdörren. Att ett sådant simpelt uppdrag som att inhandla florsocker från den lokala närlivsen kan te sig som en utmaning hämtad från Dantes Inferno. ”Glöm inte att ta på dig skorna.” Bra tips, jag hade nog gått ut utan dem om inte uppmaningen hade levererats. ”Öhhhhhh” blir svaret som kommer ur min mun varpå jag stapplar ut i trappuppgången och med ren tur lyckas trycka på hissknappen. Helt osökt kommer jag att tänka på George A. Romeros Dawn Of The Dead som är på tapeten i både sitt originalutförande samt remake. Jag är en zombie denna dag, fast jag skall erkänna att några större lustar av att äta upp min bättre hälft till middag drabbade mig icke.



Vi har alla haft dessa episoder, då rutinen sätter sina välslipade klor i oss. Livet känns enbart grått, dess dagarna går inte att särskilja. Det är kanske därför vi finner filmer om zombies fascinerande, för att vi kan relatera till deras beteende i vår egen gråa hjärndöda vardag. Detta är för övrigt temat för dagens recension om ni inte redan listat ut det. Shaun Of The Dead är en brittisk film som har fått mycket stor uppmärksamhet och enormt positiva omdömen världen över. Trots min mesighet för skräckfilmer bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och granska denna film närmare för att se om alla lovord verkligen stämde.




Shaun (Simon Pegg) jobbar i en liten elektronikaffär i centrala London vilket är en långt ifrån adrenalinfylld sysselsättning. Likt hamstern i hjulet är livet hans minst sagt monotont genom sina beståndsdelar som antingen är att lira Playstation 2 med bäste polaren tillika knarklangaren Ed (Nick Frost) eller befinna sig på den lokala puben The Winchester med samme Ed. Men Shaun är nöjd med denna tillvaro, vad mer kan man begära? Tydligen en hel del anser flickvännen Liz (Kate Ashfield) som är trött på att spendera kväll efter kväll på The Winchester, att aldrig få träffa Shauns mamma eller det faktum att levnadsloppet bara passerar henne förbi. Förändringar måste ske och det snarast annars får Shaun se sig om efter en ny bättre hälft. Samtidigt ringer mamma och undrar när Shaun egentligen skall komma på det där utlovade besöket. Sagt och gjort, bord bokas på den lokala gourmetrestaurangen för romantisk middag och blommor till kära mor skall införskaffas. Men nu börjar precis allt gå fel för vår hjälte. Efter en rad missöden hamnar mammas blommor hos Liz och någon välsmakande middag blir det inte heller för den delen. Resultatet av dessa handlingar är att Shaun får kicken som pojkvän. Som inte detta vore nog börjar en mystisk epidemi svepa över hela London, folk faller ner på gatan döda likt träffade av en blixt från klar himmel. Det visar sig dock att de är långt ifrån den eviga vilan, varpå det inte dröjer länge innan zombies vandrar gatorna på jakt efter levande föda. Det är nu upp till Shaun att ta kontroll över sitt liv, och samtidigt behålla livhanken.


Let´s kick some zombie ass!
Shaun Of The Dead är en av årets absolut största och mest positiva överraskningar på filmfronten alla kategorier, i mina ögon överglänser den många av de storfilmer som Hollywood har spottat ut sig. Att det dessutom rör sig om en lågbudgetfilm från England gör inte saken sämre. Det finns många aspekter som lyfter Shaun Of The Dead över standarden varpå den mest framträdande är skådespelarprestationerna. Likt En Fisk Som Heter Wanda levereras några av de mest fantastiska insatser inom agerandets konst jag någonsin sett, främst från Simon Pegg och Nick Frost som gestaltar Shaun respektive Ed. Den samhörighet som delas mellan dessa karaktärer är snudd på fenomenal och tankarna går osökt till Wayne och Garth fast i något mer fullvuxna, brittiska alter ego. Vi kan alla känna igen oss i Shaun, killen som lever ett ganska grått och trist liv men som finner sina ljuspunkter i sin bäste vän Ed. Relationen mellan dessa killar är tightare än det mesta och det är dialogen mellan dem som är en av de stora behållningarna i denna film. Trots att humorn av naturliga skäl är kraftigt brittisk kan man ändå ta åt sig av Eds fräckhet eller Shauns besserwisserfasoner gentemot Liz spydiga rumskamrater. Många gånger satt jag och funderade på varför denna film har fått stämpeln skräck då jag satt och skrattade mig fördärvad, trots att blodet sprutar ur en zombies kranium. Det skall tilläggas att många av skämten är hämtade från den brittiska komediserien Spaced (där både Simon Pegg och Nick Frost medverkar) vilket gör att en del av alla skojigheter Shaun och Ed kläcker ur sig förvandlas till internskämt för de invalda medlemmarna i Spaced-klubben. Jag har inte sett sagda serie men kan lugna er med att säga att dessa skämt är i minoritet sett till hela filmens konversation. Man behöver inte ha sett Spaced för att uppskatta humorn samt den välarbetade dialogen i Shaun Of The Dead. Tro mig.



