Suspect Zero

Genren ”galen seriemördare som gäckar lagens långa arm” är ett fack inom Hollywood som jag verkligen älskar, verk som Seven och framför allt När Lammen Tystnar är några av mina personliga favoriter i filmhyllan. Men det är inte bara lammen som tystnat, hela genren verkar ha stått still under en längre tid nu. Mycket bottnar nog i att Seven totalt blåste bort all konkurrens och samtidigt skapade en helt ny mall för hur denna typ av film skulle se ut & låta. Naturligtvis följde det en våg av pinsamma kloner i kölvattnen av Seven men ingen har enligt mig varit i närheten att hota den ensamma herren på täppan. Men nu verkar det som att gröngölingarna är redo att ta sig an kolossen. Saw-filmerna är ett mycket bra exempel på att det fortfarande finns material att hämta ur denna källa som verkar ha varit tom i många åskådarens ögon. En av dessa uppstickare råkar vara filmen Suspect Zero som jag fick upp ögonen för häromdagen. Jag frågade mig själv om detta cineastsiska verk skulle kunna överraska i positiv bemärkelse på samma sätt som Saw gjorde när jag såg den för ett par månader sedan. Det fanns bara en lösning på frågeställningen och det var att mata den aldrig mätta DVD-spelaren med ovan nämnda film för att göra en närmare granskning under luppen.

 

Det är extremt svårt att beskriva handlingen i filmen utan att avslöja hela upplägget, överhuvudtaget är den så flummig att man har svårt att förklara trots att filmen har ett högst linjärt berättande. Men nu kör vi på. FBI-agenten Thomas Mackleway (Aaron Eckhart) har 6 månader innan filmens början begått ett hyfsat grovt tjänstefel vilket uppretar en hel hög med högt uppsatta chefer som straffar Thomas genom att omplacera honom från Dallas till den sömniga staden Albuquerque. Där finner han sig fastkedjad bakom ett skrivbord och tristessen är påtaglig. Naturligtvis har han drabbats av ett psykiskt sammanbrott på grund av sin fadäs så han knaprar Aspirin på löpande band. Men så börjar det hända saker. Ett lik påträffas i en bil på gränsen mellan Arizona och New Mexico varpå FBI kopplas in. Till en början kläcker byborna teorin att detta var ett typiskt rånmord men när det visar sig att offret fått sina ögonlock avskurna drar den luttrade Mackleway slutsatsen att de har att göra med en seriemördare. Bra slutledningsförmåga grabben. Till sin hjälp anländer naturligtvis hans gamla flamma Fran Kulok (Carrie-Anne Moss) och att påstå att deras relation som partners är god vore att ljuga. Samtidigt börjar det drösa in fax till agenterna från en Benjamin O´Ryan (Ben Kingsley) som pekar på att samtliga nyfunna offer i själva verket var mördare. Vi har alltså att göra med en seriemördare som jagar seriemördare.

 

Som sagt det går inte att beskriva denna film utan att avslöja hela handlingen men oroa er inte för detta är inte direkt någon film som jag rekommenderar någon att vare sig köpa, hyra eller för den sakens skull beskåda överhuvudtaget. Ty detta måste vara en av de absolut sämsta filmerna inom ovan nämnda genre som jag haft det stora missnöjet att beskåda. Det finns ett antal kardinalfel beträffande Suspect Zero och det första har att göra med spänning, det finns nämligen absolut ingen att finna i denna film. När min flickvän försökte sig på att se detta cineastiska verk var hon tvungen att stänga av. Normalt sett beträffande denna genre skulle det vara ett gott tecken men inte denna gång. Jag frågade vad som var fel, ”den här filmen är bland det segaste jag sett” blev svaret. Inte bra men naturligtvis bestämde jag mig för att ge filmen en andra chans i hopp om att finna något som min bättre hälft kanske hade missat men icke sa Nicke, jag hade helt ärligt svårt att hålla mig vaken under visningen. Precis vartenda moment som kan bygga upp en elektrisk laddning hos åskådaren slarvas bort av såväl manusförfattare som regissör. Jag kan inte nog trycka på detta: en film som desperat försöker efterlikna Seven men som innehåller exakt noll spänning kammar inte hem många poäng i casa del Fredrik. Genren seriemördare på film måste ha detta annars fungerar de inte, om man som i fallet med Suspect Zero får allting serverat på silverfat 2 steg innan karaktärerna blir middagen inte speciellt njutbar. Jag kan inte för mitt liv begripa hur regissören tillika manusförfattarna har resonerat när de skapade denna verk men någonting måste gått ofantligt snett under filminspelningen.

