eXistenZ

Det finns regissör som väcker debatt och sedan finns det David Cronenberg som i mina ögon spelar i en helt egen division, hey han spelar inte ens i samma liga som sina kollegor. Denna kanadensare har verkligen lyckats med konststycket att skapa sig ett helt eget fack inom filmskapandets ädla konst där han har totalt fritt utrymme att utforska det mänskliga väsendet, något som han mer än gärna gör i form av den ena mer skruvade vinklingen efter den andra som involverar människokroppen. När jag för några år sedan knallade in hos den lokale filmhandlaren letade jag som vanligt efter nytt material att sätta tänderna i. Blicken gled över hyllorna tills den plötsligt fastande på ett fodral som verkligen stack ut från mängden: eXistenZ. Det skall villigt erkännas att jag hade ingen aning om att det var Cronenberg som låg bakom detta lilla experiment inom sci-fi, hade jag vetat det hade jag nog lagt tillbaka filmen. Men titeln var extremt lockande, på ett näst intill hypnotiskt sätt plockades ett exemplar av eXistenZ hem till casa del Fredrik och DVD-spelaren matades med ovan nämnda film. Gosse vilken åktur jag hade framför mig…

 

eXistenZ tar sin början under ett spelkonvent på en okänd plats i den amerikanska landsbygden. Den världskända spelutvecklaren tillika gurun för många beundrare, Allegra Geller (Jennifer Jason Leigh), har lyckats att skapa den ultimata spelupplevelsen inom Virtual Reality: eXistenZ. Detta banbrytande spel lovar sina utövare en upplevelse som övergår allt annat på marknaden och testpanelen är mer än ivrig att få sätta tänderna i kreationen. Eller skall jag säga ryggraden. Då detta är en Cronenberg-film förekommer det naturligtvis den ena mer finurliga utforskningen av den mänskliga kroppen efter den andra. I denna inte allt för avlägsna framtid kopplar man ihop sig med spelet genom en port i ryggraden som sänder signaler till hjärnan, på detta vis bildar man en symbios med sin spelkonsol. Trevligt eller hur? Men någonting går fruktansvärt snett under testkörningen, en spion skjuter Geller i axeln innan han övermannas av beväpnade deltagare. Den simple säkerhetsvakten Ted Pikul (Jude Law) får i uppdrag att föra Allegra till säkerhet. Men allt eftersom paret flyr undan den ena faran efter den andra börjar Pikul sakta men säkert att ifrågasätta hela deras existens. Någonting är fruktansvärt fel med hela deras situation och sanningen är mer skrämmande än vad någon av dem kunnat föreställa sig…

 

Mer än så tänker jag inte berätta om handlingen då det skulle förstöra en alldeles suverän filmupplevelse. Egentligen skulle jag inte skriva denna recension överhuvudtaget då det är smått omöjligt att undvika filmens story utan att avslöja en hel del överraskningar men jag skall göra så gott jag kan. eXistenZ släpptes i nådens år 1999 vilket gjorde att den krockade med ett annat, vid detta lag världskänt, fenomen som lystrar till namnet The Matrix. Likheterna mellan dessa filmer är slående och endast en segrare kan gå ur striden vilket blev det megastora projektet från Warner Bros, David Cronenbergs lilla historia hamnade helt klart i skuggan av Goliat vilket är synd då denna film förtjänar mer uppmärksamhet än den fått. Jag skall villigt erkänna att det finns som sagt en rad filosofiska resonemang som är likartade filmerna emellan, det går inte att blunda för. Men samtidigt finns det så ofantligt mycket som skiljer dem åt, något som många kritiker valt att ignorera då eXistenZ mottagit relativt svag kritik av kåren. Likt The Matrix tar eXistenZ upp en rad tunga filosofiska frågeställningar ämnade att aktivera den grå klumpen mellan öronen. Vad är egentligen verklighet? Bara för att vi kan se, röra vid objekt och förnimma en rad andra sensationer innebär detta att det är verkligt? Vad händer om man blundar, försvinner världen som omsluter mig? Så långt är de bägge filmerna parallella i sina tankebanor. Men nu kommer den stora skiljestenen. Medan The Matrix enligt mig förklarade storyn med övertydlighet stundtals väljer Cronenberg att inte ge bort någonting gratis till sin skara beundrare, det är upp till oss att bilda en uppfattning om hur läget ligger till för Geller och Pikul allt eftersom deras flykt genom ett surrealistiskt drömlandskap fortskrider. Skiljelinjen mellan verklighet och virtuell sådan suddas ut och blir allt mer otydlig ju längre filmen avancerar och som åskådare sitter man verkligen och resonerar kring vad som egentligen sker. Detta sagt gör inte Cronenberg en Lynch, saker och ting blir aldrig totalt obegripliga bara för sakens skull utan det finns fortfarande en koppling till filmens story.

