Hitta Nemo

Något har skett inom animationsindustrin. Från att ha varit något som lämpat sig för barn kan nu hela familjen stor som liten få ut något av dessa tekniska underverk. Personligen anser jag att den förtjänsten inte vilar hos duon Disney och Pixar trots att det var de som etablerade datoranimationer i långfilmsformat genom sina installationer i Toy Story-sagan. Nej den film som fick barn tillika vuxna att vrida sig av skratt var utan tvekan Dreamworks verk Shrek. Det var då jag insåg att detta är långt ifrån en fluga utan ett fenomen som är här för att stanna. Pixar var inte sena att haka på trenden att föra in element i sina verk som tilltalade vuxna, en sorts humor som kanske de minsta familjemedlemmarna inte riktigt snappar upp. Likväl har de lika kul då filmerna ofta innehåller espri som tilltalar samtliga ålderskategorier. Dagens recensionsexemplar från Disney/Pixar, Hitta Nemo, innehåller just alla dessa element som tillsammans bildar en kollosalt lyckad film.




Marvin (Albert Brooks) är en clownfisk som precis flyttat in i ny lya ute på revet tillsammans med sin fru Carla. Men knappt har paret hunnit installera sig förrän en barracuda går till anfall varpå Marvin förlorar såväl fru som sina okläckta barn. Förutom ett ägg som växer upp att bli clownfisken Nemo, döpt efter fruns sista önskan. I filmens början skall en överbeskyddande Marvin transportera Nemo till sin första dag i förskolan. Men knappt har de hunnit fram förrän Nemo fiskas upp av ett gäng dykare och transporteras till ett akvarium hos den lokale tandläkaren. Marvin måste nu påbörja en desperat kamp för att finna sin enda son, den son som han har lovat att inget ont skall ske oavsett hur långt Marvin måste gå för att lyckas med denna hisnande svåra bedrift. Till sin hjälp har han Dory (Ellen DeGeneres), en fisk med ett närtidsminne som sträcker sig till ungefär fem sekunder vilket inte gör situationen direkt lättare. Så får vi följa dels Marvins kamp för att finna sin son, och Nemos kamp för att rymma ur tandläkarens akvarium tillsammans med sina andra medfångar.



Hitta Nemo anser av många vara Pixars absoluta storverk och kung på toppen av dataanimerade långfilmer. Jag håller inte riktigt med. Detta är ett storslaget äventyr, inget snack om den saken. Regissören Andrew Stanton har tagit i så han nästan klyver såväl sig själv som de datorer som användes för att skapa filmen. Men detta är helt klart en mer familjeanpassad historia på både gott och ont. Fördelen är just den att hela tjocka släkten kan samlas framför TV, plasma eller projektorduk och tillsammans njuta av något helt spektakulärt. I dagens stressade samhälle är detta något som skall applåderas. Men Hitta Nemo saknar den där lilla extra vassa humorn som går att finna i såväl Monsters Inc som Shrek och den saknar jag. Jag är helt enkelt för gammal för de moralpredikningar om att ära sina föräldrar, att aldrig ge upp and so on som Disney smyger in i Hitta Nemo. Hade jag frågat min vän Martins dotter Klara som är elva år fyllda vad hon tycker skulle nog svaret bli jättebra.



Så enkelt är det faktiskt, Hitta Nemo är jättebra. Rent tekniskt är detta ett mästerverk, inget annat superlativ räcker till för att beskriva det som målas upp framför mig på den vita duken. Jag som är helt torsk (avsiktligt dåligt skämt nummer 1) på tecknat och datoranimerat får en helig stund när jag sätter mig för att beskåda Hitta Nemo. Är man dessutom tekniknerd blir det dubbel utdelning på glädjeskalan. Det märks att datorparken hos Pixar har fått jobba på absolut högsta kapacitet för maken till animationer har jag inte sett. Vi talar här om fiskar som genererar ett större känsloregister genom sina ansiktsuttryck än vad många av Hollywoods stora namn inom skådespelandets konst någonsin skulle klara av. Sedan en sådan enkel sak, kan tyckas, som realistiskt vatten. Vatten har för mig alltid varit en mätare på hur långt tekniken har kommit i och med att det är så fruktansvärt jobbigt att simulera i en dator. Genom Hitta Nemo visar Pixar att de onekligen tagit ett kliv uppåt på den tekniska stegen och det är bara att lyfta på hatten samt applådera. Alla som någon gång har spänt fast en tub luft på ryggen och dykt ner i det stora blå kommer att bli förbluffade över hur realistiskt såväl fiskars rörelsemönster som korallrevsformationer återges. Hakan min föll ner på parkettgolvet både en och tre gånger under filmens visning och hela tiden tänker man: hur tusan har de lyckats med denna bedrift?



