Faster

När jag promenerar med min bättre hälft på stadens gator får jag finna mig i helt abrupta avbrott i vår vandring. Något har fångat kvinnans blick som bara måste utforskas. I majoriteten av fallen rör det sig om klädnad, smycken eller andra attiraljer som är livsnödvändiga ty om de inte fanns skulle jorden sluta kretsa kring solen. Jag har lärt mig att det icke är lönt att försöka mana på till fortsatt spatsering för blicken hennes är låst på objektet i fråga. ”Den var väl fin?” och jag lägger på minnet att det snart är dags för inhandlandet av julklappar. Dessa små pauser kan ske flera gånger under en promenad, jag har på senare tid dock vant mig och finner det ganska gulligt att se min flickväns blick förvandlas till den man ser hos barn i en leksaksbutik. Själv nöjer jag mig oftast med att låta blicken svepa förbi ett skyltfönster samtidigt som jag går. Det sägs att män inte besitter simultankapacitet, pyts säger jag bara.



Men om det finns något som onekligen får mig att stanna på fläcken likt min flickvän är det när en motorcykel av sportmodell passerar. Än bättre är det om den stannar vid ett rödljus. Nirvana nås om ägaren parkerar vilddjuret, då får jag tillfälle att studera den närmare. Studera är i detta fall ett finare ord för att dregla likt en tiggande hund. Det är något med sportmotorcyklar, eller road racers, som får mitt hjärta att slå ett par extra slag i minuten. Den totalt brutala styrkan kontra fysisk storlek, den utstuderade designen, ljudet de avger när de accelererar likt en kula skjuten ur en pistol. Betänk nu den totala extas jag upplevde när jag för första gången fick höra talas om dokumentären Faster. Äntligen en film som gör en seriös djupdykning om de män som tävlar i Moto GP, vilket är motorcykelvärldens motsvarighet till Formel 1, samt sporten som sådan. Det utlovades den mest spektakulära och informativa dokumentären som någonsin producerats om Moto GP enligt information på dokumentärens hemsida. Lätt att säga när det i princip är den enda som någonsin gjorts. I vilket fall som helst var det tidig julafton när filmen damp ner i brevlådan hos casa Fredrik, frågan var bara om jag fått det jag önskade mig?




How do they do it, why do they do it? Detta frågar sig skådespelaren och förtäljaren Ewan McGregor i början av Faster. Det är onekligen en motiverad frågeställning. Att sätta sig på vad som egentligen är en motor med två hjul för att sedan utkämpa en strid mot tjugotre av världens bästa motståndare i en hastighet som överskrider 300 kilometer i timmen kräver onekligen en speciell typ av psyke. Faster försöker finna svaret på denna fundering. Genom att följa cirkusen under säsongen 2001-2002 samt intervjua i princip samtliga viktiga deltagare inom MotoGP har regissören Mark Neale onekligen gett sig i kast med ett åtagande av stora proportioner. Frågan är om det egentligen går att finna ett svar?



För alla som gråtit sig själva till sömns efter beskådan av filmer som Torque samt Biker Boyz kan jag trösta med att äntligen har det kommit en ”film” som gör motorcykelsporten oinskränkt rättvisa. Faster är den ultimata dokumentären för alla som har minsta intresse för dessa vidunder på två hjul och deras förare. Neale har gjort ett namn för sig som dokumentärfilmare genom hans verk No Maps For These Territories som avhandlade författaren William Gibson, alla som har läst Johnny Mnemonic vet vem jag talar om. Han har även haft ett mycket nära samarbete med popgruppen U2 som har resulterat i ett antal prisvinnande musikvideos skapade av Neale. Detta har gett honom ett par riktig vassa penslar att använda sig av när det nu är dags att porträttera motorsport. Faster må utge sig för att vara en dokumentär men känslan som inges vid visning är mer den av spelfilm. Tänk er Days Of Thunder fast utan de hysteriska klichéerna och Jerry Bruckheimer som lurar bakom kulisserna. Neale använder sina kunskaper i skapandet av musikvideos och applicerar dem på Faster, men till skillnad mot så många andra MTV-män gör han inte misstaget att låta det visuella gå före handlingen. Det är fortfarande utövarna och sporten som skall ligga i fokus, inte en orgie i snabba klipp eller ett adrenalinfyllt ljudspår.



