Madagaskar

När jag sitter framför datorn för att komma på en fyndig, bitande samt fängslande inledning till denna recension om Madagaskar är jag trött så till den milda graden att ögonen går i kors. Ingenting verkar fungera i hjärnkontoret och fingrarna känns som överstekta prinskorvar. Men jag vägrar att ge upp, någonstans måste jag finna en röd tråd att nysta i och plötsligt slår det mig som en blixt från klar himmel. Min bättre hälft hade för några månader sedan tagit med sin systerson och sett ovan nämnda film. På förfrågan om jag ville följa med fick jag tänka i hela 2 mikrosekunder innan jag vänligt men bestämt avböjde, tanken på en hel salong fyllda med barn kändes mer skräckinjagande än många andra scenariers jag kunde klura ut med den grå klumpen mellan öronen. Nåja, efter avslutad visning frågade jag så min flickvän hur filmen var. Flinet som snuddade vid hennes öronsnibbar talade sitt tydliga språk: detta var en film ämnad att recenseras i casa del Fredrik. Så vi väntade. Sedan väntade vi lite till. Sedan började frågan ”när släpps egentligen Madagaskar på svensk DVD?” att dyka upp allt för ofta. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge ty nu har stunden kommit att sätta tänderna i vilddjuren.

 

Välkommen till Central Park Zoo i staden New York, hem för några av vår tids mest älskvärda tillika kända djur. I centrum finner vi parkens stolthet: lejonet Alex (röst av Ben Stiller). Denna djungelns konung av cement och skyskrapor älskar sitt liv, han har sina egna souvenirer som säljer som smör i solsken och det verkar nog alltid som att strålarna skiner på hans gyllene man. Varför skulle man någonsin vilja byta bort denna bortskämda tillvaro där mat serveras på regelbundna tider, en publik som avgudar varenda steg man tar och 24 timmars service? Tydligen kan man önska sig detta vilket Alex bäste vän zebran Marty (Chris Rock) gör på sin tionde födelsedag. Efter att ha avslöjat en grupp kommandoliknande pingviner som planerar en djärv flykt mot Antarktis kläcker vår zebra önskan om att för en dag fly inhägnaden och ge sig ut i det vilda…Connecticut. Alex får reda på planen och tillsammans med flodhästen Gloria (Jada Pinkett Smith) samt den hypokondriske giraffen Melman (David Schwimmer) beger de sig ut i den myllrande storstaden för att tala in lite vett och fason i Marty. Men deras plan falleras brutalt då de fångas in på Grand Station och finner sig i nästa sekund på en båt med destination Afrika. Men ett litet missöde orsakat av psykotiska gerillapingviner gör att vår lilla kvartett sköljs upp på Madagaskars strand. Hur skall nu dessa bortskämda tillika vilsna själar klara sig i det vilda?

 

Först de goda nyheterna och de är att Dreamworks uppenbarligen har tagit sig i kragen sedan den mindre lyckade historien Hajar Som Hajar. Detta sagt är inte Madagaskar i närheten av storverken om Shrek på något vis och detta bottnar i min mening med att denna lilla historia framför allt är en film som riktar sig till barn. Nu är det inget fel med det på något vis, nämnda Shrek och Pixars motsvarigheter har alla haft barn som sin målgrupp så detta är inget nytt. Men problemet med Madagaskar är att den försakar den andra gruppen nämligen de som betalar för barnens underhållning: de mer eller mindre vuxna individerna. Dreamworks har med denna senaste film verkligen valt att satsa på säkra kort och skapa en mycket rumsren liten historia som attraherar de yngre familjemedlemmarna. Framför allt blir detta tydligt på den typ av humor som förekommer i filmen, det är betydligt mer slapstick före sofistikerat resonemang och skämt som riktar sig till den vuxna publiken. Visst förekommer det en del scener där det blir väldigt klart att nu skall jag skratta vilket också sker men överlag känner jag att det helt enkelt saknas något i Madagaskar som hindrar den från att lyfta till den absoluta toppen. Hela filmen tar det säkra lite väl långt i min mening då det inte förekommer någon som helst fräck dialog eller interaktion figurerna emellan. De som verkligen stjäl i princip hela showen är de psykopatiska kommandopingvinerna som nästan fick mig att göra i byxan orsakat av skrattanfall men deras närvaro på den vita duken kan man räkna på sina fingrar och det känns inte helt rätt att ett gäng bifigurer är roligare än våra hjältar i form av kvartetten förlorade vilddjur.