Regissören Edgar Wright lyckas verkligen slå an filmens ton åt det humoristiska och absurda hållet trots situationens allvar som porträtteras. Det är vansinnigt kul att se Shaun och Eds första konfrontation med zombies i deras trädgård där LP-skivor används som kastvapen och en kvinnlig zombie misstas för en allt för överfriskad, kärlekskrank madame. Men denna lättsamhet skiftar sakta men säkert åt det mer allvarliga hållet allt eftersom kampen om överlevnad verkligen gör sig påmind hos våra karaktärer. Detta till trots tappar aldrig filmen sin fullkomligt underbara humor, den kanske bästa scenen berör popgruppen Queen, biljardköer samt timing. Resten får ni se själva. För alla som törstar efter blod och uppätna organ, frukta icke för det finns mycket av den varan att hämta i Shaun Of The Dead. Huvudansvarig för specialeffekterna är ingen mindre än Stuart Conran, mannen som jobbade med Peter Jacksons film Braindead. Det borde ge er en idé om vad som komma skall på inälvsfronten.



Det finns ett underliggande budskap att finna i Shaun Of The Dead; samhällskritik. Likt George Romeros Dawn Of The Dead vill man förmedla till åskådaren faran över att låta sig slukas upp av det moderna samhället, Romero riktade denna pekpinne mot kommersialismen medan Wright istället väljer att ta upp det monotona i tillvaron som den största faran för den enskilda individen. Att Shaun i början inte ens reagerar på att hela Londons invånarantal har förvandlats till zombies är ett säkert tecken på denna anmärkning. I filmens början är det svårt att avgöra huruvida människor omkring våra hjältar faktiskt har återuppstått från de döda eller om detta stadium redan har infunnit sig. Men allt är inte perfekt när det gäller uppbyggnaden hos Shaun Of The Dead. Tempot blir något lidande mot slutet, det märks att Wright vid detta lag har svårt att välja huruvida vilket ben han skall stå på. Komedi eller skräck. Resultatet blir ett slut med en doft av antiklimax. Personligen reagerade jag inte lika starkt på detta som många andra recensenter har gjort men detta är en smaksak som mycket annat i livet. Det känns ändå till slut som att Wright fattar rätt beslut och lägger tyngden på komedin i filmen trots frosseriet i blod.

Say Cheeeese!

Jag läste en gång att mästaren inom skräckfilm, John Carpenter, föredrar bildformatet 2.35:1. Om det är en slump eller inte att Shaun Of The Dead är i samma format låter jag er avgöra. I vilket fall är det en mycket njutbar bild som denna DVD-utgåva bjuder på. När jag hörde talas om mängderna extramaterial som tryckts in på denna skiva, och det är stora mängder kan jag lova, infann sig en oro över att bilden skulle bli lidande som resultat. Efter att ha sett filmen kan jag glatt meddela att detta inte har skett, bilden håller som sagt mycket hög kvalité. Vad man genast noterar när det gäller färgskalan är två saker. Det första är att huvudtonen genom hela filmen lutar åt det brungråa hållet vilket skapar en atmosfär som känns tryckt av smog och stadens avgaser. Det andra är att röda objekt är kraftigt överexponerade på både gott och ont. Fördelen är att alla scener innehållandes blod, de är en del till antalet, blir än mer iögonfallande och bidrar klart till en härlig upplevelse. Nackdelen är att alla röda objekt tenderar till att blöda i vissa scener.



Det syntes vissa spår av smuts och repor under filmens gång vilket drar ner betyget. Den största bristen som bilden dras med är dock avsaknaden av skärpa, i vissa scener ligger det ett filter som verkar bestå av bomull framför kameralinsen. Överlag är detta dock en mycket lyckad transfer till DVD trots vissa uppenbara fel.

Denna film får mig att vilja springa ut och köpa soundtracket. Vi pratar alltså om musik som en mycket stor drivkraft för scenernas uppbyggnad vilket erfordrar exakt och detaljrik ljudåtergivning. Lyckligtvis har man skapat ett spår som kan matcha dessa krav mer än väl. Dolby Digital 5.1 är redskapet och som det används, jag fick rysningar av välbehag under filmens gång. Detta är sannerligen ett dynamiskt ljudspår där samtliga högtalare jobbar i total harmoni med varandra för att skapa en driftig upplevelse på ljudfronten. Det som slog mig mest var hur aktiva surround-högtalarna var; de används lika väl för att förmedla stora ljudsvep, som t.ex. musiken eller bakgrundsljud, till mycket finurliga övergångar från de bakre kanalerna till de främre. Basen är extremt kraftfull utan att för den sakens skull agera sjunkbomb i vardagsrummet, istället smälter den in i den övriga ljudbilden och skapar extra tryck till de andra högtalarna. Dialogen ligger klockrent placerad i centerhögtalaren utan några tendenser till att tappa fokusering i de mer ljudliga partierna av filmen.



