Universums Sista Dagar

Jag skrev i min recension av Returner att asiatisk film var på frammarsch i min filmhylla och den invasionen har knappast minskat i styrka sedan den tiden, snarare tvärtom. Jag har funnit mitt eget lilla Xanadu vad gäller film borta i Asien. När jag för ett par månader sedan läste en recension av filmen Universums Sista Dagar kände jag med en gång att detta var en film för mig. Med foto av den numera legendariske Christopher Boyle, mannen som gjort sig ett namn genom filmer som Hero samt In The Mood For Love, kändes det som att jag definitivt hade en cineastisk högtidsstund framför mig. Frågan är om resten av filmen var lika bra som fotot?




Kenji (Tadanobu Asano) är en japansk man bosatt i Bangkok, Thailand. Kenji är en pedantisk, tystlåten och högst suicidal bibliotekarie. Han försöker konstant att ta sitt eget liv utan att lyckas. Alltid är det något eller någon som stör honom. Denne någon brukar allt för ofta vara Kenjis bror som tar för givet Kenjis gästfrihet, en bror som dessutom tillhör den japanska maffian yakuza. Även Kenji är i landsflykt men vi får aldrig reda på varför, man anar dock ett bekymmersamt förflutet orsakat av ett styck irriterande bror. När vår självmordskandidat en kväll befinner sig på en bro utförandes ett av sina otaliga försök att ta livet av sig bevittnar han en fatal bilolycka där den prostituerade thailändskan Noi (Sinitta Boonyasak) kör över sin lillasyster som direkt omkommer av krocken. Kenji känner något som han aldrig tidigare upplevt; känslor för en annan människa och en växande anledning att leva istället för att dö. Tillsammans flätas dessa unga människors öden ihop till en spirande relation trots språkbarriärer och vitt skilda personligheter.



Alla som sett filmen Lost In Translation kommer med all sannolikhet att hysa samma varma känslor till Universums Sista dagar ty detta är Thailands motsvarighet till den amerikanska förlagan. Mycket går att känna igen; två förlorade själar vars öden slätas samman trots vissa svårigheter på en högst smal och knagglig väg de näst intill tvingas vandra på. I Universums Sista Dagar utgörs hindret av språkbarriärer. Kenji kan knappt någon thailändska och Noi någon japanska även om hon drömmer att flytta till detta land i öst. Med hjälp av stapplande engelska och teckenspråk lyckas detta par bilda en relation av sällan skådat slag. Man skulle kunna tro att detta bäddar för en klassisk romantisk komedi men så är icke fallet, filmen konsekvent vägrar att låta sig placeras i ett enskilt fack eller genre. Romantisk komedi eller drama, åsikterna kommer att gå vitt isär är jag helt övertygad om.



Lika mycket minimalistisk är filmen rik i såväl sitt berättarspråk som visuella framtoning. Till en början ter sig Universums Sista Dagar som en ytterst schablonfylld historia med lidande asiater som röker för mycket och pratar för lite. Dessa element går att återfinna men här finns även något mycket djupare om man bara skrapar lite på den stiliserade ytan som Boyles utsökta foto utgör. Att beskåda denna film är som att se en fotoutställning, allt är så ruskigt snyggt filmat att det stundtals är näst intill svårt att ta till sig utan att se om vissa sekvenser. Det är fängslande att se Kenji sakta men säkert krypa ur sin puppa och blomma upp likt en fjäril, även om man vet att det är ett tragiskt öde som väntar denna trevande varelse. Tadanobu Asano, som vi tidigare sett i (mäster)verket Ichi The Killer, visar här upp en enorm talang och ett känsloregister trots att Kenji som sådan är extremt tillbakadragen och introvert. Detta är en vacker och samtidigt tragisk film om människor på drift i en alarmerande värld som alla bör se.



Bildkvalitén på Universums Sista Dagar är långt ifrån en njutning. Det förkommer en rad olika artefakter som verkligen drar ner upplevelsen rent visuellt. Pixlighet, telecine wobble, Edge Enhancement. Det verkar som att man lyckats pricka in samtliga problem en film kan uppleva på bildplanet när det gäller transfern till DVD av denna film. Färgåtergivningen är dock av god kvalité och här kommer Christopher Boyles sinne för det fotografiska onekligen till sin rätt, färgskalan skiftar helt beroende på vilken sinnesstämning som förmedlas vilket är klart läckert. Men detta till trots är bilden något av en besvikelse.



Även ljudet gör mig klart besviken när det framgår att det endast är Dolby Digital 2.0 som gäller. Detta resulterar i ett ganska platt ljudupplevelse där framför allt det vackra soundtracket går förlorat. Det finns utgåvor av denna film som är utrustade med 5.1, varför kunde vi i Sverige inte få det?



Filmen levereras i ett transparent keepcase av standardmodell. Vad gäller extramaterial är detta riktigt dåligt, allt som erbjuds är...ingenting.



Pen Ek Ratanaruang har skapat en av de mest vackra tillika tragiska filmer man kan beskåda. Universums Sista Dagar kommer garanterat att beröra och orsaka åsikter vilket en film skall göra enligt mig, då har skaparna lyckats beröra sin publik. Fann du Lost In Translation tilltalande rekommenderar jag att du tar dig en närmare titt på Universums Sista Dagar.