Alien Vs. Predator

Alien. Predator. Två av filmvärldens mest älskade tillika fruktade rovdjur respektive jägare. De både bildar tillsammans ett arv inom film som man bör och skall vårda med respekt. Det har länge förekommit dueller dessa monster emellan i serietidningarnas värld samt TV- och datorspel men många är de som väntat på en blodig, rå match via den stora vita duken. Nu har det äntligen skett. Vem fick det högst ärofyllda uppdraget? Ridley Scott? David Fincher? Kan jag få en trumvirvel tack. And the winner is...Paul W.S. Anderson. Ni läste rätt, Paul W.S. Anderson. Jag har alltid varit skeptisk gentemot det faktum att denne regissör får fortsätta att skapa film. Det måste vara något ljusskyggt brödraskap som backar upp honom. Titta bara på mannens meritlista: Mortal Kombat, där har vi en riktig Oscar-vinnare som tyvärr förbisågs. Event Horizon, en högst halvhjärtad skräckfilm. Förvisso fann jag Resident Evil hyfsat roande men ändå, detta är alltså mannen som skall föra sagan om Alien samt Predator vidare. Någon på 20th Century Fox måste ha varit påtänd när detta beslut fattades. Låt oss se om denna svidande kritik från min sida är befogad eller inte.




I en nära framtid är Charles Bishop Weyland (Lance Henriksen) mannen med stort M och ett lika mäktigt affärsimperium att matcha personen. Plötsligt en dag finner en av hans satelliter (ja mannen är tillräckligt tät ekonomiskt för att ha råd med egna satelliter) en pyramid djupt begraven under Antarktis istäcke. Weyland som vill skriva in sitt namn i historieböckerna samlar snabbt ihop ett forskarlag som leds av den tuffa kvinnliga expeditionsledaren Alexa Woods (Sanaa Lathan). Väl nere i pyramiden visar det sig att det var långt ifrån slumpen som förde dem dit. De har blivit lurade att agera byte i en manlighetsritual för jägarna Predators. Snart kommer forskarteamet att befinna sig mitt i en dödlig kamp mellan rovdjuren Aliens och jägarna Predators. Vem kommer att vinna?



På omslagets framsida står det följande: Oavsett vem som vinner förlorar vi. Om detta är menat till oss åskådare kunde det inte ha varit mer träffande. För denna film är dålig och oavsett vem av dessa rovdjur respektive jägare som vinner förlorar medelsvensson i sin favoritfåtölj en och en halvtimme av sitt liv beskådandes denna tämligen meningslösa kamp som utspelar sig framför ögonen på vederbörande. Vad som är beklämmande dåligt från Andersons sida är att han i princip har valt att kopiera sin tidigare film Resident Evil och bara ersätta vissa väl valda delar. Istället för zombies har vi Aliens, det är en kvinna som är högst oskuldsfull i filmens början men efter ett tag tuffar till sig och visar alla vart skåpet skall stå. Låter detta bekant? Oroa dig inte, din deja vú är väl befogad när det gäller Aliens Versus Predator. Jag hade svårt att tro mina ögon när jag väl såg filmen, det är nästan så att detta med lite möda skulle kunna kallas för Resident Evil 2. Anderson har helt enkelt ingenting nytt att erbjuda utan upprepar bara ett enligt honom vinnande koncept vilket det inte är enligt mig. Jag kunde köpa att han tappade bollen med Resident Evil men jag förlåter honom icke för att han totalt förstört det som många, många väntat i år och dagar på: en showdown mellan Alien och Predator värdig serietidningarnas dueller.



Sedan har vi snacket gällande filmens åldersgräns som är 11 år. Just det, du kan med gott samvete visa denna film för yngre syskon eller andra människor i yngre ålder för detta är en film som passar hela familjen. Alla skall kunna njuta av Alien och Predator. Eller inte. Anderson hävdar att han tvingades att klippa ner mängden blod och våld på grund av påtryckningar från filmbolaget 20th Century Foxs sida. De hävdar å andra sidan att Anderson var på det klara från dag ett att filmen skulle anpassas till en PG-13-publik vilket i Sverige motsvarar 11 år åldersgräns. Ni får välja att tro på vem ni vill men faktum kvarstår att filmen är kraftigt lidande på grund av sin åldersmärkning. Borta är den tryckande, kvävande atmosfär som de tidigare filmerna med dessa bestar i levererat, kvar är istället en renodlad actionfilm som är dåligt behandlad i klippningsprocessen. Det är som alltid med Andersons filmer: mycket yta, snabba klipp för att dölja mängden brister och den totala avsaknaden av substans. Antagligen är detta ett försök att efterlikna serietidningarnas bildspråk men den ansatsen misslyckas då de levererar betydligt mer skräck och den genuina känslan som går att återfinna i de tidigare installationerna om Aliens samt Predator.



Ett annat problem är att skådespelarna är till majoriteten okända ansikten, dessutom är karaktärerna så fruktansvärt stereotypa att man känner ingen som helst koppling eller sympati för att de hamnar i kläm mellan rovdjuren och jägarna. Låt dem dö en efter en, vem bryr sig? Kanske vill Anderson förmedla känslan av att dessa expeditionsmedlemmar verkligen är boskap, ett instrument i en mycket större kamp. Vad vet jag, jag fann dem helt ointressanta vilket knappast är till denna films fördel. En annan sak som är extremt förbryllande är filmens titel. Eftersom det är Aliens som möter Predators i en kraftmätning hade jag förväntat mig intensiva och framför allt många, långa strider dem emellan. Dessa kan du räkna på dina fem fingrar, istället ligger fokus på människans kamp kontra rymdmonster vilket gör att hela filmens upplägg blir minst sagt missvisande för åskådaren. I slutändan är det bara att fastslå det faktum att Paul W.S. Anderson har misslyckats med att föra Alien samt Predator-arvet vidare med värdighet.