Men för er som nu börjar oroas av att Faster inte lever upp till sin titel så frukta icke. Visst finns det snabba klipp, ett tungt ljudspår och mängder av material filmat under racing som får mitt hjärta att slå frivolter av glädje. Det är vansinnigt snyggt gjort, Eurosport borde slå Neale en signal om detta inte redan har skett. Genom Faster lyckas Neale fånga upp de små detaljerna som oftast går förlorade under direktsända lopp, mycket beroende på att han till skillnad från de stressade producenterna i klipprummet har haft tiden på sin sida för att verkligen kunna fördjupa sig i de actionfyllda segmenten av MotoGP. Det är oerhört mycket som kan förtäljas bara genom att studera en förares kroppsspråk, vinkeln på armbågen kontra lutningen på motorcykeln i kurvtagningarna för att nämna några exempel. Varje liten aspekt av sporten tas upp genom både intervjuer samt material filmat från banan där diverse personer ger sina kommentarer. Till alla sadister där ute kan jag meddela att det finns även gott om benknäckarscener i Faster så ni får ert lystmäte fyllt.



Men Faster har en väldigt blottad akilleshäl och det är bristen på sammanhållning i det material som behandlas. Dokumentären är inte en enhetlig avhandling utan snarare fyra mindre segment som på ett ganska kantigt sätt fogats samman. Mycket fokus läggs på rivaliteten mellan förarna Rossi och Biaggi. Personligen tycker jag att detta är det minst intressanta ur en dokumentär synvinkel när det gäller sporten MotoGP, Biaggi har i mina ögon aldrig varit någon direkt konkurrent till Rossi då denne likt Michael Schumacher i Formel 1 är totalt överlägsen sina medtävlare. Fejden herrarna emellan är en produkt skapad av media som har ältats i allt för många år nu, antagligen anser de att detta är vad fansen vill se. Jag håller inte med, en mediahype till kunde vi klara oss utan. Faster följer även föraren John Hopkins, det nitton år gamla underbarnet som kastas in i MotoGP-cirkusen med kort varsel. Det kan tolkas som den klassiska sagan om en rookies öden och brist på erfarenhet gentemot de stora elefanterna men hela denna bit av dokumentären känns malplacerad, ungefär som det var en nödvändighet att lägga fokus på Hopkins när det finns så många andra kvalitativa förare man vill veta desto mer om istället. Men det finns tjugofyra stycken när säsongen drar igång och skulle man ens försöka att täcka in alla deltagare i detta spel skulle Fasters speltid klocka in på bra mycket mer än de 147 minuter som erbjuds i denna utgåva.



”Det tar sig” sade pyromanen vilket väl kan beskriva den andra skivan i denna utgåva som innehåller dokumentären Faster 03-04. Egentligen klassas detta som extramaterial men jag anser att detta är ett felaktigt val från utgivarnas sida. Om Faster var något löst sammansatt och splittrad i sin fokusering är Faster 03-04 den totala motsatsen. Den tar vid där Faster slutade och ger dels en summering av säsongen 2003 samt början på 2004. Mycket har skett. En ny standard av motorcykel har slagit ut sin föregångare, man har börjat nå hastigheter uppemot 350 km/h samt många av stjärnorna har bytt stall vilket klart påverkar hur säsongen 2004 kan komma att sluta. Faster 03-04 är betydligt mer fokuserad, sammansatt och inriktad på den inledande frågeställningen till denna dokumentär.



Det märks att Neale och medarbetare har blivit betydligt varmare i racingstället från Faster till Faster 03-04, genom att slippa lägga vikt på grundpelarna i sporten är de nu fria att verkligen gräva på djupet i mentaliteten hos förarna. Rossi är inte längre oövervinnlig, motståndarna har börjat kappa in och köra om geniet på banan vilket naturligtvis adderar ett klart spänningsmoment till dokumentären kontra då det var Rossi, Rossi samt lite mer Rossi till dessert. Ewan McGregor gör sig mer hörd som berättare i denna uppföljare vilket är mycket välkommet. Mannen är en mycket inbiten fantast av motorcyklar och med sitt eget stall samt tävlingsdeltagande är han en utmärkt kandidat att agera förtäljare. I Faster kunde man räkna hans kommentarer på sina fingrar vilket var mycket synd men i Faster 03-04 får han betydligt mer utrymme, något som jag tackar för. Faster klarar sig väl på egna fötter men i symbios med Faster 03-04 bildas onekligen den ultimata insynen i MotoGP och dess utövare.