Filmen levereras i ett keep-case av standardmodell där både filmen samt extramaterial ligger på en skiva. Innan jag kastar mig över alla godsakerna i sektionen med extramaterial vill jag gnälla över två saker. Det första är att det inte går att byta vare sig kommentatorspår eller få fram textning under filmens gång. Man tvingas gå tillbaka till huvudmenyn, men tro inte att man efter att gjort sitt val kommer tillbaka till den tidpunkten i filmen man befann sig i innan trycket på Meny-knappen skedde. Nej istället börjar filmen om från början. Detta är naturligtvis totalt värdelöst. Det andra negativa är att det endast finns engelsk text som är för hörselskadade vilket blir klart spoileraktigt kan jag lova som har sett filmen med denna textning. Undvik om möjligt. Sådär ja, klagosången är över angående själva skivan. Nu över till extramaterialet, och gosse här finns det mycket att botanisera i! På grund av mängden har jag delat upp sektionen i huvudrubriker likt de som återfinns på DVD-utgåvan.




Inte mindre än fyra stycken (!) finns att lyssna till på denna utgåva, något som nämns i början av det första spåret var att de ville spöa Sagan Om Ringen-utgåvorna. Sköna killar onekligen. I detta samtal deltar regissören Edgar Wright och Simon Pegg. De både herrarna har väldigt kul då de är lika barnsliga och delar samma humor. Detta smittar helt klart av sig när man lyssnar på spåret, det är en härligt avslappnad ton som råder dem emellan. De är väldigt, väldigt ivriga på att poängtera alla referenser till andra filmer vilket de allt för ofta inte hinner med av den enkla anledningen att det finns så många av dem. Av de fyra kommentatorspåren fann jag detta det mest informativa. Dessutom är det extra kul att höra Pegg mobba Wright under 90 % av kommentatorspårets tid.

I nästa spår är deltagarna Simon Pegg, Nick Frost, Kate Ashfield, Dylan Moran samt Lucy Davis vilka alla är skådespelare som deltog i filmen. Här gäller det att vässa öronen för det snackas mycket, sluddrigt och i mun på varandra. Även om det nämns en hel del intressanta anekdoter från inspelningen samt att de fakta som nämns mer berör skådespelarnas synpunkt på filminspelningen är detta kommentatorspåret ganska blasé att lyssna till. Det är långt ifrån lika engagerande gällande deltagarnas medverkan som det med Pegg/Wright. Men, och detta är ett stort men, det nämns i detta spår att en uppföljare är på planeringsstadiet: Shaun Of The Dead 2: From Dask ´Til Shaun. Hurra!



Spår nummer tre görs med skådespelarna Bill Nighy samt Penelope Wilton, Shauns styvfar respektive mamma i filmen. Man tror först att det hade varit smartare att inkludera dessa skådespelare med de andra i det redan befintliga kommentatorspåret. Men det visar sig snart att detta är det spår som alla föräldrar skall lyssna till då det är extremt ”mammigt”. Nighy och Wilton sitter och klagar över hur mycket blod det är i filmen, ifrågasätter om det är nödvändigt med så mycket inälvor och Nighy gnäller på attityden hos dagens ungdom. Mamma, om du letar efter allierade lyssna då på denna konversation.

Tills sist i sektionen med kommentatorspår finner vi ett där deltagarna är… zombies? ”Skall jag behöva lyssna på 90 minuter stönanden á la tysk porrfilm” tänkte jag när jag slängde igång spåret. Men efter en stund träder de riktiga skådespelarna fram och berättar intressant fakta utifrån deras betydligt små roller jämfört med andra deltagande i produktionen av Shaun Of The Dead. Tyvärr ger deras roller dem ganska lite material att tala om varpå det mesta av tiden går åt till att berömma alla andra medverkande och hur kul det var att spela in filmen.



Trivia Track
Det finns oändliga referenser till andra filmer i Shaun Of The Dead, men alla är långt ifrån lätta att hinna snappa upp under filmens gång. Genom att välja Trivia Track kommer det dyka upp text som innehåller intressant fakta gällande scenen i fråga; det kan handla om soundtracket, var scenen filmades eller referenser till andra filmer. Samt att ordet Fuck förekommer 77 gånger i filmen. För en cineast är fakta av det slaget absolut nödvändig.