Historien om Marvins kamp för att finna sin tillfångatagna son är lång och fylld av hinder vilket naturligtvis gör att åskådaren rycks med i kampen. Det går inte att värja sig; man sitter på nålar, skrattar och gråter (ja jag är man nog att erkänna att en tår eller tre letade sig ner för mina kinder under filmens gång) under Marvins resa mot akvariet. Men det är här Disney kommer in med sin sockerbägare och börjar strö över kolhydrater på historien. De gjorde samma sak med Monsters Inc så detta är inget nytt fenomen men i Hitta Nemo verkar de stundtals ha tappat sockerströaren. Övertydlighet är nyckelordet. Rädslan för det okända, att lyda sina föräldrar, att vara ensamstående förälder till problembarn…listan kan göras betydligt längre. Det är extremt amerikanskt och det är en skam att Disney konsekvent måste förstöra filmer på detta vis. Barn är intelligenta varelser, deras intellektuella kapacitet behöver knappast nedvärderas på detta vis. Jag förstår Disneys syfte med detta agerande, att inte bara underhålla utan även undervisa om livets viktiga ting. Men det finns så många andra instanser som föreläser detta för våra unga att vi behöver inte bli tvångsmatade via film för att snappa upp budskapen. Det är detta som skiljer Monsters, Inc. från Hitta Nemo, i Monsters fanns inte denna övertydlighet som stör mig. Detta till trots är Hitta Nemo något av en pärla (avsiktligt dåligt skämt nummer 2) som alla bör ha i sin filmhylla.



Det har varit mycket skriverier om bilden på denna DVD-utgåva av Hitta Nemo. Det främst problemet skall tydligen vara att samtliga objekt har ett transparent ”sken” omkring sig likt en gloria. Många är de som har försökt ställa Disney mot väggen för att ge ut en ny remastrad version av filmen. Jag har nu sett Hitta Nemo både på stor duk samt liten LCD-TV på 15” och kan tyvärr konstatera att det onekligen förkommer geléliknande fält kring objekt i filmen vilka syns mest tydligt på stor bildyta. Men de är luriga för de visar sitt fula tryne först efter en bra bit av filmen har förflutit. Detta spelar dock mindre roll, rapporterna om fel på bilden hos denna utgåva visar sig vara sanna.


Notera fältet kring Marvin, mindre snyggt på stor bildyta kan jag lova.
Men svansången slutar inte där. Färgskalan är härligt sprudlande av liv, för mycket visar det sig då jag anar skönjbara tendenser till blödningar av färgen rött. Till råga på allt detta så saknar jag den där knivskarpa skärpan som återfinns hos tidigare verk signerade Pixar. Nej må vara att vi har blivit bortskämda med fantastiska bilder från tidigare utgåvor men det döljer inte det faktum att bilden på Hitta Nemo är undermålig.

Varför finns här inget DTS-spår? Den australiensiska utgåvan har berikats med ett. Och så undrar filmbolagsdirektörerna varför folk väljer att importera film istället för att köpa de svenska utgåvorna…nu är det inte så att det Dolby Digital 5.1 EX-spår som återfinns på denna svenska utgåva är på något sätt undermåligt men man blir ändå lätt fundersam över hur de ansvariga för DVD-releaser ibland resonerar.



