Ghost In The Shell

Enligt mig finns det två anime värdiga titeln nyskapande. Den ena är Akira, den anime som fick västvärlden att öppna upp sina vinterslumrande ögon för vad japanerna hade att erbjuda. Den andra är Ghost In The Shell, den anime då teamet Production IG började laborera med CGI-effekter kombinerat med tecknade miljöer och figurer enligt den klassiska skolan. Det rådde en hype av aldrig skådat slag när denna film letade sig västerut till Europa och Amerika. Jag minns så väl när jag såg den första gången på en sunkig VHS-kopia en kompis hade snott från sin storebror. Jag höll på att ramla baklänges ur soffan, den här animen prövade onekligen min filosofiska hjärnhalva. Nu tio år senare och något visare känns det lägligt att ta en ny titt på Ghost In The Shell.




År 2029 är hela världen uppkopplad mot Nätet och dess nätverk. Människan har blivit nästan hopplöst beroende av upplysning, information är makt. En helt ny typ av brottslingar, cyberbrottslingar, har uppstått varpå regeringen i Japan bildar den hemliga Sektion 9 som får i uppgift att i det fördunkla handskas med styrelseskickets smutsgöra. I filmens början får Sektion 9 upp spåret på en mästerlig hacker som går under pseudonymen The Puppet Master. Namnet har individen tilldelats på grund av sin förmåga att hacka sig in i människors hjärnor och därmed ta full kontroll över personen i fråga. Sektion 9 sätter sina elitagenter Major Motoko Kusinagi samt Bateau på fallet för att bringa in denna hänsynslösa hacker. Men det visar sig att denna hacker inte existerar, i varje fall inte i något som kan kallas fysisk form. Det visar sig att The Puppet Master i själva verket är ett topphemligt experiment för att stjäla information, ett experiment som har kodbeteckningen Project 2501. Denna artificiella intelligens söker helt oväntat asyl hos Sektion 9. Men dess skapare är inte beredda att ge ifrån sig sitt topphemliga vapen hur som helst...



Innan jag fortsätter denna recension är det läge att höja ett varningens ord till alla fans av mangan, japansk tecknad serietidning, med samma namn. Masamune Shirow är upphovsmannen till denna kultförklarade historia men det skall erkännas att extremt lite av originalhistorien har fått plats i denna film. Även karaktärerna har genomgått en ganska kraftig modifiering inför denna anime, borta är den smått skruvande och lättsamma humor som finns att återfinna i mangan. Karaktärernas utseende är även det förändrat, om detta är positivt eller negativ beror helt på smaken. I mangan är Bateau och Kusinagi om inte mänskliga så i varje fall visar de upp en mänsklig sida som är som bortblåst i animen, här är de mer robotliknande. Detta fann jag visserligen positivt och varför kommer jag till alldeles strax men jag vet att många fans av mangan är långt ifrån lika optimistiska. Risken är rätt stor att man kan bli besviken på animen om man börjar jämföra den med mangan. De må bära samma namn men är vitt skilda företeelser.



Nej animen Ghost In The Shell är mer regissören Mamoru Oshiis verk än Masamune Shirow. Oshiis har onekligen en känsla för karaktärsutveckling: varenda rörelse, aktion eller förändring hos våra huvudpersoner är omsorgsfullt planerat efter konstens alla regler. Ingenting lämnas åt slumpen. Detta gör att tempot stundtals kan uppfattas som långsamt, något som långt ifrån alla kommer att uppskatta. Men oroa er icke för det finns gott om scener som garanterat kommer att höja såväl adrenalinnivån som pulsen och dessa är precis lika genomarbetade som filmen i övrigt. Jag nämnde att karaktärerna kan uppfattas som extremt stela och humorlösa vilket å ena sidan gör det svårt att sympatisera eller känna en koppling till dem och deras sak.



Å andra sidan spär bara detta på den högst intressanta filosofiska diskussion som Ghost In The Shell skapar. Hur definierar man egentligen vad som är en människa eller dess intryck? Finns det något som man kan kalla för en själ och är denna själ exklusiv för människan eller har maskiner själar? Titeln Ghost In The Shell är en ordlek med just dessa tankegångar som ställs i filmen. Kusanagi och Bateau är mer robotar än människor med sina artificiella hjärnor och proteser. Gör detta att de rankas som lägre stående gentemot andra ”rena” individer eller står de över dem, en ny sorts übermensch som inte är skapad av Gud allsmäktige utan informationsteknologin. Det är långt ifrån lätta frågor som tas upp och likt The Matrix underlättar det om åskådaren är antingen intresserad eller bevandrad i de filosofiska tankegångarna som gäller för deus ex machina.

Detta är en film från 1995 vilket syns ganska tydligt, den där knivskarpa skärpan som går att finna hos många modernare produktioner saknas här hos Ghost In The Shell. Dock är ursprungsmaterialet av strålande kvalité och då syftar jag främst på karaktärsanimationerna. Allt flyter på i ett mycket nöjsamt tempo och ger ett helt klart realistiskt intryck. Oshii har varit trogen Shirows estetiska stil vilket syns i samtliga aspekter av filmen; bakgrunder, karaktärer, robotar. Allt följer Shirows stil som nu anses klassiskt i manga-kretsar. Det finns en del smuts att skönja i Ghost In The Shell men överlag är bilden av mycket god kvalité för att vara så gammal. Färgåtergivningen är livfull utan tendenser till blödningar, svärtan är mustig och gör sitt jobb väl utan att dölja detaljer i omgivningen.



Dolby Digital 5.1 står det klart och tydligt att läsa på baksidan av fodralet till denna R4-utgåva. Men när jag kör igång filmen indikerar min receiver 5.0. Något förbluffad hoppar jag in i menyn för ljud och mycket riktigt, det är 5.0 som gäller. Vilken total miss från Madman, distributören av denna utgåva av Ghost In The Shell som har skrivit ut fel specifikationer på omslagets baksida. Nu är detta ljudspår inte på något sätt undermåligt men den saknar helt klart det där extra trycket av bas som går att återfinna i .1-delen av ljudspår. Nu pratar vi om det dubbade spåret, originalet med japanskt tal får vi tyvärr bara i stereo. Ljudsektionen på denna utgåva av Ghost In The Shell imponerar föga på mig. Nåja nog klagat, det finns en hel del positivt att nämna. Det dubbade spåret är faktiskt riktigt bra, normalt sätt föredrar jag japanskt tal men det dubbade ställer onekligen upp på en match. Dialogen ligger väl centrerad i centerhögtalaren och omgivningsljud distribueras väl genom samtliga 5 kanaler.



Det är onekligen smalt när det gäller extramaterial på denna utgåva, allt vi erbjuds är ett antal trailers på titlar som Madman släppt. Jag hade gärna sett en dokumentär eller featurette likt de man erbjöds i Blood: The Last Vampire. Denna utgåva är något av en besvikelse.



Detta är onekligen animen med stort A och Ghost In The Shell lever upp till den hype som råder kring filmen. För alla som är beredda att gnugga de små grå cellerna mellan öronen är detta en högtidsstund när det gäller animerad film. Skall man ha en anime i hyllan är detta onekligen en het kandidat.