 

Älska eller hata honom men faktum kvarstår att regissören tillika manusförfattaren Cronenberg berör cineaster över hela världen med sina högst skruvade kreationer. Kanadensaren har alltid haft en fascination för den mänskliga kroppen och drar sig inte för att utforska nya sätt att exploatera denna på stundtals ganska magstarka tillvägagångssätt. Det finns även en underliggande studie av den sexuella naturen och blandar man denna med en god portion kroppsvätskor serveras man en typisk Cronenberg-film och eXistenZ är inget undantag på den fronten. Personligen har jag alltid haft svårt för denna odyssé, första gången jag såg Flugan hade jag svåra problem med mardrömmar ett antal dagar. Men nu på äldre dar har man utvecklat ett mer tillåtande tankesätt som kan se förbi det fysiska och upptäcker det underliggande psykologiska budskapet och då blir det en högst njutbar studie att ta del av under läraren Cronenberg, förutsatt att man inte ätit precis innan man sätter sig för att beskåda ett av hans verk. Överlag måste jag säga att eXistenZ verkligen växt i mina subjektiva ögon under årens lopp, den blandar friskt traditionell sci-fi med en mycket intressanta filosofiska tillika psykologiska argumentationer samtidigt som den håller sig trogen till det som gjort regissören känd. Han har verkligen lyckats att utveckla en egen subgenre i Hollywood som ingen annan kommer i närheten av och tillsammans med Lynch har han glidit upp på topposition i mitt anteckningsblock.

 

Denna brittiska utgåva av eXistenZ presenteras i formatet 1.85:1 men är inte anamorfisk. Det var ingen direkt fröjd att beskåda denna version av filmen på en stor bildyta. Det första man noterar redan i öppningssekvensen är att det förekommer kraftiga spår av artefakter där de två största bovarna är telecine wobble samt spår av en mängd smuts och repor. Men efter en stund lugnar bilden ner sig något och blir lite stabilare till sin natur. Färgskalan är medvetet avskalad och nedtonad för att skapa en rå, smutsig känsla hos åskådaren. Jag kunde inte skönja några spår av blödningar eller andra störningar i spektrumet under filmens gång. Svärtan gör ett godkänt jobb men inte mer då den tenderar att luta åt grått mer än svart stundtals. Skärpan håller även den en medelgod nivå utan att briljera på något vis. eXistenZ är inte den sämsta film jag beskådat på min hembio men långt ifrån den bästa heller för den delen.

 

Dolby Digital 5.1 står för underhållningen men det kunde likaväl ha varit stereo som gäller. På något sätt låter eXistenZ inte bra i mina högtalare och detta bottnar i en rad anledningar. För det första upplevs ljudet som extremt platt och livlöst, det låter som om man pumpade ut filmens soundtrack ur ett par konservburkar. Även om dialogen ligger väl placerad i centerhögtalaren och separationen mellan fronten av anläggningen är av god kvalité blir det ändå påfrestande att lyssna på detta undermåliga Dolby Digital-spår. Dessutom får aldrig de bakre kanalerna något att jobba med, detta är en högst dialogdriven historia så det blir centern som får dra det tunga lasset denna gång. Det finns ingen bas, det finns inga surroundupplevelser att förnimma även om det helt klart finns utrymme för dessa element att få jobba under filmens gång så kommer de aldrig till sin fulla rätt.

 

Den svenska utgåvan av eXistenZ var inte direkt överfylld med extramaterial så lotten föll på den brittiska motsvarigheten från Momentum Pictures. Först ut har vi inte mindre än tre stycken kommentatorspår att spänna öronen till. På det första medverkar regissören tillika manusförfattaren David Cronenberg och vilket spår han levererar! Det visar sig att han inte bara är en intressant filmskapare, han visar sig även vara en berättare av rang. Redan i filmens inledning bjuder Cronenberg på insiktsfulla kommentarer om denna mångbottnade film och i varje fall jag hade svårt att slita mig från detta kommentatorspår. Men det finns två stycken till att utforska, det ena befolkas av fotografen Peter Suschitzky medan spår nummer tre är vigt åt killen ansvarig för specialeffekterna nämligen Mr. Jim Isaac. Sedan har vi en riktigt, riktigt intressant dokumentär med titeln The Invisible Art of Carol Spier. Spier har sedan Cronenberg gjorde Fast Company varit en trogen produktionsdesigner och här får vi en djupgående inblick i hennes arbete med eXistenZ men även andra filmer under hennes intensiva karriär. Sektionen med extramaterial på denna utgåva är formidabel med tre mycket intressanta kommentatorspår och en dokumentär på nästan 1 timme som inte går av för hackor. Avslutningsvis finner vi en trailer för filmen. Inte den största sektionen jag tagit del av men banne mig en av de bättre på senare tid.

 

Första gången jag såg eXistenZ blev jag bara rent ut sagt äcklad och chockad, det var ett mindre mirakel att jag lyckades ta mig igenom hela filmen. Nu några år senare och något mer vis finner jag nya fascinerande infallsvinklar i denna film som hela tiden växer i mina ögon. Cronenberg visar upp det han kan bäst nämligen en stilstudie i människans fysiska tillika sexuella natur på ett sätt som inte direkt kan anklagas för att vara diskret eller tillrättalagt. Är man bara magstark nog och har den rätta inställningen är eXistenZ enligt mig en av de bättre sci-fi-filmer som producerats fram på senare tid. Nu skall jag nog jaga fatt i Videodrome eller Naked Lunch, jag har utvecklat en aptit för det smakligt osmakliga.