 

Som sagt är denna film helt enkelt för rumsren för sitt eget bästa enligt mitt tycke. Det finns ingen bitande dialog att finna utan allt är verkligen anpassat för att skapa en mysig tillika fingervisande liten moralkaka som levereras i en snygg förpackning. Till och med animationerna känns avskalade, Dreamworks har verkligen tagit det säkra före det osäkra denna gång. Man har avlägsnat allt överdådigt och satsar mer på en stil som påminner om Ice Age men skillnaden är att jag helt enkelt förväntar mig så ofantligt mycket mer av såväl Dreamworks som Madagaskar. Att filmen är rumsren gör att majoriteten av skådespelarna inte kommer till sin fulla rätt. Ben Stiller och Chris Rock är båda lysande komiker med en fantastisk timing men i denna film får de inte ens lägga i den andra växeln vilket är klart synd. Tanken är nog att Marty skall vara en Donkey light vilket han faktiskt är vid en närmare eftertanke. Och Ben Stiller ja han känns helt enkelt som…Ben Stiller. Nej dessa båda herrar är inte de som övertygar mig denna gång utan det är istället, tro det eller ej, David ”Vänner” Schwimmer i rollen som den starkt hypokondriske giraffen Melman. Schwimmers karaktär är i och för sig ganska tacksam men han lyckas ändå pressa ur mest av sin dialog jämfört med Rock eller Stiller för den delen.

 

Djuren anländer på Madagaskars strand i formatet 1.85:1 som är anamorfisk. Det är onekligen tacksamt att mata hembion med datoranimerade långfilmer och detta senaste verk signerat Dreamworks är inget undantag, har du dessutom möjlighet att överföra signalen digitalt blir det läskigt i en positiv bemärkelse. Det blir en ganska kort sektion beträffande beskrivningen av bilden då det egentligen bara är att rabbla upp en rad superlativ för att beskriva det visuella fyrverkeri som Dreamworks erbjuder oss cineaster. Det egentligen enda negativa som jag kan frambringa är att bilden kan kännas något mjuk i vissa partier men annars är det enligt mig en suverän upplevelse med underbart levande palett av färger som aldrig visar upp några tendenser till blödningar i spektrumet. Svärtan är helt suverän vilket blir extra tydligt i Madagaskars inledande scener då New Yorks nattetid porträtteras. Som vanligt när det gäller datoranimerade filmer som denna kan man bara kyssa problem som smuts eller andra artefakter adjö.

 

Tyvärr klarar sig inte audiosektionen lika bra som bilden på denna utgåva av Madagaskar. Det är en rad mindre smickrande defekter som drar ner helhetsintrycket från den absoluta topplaceringen. Jag upplevde spåret som något ojämnt mixat, vissa scener fullkomligt bombarderar åhöraren med finurlighet och kraft ur högtalarna medan andra scener faller platt till marken. Det finns utrymme för att samtliga kanaler skall komma till sin fulla rätt men detta sker aldrig riktigt i Madagaskar, spåret känns helt enkelt för framtungt för min smak. Basen används sparsmakat men när det väl sker är den distinkt och rapp i tonen utan att bli för brötig.

 

Denna svenska utgåva levereras i ett tämligen snyggt slip-case som huserar ett transparent keep-case med filmen samt extramaterial samlat på en DVD-skiva. Sektionen med extramaterial likt filmen helt klar riktad till de yngre familjemedlemmarna, detta betyder dock inte att det inte finns något för mig att botanisera i. Den absolut största höjdpunkten är kortfilmen med pingvinerna. Dreamworks insåg ganska snabbt efter filmens release vilka som egentligen var filmens stjärnor varpå en kortfilm snabbt skapades med gerillagruppen och detta tackar jag naturligtvis för. Härnäst finner vi ett kommentatorspår där filmens regissörer medverkar. Personligen gillar jag denna typ av spår då man är något av ett teknikfreak men jag förstår att många inte delar min ståndpunkt kring ämnet. Sedan finns det ett antal kortare featurettes som ger oss dels en inblick i de mer tekniska aspekterna kring skapandet av Madagaskar samt att vi får intervjuer med de medverkande skådespelarna och som vanligt är det kraftig varning för PR-fluff och ryggdunk beträffande denna sektion. För de allra minsta finns det ett antal enklare spel som man kan lira i sina föräldrars DVD-spelare (såvida man inte är en väldigt lyckligt lottad knatte och har sin egen förstås) men dessa lade jag inte stor vikt vid. En musikvideo med lemurerna från filmen återfinns i sektionen med extra godis. Avslutningsvis finner vi trailers för filmerna Hajar Som Hajar samt Shrek 2. Detta är en ganska väl tilltagen sektion med extramaterial men som många andra påpekat är det kvantitet före kvalité som gäller, den absoluta höjdpunkten är kortfilmen med pingvinerna.

 

Egentligen är det inget fel med Madagaskar: den är mycket barnvänlig, den lär ut ett par viktiga livsläxor och erbjuder generellt en ganska trivsam stund i filmsoffan där alla familjemedlemmar kan njuta av showen. Men jag kan ändå inte hjälpa den molande känslan i magen av att det saknas något, Dreamworks har helt enkelt varit fega denna gång och satsat på alldeles för säkra kort. Det är tur att de slängde med pingvinerna i filmen annars hade den känts än mer slätstruken, som det är nu höjer den sig dock över medel men inte med en särskilt stor marginal i mitt protokoll.