20th Century Fox har på senare tid tagit ett ordentligt kliv upp på kvalitetsskalan när det gäller bildkvalité på sina DVD-utgåvor. Det börjar onekligen lovande för Alien Versus Predator. I filmens inledning tangerar bilden nära på referenskvalité. Färgerna är härligt livfulla och svärtan är ordentligt mörk utan att skugga omgivningsdetaljer. Men när forskarteamet väl når pyramiden får bilden sig ett frispel. Färgerna bleks, det uppstår ett bakgrundsbrus som bara blir värre och värre allt eftersom filmen fortskrider samt att allt blir så mörkt att det stundtals är ordentligt svårt att urskilja några som helst detaljer bland skuggorna. Det är synd då bilden som sagt håller referenskvalité under den första delen av filmen. Tro nu inte att bilden på något sätt är undermålig men det är synd att man inte från filmbolagets sida lyckades vidbehålla den strålande kvalité som bilden uppvisar i filmens början.



Såväl Dolby Digital som DTS finns att tillgå på denna Extreme Edition som någon klurig människa valt att kalla utgåvan för. Som så många gånger tidigare är det återigen bara att konstatera: DTS drar det längsta strået när det gäller att leverera en högkvalitativ ljudupplevelse. Allt får mer tryck och djup än hos Dolby Digital. Dialogen upplevs som mer välplacerad, basen något tyngre och omgivningsljudet rikare på detaljer. Detta är en högst personlig upplevelse, vissa andra skulle säkerligen kalla det spår från Dolby Digital som det bästa. Inget av dem är på något sätt undermåligt den saken är glasklar, 20th Century Fox bjuder på en häftig ljudupplevelse genom Alien Versus Predator.



Filmen må ha många brister men det har synnerligen icke förpackningen som den levereras i. Ett transparent keepcase huseras i ett slipcase med en Alien på framsidan och en Predator på baksidan, bägge i snyggt upphöjt relief-tryck. Omslaget är dessutom befriat från störande betygskommentarer. Detta kan bero på att filmen som sådan är så ruskigt dålig att inget mer eller mindre känt medium hade något positivt att förtälja om denna sörja. Denna avstickare till trots är detta ett ruskigt snyggt designat omslag.



Ser vi till mängden extramaterial finner vi en del små godsaker att botanisera i. På den första skivan finns det en alternativ början till filmen. Jag tänker inte berätta vad som skiljer dem emellan, det får du upptäcka själv. Sedan har vi två stycken kommentatorspår, det första med regissören samt skådespelare. Detta spår är ofrivilligt komiskt att lyssna till ty värre smörande kommentarer om hur fantastisk en regissör är har jag inte hört på maken till. Nej det är spår nummer två som är den verkliga behållningen om man vill ha intressant fakta gällande filmen i fråga. I detta spår kommenterar Alec Gillis och Tom Woodruff, designers av Aliens samt Predator i filmen, samt John Bruno som var ansvarig för specialeffekterna. Detta spår är ljusår intressantare och betydligt mer matnyttigt än sin föregångare. Avslutningsvis på skiva ett finner vi ett antal längre trailers för filmer från 20th Century Fox som Robots, Elektra m.fl.

Kastar vi oss över skiva nummer två finner vi ett antal olika sektioner: pre-production, production, post-production, licensing the franchise samt marketing. I pre-production finner vi bland annat stillbildsgallerier samt konceptuella bilder som visar hur man utformade filmens miljöer och karaktärer. Production innehåller den mest matnyttiga dokumentären Making Alien Versus Predator och är nästan en timme lång. Här tas de mest intressanta fakta upp kring filmandet, dessa fakta är klart den mest intressanta att ta del av när det gäller extramaterialet på skiva två. Vi bjuds även på en del kortare featurettes i såväl denna sektion som post-production. Licensing the franchise tar en närmare titt på ursprungsmaterialet till denna film nämligen serietidningarna med samma namn. Klart intressant för alla fans. Avslutningsvis finner vi en del trailers i sektionen marketing. Denna utgåva är faktiskt klart godkänd när det gäller extramaterial och bägge skivorna är väl värda en titt för att få mer fakta och insikt i alla aspekter hur filmen skapades.

Jag skall erkänna att jag hade mina förhoppningar om att denna film inte skulle vara fullt så dålig som majoriteten av andra recensioner utannonserat. Tyvärr måste jag instämma i klagokören gällande Alien Versus Predator. Anderson har totalt lyckats med att förstöra ett koncept som fungerat i x antal år i serietidningarnas värld. Denna historia hade potential att bli något stort, istället blev det en Resident Evil Deluxe vilket är långt ifrån tillfredsställande. Trots vissa bländande actionscener och en klart godkänd sektion med extramaterial räcker det långt ifrån hela vägen för att lyfta själva filmen vilket är det viktigaste i detta sammanhang. Läs serietidningarna är mitt första råd, undvik denna film mitt andra.