Storyboard Comparison
Om detta alternativ är aktiverat kommer det under filmens gång ibland dyka upp en symbol i det övre högra hörnet av bilden. Väljer man då Enter på fjärrkontrollen till sin DVD-spelare dyker det upp storyboards för den scenen ifråga.


The Man Who Would Be Shaun
Pegg och Frost ger sig på att göra imitationer av Michael Caine respektive Sean Connery under inspelningen av en scen. Frost är uppriktigt sagt usel som Connery men Pegg river av en klart godkänd Caine vilket lockar till skratt. Detta kund dock lika gärna placerats bland de andra tabbarna i Outtakes-sektionen

Funky Pete
Ofta censureras filmer för visning ombord på flygplan. Detta hade Wright inte tid med varpå man helt sonika valde att transformera om the F-word till funking samt prinking. Det är så katastrofalt dåligt att det blir hysteriskt kul vilket demonstreras i en av filmens scener.



Outtakes
Efter att ha sett detta segment ur sektionen med extramaterial måste jag bara ställa frågan: hur lyckades man spela in denna film inom utsatt tidsgräns? Ofta kan outtakes kännas krystade, ibland undrar man nästan om de spelar in dem likt alla andra scener i filmer. Men på Shaun Of The Dead är det kul material man får ta del av, det är helt klart värt en titt.

Plotholes
Det finns ett antal riktigt stora hål i filmens manus, hål som långtradare kan köra igenom utan större problem. I denna sektion får vi förklaringen till dessa genom tecknande serier som har kommentarer av de karaktärer som medverkar i dem. Till sist i avdelningen Missing Bits finns det 14 borttagna scener att se på med tillvalet att höra kommentarer från Pegg och Wright.


Simon´s Cam
Detta är vad jag älskar; skådespelare utrustad med handkamera filmandes bakom kulisserna under filminspelningen. Det finns inget ryggdunkande, inget PR-prat utan verkligt sevärt material. Simon Pegg tar oss med under filminspelningen och det är klart kul att se en grinig Pegg halv sex på morgonen, att Nick Frost får en spruta i rumpan eller hur svårt det egentligen är att kasta LP-skivor.

Lucy´s Cam
Lucy Davis håller en betydligt mer tillbakadragen men tillika informativ stil än Pegg. Hon lyckas fånga upp en mer detaljerad bild av filminspelningen genom några riktigt intressanta observationer från flera stadier under produktionen. Tydligen var Game Boy ett hett nöje mellan tagningarna.

Edgar And Simon´s Flip Chart
Redan 2001 började Wright och Pegg jobba på Shaun Of The Dead. De skapade en serie bilder som presenterades i ett blädderblock. Det finns en hel del intressanta fakta att finna här som inte lyckades hamna i den färdiga filmen. Det som är mest slående dock är faktiskt den mängd idéer som man förde över från papper till färdig film och hur lite man avvek från ursprungskällan. Eller som de själva säger: If you see something differ in the movie contra this flip chart, then something did get seriously fucked up.



SFX Comparison
En tyvärr alldeles för kort och hafsig inblick i arbetet med specialeffekterna för Shaun Of The Dead. Man tar bl.a. upp scenen där Mary blir perforerad av pålen trädgården vilket är ganska kul att se men överlag är denna sektion väldigt tunn och lik många andra man redan sett.

EPK Featurette
Denna dokumentär kan sammanfattas med tre ord: ryggdunk, PR samt marknadsföring. Det finns inget intressant att se här, jag är dessutom tacksam att man har valt att lägga allt detta samlat på ett ställe i extramaterialssektionen så man tryggt kan bortse från det.

Avslutningsvis finner vi ett antal trailers, TV-spots samt ett brett galleri med stillbilder. Jag har sett en hel del utgåvor nu under åren men frågan är om inte Shaun Of The Dead tar hem priset för mest extramaterial på en skiva. Otroligt intressant, välgjort och extremt lite av de tragiska dokumentärer man allt för ofta ser i amerikanska produktioner där alla endast talar väl om varandra och delar ut klappar på axlarna för sakens skull.



För mig ligger en films värde att finna i huruvida intresset att se om den finns efter första visningen. Shaun Of The Dead ligger mig extremt varmt om hjärtat. Den har nu setts fyra gånger på mycket kort tid och jag upplever inte den minsta tendens eller indikation på att jag skulle tröttna inom den närmaste tiden. Lägger man sedan till en på bristningsgränsen till sprängfylld sektion med extramaterial och avrundar med bra bild plus ljud har man ett givet köp enligt mig. Detta är filmunderhållning när den är på topp och alla lovord som hittills har sjungits för denna film är sanna till sista ton, denna film kommer att klassas som inget mindre än kult i framtiden. Köp Shaun Of The Dead, skratta och lär dig hantera ett Cricket-slagträ som en riktig karl på köpet.