Det är svårt att ge ett korrekt omdöme för bilden på Faster. Neale har använt sig av i princip samtliga möjliga kombinationer av filter, kameramodeller och filmhastighet. Allt ifrån moderna digitala inspelningskällor ända ner till gamla hederliga Super 8 kommer till bruk. Detta val har sina respektive för- och nackdelar. Rent visuellt är Faster ögongodis på högre nivå, bruket av den mängden olika stilar bidrar till att särskilja denna dokumentär från mängden. Nackdelen är att det blir klart svårt att göra en kritisk granskning av bilden då det saknas en röd tråd i bildspråket. Men efter ett antal visningar av Faster kan jag ändå konstatera att bilden är av godkänd kvalité, det är dock ingen skiva du plockar fram för att demonstatera din anläggnings kapacitet. Skärpan är klart bristande i flera segment, det finns onekligen en hel del smutspartiklar som syns väl och även en hel del störande bakgrundsbrus går att finna. Om jag skulle göra en parallell blir det till dagens analoga TV-signal, den är godkänd men inget som man slår klackarna i taket för.



Även ljudet har sina klara brister. Tyvärr upplevas tal som extremt grötigt stundtals, många av förarna är av utländskt påbrå och deras engelska är långt ifrån den vassaste. Att då centerkanalen inte är ordentligt genomarbetad gör att man tvingas att ta till textning under vissa sektioner av Faster, något som jag helst vill undvika vid filmtittning. Ljudspåret är väl fördelat mellan samtliga ljudkanaler som förmedlar omgivningsljud, det läggs aldrig för mycket fokus på musiken i Faster utan den ligger och trycker i bakgrunden på ett effektivt sätt. Vad som tacksamt hamnar i fokus är motorljud, precis vad man vill höra i en dokumentär som denna. Det är en sann fröjd att höra hela startfältet accelerera vid startsignalen i det japanska grand prix. Tro mig när jag skriver att det sannerligen är skillnad på ljud motorcyklarna emellan, tur är då att ljudspåret på Faster gör dem rättvisa.



Faster levereras i ett keep-case som huserar två skivor där den ena innehåller dokumentären Faster, den andra Faster 03-04. Omslaget är befriat från plågsamma recensionskommentarer vilket jag tackar för. Menysystemet är tämligen spartanskt designat men fyller sin funktion. En klar tabbe är att på den första skivan har textningen svart bakgrund vilket helt klart skymmer mycket av det som sker om man aktiverar textningsfunktionen. Mycket dåligt men på skiva två har textningen transparent bakgrund tack och lov.



I denna utgåva räknas Faster 03-04 som extramaterial men jag anser att detta är något missvisande varpå jag har räknat in den till dokumentären Faster. Bortser man från Faster 03-04 är det ganska tunt med extramaterial. På skiva nummer ett finner vi Interactive Race Footage. Detta är sekvenser filmade med diverse kameror från olika tävlingar under säsongen 01-02. Man kan genom att trycka på Angle-knappen på sin DVD-fjärrkontroll skifta mellan olika kamerapositioner under loppets gång. Klart beroendeframkallande för alla speed junkies.



Skiva två är desto rikare på extra godis. Här finner vi 14 stycken "deleted scenes" som inte togs med i någon av dokumentärerna. De tar upp allt ifrån lanseringen av Faster vid filmfestivalen i Cannes till intervjuer med kvinnor om hur det är att jobba i en sådan mansdominerad sport. De är tämligen intressanta att beskåda men man förstår att de inte platsade i dokumentärerna, de är action-fattiga helt enkelt. Avslutningsvis finner vi en trailer för Faster.

Efter att ha sett Faster kan jag konstatera att julen kommit tidigt i år för alla fans av MotoGP och sportmotorcyklar. En sanslöst snyggt, autentisk dokumentär som verkligen försöker penetrera denna högoktaniga sport på djupet, och som nästan lyckas hela vägen. Trots vissa problem med att hålla fokus på den röda tråden är detta till trots den definitiva dokumentären man skall skaffa om det finns ett minsta intresse för motorcyklar på elitnivå. För den som inte är insatt sedan tidigare eller milt hågad har jag svårt att tänka mig att Faster skulle kunna tilltala då den kräver ett intresse sedan tidigare för sporten. Flickvännen må dela mina åsikter om att Ducati gör världens bästa/vackraste motorcyklar men det räckte inte för att hålla henne kvar under visningen, efter tio minuter gav hon upp på Faster. Jag själv då kanske ni undrar? Har sett den tre gånger utan minsta tecken på att tröttna inom överskådlig tid.

Ps. Rossi vann säsongen 2004, kan ingen stoppa denne man? Ds.