Natural City

Jag vill innan vi fortsätter dagens granskning av den koreanska sci-fi-filmen Natural City göra en sak klar: enligt mig är Blade Runner förmodligen ett av världens bästa cineastiska verk alla kategorier och en personlig favorit i hyllan hemma. Sådär nu när jag fått sagt det kan vi gå vidare med dagens recension av nämnda Natural City, en film som tydligen skall ha varit den dyraste produktionen i Sydkoreas historia. Av någon lustig anledning tycker jag att var och varannan produktion från denna del av landet som når västvärlden förses med den benämningen i marknadsföringssyfte, kanske är det bara jag som har gått och blivit cynisk på äldre dar? I vilket fall som helst gav trailern för Natural City mig mersmak, adoratör av sci-fi som man råkar vara var jag inte sen med att plocka upp ett exemplar för några år sedan av den limiterade Tin Edition av filmen i fråga. Men som vi alla lärt oss vid detta lag kan trailers vilseleda även den mest luttrade filmsjäl på villovägar, frågan är då om detta även är fallet med Natural City?

 

Året är 2080 och världen har genomlidit ytterligare ett stort krig. Ur askan har en ny civilisation rest sig där tekniken har tagit gigantiska kliv uppåt på den evolutionära stegen. Forskare kan numera producera fram robotar som är mer än känslolösa skal, i själva verket besitter de emotioner och är starkare än någon människa kan drömma om. Låter detta bekant? Det borde det göra ty än så länge är det Blade Runner, eh jag menar Natural City vi talar om. Nåja låt oss återgå till filmens story. Det finns dock en hake angående dessa androider och det är att de har en begränsad livscykel satt till tre år därefter blir de förvandlade till skrot. I ett desperat försök att förlänga sina liv på jorden bestämmer sig en grupp robotar för att bryta sig in i företaget Neucom Genetics forskningsanläggning där människors DNA-profiler lagras. Den luttrade polisen Noma (Yoon Chan) får i uppdrag att jaga ifatt och oskadliggöra androiderna tillsammans med sin elitstyrka som leds av den rebelliske R (Yoo Ji-tae). Men R har en helt egen agenda. I största hemlighet har han stulit AI-chip från döda cyborger och sålt dem på den svarta marknaden för att kunna samla ihop pengar. Anledningen? R har ett passionerat förhållande med androiden Ria (Seo Rin) vars livstid håller på att rinna henne ur händerna. Med Noma som undersöker fallet och den allt mer pressade R som jobbar gentemot utredningen är det bara en tidsfråga innan dessa två viljor kolliderar, allt medan Döden knackar på dörren för Ria.

 

Natural City är en i raden av dessa filmer som onekligen lyckas dela upp sina åskådare i två distinkta läger: antingen älskar man verket eller så vill man bara spy galla över det faktum att man plankat ett av vår tids mest älskade verk inom genren sci-fi. Jag ställer mig något neutralt mellan dessa två partier beträffande denna film då jag fann enligt min högst subjektiva åsikt att den onekligen har sina för- respektive nackdelar. Om vi börjar med de goda nyheterna så härrör de obestridligen i den värld som regissören Byung-chun Min har skapat för våra karaktärer att röra sig i. Min haka ramlade ner till golvet när jag bänkade mig för att beskåda Natural City ty det som fastnade på näthinnan är så bländade vackert och stämningsfullt att det nästan gör ont i själen att skärskåda detta verk. Jag vågar gå så långt i mitt resonemang att påstå att denna film med lätthet slår flera amerikanska verk på fingrarna så det stänker om det. Natural City var en extremt hypad historia i såväl Korea som övriga världen innan den släpptes, ofantliga plöjdes ner i projektet som upptog större delen av 2002 beträffande produktion. Resultatet är onekligen en smällkaramell modell söt, Min har lagt ner stor omsorg på minsta lilla detalj i den miljö som han skapat då han även skrev manuset till Natural City. Mycket beröm har haglat över vår regissör just för dessa insatser och han är väl värd alla lovord beträffande det visuella.

