Kingdom Of Heaven

Säg namnet Ridley Scott och jag kan lova att majoriteten av de tillfrågade kommer att tänka på filmen Gladiator. Inte klassikerna som Alien, Blade Runner eller Thelma & Louise utan det episka storverket Gladiator är den film som i modern tid har etsat sig fast i publikens medvetande. Det var just nämnda storfilm som återigen satte historiska epos tillbaka på kartan och sedan dess har fans över hela världen väntat med spänning på att Scott skulle följa upp sitt mästerverk. Kunde det kanske bli en uppföljare till Gladiator? Frågorna surrade i luften likt flugor i den heta sommarluften allt eftersom åren gick. Så började det ryktas om ett storslaget projekt vars handling kretsade kring korstågen. Nu var potentialskillnaden olidlig bland filmpubliken, när det sedan visade sig att Scott skulle stå bakom rodret som regissör för projektet lyfte filmsamhället sig i en unison hyllningskör. Kanske var de dock lite för snabba med sina reaktioner ty när filmen släpptes lös klingade sångerna av tämligen snabbt. Det pratades flitigt från regissörens sida om att blivit tvingad att klippa ner filmens längd ganska drastiskt samt en rad andra komplikationer, spännande värre eller hur? Nu har så Kingdom Of Heaven letat sig ut på den svenska DVD-marknaden varpå jag plockade upp ett exemplar av filmen för att kunna ta en närmare granskning av Scotts senaste verk.

Orlando Bloom gestaltar den unge smeden Balian som i filmens början befinner sig i ett tillstånd av sorg och förtvivlan då hans hustru har begått självmord efter att ha förlorat deras enda barn vid födseln. En dag uppenbarar sig ett följe av korsriddare som leds av Godfrey (Liam Neeson) som påstår sig vara ingen mindre än Balians okände far. Vår smed vill dock inte ha något att göra med denna riddare utan bara fortsätta sitt arbete istället för att slå följe till det heliga landet i Jerusalem. Men efter en incident då Balian dödar byns präst finner han sig tvingad att lämna den franska byn och söka upp sin fader som tar sin son under sina vingars skydd. Tillsammans far de till Jerusalem som vid tidpunkten bäst kan beskrivas som ett land i stabilt kaos. Det råder ett kristet styrelseskick under ledning av den unge tillika spetälske konungen Baldwin (Edward Norton) som inte har långt kvar att leva. Baldwin vill att muslimer och kristna skall kunna leva i harmoni vilket hans rådgivare Tiberias (Jeremy Irons) strävar efter. Men denna balans är mycket bräcklig och det råder delade meningar i leden bland korsriddarna om vad man skall göra med Jerusalem, många menar på att det i själva verket är Guds vilja att utplåna muslimerna och deras ledare Saladin (Ghassan Massoud). Med en konung som är spetälsk vars tid rinner honom ur händerna är det bara en tidsfråga innan förrädarna kan slå till och ta över makten vilket skulle oundvikligt leda till krig mot Saladin. Balian finner sig plötsligt uppfångad i ett virrvarr av politiska intriger och inre strider med sin tro på kristendomen, allt medan de muslimska härarna närmar sig Jerusalems skyddande murar.

Ja då har man alltså sett Kingdom Of Heaven och åsikterna går milt sagt isär gällande detta nya epos signerat Ridley Scott. Att jämföra denna film med Gladiator är nästan oundvikligt så räkna med en del parallella tolkningar dem emellan. Det första som jag noterade efter att ha gjort min lite research kring Kingdom Of Heaven är att den, till skillnad mot Gladiator, baseras på verkliga karaktärer och händelser. Det har faktiskt existerat en fransk smed vid namn Balian och visst rådde det en bräcklig allians mellan vissa av det kristna samhället kontra det muslimska. Antagligen har Scott tagit åt sig av den svidande kritik som historiker och allmänna vetare riktade mot Gladiator när den lanserades, den filmen fick helt klart ta emot lika mycket ros som ris. Att då välja en verklig karaktär och händelse smeker onekligen samtliga kritiker medhårs innan de hunnit öppna munnen. Så detta är ett plus i kanten för Scotts räkning. Men ändå kände jag efter att ha beskådat denna film att någonting helt klart saknades. Berättartonen känns spretig och stundtals ganska förvirrande. Detta bottnar i det faktum att Scott tvingades klippa ner filmens speltid med över en timme innan lansering, produktionsbolagen trodde inte på regissörens resonemang om att folk orkade sitta i tre och en halv timme och se på film så det vara bara att ta fram den stora saxen och börja klippa. Jag tycker faktiskt synd om Scott som tvingades till detta drastiska beslut för det skadar filmen något enormt. Många händelser hinner knappt planteras till storyn förrän de bara försvinner ut i tomma intet och som åskådare blir man sittandes med en rad frågetecken som aldrig får några svar. Slutstriden är ett extremt bra exempel på detta, jag skall inte avslöja vad som sker men jag kan säga så mycket att jag satt och undrade stilla vad tusan som egentligen skedde.