 

Kanske bottnar det i faktumet att inte mindre än 10 stycken producenter medverkade i produktionen, ordspråket ”ju fler kockar desto sämre soppa” har aldrig känts mer träffande. Ty denna potage lämnar inget annat än en fadd eftersmak hos åskådaren. Det hela blir knappast bättre av det faktum att skådespelarprestationerna är så skrattretande att det är läge för Gyllene Hallonet-nomineringar. Eckhart skall tydligen gestalta en psykiskt ärrad veteran men hans minspel utgår från exakt två stycken uttryck: rynkad panna eller stirrig blick. Ibland skojar han till det och kombinerar de båda, sicken lirare. Carrie-Anne Moss skall vara hans kärleksobjekt men för detta krävs det att det finns en kemi mellan de båda personerna. Som det är nu är det lika hett mellan dem båda som i min frys. Att hon dessutom har ett minspel som är kopierat från trilogin om Matrix hjälper inte hennes fall. Paradnumret heter denna afton Ben Kingsley. En gång en aktad skådespelare med Oscar i bagaget har han numera gått förlorad vilket syns på hans agerande, antingen spelar han över så till den milda grad att såpastjärnor skulle rodna eller så agerar han inte alls.

 

Suspect Zero presenteras i formatet 1.78:1 och är anamorfisk. Som så många andra regissörer saknar Elias Merhige total innovation varpå han plankar redan kända visuella stilar som en extremt kornig bildyta samt skiftande färgskala, allt enligt standardmallen 1A för hur denna typ av filmer skall te sig på den vita duken. Detta gör naturligtvis att det blir ganska svårt att ge ett rättvist omdöme beträffande kvalitén på bilden. Men om man bortser från dessa laborationer med kameran så blottar sig ett antal synliga defekter. För det första förekommer det extrema mängder spår av smutspartiklar genom hela filmen. Jag trodde först att det var något fel på min hembio men nej det är faktiskt inte mitt öga som ljuger, helt förbluffande med tanke på vilken modern DVD-produktion detta ändå råkar vara. Färgskalan lutar åt det bruna hållet vilket ger filmen en ganska dassig look. Skärpan är ett riktigt tvådelat kapitel: vissa scener är så skarpa att man kan urskilja minsta por i ansiktet på Kingsley medan andra förefaller insvepta i en dimma.

 

Dolby Digital 5.1 står för underhållningen på ljudfronten. Likt bilden blev jag föga imponerad av det som strömmande ur mina högtalare. Ljudet förefaller enligt mig vara på tok för framtungt, hade surroundhögtalarna bara fått mer utrymme tror jag att de hade kunnat hjälpa till att skapa en tryckande känsla av obehag, något som aldrig infinner sig i denna film. LFE-tongångarna var sparsamt utplacerade men det är föga överraskande då detta i månt och mycket är en dialogdriven historia. Tur är då att talet ligger väl centrerat utan några synkproblem eller tendenser till bristningar i fokusering.

 

Suspect Zero levereras i ett transparent keep-case där insidan av fodralet innehåller reklam för andra filmtitlar. Sektionen med extramaterial är likt filmen skrattretande, allt som erbjuds är fem stycken trailers varpå betyget blir lågt.

 

En film som försöker slå sig in på marknaden seriemördare men som inte innehåller ett enda spår av spänning är inte mycket att hänga i granen. Det hela blir inte bättre av att vare sig regi, manus eller prestationerna från skådespelarna övertygar. Detta är utan tvekan en av de sämsta filmer i genren som jag beskådat, heck det är en av de sämsta filmer överlag. Inte ens de mest fanatiska anhängarna av detta cineastiska fack bör ta i Suspect Zero. Kom nu inte och säg att jag inte varnade er.