 

Men se där tar det sedan tvärstopp för Natural City, eller nästan i varje fall. Min skrev som sagt manuset till filmen, i intervjuer har han krupit till korset och erkänt att den stora inspirationskällan till denna film härrör i Blade Runner, som om detta skulle gå någon omärkt förbi som ser filmen? Saken är den att denna film har likt sin amerikanska förlaga enorm potential att väcka en debatt hos åskådaren om en rad komplexa teser beträffande artificiellt liv och känslors vara eller icke vara. Blade Runner lyckades alldeles förträffligt medan Natural City slarvar på en rad punkter. Det första som irriterar mig är hur Min har valt att porträttera huvudattraktionen nämligen relationen mellan elitpolisen R och hans androida flickvän Ria. R är nog den värsta skitstövel jag har beskådat på film under senare tid och att då på ett högst krystat sätt försöka framställa honom som en hjälte havererar totalt redan efter tio minuters visning av Natural City. Han drar sig inte för att offra sina kollegor i poliskåren i jakt på AI-chip som skall rädda hans älskade Ria. Detta hade jag kunnat köpa om det inte vore för det faktum att deras relation är en ganska skrämmande historia att beskåda i den bemärkelse att R uppför sig som en mindre psykopat med ett för stort kontrollbehov som inte drar sig för att bruka våld mot den kvinna som skall vara hans älskade. Genom dessa karaktärsdrag går det inte att porträttera R som vare sig en hjälte eller en antihjälte för den delen heller, han blir istället ofrivilligt en skurkkaraktär och då är det extremt svårt att sympatisera med hans handlingar.

 

Som sagt så hade denna film en enorm potential eftersom den snuddar på en rad existentiella frågor som en rad andra verk såsom Blade Runner eller för den delen animen Ghost In The Shell tagit upp. Kan man älska en maskin som bara besitter simulerade känslor? Eller är dessa känslor lika mycket värda som den äkta varan som människan spelar ut? Onekligen fascinerade frågor som tas upp i Natural City och skall man jämföra med ett annat verk som spelade lite på samma tema nämligen i, Robot så lyckas denna koreanska film ofantligt mycket bättre med att skapa en debatt gällande dessa frågeställningar. Men tyvärr måste jag nog konstatera att den huvudsakliga debatten kommer att ligga i huruvida det är OK att kopiera Blade Runner rakt av eller inte. Den som sett trailern för Natural City kommer nog att tro att detta är en actionkavalkad modell värre, ledsen att göra er besvikna men så är inte fallet. Filmen har en del högst adrenalinfyllda moment som höjer pulsen hos åskådaren men dessa är relativt få till antalet och däremellan saktar filmen ner tempot så till den milda grad att det uppfattas som sävligt. Slutnotan blir en film som är häpnadsväckande visuellt slående med ett par intressanta frågeställningar men som ändå av en rad anledningar slarvar bort den enorma potential som fanns.

 

 

Vad som är desto mer glädjande är att det erbjuds såväl Dolby Digital som DTS att spetsa öronen till vid visning av Natural City. Jag körde igång filmen med DTS och slogs redan i öppningssekvensen hur levande ljudbubblan var, det kändes onekligen som att befinna sig mitt i händelsernas centrum. Men sedan avklingade denna sköna effekt tämligen fort då filmen framskrider och all tyngd läggs på fronten av ljudsystemet. Det är egentligen först när det är action involverat i Natural City som samtliga högtalare jobbar i samklang med varandra. Vad som dock kändes lätt snöpligt var avsaknaden av LFE-tongångar, jag hade förväntat mig mer helt enkelt än vad som erbjuds. Vissa scener med explosioner och dylikt kändes helt enkelt andefattiga vilket är klart trist. En jämförelse mellan de bägge spåren avslöjade det som jag redan visste: DTS drar än en gång det längsta strået i kampen om den ultimata ljudupplevelsen. Upplevelsen blir mer dynamisk som så många gånger tidigare om du väljer det senare ljudalternativet.

 

Är det något koreanerna kan så är det att producera maffiga DVD-utgåvor. Många av mina samlarexemplar är R3:or och denna Tin Edition av Natural City är inget undantag, det är verkligen ett styck vacker pjäs att beskåda i hyllan. Denna utgåva av filmen är dessutom laddad med en massa extramaterial fördelat på två skivor. Men nu kommer haken: det finns ingen engelsk textning att tillgå förutom till filmen. Så kommentatorspår, dokumentärer etc. känns lätt meningslösa i sammanhanget. Detta till trots kan man fortfarande få ut en del såsom de borttagna scenerna, trailers med mera som inte kräver någon direkt översättning men prioriterar du extramaterial skall du nog ta en närmare titt på den svenska utgåvan av filmen. Betyget baserar jag på den fina designen på utgåvan samt mängden extramaterial.

 

Natural City hade helt klart potential men den slarvas bort på vägen mycket tack vare ett lövtunt manus och ett ytterst knepigt rollgalleri som jag fortfarande inte blir riktigt klok på. Detta är utan tvekan den bästa utgåvan om du prioriterar design före funktionalitet men det faktum att extramaterialet saknar engelsk textning gör det svårt att motivera till köp. Överhuvudtaget bör du nog ta och hyra filmen innan du bestämmer dig för ett köp, risken är annars ganska överhängande att du blir besviken. Eller så slår du volter av glädje, smaken är som baken…