Där manuset haltar tar Scotts regi över och kompenserar om inte allt så betydligt mycket för de brister som återfinns i storyn. Mannen har onekligen genom sina verk som just Gladiator och Black Hawk Down utvecklat ett sjätte sinne för visuell intensitet och detta visar han återigen upp i Kingdom Of Heaven. Det är storslagna stridscener som verkligen placerar åskådaren mitt i centrum och det går inte att värja sig för den råhet som porträtteras. Den skakiga handkameran och sekvenser i slow motion varvas med snabba klipp som hela tiden skakar om åskådaren. Men jag kan ändå inte hjälpa att känna att detta är något som vi redan har sett om och om igen. Scott tillför inte något direkt nyskapande till detta projekt utan satsar onekligen på säkra kort. Det fungerade i Gladiator och extremt väl i Black Hawk Down men i Kingdom Of Heaven får jag mest en fadd eftersmak vid beskådan. Visst, jag skall erkänna att jag fick gåshud under de mest intensiva stridsscenerna men ändå känner jag mig otillfredsställd, det känns som att Scott hade mer att ge och återigen undrar jag om detta inte trots allt bottnar i problemet han hade med produktionsbolaget gällande filmens längd. Det är som sagt stridsscenerna som fungerar bäst ty detta är det som vår regissör kan utföra i sömnen vid detta lag. Han vet vad åskådaren vill ha och serverar det enligt önskemål. Det är ungefär som att äta sin favoritmåltid sju dagar i sträck, mot slutet lär du vara rätt trött på det hela.

Sedan har vi skådespelarprestationerna som onekligen är ett kapitel för sig. Orlando Bloom har verkligen fått en tung börda att bära i rollen som Balian, filmens huvudattraktion. Tyvärr måste jag konstatera att han helt enkelt inte fungerar alls för den gestaltningen. Den unge Bloom må vara tvålfager som få och han kommer säkerligen att få flickornas hjärtan att klappa i takt när han tar plats på den vita duken men trovärdig är inte det ord jag skulle vilja applicera på hans prestation i denna film. Det märks att han tar i från tårna, Bloom vill så gärna utstråla pondus och auktoritet i rollen som smeden som blev folkets räddare men jag kan som sagt inte köpa det. Det finns ingen som helst förklaring till hur en enkel smed kan avancera till svärdsvingande general med taktiska kunskaper inom krigandets konst på så kort tid, lite av samma dilemma Tom Cruises karaktär drogs med i Den Siste Samurajen. Där fanns det ett betydligt mer trovärdigt manus och förklaringar, om en bristfälliga, så i varje fall förklaringar till karaktärens utveckling vilket inte finns i Kingdom Of Heaven. Kanske kan man återigen skylla på bristerna i manuset som onekligen är många men någon direkt huvudrollsinnehavare är inte Bloom i mina ögon, eller i varje fall inte i denna film. Resten av ensemblen gör ett desto bättre jobb med sina roller där framför allt Edward Norton återigen bevisar att han är en karaktärsskådespelare att räkna med i rollen som den spetälske konungen Baldwin. Man får aldrig se Nortons ansikte men ändå lyckas han genom kroppsrörelser och röstläge förmedla en trovärdighet till rollen som är svårslagen.  Liam Neeson och Jeremy Irons är bägge gamla rävar i gamet men de visar onekligen var skåpet skall stå med sina prestationer.

20th Century Fox har på senare tid spottat ur sig den ena mästerliga transfern efter den andra så det var med ett stort mått av förväntan jag matade min DVD-spelare med Kingdom Of Heaven. Men jag måste erkänna att besvikelsen infann sig ganska snabbt. Det första jag noterar är att bilden är extremt mörk i tonen, för mycket enligt mig. Visserligen leker Scott med färgskalan och ljussättning i filmens början på exakt samma sätt som han gjorde i Gladiator: färgtonen går i blått och ljussättningen är minimal för att verkligen porträttera den isande kylan som sveper in över den franska landsbygden. Men allt eftersom filmen rullar på märker jag att den mörka tonen håller i sig och jag tvingas höja ljusstyrkan på projektorn. En snabb sökning på nätet bekräftar mina synpunkter; vissa recensenter har klagat på just den mörka bilden. En bit in i filmen noterar jag dessutom betydliga mängder bakgrundsbrus som jag inte var ett medvetet val från Scotts sida. Det förekommer även spår av Edge Enhancement på sina ställen. Nu får jag det att låta som bilden är katastrofal men så är inte fallet, dock blev jag som sagt besviken. Låt oss granska övriga beståndsdelar. Skärpan är något ojämn till karaktären då vissa scener förefaller vara härligt knivskarpa medan andra tappar fokuseringen. Färgskalan är svår att bedöma då Ridley, likt sin yngre bror Tony, på senare år har utvecklat ett ganska drastiskt sätt att porträttera färger då de manipuleras och ändras genom hela filmen. Jag kunde dock inte notera några spår av blödningar eller andra artefakter gällande färgskalan. Svärtan gör ett ordentligt jobb, nästan för bra i vissa scener då omgivningsdetaljer drunknar i mörkret.