Nåja, nog gnällt om avsaknaden av DTS från min sida. För nu skall det sjungas lovsång. Prisad vare Pixar för det ljud som levereras ur mina högtalare, fantastiskt är ordet! Att något så fundamentalt enkelt som vatten kan presenteras på så olika sätt är en smärre bedrift från ljudteknikernas sida. Minsta lilla vågskvalp, pumpen i akvariet som pyser, ljudet av vatten i rörelse från fiskarnas framfart. Allt återges med blixtrande precision. Basen skall vi inte tala om, eller jo det skall vi visst för maken till bas har jag inte hört sedan öppningsscenen av Star Wars Episode II. Min subbas tar fäste i parketten och sedan klämmer den ur sig avgrundsdjupa tongångar som fullkomligt möblerar om vardagsrummet. Det enda lilla negativa jag har att yttra om är att dialogen ibland kan uppfattas som något grumlig i förhållande till den detaljrikedom som gäller för ljudspåret som helhet.

Hitta Nemo levereras i ett keep-case som har en fin kostym i form av ett slip-case utanpå sig. Slip-caset har en härlig lyster i form av pärlemor vilket inte är en slump kan jag lova er. Två skivor återfinns i keep-caset vilket bådar gott. Ser vi till den första skivan finner vi, förutom själva filmen, en kort videointroduktion till utgåvan signerad regissören Andrew Stanton. En annan rätt kul detalj är att menybakgrunderna genom ett enkelt knapptryck går att förvandla till virtuella akvarier för din plasma, projektor eller vad du nu har för bildåtergivningsmedium. Dessutom finner vi en förhandstitt på den kommande storfilmen inom animation; The Incredibles.



På skiva två finner vi först en dokumentär med titeln Så gjordes Hitta Nemo. Detta är en ganska uttömmande inblick i arbetet med att skapa denna film, från idéstadie till färdig produkt visas upp på strax under en halvtimmes längd. Fortsätter vi vår botanisering finner vi en dokumentär med Jean-Michel Costeau som undervisar kring ämnet korallrev, eller försöker undervisa är en mer korrekt beskrivning då han störs i tid och otid av fiskar.

En av de absoluta höjdpunkterna bland extramaterialet på skiva två är kortfilmen Knick Knack. Många av er har säkert redan sett denna film i andra sammanhang men nu kan man åter njuta av snögubbens desperata försök att rymma från sin glob. Riktigt kul att se hur långt Pixar har utvecklats under de senare åren.

Mr Ray´s Encyklopedia visar de djur som var upphov till våra karaktärer i Hitta Nemo. Läraren Ray agerar mentor och ger beskrivningar till de djur vi ser. En ganska informativ men kort dokumentär riktad till de minsta i familjen. Vi fortsätter i barnens anda med spelet Fiskcharader där det gäller att lista ut vilken figur som sakta men säkert bygga fram genom ett gäng fiskar. Men det slutar inte där för de minstas del. En sagostund finns att tillgå där antingen föräldrar själva kan läsa upp sagan eller få den uppläst.

Avslutningsvis ett antal featuretts som tar oss bakom kulisserna. En guidad tur av Pixars anläggning, intervjuer med fiskarna som medverkar i filmen, reklammaterial etc är bara några av de godbitar som står på menyn. Summan av kardemumman är att sektionen med extramaterial må vara riktat till de yngre i familjen men det är samtidigt extremt välgjort. Att det dessutom finns dubbat på svenska gör inte saken sämre även ifall jag förespråkar det engelska ljudspåret.

Hitta Nemo är en högst rar liten historia som alla, stora som små, kan njuta av till fullo. Det är bara att gratulera Pixar till ytterligare ett mästerverk inom dataanimation. Om vi bara hade fått ett DTS-spår samt att bilden hade korrigerats hade detta varit en fullpoängare. Nu når den nästan hela vägen men det hindrar ändå inte till ett köp. Jag frågade faktiskt min vän Martin vad hans dotter Klara tyckte om filmen, svaret var jättebra. Enough said.