Tre spår finns att välja på: engelskt & ungerskt Dolby Digital samt ett engelskt DTS. Eftersom mina kunskaper inom ungerska är något begränsade milt uttryckt valde jag att jämföra det engelska Dolby Digital kontra DTS. Gissa vilket jag fann som segrande ut striden? Väljer man DTS på sin receiver kan jag garantera en åktur som kommer att blåsa sockarna av dig. Redan när logotypen för 20th Century Fox spelas höll jag på att ramla ur soffan, vilken kraft! Detta håller sedan i sig genom hela filmen till min stora lycka och till mina grannars förtret. Detta är ett ljudspår som kräver en ordentlig anläggning för att göras total rättvisa. Det första jag noterar är hur omslutande ljudbilden är, samtliga högtalare jobbar på högvarv för att pumpa ur maximalt med upplevelse. Spåret upplevs verkligen som dynamiskt, man känner sig verkligen som man befinner sig mitt i händelsernas centrum när man ser på filmen. Separationen mellan kanalerna är kanon, jag uppfattade aldrig spåret som särskilt framtungt någon gång. Har du en kraftfull subwoofer? Gratulerar för den kommer att få sig ett ordentligt arbetspass. Jag kan säga såhär för att bäst beskriva LFE-tongångarna: det var tur att mina grannar inte var hemma när jag körde igång Kingdom Of Heaven ty väggarna skakade i kapp. Det enda negativa som jag kunde skönja var att dialogen stundtals var något grumlig till karaktären men annars är detta ett suveränt ljudspår som är genomarbetat ner till minsta detalj varpå betyget blir högt.

Filmen levereras i ett mycket snyggt slip-case som skimrar likt metalliclack, inuti finner vi ett transparent keep-case som huserar de bägge skivorna. Läser man på baksidan av fodralet står det att läsa följande: kommentatorspår. Strålande tänkte jag, ett informativt spår med Ridley Scott att lyssna till. Men se så enkelt var det inte, det visar sig att detta ”kommentatorspår” i själva verket är ett textspår med information som dyker under filmens gång. Visserligen är det mycket intressant fakta som presenteras men jag känner mig ändå lätt snuvad på konfekten. Skiva nummer två innehåller desto mer extramaterial att botanisera i. Det finns en sektion kallad interactive production grid vilket förenklat till svenska är ett antal kortare dokumentärer som kan ses individuellt eller i en sammanhängande följd. Dessa tar upp i princip hela arbetet med att filma Kingdom Of Heaven, från förarbetet till postproduktion. Intervjuer med såväl skådespelare som produktionspersonal varvas med klipp från inspelningen, precis så som bra extramaterial skall vara i mina ögon. Det finns ett betydligt längre inslag som den amerikanska TV-kanalen A & E har producerat med titeln History Vs Hollywood: Kingdom Of Heaven. Som många av er säkerligen redan har listat ut handlar detta inslag om den historiska korrektheten som förekommer i filmen och det är mycket intressant information som presenteras. Avslutningsvis finner vi några kortare dokumentärer titulerade Internet featurettes, samma sak som återfinns på Star Wars-filmerna, samt en trailer för Kingdom Of Heaven.

Jag är som sagt ganska kluven till Kingdom Of Heaven. Det var en klart underhållande film för stunden men det känns som man glömmer av den lika fort, Scott kör helt enkelt lite för mycket på säkra kort denna gång. Som åskådare blir vi inte lika chockerade av det våld som porträtteras i Kingdom Of Heaven som det begav sig med Gladiator och Black Hawk Down. Dessutom känns filmens manus som en mycket haltande enhet som stjälper övriga beståndsdelar i detta projekt. Jag tror att mycket bottnar i det faktum att Scott tvingades klippa sönder denna film ganska brutalt innan dess release. Det ryktas om en förlängd 4 Disc Edition av filmen, mitt råd är att du hyr denna version av Kingdom Of Heaven och spar inköpspengarna till den förlängda utgåvan. Förutsatt att den verkligen dyker upp vill säga.